Where are you now - Kapitel 25
FÖRRA DELEN:
”Men herregud Caitlin, vad är det som har hänt?” utbrast jag då jag såg att hon grät.
Hon skruvade på sig innan hon vände sig mot disken igen. Hon började torka tårarna och då tog jag tag i henne och drog henne intill mig. Jag omfamnade henne hårt och vi stod så ganska länge. Hon grät mot min nakna axel och jag strök henne melodiskt över ryggen.
”Nej men, vad är det som händer här då?” hörde jag en röst och vände blicken mot Chaz, som stirrade på oss och flinade. Caitlin vände sig bortifrån honom, antagligen ville hon inte visa att hon grät. Chaz såg lite nervös ut samtidigt som han granskade mig, då insåg jag att jag bara stod i underkläder. När jag sneglade på Caitlin torkade hon envist bort tårarna med baksidan av handen, hon försökte vara diskret, det syntes.
”Chaz, kan du gå tillbaka till grabbarna en stund? Jag vill prata ensam med Caitlin!” sa jag utan att släppa henne med blicken. Jag hörde hur han fick fram ett visst innan han stegade ut ur köket och upp för trappan.
”Han är borta nu gumman.” sa jag tyst och tog hennes hand. Hon såg på mig med vädjande blick och hennes ögon fylldes återigen med tårar. Jag tyckte så synd om henne, hon såg helt förstörd ut.
”Vad är det som har hänt?” frågade jag lugnt, det såg verkligen ut som om hon behövde prata med någon. Hon suckade lite och sneglade mot trappan.
”Ska vi gå upp till ditt rum istället?” frågade jag, eftersom att det var vad jag trodde hon syftade på. Hon nickade lite och jag drog med henne uppför trappan och in i rummet. Christian’s dörr var stängd så de såg varken mig eller henne. Jag stängde försiktigt dörren efter oss och drog med henne bort till sängen. Hon sa ingenting, hon satt bara i skräddarställning och stirrade framför sig medan tårarna fortsatte rinna nerför hennes kinder. Jag kramade hennes hand hela tiden och tittade lugnt på henne, hon behövde gråta ut innan vi kunde prata, det visste jag av egna erfarenheter.
”YES!” hördes i rummet intill och vi båda hoppade till. Eftersom att det var Ryan som skrek så hade han antagligen vunnit över någon han inte brukade vinna mot. Jag himlade med ögonen och vände mig mot Caitlin igen, som den här gången såg på mig.
”Dezzie, kan du inte försöka köra ut dem ur huset eller någonting? Jag orkar inte ha dem här just nu.” fick hon fram med darrig röst. Jag nickade lite innan jag reste mig upp för att gå till Christian’s rum. Jag knackade först, men ingen lyssnade, antagligen var de för inne i spelet. Jag öppnade dörren och insåg att jag hade haft rätt. Alla fyra tittade på skärmen med stora ögon.
”Killar, kan ni… Hey, lyssna! HALLÅ?!” jag försökte utan framgång få kontakt med dem, det var som att prata med en vägg, jag lovar, jag skulle fått fler reaktioner då. Jag suckade innan jag gick fram och ställde mig framför tv:n och Christian var snabb på att pausa.
”Dezzie, du kan inte bara ställa dig framför tv:n sådär! Jag kunde ha förlorat stort! Och du borde verkligen ta på dig lite kläder, eller ska du gå runt sådär hela dagen?” utbrast Chaz medan han flinade brett och jag himlade med ögonen.
”Jag har stått och ropat på er men ni har inte reagerat så då var det så här det fick bli helt enkelt, sluta klaga!” påpekade jag torrt och såg hur de tittade förvånat på mig. Jag var inte den som lät otrevlig, men nu var det som det var.
”Caitlin och jag behöver prata, skulle ni kunna åka iväg någonstans? Typ åka och handla, jag har något minne av att Caitlin nämnde att det inte var mycket mat kvar i kylskåpet och era föräldrar kommer ju inte hem förrän nästa helg.” babblade jag snabbt. Jag syftade så klart på Caitlin’s och Christian’s föräldrar. De såg ut att vilja protestera men sen ställde Christian sig upp.
”Kom då grabbar, vad väntar vi på? Spelet finns kvar när vi kommer hem också!” sa han och la upp kontrollerna medan de andra tre stirrade på honom med stora ögon. Tolkade man deras uttryck så såg det ungefär ut som om det var första gången Christian sagt något sådant och att han var den sista de trodde skulle säga något sådant. Någonsin. De andra reste sig motvilligt upp och började gå ut ur rummet. Christian gick sist men han stannade vid dörren och vände tillbaka till mig och gav mig en kram. Jag besvarade förvirrat kramen, vad var det med honom nu då?
”Tack för att du bryr dig om henne! Jag vet att vi ofta bråkar och så, men jag har märkt att något är fel med henne, hon verkar upprörd eller ledsen över någonting, och det är inte många hon faktiskt berättar för, inte när något precis har hänt. Så, vi är ute ur huset om typ fem minuter. Slå en pling när vi kan komma hem igen, jag uppehåller de andra så länge med något.” babblade han på och sedan gick han, han lämnade mig kvar inne i rummet med ett blandat ansiktsuttryck.
Wow säger jag bara! Ni är världsbäst <3
Förlåt för lite tråkig del, men det blir såna ibland, det kan ju inte alltid hända något skoj ^^ nej men jag hoppas ni förstår vad jag menar?!
Anyways, jag hoppas ni fortsätter kommentera som ni gör!
Sen har jag en bra nyhet och en dålig nyhet... =/
Jag började med den dåliga; det här var den sista delen för idag, det kommer inga fler kapitel förrän tidigast imorgon =/ Sry för det!
Men den bra nyheten, det är att; imorgon är jag ledig från skolan, så jag har då i princip hela dagen på mig att skriva en massa nya kapitel som jag lägger på lager! Så om inget förhindrar mig imorgon, kommer ni få en hel del kapitel imorrn :)
Så, vad tycker ni om novellen så här långt? Borde allt gå fortare? Borde jag lägga in mer detaljer? Borde jag ändra på något? Kommentera vad ni tycker! Allt är till stor hjälp för mig, så att jag i min tur kan ge er en fantastisk novell att läsa! <3
Hörs imorgon!
Puss & Kram
XoXo
Kommentarer
Postat av: Anonym
tyckte det var superbra. varken för mycket eller för lite detaljer ! :)))
Postat av: Julia
som jag sagt tidigare, gryyyymt bra novell!! älskar den ! :D
Trackback
