Where are you now - Kapitel 166
”Pfft, säkert. Det finns bara en som kan få honom i underläge och det är du.” påpekade hon och jag skrattade åt hennes ord. Det var alltid trevligt med en till på sin sida i det hela.
”Vadå? Kommer du hit nu? Jag visste inte att du var i Atlanta.” påpekade Caitlin förvånat i telefonen. Jag skrattade lite medan Justin stängde av sin bil utanför Caitlin’s hus. Jag såg hur gardinen i köket svajade till lite.
”Ja, jag klev precis ur bilen utanför ditt hus baby. Det finns mycket du inte vet, och jag har en stor sak att berätta för dig.” svarade jag och såg sen hur framdörren flög upp. Jag blev förvånad när jag såg att det var Christian som stod i dörren och stirrade på oss med ett brett leende.
”Dezzie! Hej! Wow! Vad jag har saknat dig sis!” utbrast han när han kom springande emot oss. Han gav mig en hård kram som jag besvarade.
”Trust me, jag har saknat dig också.” svarade jag och hörde hur Justin harklade sig bakom mig.
”Nej men bry er inte om mig, jag går väl och hälsar på Caitlin istället som kanske uppskattar mitt sällskap mer än du verkar göra Chris.” muttrade han innan han började gå över plattorna mot dörren. Han hann inte långt innan Caitlin kastade sig ut ur huset och sprang emot oss. Justin mötte henne med öppna armar men hon verkade inte se honom överhuvudtaget för hon sprang rakt på mig. Det var ett under att Christian hunnit flytta på sig innan hon stötte mig ur balans och vi båda låg på gräsmattan och skrattade.
”Gud vad jag känner mig älskad här alltså.” hörde jag Justin muttra och det fick mig bara att skratta ännu mer. Caitlin reste sig upp med en frågande blick men jag skakade bara på huvudet mot henne.
”Ingenting att bry sig om. Han förstår inte hur lyckligt lottad han är som har sisådär 13 miljoner fans som älskar honom mer än någonting annat.” svarade jag och Justin skrockade lite åt mitt nonchalanta svar medan han gav mig en oskyldig blick.
”Vad har du att berätta? Tell me! Jag är nyfiken.” påpekade hon upprymt när vi båda stod på fötter igen. Jag himlade med ögonen åt henne innan jag log mot henne.
”Caitlin du är alltid nyfiken. Kan vi inte gå in istället så kan vi berätta. Justin är också med på ett hörn.”
”Är du gravid?” frågade Christian allvarligt. Jag stirrade på honom och såg hur han tittade från mig till Justin och sedan tillbaka till mig för att sedan låta blicken vila vid min mage. Skrämt la jag en arm över för att styra undan hans blick. Frågan förvånade mig, och den sårade mig på något sätt. Den gjorde mig återigen påmind om den jobbiga sanningen och att jag inte var tillräckligt för Justin.
”Pucko!” muttrade Caitlin innan hon gav honom en smäll i bakhuvudet. Jag log mjukt mot Christian för att inte visa mina känslor.
”Nej jag är inte gravid, hade jag varit det så hade jag ringt er direkt, det kan jag lova er.” sa jag och flinade. Christian nickade innan han spände blicken i Caitlin som totalignorerade honom. Hon gav mig en medlidande blick innan hon började gå mot dörren. Christian följde efter henne medan Justin slöt upp vid min sida.
”Se inte så orolig ut, det är inget fel på mig.” log jag mot honom medan han tog min hand i sin. Han såg inte helt övertygad ut, men lät det vara. Antagligen skulle han ta upp det senare, för han såg nog rakt igenom mina fasader vid det här laget, vilket inte direkt förvånade mig. Han himlade med ögonen mot mig innan han ryckte på axlarna och följde med mig in i huset.
”Okej, berätta.” sa Caitlin när hon satte sig på sängen i sitt rum. Justin drog ner mig i sitt knä i samma takt som han satte sig på Caitlin’s skrivbordsstol. Christian satte sig ner på golvet där vi hade spelat snurra flaskan flera veckor tidigare. Lugnt drog jag ett djupt andetag innan jag började berätta allting om att jag stött på Vanja och att jag hade småsyskon samt en storebror. Jag förklarade också att mina båda småsystrar visste att jag var deras storasyster, men att Ryan, min storebror inte hade fått reda på det ännu trots att han verkat vara mest nyfiken på vem jag var. När jag var klar tittade Caitlin på mig med stora ögon. Hon såg både förvånad och glad ut på samma gång, men hon sa ingenting.
”Oh my God! Du har syskon! Du har kontakt med din mamma! Du har syskon! Du har en storebror! Du har syskon! I Atlanta! DU HAR SYSKON!” utbrast hon till slut och jag skrattade lågt. Jag visste att hon skulle flippa ut, det var ingenting ovanligt när det gällde Caitlin, jag hade bara inte väntat mig att hon skulle fästa en så stor vikt vid syskon-delen.
”Ja, jag har syskon. Ja, jag har en viss kontakt med Vanja. For your information så tror jag faktiskt att en storebror räknas in till samma kategori som ’syskon’ gör. Och ja, de bor i Atlanta. Inte så långt härifrån faktiskt.” svarade jag och log roat åt henne. Jag sneglade på Christian som satt och tittade på Caitlin med ett skrämt uttryck i ansiktet.
”Jösses Caitlin! Det är Dezzie vi har framför oss, hon har tusentals med överraskningar i short ärmen, ska du reagera såhär varenda gång?” frågade han Caitlin som blängde på honom. En misslyckad handling eftersom att hon fortfarande log med hela ansiktet.
”Shut up!” muttrade hon till sin lillebror och jag hörde hur Justin skrockade bakom mig. Han borrade in sitt huvud i ryggen på mig och jag kände en rysning stryka genom hela kroppen på mig.
”Åh snälla gör inte så. Det där är hemskt.” utbrast jag medan jag rös en gång till. Justin verkade dock inte alls tycka att det var hemskt, snarare väldigt roligt, så han gjorde så igen medan han skrattade. Nya rysningar flöt över ryggen på mig.
”Justin ge dig! Det där är jättejobbigt!” försökte jag, men det bet inte på honom. Han skrattade bara innan han fortsatte.
”Justin, seriöst! Om du inte slutar så berättar jag för Caitlin och Christian var du är mest känslig och vad du ryser utav! Och jag berättar var du är mest kittlig!” hotade jag medan jag försökte hejda ännu en rysning från att bryta ut. Han slutade tvärt och jag kunde känna hur han stirrade på mig. När min blick mötte hans märkte jag hur rätt jag hade. Han satt och stirrade på mig med ett hårt uttryck i ansiktet. Det var en öm punkt jag hade lyckats träffa, det visste jag mycket väl. Det var också därför jag använde mig av det under sådana här fall.
”Det skulle du inte våga!” sa han torrt och jag höjde ett ögonbryn mot honom.
”Jaså det skulle jag inte?” frågade jag retfullt. Hans uttryck förändrades och hans grepp om mig hårdnade, precis som om jag skulle gå bort ifrån honom.
”Okej, jag tar tillbaka det, det skulle du våga, men du skulle inte göra det.” mumlade han, nästan vädjande. Jag tittade på honom en stund innan jag frågade honom varför jag inte skulle göra det. Hans svar var inget jag hade planerat att få höra.
”För att du älskar mig.” log han sött och man kunde nästan tro att han blivit doppad i socker. Jag fnissade lågt innan jag nickade mjukt.
”Sant… Sant, men det är ingenting som egentligen skulle hindra mig.” påpekade jag och han himlade med ögonen.
”Det vet jag väl att det inte skulle. Men du känner dig snäll idag, så därför tänker du inte avslöja det.” svarade han tillbaka och jag skrattade roat.
”Jaså det tycker du? Ja, kanske det kanske. Men så illa skulle det väl inte vara om jag sa någonting?” frågade jag lekfullt och han rynkade ihop ögonbrynen medan jag kunde skymta en mjukt rosa nyans framträda långsamt i hans ansikte.
”Jo det skulle det, och det vet du mycket väl.” påpekade han på sin vakt. Jag log mjukt innan jag gav honom en mjuk kyss.
”Jag vet, och jag skulle inte säga någonting baby! Det vet du.” viskade jag till honom innan jag kysste hans kind. Han tog sin chans och borrade in ansiktet vid min hals istället, antagligen som payback. En värre rysning flög genom kroppen och jag hoppade nästan bort från honom.
”Men man kan väl ändra sig. Han är kittlig vid…” började jag men hann inte längre innan Justin hade tagit tag i mig och tryckt mer mig på golvet. Han satt över mig med en hand över min mun för att hindra orden från att lämna mina läppar.
”Nu ska vi vara en snäll kissekatt. Vildkatten har varit framme väldigt mycket den senaste tiden, vilket förövrigt är rätt uttröttande, så nu kan väl den snälla lilla kattungen få vara framme en stund?” frågade han mjukt och jag gav honom en överlägsen blick. Han ljög så att han nästan trodde sig själv. Man kunde ju fundera på vem det var som tröttade ut vem egentligen.
”Tänker du vara en snäll kissemisse?” frågade han mjukt och jag fnissade för mig själv. Det var svårt att svara när han höll för min mun. Inte det lättaste för honom att höra mummel kanske, och därefter urskilja ord ur det.
”Justin, det är en fördel för dig om du tar bort din hand och låter henne prata. Ett tips bara om du vill ha ett svar.” påpekade Caitlin, som vanligt tänkte hon och jag nästan likadant och hon hade nog sett det komiska i min blick. Han såg ut att begrunda tipset en stund innan han försiktigt släppte taget om min mun, men bara lite för att han antagligen snabbt skulle kunna stoppa mig om fel ord började komma ut istället.
”Fine, jag kan väl vara en söt, oskyldigt liten harmlös tjej en stund då, om du insisterar.” svarade jag och Justin skrattade högt.
”Det finns mycket du är älskling, men du är varken oskyldig eller harmlös.” skrattade han medan han reste sig upp så att jag skulle kunna ställa mig upp också. Jag flinade oskyldigt mot honom, vilket bara fick honom att skratta mer. En dag med Justin var allt annat än händelselös. Det spelade ingen roll vad vi gjorde, det slutade oftast med att någon attackerade någon, eller så hände det att någon fick för sig att retas med den andra och tryckte på de känsliga knapparna, så det ena hände efter det andra. Det var bara en vanlig dag i närheten av Justin Bieber.
Det är fredag och klart som fasen att man ska få ett kapitel då ;)
TGIF btw!!! <3
Tack för alla era underbara kommentarer! Ni är awesome allihop! :) <3
Love you all, och jag hoppas att jag kan få upp ännu ett kapitel så snart som möjligt :) <3
Dream, Scream, Believe
Skitbra :D
Snälla svara i ett inlägg eller nåt.
Vad har hänt med henne, alltså varför kan inte hon få barn? Har typ läst hela novellen Igen men fattar ändå inte xD
Hahah är skitseg...;)
blev riktigt glad när jag såg att ett till kapitel hade kommit!! föresten är hos min farmor nu så en till i min släkt är döv XD
Tror att jag ska läsa om hela novellen även om det tar ett tag, men den är ju så bra så det kan inte skada? ;P
xxBecca♥
SÅÅÅ GRYMT BRAAAAAAAAAAAAAA :DDDDD ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Sv; Jag kommer alltid att klicka mig in på denna, och vara kvar till slutet. :) Jag bara älskar sättet du skriver, och att det inte är som alla andra, du har humor, romantik, ja, allt en novell behöver :)
Kram
grymt helt underbart :D:D:D:D
älskar att vi har fått nya jätte bra kapitel <3<3<3
Awesome :D
helt sjukt hur duktig du är på att skriva ! du gör det alltid lika spännande i varje kapitel :)
kolla gärna in min novell :D
