Where are you now - Kapitel 167


”Det finns mycket du är älskling, men du är varken oskyldig eller harmlös.” skrattade han medan han reste sig upp så att jag skulle kunna ställa mig upp också. Jag flinade oskyldigt mot honom, vilket bara fick honom att skratta mer. En dag med Justin var allt annat än händelselös. Det spelade ingen roll vad vi gjorde, det slutade oftast med att någon attackerade någon, eller så hände det att någon fick för sig att retas med den andra och tryckte på de känsliga knapparna, så det ena hände efter det andra. Det var bara en vanlig dag i närheten av Justin Bieber.


Caitlin’s perspektiv

”Caitlin, är du vaken?” hörde jag en välbekant röst fråga mig. Först trodde jag att det ingick i drömmen som var på väg att sippra ut i sanden, men sen kände jag att det var någon som petade på mig. Jag öppnade sömndrucket ögonen och såg Dezzie stå bredvid sängen och tittade på mig med ett ursäktande uttryck i ansiktet. Jag gäspade stort innan jag snabbt satte mig upp i sängen.

”Har det hänt någonting?” frågade jag henne klarvaket och hon log svagt innan hon långsamt skakade på huvudet.

”Nej, inte direkt.” svarade hon innan hon satte sig ner i sängen. Jag flyttade mig lite åt sidan så att hon skulle få plats bredvid mig. Medan hon slog sig ner bredvid mig granskade jag hennes ansikte och avgjorde att det var någonting som låg under ytan på henne. Vi satt tysta en stund eftersom att jag bestämde mig för att hon skulle få berätta själv om hon kände för det. Till slut skruvade hon lite på sig innan hon började prata.

”Jag är orolig. För Melanie och Nina.” började hon försiktigt. Jag sa ingenting för jag antog att hon var långt ifrån klar. Hon suckade lågt innan hon kliade sig på axeln och det såg ut som om hon funderade på hur hon skulle uttrycka sig.

”Nina är bara åtta år gammal, och det är en tuff värld därute, utan att ha en massa paparazzis efter sig. Mel är tretton, och hon förstår väl på ett annat sätt än vad Nina gör, men jag tror inte hon förstår vad hon är på väg att ge sig in i riktigt. Jag gjorde inte det.” sa hon och jag vände ett höjt ögonbryn mot henne. Det lät som om hon på något sätt ångrade att hon gått in i ett förhållande med Justin.

”Titta inte sådär på mig Caitlin. Jag har inte ångrat mig riktigt, men jag har insett att det var mycket tuffare än vad jag hade förväntat mig att det var. Visst hade jag stålsatt mig för att det skulle bli jobbigt, jag menar, det tyckte både du och Jasmine, men jag trodde inte att det skulle vara så här illa.” fortsatte hon och när hon såg på mig så såg hon väldigt bräcklig ut. Så bräcklig hade jag inte sett henne sen hon brutit ihop när Justin hade åkt på turné, och inte ens det var samma sak som det här.

”Vad menar du?” frågade jag lågt utan att släppa henne med blicken. Hon skruvade lite på sig lite innan hon kastade en blick mot dörren till rummet.

”Säg ingenting till Justin, jag vill inte att han ska må dåligt över det här också. Jag har lyckats gömma det så gott jag kan för honom, trots att det inte precis har varit en lätt uppgift för han ser saker så lätt på mig. Lättare än vad jag först trodde, men hittills verkar jag ha lyckats någorlunda i alla fall. Han har åtminstone inte sagt någonting, än.” berättade hon och jag nickade svagt mot henne.

”Jag ska inte säga någonting till honom. Det är någonting mellan er, så det får du berätta för honom om du känner för det.” svarade jag, även om jag inte hade någon som helst aning om vad allt handlade om egentligen. Jag halvt om halvt gissade mig till det, men jag var absolut inte säker.

”Åh, jag vet inte ens hur jag ska förklara allting heller.” muttrade hon och såg ut att brottas med sig själv. ”Att vara förföljd av paparazzis är ingenting jag inte förväntade mig, även om till och med det är lite värre än vad jag först trodde. De följer nästan efter mig lika mycket som dem följer efter Justin. Men vad som var mycket värre än jag först trott var allas reaktioner över allting. Jag vet att det inte är en bra sak direkt, men jag kan samtidigt inte låta bli att läsa mentions och andra meddelanden, och jag kan säga som så att det finns riktigt otrevliga saker att läsa. Jag hoppas för mitt liv att Justin inte har läst dem, för det skulle få honom att må väldigt dåligt kan jag ju säga. Jag oroar mig inte särskilt mycket för mig själv, jag oroar mig mest för Justin. För i slutändan så är det han som förlorar någonting på grund av mig, inte jag.” förklarade hon och jag skakade drastiskt på huvudet.

”Dezzie, sluta! Snälla sluta tänka sådär! För det första så kan Justin ta hand om sig själv och han vet vad han har gett sig in på, och det var absolut ingenting som stoppade honom. Om det är någon du ska oroa dig över så är det dig själv och ingen annan. Justin älskar dig, det behöver jag inte ens höra för att förstå. Det syns på honom, på sättet han tittar på dig. Du ser inte alla blickar som jag ser, men när du reser dig upp för att göra någonting så följer han dig med blicken, precis som om han är rädd för att du ska försvinna ifrån honom. Du hör honom inte prata om dig. Du ser inte hur tankspridd han är när ni inte är tillsammans. Han tänker på dig konstant och han pratar om dig konstant. Jag pratade med Chaz häromdagen och han sa att när du kommer på tal mellan honom och Justin så kan Chaz lägga ifrån sig telefonen och göra någonting annat en kvart. När han lyssnar i telefonen igen så pratar Justin fortfarande om dig. Du har inte varit runt Justin innan, så du ser nog inte samma skillnad som vi gör, men den är stor. Enligt Pattie så kan han sitta och le helt för sig själv, och hon behöver inte ens fråga honom om det utan att veta att han tänker på dig. Du har förändrat honom, till någonting bra. Det är inte märkbart för dem som inte känner honom eller är med honom dagligen, men han är mycket gladare och mycket mer energisk.” förklarade jag med ett mjukt leende fäst på läpparna. Dezzie suckade lågt åt mina ord.

”Men det är just det som är problemet, hans fans tycker att jag har förändrat honom. Vissa tycker att det är någonting bra, medan det finns dem som inte tycker det. Jag vill inte att hans fans ska lämna honom på grund av mig.” svarade hon och jag funderade en halv minut innan jag tittade på henne med en sökande blick. Jag väntade tills hon mötte min blick innan jag började prata igen.

”Alla förändras, det är oundvikligt. Dels förändras man på grund av åldern, men emellan åt kan andra personer komma in i ens liv och förändra en totalt. Det kan vara både till det bra och till det dåliga, det beror oftast på, men i det här fallet så har han förändrats till något bra, någonting bättre. Något som jag inte ens trodde var möjligt, för Justin är en av de bästa människor jag någonsin träffat. Justin är inte 12 längre och står och sjunger framför spegeln hemma. Han är 17 och lever ett halvt tonårsliv medan han fortfarande har en fot i vuxenvärlden. Han har vuxit upp från pojke till tonåring, och sen han träffade dig så har han vuxit ännu mer. De flesta av hans fans ser det, och de ser att han är glad, medan vissa är svartsjuka nog till att vända det emot dig på ett dåligt sätt. Sådant är livet tyvärr, men du måste lära dig att se vem och vilka du kan lita på när det gäller sådant här.” sa jag till henne med allvarlig röst. Hon nickade begrundande innan hon suckade återigen och vände blicken framåt.

”Du har kanske rätt, men fortsätter det här, så vet jag inte hur mycket till jag orkar. Jag tänker inte slipa ner en oslipad diamant. Ibland är det oslipade mycket vackrare än de vanliga, slipade. Hur skulle jag kunna leva med mig själv om jag visste att det var jag som förstört Justin? Eller om han blir lämnad av sina fans? Skulle du klara av att leva med det? Ta den glädjen ifrån honom?” frågade hon, lika allvarligt. Jag undvek hennes blick, för jag visste att hon hade en poäng i vad hon sa, även om den var väldigt liten.
FÖRLÅÅÅÅÅT LUVIES!!! :(

De har kört ihop sig totalt den här veckan och jag har inte hunnit ta mig in på en dator i skolan :(

Nu funkar dock internet hos mammas ex, for now, så nu slänger jag upp tidsinställda så att ni slipper vara utan i ett par dagar nu <33

Tack för alla söta kommentarer! :)
Ni är underbara <333

Sen har jag en fråga till er alla;
Vad önskar ni er i julklapp? :)

Kram på er luvies <3

Dream, Scream, Believe




Kommentarer
Postat av: Johanna

yeah grymt :D

2011-10-22 @ 18:46:14
URL: http://johannaviveca.blogg.se/
Postat av: Maddis

simple!



under the Mistletoe!

Someday

Never say never

Never say never Fan cut!



min lila hårfärlängning :D



Bieber Posters :D<33

dudå ? :)

2011-10-22 @ 19:33:48
URL: http://alwaysbieberfever.blogg.se/
Postat av: Marielle

Jag skuttade just upp ur sängen för att det fanns ett nytt kapitel! :) jag avgudar hur du skriver, hur du får fram känslor med så få ord. Jag avgudar hur du får Justin och Dezzie att framstå, deras kärlek till varandra. :)

2011-10-22 @ 20:12:14
URL: http://firststeptwoforever.blogg.se/
Postat av: Cherry

Jättebra skrivet :)) <3

:D

2011-10-22 @ 22:13:13
Postat av: malin

jag önskar mig "under the mistletoe" och att allt ska fixa sig för dig, t.ex. ditt internet :)

som vanligt, awesome kapitel ;)

2011-10-22 @ 22:41:25
Postat av: madde :)

asså du skriver så himla grymt! Men det börjar bli lite tråkigt nu :( Dax att avsluta och börja på en ny tycker jag! :)

2011-10-25 @ 17:39:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0