Where are you now - Kapitel 202
”Hjärtat, varför lyckas du alltid med allting?” frågade jag henne tyst. Orden påminde mig om pappa, och jag fick en plötslig känsla av att jag borde ringa honom.
”Jag kommer snart, jag ska bara gå ut och ringa ett samtal.” sa jag snabbt till Caitlin som nickade kort mot mig. Jag log ett glädjelöst leende mot henne innan jag gick ut ur rummet.
När jag kom ut från sjukhusets vita väggar så gick jag lite åt sidan för att slippa träffa på folk. Jag gick till fontänen, där jag och Dezzie varit efter hennes senaste sjukhusbesök. Den porlade lugnande och jag blev för en stund fast i bubblornas virvlande. När jag tvingat mig själv att titta bort, halade jag upp telefonen ur fickan och slog med vana fingrar in pappas nummer. Han svarade efter en signal.
”Justin? Hur är det med henne?” frågade han spänt och jag kände hur jag var tvungen att sätta mig ner på kanten av fontänen för att kunna prata. Han var en av de som jag berättat för om vårt break up, men han var den av dem som bara lyssnade och knappt sa någonting. Kanske hade det varit dumt och prata med honom om det, eftersom att han och Dezzie var väldigt nära varandra. Det märktes i alla fall nu, för han var en av de som var mest oroliga över henne.
”Selena sa att det inte förändrats sen jag fick redan på det, men enligt Caitlin så går det utför för var minut hon fortfarande är i koma.” svarade jag och drog besvärat en hand igenom håret.
”Pattie ringde i morse och berättade. Men än så länge kan det väl inte vara så riskabelt? Hon har ju inte varit borta så länge menar jag.” sa han tröstande och jag kände hur tårarna utbröt igen, vilket förvånade mig då jag trodde att det inte fanns några kvar längre.
”Hon har legat i koma i två veckor, pappa.” grät jag fram och jag hörde hur det blev tyst i telefonen.
”Jazzy! Jaxon! Dags att åka till farmor!” hörde jag pappa ropa, i bakgrunden, till mina småsyskon. Ett par sekunder senare var han tillbaka. ”Jag kör dem till farmor och sen kommer jag med första flyg.” sa han torrt. Vem som helst annars hade blivit förvånad av hans hårda ton i rösten, men inte jag. Pappa var sådan runt mindre barn, för att inte visa när någonting var fel, även om han egentligen var på väg att bryta ihop i tårar.
”Pappa…” började jag skeptiskt men han avbröt mig innan jag hann säga någonting mer.
”Inte en chans Justin! Jag kommer dit vare sig du vill eller inte! Jag hör av mig senare.” sa han innan han klickade bort mitt samtal. Med tårar i ögonen la jag ner telefonen i fickan och gick in i byggnaden igen. För varje steg jag tog blev jag tyngre och tyngre i bröstet, samtidigt som hoppet växte allt starkare och starkare. När jag kom in i hennes rum insåg jag att ingenting förändrats, bortsett från att Caitlin inte längre var där inne, och mina kinder blev snabbt våta av tårarna som återigen forsade nerför mina kinder. Det kändes som en mardröm alltihopa, och jag började fundera på om jag verkligen var smart som hade åkt dit. Om Christopher skulle komma för att besöka henne skulle jag absolut inte kunna hålla mig. Det skulle bli bråk, det visste nog både han och jag. Trots det borde han väl vara där? Han om någon borde väl sitta och gråta bredvid hennes sida, om han nu älskade henne så mycket som både han och hon påstod. Tankarna gjorde mig illa till mods, dem påminde mig om Dezzie’s sista ord till mig. Dem påminde mig om att jag försökt få tag på henne de senaste veckorna, glatt ovetande om att hon inte ens var vid medvetande. Mitt dåliga samvete kom återigen flödande över mig. Hade jag bara varit där hade hon inte legat i koma nu. Hade jag suttit bredvid henne och sett till att hon hållit värmen hade hon varit vaken. En hopplös känsla flöt in i mitt medvetande. Kanske hade alla rätt, jag borde kanske inte ha någon flickvän. Hur jag än prioriterade så blev det bara fel. Att jag inte hade lärt mig vid det här laget. Caitlin… Jasmine… Dem hade båda två gått igenom samma saker, men det kändes som om allting var så annorlunda med Dezzie. Vi hade verkligen lärt känna varandra på djupet, det var i alla fall vad jag trott innan jag hört henne uttala orden som jag helst ville ignorera. Med en trött gäspning tog jag hennes hand igen, kysste den ömt och lutade mig sen mot sängen, för att sedan glida in i en orolig sömn.
JÄTTAKORT, JAG VET!!
Men det kommer fler, så ni kan vara helt lugna :) <3
Mjaa... Tänk om Christopher skulle komma in där...
Hur skulle Justin reagera då?
Och hur skulle Christopher reagera på att Justin är där?
Och varför är inte Christopher där?
Tack för era kommentarer luvies :')
My sweet little angels <3
Love you <3
Kommentarer
Postat av: Stephanie
åh, jag älskar Jeremy! och jag hatar att Justin faktiskt tvivlar på Dezzie, dock är det ju inte speciellt konstigt, men att han faktiskt tror på att hon är med C! D: Fy! :(
♥♥♥
Postat av: Marielle
Hoppas Justin slår honom sönder och samman om C kommer in. :P
Postat av: Anonym
Catlin eller selena kan berätta sanningen om att hon inte är med C och vargör hon gjorde så som hon gjorde när hon sa det
Postat av: Becka
Grymt bra! Tycker Justin borde få veta att hon inte är ihop med Christopher.
Postat av: Cherry
Åh, jag bara älskar Jeremy :)) <3 Och superduperbra skrivet <33
Postat av: Calla/Z
Åh varför berättar inte Caitlin, Selena, Miley eller någon om hur det egentligen ligger till med Christopher! D;
Jättebra annara, luves it!
Postat av: julia
det var lite konstigt det där du skrev att "varför är in christofer där?"... han av alla personer borde ju inte vara där!
Postat av: Johanna
AWEESOME!
Trackback
