Bieber Cash

”På storyn bakom den där.” svarade hon och såg nyfiket på mig, samtidigt som hennes blick var beklagande och medlidande. Vad trodde jag egentligen? Klart att folk skulle reagera på den första dagen. Tyvärr var jag rätt säker på att det inte skulle spela någon roll vad varken jag eller Justin sa om den, folk hade redan skapat sina egna åsikter om det.

---

---

”Tack så mycket för hjälpen Jessica, jag uppskattar det väldigt mycket.” sa jag tacksamt när vi stod utanför dörren till den enorma sviten som låg längst upp på hotellet. Var jag förvånad över att Justin hyrt taksviten? Inte särskilt.

”Ingen orsak Miss Wallie. Det är bara att höra av sig om ni behöver någonting.” log hon innan hon vände sig om och gick mot hissen. Jag drog ett djupt andetag innan jag satte kortet i kortläsaren och dörren låstes upp. Jag kom in i den lilla hallen och såg att det var nedsläckt i hela ”lägenheten” bortsett från enstaka ljus som lös. Jag drog ett djupt andetag och kunde inte hindra mig själv från att le. Det luktade vanilj, vilket påminde mig om kvällen då Justin tog med mig till den där stugan efter att han hittat mig på berget. Lugnt och försiktigt gick jag genom hallen och in i vardagsrummet. Synen jag fick se fick mig att le brett. Vid matbordet stod Justin bredvid en av stolarna och log mot mig.

”Hej älskling.” hälsade han och kom fram till mig för att ge mig en öm kyss. Han backade ett steg och jag granskade honom uppifrån och ner. Han hade bytt kläder sedan festen och hade nu på sig sina svarta jeans, en vit V-ringad t-shirt med en vit jacka över med svarta detaljer. Han såg lika snygg ut som vanligt.

”Det räknas inte riktigt som min födelsedag längre.” påpekade jag roat när han tog min hand och styrde stegen tillbaka mot matbordet.

”Det är fortfarande 45 minuter kvar av den här söndagen, men det räknas som din födelsedag tills du somnat.” svarade han och drog ut stolen för mig. Jag skrattade lågt medan jag satte mig ner.

”Du är knäpp, det vet du va? Vad är allt det här? Klockan är kvart över elva på kvällen.” sa jag och granskade matbordet. Det stod två tallrikar på bordet, båda med noggrant upplagd mat som såg ut att precis ha kommit ut från ugnen.

”Du sa ju att det var det här du ville göra på din födelsedag. Äta middag, mysa, kolla på tv… Your wish is my command baby.” Svarade han och log stolt. Jag skrattade åt honom, samtidigt som jag insåg att jag faktiskt var hungrig.  Egentligen hade vi ju inte ätit någonting idag.

”Har du lagat det här?” frågade jag imponerat när jag granskade maten som stod framför mig. Tallriken fylldes av hasselbackspotatis, kyckling och grönsaker samt någon sås som såg otroligt god ut.

”Allt för dig sötnos.” svarade han och satte sig ner mittemot mig. Jag tog en tugga av kycklingen efter att ha doppat den i såsen och trodde jag skulle smälla av. Det var verkligen sjukt gott. Det gick inte att förneka att han var extremt duktig på allt han gjorde, när han la manken till.

”Justin det här är verkligen otroligt gott! Jag vet vem som ska få laga middag hemma hädanefter.” påpekade jag och han skrattade lite åt mina ord. En rosa ton framhävdes på hans kinder och jag log kärleksfullt mot honom.

”Dezzie, jag har en sak att fråga dig.” började Justin efter att vi ätit under tystnad en stund. Jag hörde den allvarliga tonen i hans röst och när jag vände blicken mot honom tittade han på mig med en fundersam blick. Jag svalde innan jag nickade uppmuntrande mot honom.

”Jag undrar om du kanske skulle vilja följa med mig till Atlanta?” frågade han och jag la huvudet på sned mot honom.

”När då?” frågade jag nyfiket mot honom och han log snabbt mot mig.

”Om några dagar. Vi ska ju börja jobba på ett nytt album, och sen kommer vi ha lite konserter här och var. Scooter och jag pratade om det tidigare idag och kom fram till att det kanske inte är det bästa att lämna dig helt obevakad. Missförstå mig inte eller något sånt, men dina fans blir allt fler och fler för var dag som går. Det finns tyvärr folk som vill dig någonting illa, och jag kan inte låta bli att oroa mig för dig när jag inte är i närheten av dig.” förklarade han och jag nickade kort. Han hade ju rätt i vad han sa, jag blev förföljd av paparazzis dagligen, folk kom ofta fram och pratade med mig. Ännu hade jag inte träffat någon som ville mig illa, inte fysiskt i alla fall, men det skulle väl komma det också.

”Det vore väl kanske ett bra alternativ, men när skolan börjar då? Jag måste ju fortfarande gå i skolan liksom.” påpekade jag allvarligt för att hoppa av skolan var knappast ett alternativ. Vem jag än skulle leva mitt liv med så tänkte jag absolut inte bli någon bitchig hemmafru. Jag ville kunna stå på mina egna ben.

”Det blir ju ett problem, om du inte klarar av att antingen byta skola, eller kanske få hemundervisning. Det är upp till dig, men jag tänker inte släppa dig utan bevakning.” svarade han medan han granskade mig med en sorgsen blick. Hans tankar speglades i de bruna ögonen och jag tog snabbt hans hand som låg på bordet.

”Don’t even think about it! Du skulle bara våga skuldsätta dig själv för det här Justin!” morrade jag åt honom och han log glädjelöst mot mig.

”Förlåt, det bara blev så, fortsätt.” sa han och la sin andra hand på min, som redan låg på hans.

”Jag ska prata lite med pappa om det, men det är inte helt omöjligt och det löser sig på något sätt. Vi klarar det här, precis som vi klarar allt annat.” log jag mot honom och han nickade instämmande.

”Precis som allt annat.” ekade han innan han kysste min hand som han höll mellan sina händer. Jag log brett mot honom och han besvarade snabbt mitt leende. Med en varsam blick reste han sig upp och kom sakta emot mig, hela tiden med blicken fäst på mig. När han var framför mig drog han upp mig från stolen och strax därefter möttes våra läppar i en nästan omänsklig kyss. Den var laddad, med energi, glädje, lust och kärlek. Spänningen mellan våra läppar blev allt större och större, och det kändes som om elektriska stötar for igenom kroppen på mig. Justin tog ett tag om mina lår och lyfte upp mig så att jag hade benen om hans höfter. Det tog inte lång tid innan jag kände mjukt tyg mot ryggen och jag konstaterade att han hade förflyttat oss till sängen. Hans läppar lekte över min hals och jag drog honom närmare mig. Hans andhämtning var lika snabb som min, men det var ingenting som jag fäste någon större uppmärksamhet runt. Just nu ville jag bara komma så nära honom jag bara kunde. Jag ville ha honom. Nu och för all framtid.

---

---

Tack luvies!
För era underbara kommentarer! :) <3

Hoppas att ni gillade kapitlet :)

Nästa vet jag inte riktigt när det kommer, då det inte är färdigskrivet och jag behöver plugga lite, men det löser sig ;)

Ha det bra luvies! <3

2 dagar kvar till JUL!!! :D