Bieber Cash

"Varför frågar du henne inte då?" frågade jag lugnt och vände slutligen blicken mot honom. Hans uppmärksamhet vändes mot mig och han granskade mig en stund innan han öppnade munnen för att säga någonting. Efter ett antal försök suckade han och vände blicken ner på våra sammanlänkande händer.

"Jag vill inte göra det mer komplicerat för henne än vad det redan är." svarade han till slut utan att vända tillbaka blicken mot mig. Det kändes som om mitt hjärta var på väg ut ur kroppen, så hårt dunkade det till över hans ord. Jeremy hade haft helt rätt, jag behövde göra mitt val snabbt, innan det knäckte Justin totalt. Frågan var ju bara om jag var redo för allting han hade att erbjuda, och om jag förtjänade vad han hade att erbjuda.

---

---

Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga mer, så jag förblev bara tyst, djupt nersjunken i mina egna tankar. Justin sa ingenting heller, utan vi satt bara i hans säng och höll hand. När jag försiktigt sneglade på honom så såg det ut som om han slutat gråta, men hans kinder var fortfarande blöta. Försiktigt vände jag hans huvud mot mig och drog fingrarna över de blöta kinderna. Hans ögon var fortfarande rödgråtna, men det såg ut som om han hade lugnat ner sig lite. Han la sin fria hand över min hand som vilade över hans kind, och tryckte den lite mot sig. Kinden var kall efter tårarna, men samtidigt brännhet. Han höll kvar min blick och jag höll på att drunkna, som jag brukade göra i hans guldbruna ögon.

"Även om du kanske gör det mer komplicerat för henne, så borde du ändå säga det." sa jag se tyst. Han vek undan blicken från mina ögon och såg ner på våra sammanlänkade händer som vilade i mitt knä. Han gned sin tumme mot baksidan av min hand.

"Är du verkligen säker på det?" frågade han skeptiskt och såg in i mina ögon igen. Jag svalde hårt innan jag nickade mot honom. Han verkade för en stund brottas med sig själv. Kanske övervägde han verkligen att säga det, kanske funderade han på hur jag skulle reagera.

"Aye, det är bättre att släppa ut det! Annars växer det till någonting obehagligt till slut." sa jag och log mjukt. Han besvarade mitt leende och gav ifrån sig ett enkelt skratt. Det var skönt att höra honom skratta, se honom le och veta att han inte var helt försjunken i sina tankar. Utan förvarning släppte han mina händer och reste sig upp ur sängen för att gå bort till dörren.

"Jag kommer snart." sa han bara och blinkade försiktigt mot mig över axeln. Jag såg efter honom med förvånad min, det där kom som en överraskning. Förvirrat drog jag upp mobilen och började skriva ett sms till Caitlin.

Dezzie: Jag vet inte vad jag ska göra Caitlin! :O <3

Skrev jag snabbt och skickade iväg det. Det sköna med Caitlin var att hon inte var långsam när det gällde att skriva sms och innan jag egentligen hunnit lägga ner telefonen i knät hade det plingat till.

Caitlin: Vad känner du då? :* <3

Svarade hon och jag var tvungen att himla med ögonen, det var så typiskt henne att ställa en sån jobbig fråga, men jag visste vart hon ville komma.

Dezzie: Varje gång han är glad är jag glad... Så fort han ler mot mig så smälter jag nästan... Jag mår bra i hans sällskap och han får mig lycklig... :S <3

Caitlin: Så, go for it! :* <3

Dezzie: Men klarar jag av allting? När du inte klarade av det, hur ska jag kunna göra det? :( <3

Caitlin: Lägg av Dez! Du är så mycket starkare än vad jag var! Ni kommer klara det! :) Han är galen i dig och du är inte som vilken tjej som helst heller! Det syns att du gillar honom också, sjukt mycket! ;) Han gör dig lyklig, så vad är problemet? Jag tror dessutom att han behöver någon som dig, som håller honom nere på jorden även om han är borta mycket. :* <3

Dezzie: Suck, du får det att låta som någonting självklart ;O <3

Caitlin: Haha sötnos! Som Chaz och Ryan sa så har det synts lång väg att ni gillar varandra. Du skulle ha sett Justin när Christopher ringde och sa att du var borta. Du tyckte min reaktion var läskig, då skulle du ha sett hans! Han kanske försökte spela lugn, men han var helt utom sig av oro! Kom igen tjejen, både du och jag vet att du gillar honom. ;) :* <3

Dezzie: Klart jag gillar honom, hur kan man inte göra det? Han är helt underbar! Men det finns mycket galna fans därute... :/ <3

Caitlin: Äsch, strunta i dem! Det tar ett tag innan de inser att de borde vara lyckliga om Justin är lycklig, men du har ju redan din lilla fanclub, och tro mig, den växer större för var dag som går. Du har inte varit inne på facebook eller twitter på ett tag va? ^^ <3

Dezzie: Nej :S Har jag missat något eller? ;O <3

Caitlin: Haha OM du har! ^^ Jag var inne på facebook för en stund sen och jag har blivit bombarderad med frågor om dig, inbjudningar till Dezzie-fanclub's och allt möjligt sånt. Dessutom är du TT på twitter just nu! :P <3

Dezzie: ;O <3

Caitlin: Haha bry dig inte så mycket om fansen bara, det kommer alltid finnas dem som inte gillar det, det går inte att undvika. Men en macka har alltid två sidor! ;* <3

Dezzie: Hahaha bra liknelse Caitlin! Jag gillar den (Y) ^^ <3

Caitlin: Ja men det är ju mig vi snackar om ;) I alla fall, kör på bara, du kommer ångra dig annars, det vet jag! Give it a shot, babe! :* <3

Dezzie: Tack Caitlin! Jag ska prata med honom. Jag ringer sen, vet inte när men jaa... Sen! :) Hälsa de andra! Love you :* <3

Caitlin: Inget att tacka för! Vi hörs sen, gumman! Love you too! Och knäppskallarna hälsar tillbaka! :* <3

Det kändes skönt att smsa med Caitlin. Hon fick mig att se allting på ett annat sätt, vilket jag nog behövde. Precis när jag hade lagt ner telefonen i knät fick jag ett nytt sms. Jag övervägde tanken på att låta det vara, men nyfikenheten tog över så jag tog upp den och läste på skärmen.

Justin: Gå ut ur mitt rum, ta trappan ner till källaren och följ korridoren tills du kommer till en stängd, vit dörr som det står "GARAGE" på med stora bokstäver. Ses där ;) <3

Skrev han och jag blinkade till lite innan jag reste mig ur sängen. När jag kom ut ur rummet såg jag hans mormor och morfar sitta i köket med ett varsitt leende på läpparna. Jag kunde inte hindra mig själv från att undra vad det var som stod på. Vad hade han nu hittat på? Nervöst gick jag nerför trappan men stannade till när jag kommit ner. Det var kolsvart i korridoren. Jag svalde hårt innan jag gick in i mörkret mot något jag kunde urskilja i slutet på korridoren, en vit dörr det stod GARAGE på med gula, lysande bokstäver.

---

---

Oj oj, vad har han nu hittat på?
Det där med smsandet mellan Caitlin och Dezzie är jag lite osäker på om det vart bra...
Första gången jag gjorde något liknande...
Så vad tyckte ni om det?

Herrejösses sötnosar!
KAPITEL 100!!!!!!
Fatta vad mycket det är egentligen!!!
Jag ska trixa ihop det sista på en sak och sen publicerar jag det! ;)

Puss & Kram på er alla!
Ni är helt underbara! :')

Live, Laugh, Love