Where are you now - Kapitel 171
”Börja med att vända dig om.” sa hon sen i telefonen och jag blinkade oförstående. Varför skulle jag vända mig om? Där skulle ju Justin sitta, eller stå, eller ligga, och det skulle ju knappast göra mig gladare. Med en suck gjorde jag som hon sa och trodde nästan att jag skulle tappa telefonen i backen. Framför mig stod nu Justin, precis som jag förutspått, men han var inte ensam längre. Jasmine, Caitlin, Ryan, Chaz, Christian, Ellie och Sky stod framför mig och skrattade glatt. Det var väl en sak som jag kunde medge var bra med födelsedagar, man träffade alla sina vänner.
Jag kramade om Jasmine hårt medan hon skrattade åt min reaktion. Jag hade kastat mig över henne, eftersom att hon var den som jag inte träffat på längst tid. Att prata i telefon och sms:a var absolut inte samma sak, det hade jag redan märkt när Justin hade varit på turné.
”Happy birthday, baby!” sa hon till mig när vi släppte varandra. Jag himlade med ögonen men kunde inte sudda ut leendet på mina läppar. Efter Jasmine kramade jag om de andra också för att till sist blänga på Justin, som såg högst oskyldig ut.
”Planerade du att göra mig sur, eller var det bara ett lyckoslag?” frågade jag honom och han log mjukt mot mig.
”Nej, jag hade inte planerat det, men det visade sig ju att det var rätt bra ändå, eller tycker du inte?” svarade han och jag himlade med ögonen mot honom. Han hade verkligen gjort mig sur, även om jag antagligen överreagerade en hel del, och han hade skrämt mig också. Jag skulle precis öppna munnen för att fortsätta prata, men jag hann inte innan det blev kolsvart framför ögonen.
”Aye! Vad gör ni?” utbrast jag när jag insåg att jag fått en ögonbindel över ögonen. Sen försvann den igen lika snabbt. Caitlin och Jasmine stod bredvid mig och blängde på Chaz och Ryan.
”Det där var väl onödigt? Den där behövs knappast, hon skulle ändå känna igen sig överallt. Hon har ju bott här hela sitt liv.” påpekade Caitlin och jag hörde hur både Sky och Justin skrattade. Det var tydligt att dem hade planerat allting, men att de inte var helt och hållet överens om detaljerna.
”Guys, vi drar nu. Jaz, Ellie och Caitlin tar med sig Dezzie sen. C’mon!” sa Justin och vinkade med sig Chaz, Ryan, Christian och Sky. Jag tittade på Justin med ett höjt ögonbryn och han kom fram till mig med lugna steg. När han kom fram till mig så la han händerna vid min midja och såg in i mina blåa ögon. Min blick mötte hans och vi stod så ett tag utan att säga någonting. Jag väntade på att han skulle säga någonting, men det kom inga ord. Istället sökte jag igenom hans ögon efter svar, och upptäckte till min rädsla att han såg extremt kluven ut. Hans blick påminde om den glada Justin, som hade någonting planerat och var uppslukad av överraskningar, men den påminde samtidigt om hans tomma blick innan han gick på turnébussen för att åka iväg i två månader. Det var som om vi inte skulle ses på en lång stund, och intensiteten i hans blick skrämde mig lite. Jag öppnade munnen för att invända mot vad det nu var som skulle hända, men han la snabbt ett finger över mina läppar för att tysta ner mig.
”Jag älskar dig.” viskade han mjukt medan hans varma ögon tittade in i mina. Han log svagt innan han kysste mig, djupt. Kyssen var laddad, och den förvånade mig. Jag kände hans hand på min rygg som tryckte mig närmare honom. Hans andra hand vilade mjukt vid min kind medan kyssen bara växte och växte. Till slut backade han undan några centimeter och jag antog att han tittade på mig. Jag stod kvar och blundade ett par sekunder innan jag tittade upp på honom.
”Jag älskar dig också.” viskade jag tillbaka och gav honom en mjuk kyss. Han log snett innan han gav mig en snabb kyss på kinden för att sedan släppa mig och gå iväg efter de andra killarna. Jag blundade en stund för att samla mig ordentligt innan jag gick till tjejerna, som stod vid Ryan’s bil och väntade på mig. Killarna hade tagit Jeremy’s bil och Ryan hade lämnat sin bil kvar för att vi antagligen skulle någon helt annanstans. Jasmine la huvudet på sned när jag kom fram till dem. Jag skakade bara på huvudet innan jag öppnade bakdörren och hoppade in i baksätet. Ellie hoppade in i förarsätet och Caitlin på passagerarsidan. Jasmine satte sig snabbt bredvid mig, hon såg nästan orolig ut.
”Vad är det?” frågade hon lågt, precis som om hon inte ville att Caitlin eller Ellie skulle höra. Inte för att de verkade lyssna så mycket på något annat än varandra just nu. Jag var glad över att de hade lyckats komma närmare varandra, och de såg verkligen ut att trivas tillsammans.
”Jag vet inte hur jag ska förklara det.” svarade jag bara utan att titta på henne. Istället lät jag blicken svepa ut genom fönstret och registrerade att Ellie körde in mot centrum.
”Jag kan förklara sen istället, för jag antar att vi är på väg någonstans där det är menat att vi ska ha kul.” sa jag innan Jasmine hunnit inflika någonting. Hon tittade på mig en stund innan hon nickade med ett snett leende på läpparna.
”Japp, det är det som är meningen. Du fyller 17 och självklart ska man ha kul då.” svarade hon och flinade upprymt. Jag himlade med ögonen åt henne men kunde inte låta bli att le. Jag fick en känsla av att jag sent skulle glömma den här födelsedagen. Sen om det var någonting positivt eller negativt, det var jag osäker på, men det var väl bara att vänta och se.
Sorry luvies!
Det tog längre tid än vad jag hoppats på =/
Här har ni dock kapitel 171, och fler kommer, believe me ;)
Har varit extremt duktig och skrivit till kapitel 174, sen halva 175 också :)
Anyways, jag hoppas ni gillar det! :) <3
Tack för alla era underbara kommentarer luvies! <3
As I keep say, I have the best luvies in the world <3
Nästa blir tidsinställt :) <3
Love you guys <3
Dream, Scream, Believe
AAAHH GRYMT HELT UNDERBART GRYMT
Fy fan vad bra. Jag såg allt framför mig. :)
lika bra som vanligt!
super duper bra
Så sjukt braa :D ♥♥
