Bieber Cash

Tårarna blev värre och värre nu när jag släppt efter för en av de djupa känslorna som satt instängda I mitt bröst. Jag ville bara skrika, smärtan var så pass outhärdlig att jag la en hand over bröstet medan jag andades ansträngt. Försent insåg jag var som höll på att hända, jag höll på att bryta ihop, ordentligt den här gången.

---

---

”Justin! Du har telefon!” hörde jag Kenny säga utanför dörren i bussen. Jag slängde mig upp ur sängen och kastade upp dörren.

”Är det Dezzie?” frågade jag hastigt och kände hur hennes namn bröt upp såret i hjärtat. Jag hade försökt få tag på henne sen två veckor tillbaka, när jag sett henne i gallerian, men hon hade inte tagit mina samtal eller svarat på sms. Kenny såg medlidande på mig innan han ursäktande skakade på huvudet.

”Det är Caitlin.” svarade han och räckte fram sin telefon till mig. Jag tittade på honom med ett höjt ögonbryn innan jag vände mig om och slängde mig på sängen igen. Jag hade ingen lust att prata med någon just nu. Särskilt inte med Caitlin, hon skulle bara försöka få mig på bättre humör, fastän hon visste lika bra som jag att det inte fungerade så, när man hade ett brustet hjärta.

”Säg att jag är upptagen!” sa jag bara och stirrade upp i taket där det satt en stor affisch.

”Ehm, ledsen bro, men jag tänker inte säga det till henne. Det är någonting som har hänt Justin.” sa han och kom in i rummet för att prata med mig. Jag vände en orolig blick mot honom innan jag tog telefonen och satte den mot örat.

”Caitlin?” sa jag och hörde hur hon andades ut i telefonen.

”Vet du hur länge jag har försökt få tag på dig? Du svarar inte, och varken Scooter eller Pattie är i närheten av dig.” påpekade hon anklagande och jag suckade irriterat.

”Vad vill du Caitlin?” frågade jag ointresserat. Hon drog ett djupt andetag och jag konstaterade att det nog faktiskt var någonting som hade hänt.

”Du måste lova en sak innan jag berättar Justin! Du måste lova att du inte ställer in några konserter på grund av det här!” sa hon torrt och jag svalde ljudligt. Hon menade allvar.

”Caitlin, vad är det som har hänt?” frågade jag oroligt och såg i ögonvrån hur Kenny reste sig från sängen och gick ut genom dörren igen. Han stängde den tyst efter sig och jag satte mig upp i sittande ställning medan jag granskade väggen framför mig.

”Uh-uh! Du måste lova!” Envisades hon och jag himlade med ögonen.

”Fine! Jag lovar att jag inte kommer ställa in någon konsert, vad du än berättar. Så berätta nu!” sa jag spänt och det verkade som om hon funderade på om jag menade allvar med mina ord eller inte. Efter ett tag verkade hon valt att tro mig för hon tog ett djupt andetag.

”Dezzie ligger i koma.” sa hon tyst och jag kände hur mitt hjärta sprängdes. Det bröts i ytterligare tusen bitar och jag kastade telefonen hårt i väggen. Naturligtvis gick den sönder och inte långt därefter kom Kenny in i rummet igen med stora ögon och förvånad blick.

”Bro, det där råkade vara min telefon!” påpekade han chockat medan han granskade mitt ansikte. Det kändes som om jag inte riktigt visste var jag skulle ta vägen.

”Justin? Vad har hänt? Varför är du så blek? Vad sa Caitlin?” frågade han oroligt och jag vände bort blicken från honom. Jag hade lovat att inte ställa in någon spelning, men hur skulle jag kunna hålla det när hon låg i koma?

”Dezzie ligger på sjukhuset.” svarade jag medan jag tittade runt i rummet efter grejer att ta med mig. Det stod helt still i huvudet på mig.

”Har hon varit i slagsmål igen?” frågade han och jag kunde urskilja undertonen av skämt i hans ord. Jag gav honom en panikartad blick.

”Hon ligger i koma Kenny.” sa jag tyst och det var först då innebörden verkligen gick upp för mig. Förtvivlat sjönk jag ner på sängen och kände hur tårarna började rinna nerför kinderna. Kenny stod tyst och granskade mig en stund innan han slängde en blick på klockan han hade på armen.

”Jag kör.” sa han innan han lämnade mig ensam i rummet. Hur lång tid kunde det ta att åka till Atlanta från Los Angeles? Vi skulle inte hinna tillbaka till kvällens konsert. Jag gick ut efter Kenny, där han stod med bilnycklarna i handen och väntade på mig.

”Vi kan inte åka nu. Vi skulle inte hinna tillbaka.” påpekade jag lågt medan jag tittade på Kenny med mina tårfyllda ögon. Kenny skakade långsamt på huvudet mot mig innan han kom fram och omfamnade mig hårt.

”Buddy, ingen klandrar dig om du åker och ställer in den här konserten.” sa han medlidande till mig men jag skakade bara på huvudet i protest.

”Dezzie skulle det. Boka biljetter till efter konserten. Jag lovade Caitlin att inte ställa in någonting, och det ska jag inte göra heller.” sa jag bestämt medan jag backade ut ur hans grepp. Han såg ut att vilja komma med en invändning, men sen ångrade han sig.

”Säg till om du ändrar dig. Jag går och pratar med Scrappy om konserten… Justin! Ring honom om du behöver någonting!” beordrade Kenny varsamt och jag nickade kort. Han försökte ge mig ett leende, men ett misslyckat sådant. Han vände sig om för att gå ut ur bussen.

”Aye, man, ledsen för telefonen!” sa jag och tittade på honom med en ursäktande blick.

”Tänk inte på det. Ta det lugnt en stund nu.” sa han innan han gick ut ur bussen. Att sitta helt själv i bussen var kanske inte det bästa just nu. Vad hade hänt henne? Vad hade hon nu gjort? Jag gick in i sovrummet och tog upp min mobil som låg avstängd på byrån. Efter att jag satt igång den rasade sms in från Caitlin, Christian, Chaz, Ryan, Jasmine och Selena. Det var flest sms från Caitlin, men jag orkade inte läsa vad det stod i dem. Jag hade hoppats på att jag fått åtminstone något litet svar från Dezzie sedan tidigare, då min telefon varit avstängd i ett par dagar nu, men det fanns inga. Med en suck klickade jag upp Twitter. Som vanligt slängde jag en blick på vad som var TT just nu, och konstaterade att allt som var TT rörde Dezzie på något sätt.

*#PrayForDeztiny
*Get Well Soon Dezzie
*We Are Sorry Justin
*Poor Justin
*#5millionDHs
*Deztiny We Need You
*Wake Up Soon
*#DeztinyWeLoveYou
*#WhereAreYouNow
*#WorldNeedsDezzie

Jag läste igenom något av inläggen I varje TT och kände mig stolt. Stolt över mina Beliebers, över alla DHs och stolt över världen. När jag kom in i sökningen om We Are Sorry Justin öppnade jag filen som var Top Tweet. Det var en bildfil och det tog ett tag innan jag insåg vad det var för någonting. Det var en bild på Dezzie såg det ut som, och hon hade ett stort blått och rött märke på kinden som var i fokus. Var kom den här ifrån egentligen? Hade hon ramlat eller någonting? När jag stängde ner tweeten såg jag att det var en tweet från Miley. Det var en halv tweet bara och den var kopplad till en tweetlonger. Nyfiket öppnade jag länken för att se vad hon skrivit.

@MileyCyrus
‘We Are Sorry Justin’ – well you should be! And you should apologize to HER and not just to Justin! @DeztinyWallie is a great person, and if she makes Justin happy, why couldn’t you just be happy for him? I don’t understand you beliebers. You all say that you love him more than anything and that you support him through rain and fire, but this is not supporting. You hate on his girlfriend, a living person, who hasn’t done anything to you! Some of you even hit her! This isn’t okay guys! Dezzie is a close friend to me, and she deserves so much better than your hate! You should be happy for him instead of making him sad.

Oh, and the picture, it’s a photo I took of Dezzie a couple of weeks ago. A belieber hit her and she asked me to cover it up, just not to give Justin the pain of what his beliebers had done. I’m serious, she cried when I covered it with make-up, she nearly screamed, but forced me to continue until I was done. And you don’t think she deserves Justin. She gets hit, and she goes through more pain just to keep him unaware of it. It wasn’t because she was embarrassed or anything, she did it because she didn’t want to cause Justin that pain. If his beliebers turns their backs on him, being mean to the ones he loves, then how would he feel?

Come on, you can do better than this! Be nice instead, and don’t hate! There’s too much hate in this world and someone like Dezzie deserves so much more than that. Dezzie! WAKE UP! We need you here girl! Trust me, #WorldNeedsDezzie #4real

När jag läst klart hennes tweet stängde jag ner den och favoriserade den samtidigt som tårarna försiktigt rann nerför mina kinder. Under tiden flög tankarna genom huvudet på mig. Hade hon blivit slagen? När hade hon det? Vad jag visste hade hon inte träffat Miley sen dem överraskat mig på turnén, så då måste hon blivit slagen efteråt. Sakta kom minnet tillbaka om när Dezzie, Caitlin och Miley kommit tillbaka från toaletten när vi varit på McDonalds efter konserten. Hon hade haft smink på sig när hon kommit tillbaka. Ett stygn av sorg och dåligt samvete fyllde mig. Att jag varit så dum och trott att hon skulle berätta för mig om någon slog henne. Jag kände ju Dezzie, i alla fall när det gällde sådana saker. Däremot var jag fortfarande osäker och förvirrad när det kom till hennes plötsliga förändring och hennes ord om Christopher. Han som hade sårat henne så otroligt mycket, hade hon verkligen gått tillbaka till honom? För att slippa tänka på honom bläddrade jag ner mellan alla tweets från olika TT’s och fastnade vid en tweet som jag snabbt retweetade.

@WeWantJustinSingle;
I don’t like Dezzie, but I do love Justin and I respect her! So #PrayForDeztiny! Justin happy = Beliebers happy!

Jag kände ytterligare en tår rinna nerför kinden medan jag skrev in mitt svar till henne.

@justinbieber;
@WeWantJustinSingle; thank you! #ILoveMyBeliebers #TeamBeliebers <3

Så fort jag skickat iväg svaret klickade jag på samma knapp igen så att jag skulle kunna skriva på en ny tweet. Jag visste att Dezzie och jag inte var tillsammans längre, men med tanke på smärtan det orsakade att ens tänka tanken, hade jag inte delat med mig om det ännu till några andra än pappa, Kenny och Alfredo. Även om hon inte älskade mig längre så älskade jag dock fortfarande henne och jag ville att mina beliebers skulle få veta att det dem gjorde var fel om dem inte respekterade henne, även om hon inte längre var min.

@justinbieber;
I’m not forcing anyone to love @DeztinyWallie, but is respect too much to ask for? I really hope not, because I love her and (C)

@justinbieber;
she makes me happy. You say that you guys smile when I smile, but when ppl are hurting the ones I love, I’m not smiling! (C)

@justinbieber;
I love you all! Every single one of you are my favorite girls! You are my sexy ladies ;) but I don’t want to be afraid of (C)

@justinbieber;
loving someone! You’re all a part of me, my family and my heart, but so is Deztiny! I love her like I haven’t loved anyone before! (C)

@justinbieber;
you don’t need to love her, but could you give her the respect she deserves? That’d make me happy!

@justinbieber;
I love you all for caring about her! She’d love to see that! :’) And babe, please Wake Up Soon! <3

Jag läste igenom alla tweets jag skrivit och log stolt för mig själv. Så här många sammanhängande tweets hade jag nog aldrig skrivit, och jag hoppades dem skulle ge alla en tankeställare. Det plingade till i mobilen och jag såg att jag fått en tweet från Ellen.

@TheEllenShow;
@justinbieber I’m here for you Bestie! #PrayForDeztiny! Call me when you know something! Miss u!

Jag log tacksamt medan jag började knappa in ett svar.

@justinbieber;
@TheEllenShow thank you! I’ll call you later, coz right now I don’t know very much at all. Miss u too! <3

Jag fick plötsligt en stor lust till att svara folk som skrivit till mig. Snabbt gick jag in på mina mentions, mina överflödiga mentions, och började retweeta och svara folk som skrivit till mig. Till slut avslutade jag med att skriva en tweet till Dezzie.

@justinbieber;
@DeztinyWallie congratulations to #5millionDHs honey! Wake Up Soon, I need you here with me <3

Jag förundrades av mig själv för att jag fick det att se ut som om allting var som vanligt. Visserligen var det väldigt sant, jag behövde henne, men samtidigt kunde jag inte släppa det hon sagt till mig. Hon betydde mycket för henne, och det var därför jag skulle åka för att vara vid hennes sida sen, och jag tänkte inte förneka det, jag älskade henne fortfarande. Men allteftersom, hur smärtsamt det än var, började jag inse att det inte var vi längre. Hon verkade ha gått vidare, det hade jag märkt i gallerian när jag sett henne. Hon hade tittat på mig en stund innan hon lugnt tittat bort och gått med Caitlin in i en av affärerna. Det hade varit smärtsamt att se henne, och jag insåg också då hur mycket bättre jag mådde när jag var i en annan delstat än vad hon var. När jag var här i LA kunde jag andas ordentligt, och mitt hjärta kunde pumpa runt det blod som behövdes. Under dagarna jag varit i Atlanta hade jag gått som på nålar. Det var därför jag åkt tillbaka till Kalifornien igen. Det var så mycket lättare att jobba med det nya albumet om jag kunde vara fokuserad, och kunde lägga energin på musiken istället för att hålla uppsyn över min egen andning.

Jag orkade inte titta på alla tweets längre, de påminde mig bara om att Dezzie inte var kontaktbar och att jag inte kunde vara med henne än på ett tag. Hon sårade mig ordentligt, men det spelade ingen roll. Jag behövde henne, och så ofta jag kunde tänkte jag be för henne. Be för att hon skulle vakna upp lika glad som alltid. Även om det betydde att jag inte skulle träffa henne efter det så spelade det fortfarande ingen roll. Jag ville bara att hon skulle vakna. Utan att tänka mig för tog jag upp gitarren och började spela några ackord innan jag började sjunga för mig själv.

Come home to me,
Come home to me.
Back into my arms,
Home where you belong.

Come home to me,
Come home to me.
If home is where you are,
Then home is way too far away.

---

---

Japp...
Vår underbara lilla Dezzie ligger i koma =/
Och stackars Kenny som blev av med sin telefon ^^
Och som ni alla förutspådde; Justin fick reda på att hon blivit slagen till slut ändå...

HERRR GUD LUVIES!!!
ETT KAPITEL KVAR TILL 200!!! O.o
This is so surreal!!!!! <3

Hoppas ni gillade det, och kommentera gärna vad ni tycker om det, och allt <3