Where are you now - Kapitel 205
Baby you’re my destiny
You and I were meant to be
With all my heart and soul
I’ll give my love to have and hold
And as far as i can see
From now until eternity
You were always meant to be
My Destiny
”Dezzie, vad var det jag gjorde för fel? Vad gjorde jag som fick dig att gå tillbaka till Christopher? Jag trodde jag kände dig bättre än så. Du avskydde Christopher, du hatade vad han gjorde mot dig, så det går inte ihop att du har gått tillbaka till honom. Åh, jag förstår inte!” pratade jag på frustrerat och suckade högt för mig själv.
”Jag menar, han bedrog dig med en annan. Han var otrogen mot dig. Det vet du att jag aldrig skulle vara. Eller klarade du inte av pressen med mina fans? Jag förstår om du inte gjorde det, men jag önskar att du kunde ha sagt någonting! Jag kanske gjorde ett misstag som åkte hit.” fortsatte jag och vilade huvudet i mina händer.
”Justin, hur trög är du på en skala ett till tio?” utbrast någon bakom mig och jag vände mig tvärt om. Caitlin stod i dörren med armarna korsade över bröstet.
”Hur länge har du stått där?” frågade jag förvånat när hon gick och satte sig på stolen bredvid Dezzie mitt emot mig.
”Tillräckligt länge. Så, hur trög är du på en skala ett till tio?” muttrade hon frustrerat och jag höjde ena ögonbrynet mot henne. Vad pratade hon om nu då? Med en djup suck sjönk hon ner i stolen och slog handen för ansiktet innan hon drog den genom håret.
”Justin, du känner Dezzie. Du känner Dezzie bättre än någon annan gör i den här världen.” började hon och jag suckade innan jag himlade med ögonen.
”Ja det trodde jag också, men j…” svarade jag men Caitlin avbröt mig innan jag kom längre.
”Justin, hon ljög för dig! Det är ingenting mellan henne och Christopher! Hon älskar dig!” utbrast hon och rätade på sig. Hon stirrade på mig med en blick jag inte kunde tyda. Jag blinkade till lite innan jag tittade på Dezzie som låg emellan oss.
”Varför?” frågade jag oförstående. ”Om hon älskar mig, varför dumpade hon mig? Varför sa hon att hon träffade Christopher igen? Varför ljög hon?” frågade jag medan jag granskade Dezzie’s fredfyllda ansikte.
”Åh, Justin! Du är verkligen korkad ibland! Hon försökte skydda dig! Kommer inte du ihåg ett enda ord av vad hon sa på The Ellen Show? Hon lämnade dig för att skydda dig. För att du inte skulle tappa fans.” påpekade hon och jag sjönk längre ner i stolen. Caitlin hade rätt. Jag borde ha vetat det. Jag borde ha förstått det från början, men Dezzie var alltid så otroligt dålig på att ljuga, och då litar jag på henne automatiskt.
”Hon älskar dig mer än någonting annat Justin. Efter att hon blivit slagen på McDonalds började saker sätta spår i huvudet på henne. Kom igen, till och med du måste ju ha märkt att hon inte betedde sig som hon brukade. Du måste ju ha blivit förundrad över hennes leende.” fortsatte hon och jag nickade ångerfyllt.
”Leendet nådde inte hennes ögon.” instämde jag tyst. Om det var för mig själv eller som svar på Caitlin’s ord visste jag inte riktigt, men jag hade sagt dem tillräckligt hört för att hon skulle höra dem i alla fall.
”Precis. Hon lämnade dig för hon har börjat inse att du förlorat fans, och hon vill inte vara den som tar ifrån dig den lyckan.” förklarade hon och jag suckade. Jag borde ha tänkt ett steg längre. Hon försökte skydda mig, när det inte ens var jag som blev illa behandlad av mina fans.
”Titta här. Det här skrev hon samma kväll som hon hamnade i koma, antagligen när hon satt däruppe på berget.” sa Caitlin och drog mig tillbaka lite smått. Jag vände blicken mot henne och hon räckte Dezzie’s telefon mot mig. Snabbt tog jag emot den och läste igenom texten som var skriven i anteckningarna.
I can’t believe
I’m putting the tree up by myself
I need you
And nobody else
And I’m sorry
If I pushed you away
Coz I need you here
And I want for you to know
And I don’t care, if I don’t get
Anything
All I need is you here right now
And I’m sorry, if I hurt you
But I know that All I Want Is You
Tankarna flög genom huvudet på mig medan jag läste texten om och om igen. Ett leende spred sig över mina läppar samtidigt som tårarna började rinna nerför mina kinder, igen. En melodi började ta form inne i mitt huvud medan jag skrev ner texten inne på anteckningar i min egen iPhone. När jag var klar reste jag mig upp från stolen och gick runt Dezzie’s säng för att ge Caitlin en hård kram innan jag gav tillbaka telefonen till henne.
”Tack Caitlin. Håll ett öga på Dezzie åt mig.” sa jag innan jag gick mot dörren. På vägen mot den vita dörren vände jag mig mot Dezzie och kysste hennes panna.
”Jag älskar dig Dezzie. Det kommer jag alltid att göra.” viskade jag till henne och sen fortsatte jag mot dörren igen.
”Justin!” sa Caitlin bakom mig och jag stannade för att se på henne med en frågande blick. Hon skruvade lite på sig innan hon log mjukt. Jag hade inte sett henne le på flera dagar, och det var en skön känsla.
”Innan Dezzie hamnade i koma… Kommer du ihåg att jag sa att hon yrade lite? Hon sa ett par ord. Eller ja… Hon pratade lite…” började Caitlin innan hon slängde en blick på Dezzie. Jag väntade tålmodigt på att hon skulle fortsätta. Jag kom ihåg att hon sagt någonting innan hon hamnade i koma, men jag hade aldrig frågat vad det var.
”Hon upprepade samma ord varje gång hon öppnade munnen.” sa hon utan att vända blicken mot mig. Jag sa ingenting, det verkade som om hon övervägde tanken på om hon skulle säga det eller inte.
”Hon sa I’m sorry Justin om och om igen. När hon vaknar, hata henne inte för det hon gjorde mot dig. Det har tagit lika mycket på henne som det tog på dig. Hon krossade sig själv totalt, och lämnade inte Vanja’s hus på en och en halv vecka.” sa Caitlin och jag log mot henne. Det var ett svagt leende, men det var ett leende.
”Jag skulle aldrig hata henne Caitlin. Jag älskar henne.” sa jag bara och jag fick ett minimalt leende från henne innan jag gick ut från rummet och skyndade på mina steg ner till bilen igen. Medan jag körde ut från parkeringen drog jag upp mobilen och slog in ett nummer med vana fingrar.
”Hey man, möt mig vid studion om en halvtimme.” sa jag när Alfredo svarade i telefonen. Han stönade surt.
”Justin, klockan är halv tolv. Jag är helt slut. Vi kan ta det imorgon.” mumlade han och det lät som om han precis gått och lagt sig.
”Tvinga mig inte att släpa iväg dig till studion! You know I will!” sa jag och hörde hur han suckade igen.
”Fine! Irriterande lilla snorunge! Jag är i studion om en halvtimme. Några fler stackare jag ska väcka eller?” morrade han och jag log för mig själv. Alfredo hade ett illa humör när han var trött.
”Nej, bara du och jag. Thanks man.” sa jag och hörde hur han muttrade bittert som svar till mina ord innan han klickade bort mitt samtal. Med ett roat uttryck svängde jag in på parkeringen till studion medan jag gav upp ett roat skratt. Skrattet förvånade mig smått, men jag kände mig på bättre humör nu än vad jag känt tidigare. Nu var det dessutom dags att få någonting gjort.
TACK FÖR ALLA KOMMENTARER!
NI ÄR UNDERBARA!!! <3
Många av er undrar hur det kommer sig att jag får sån här kick, och vet ni vad svaret är?
NI! Det beror på er! Era kommentarer, ert stöd, er i största allmänhet!
It's all because of you, remember? <3
Hmm... Vad har Justin hittat på nu då?
Väcka stackars Alfredo sådär ^^ xD
I LOVE YOU <3
Kommentarer
Postat av: Mina
STÖRT BRA KAPITEL! KOM IGEN! ETT TILL KAPITEL! :)
Postat av: Ebba
Grymt bra kapitel kom igen nu ett till !!!!!! <333333
Postat av: Marielle
Nu ska han göra en låt av Dezzies fina ord. :) jag är så sjukt taggad för vart du är på väg att ta denna novell! :)
Postat av: Nella
Älskar ♥! Din novell går inte att beskriva med ord. Den är som en hel drog för mig. Ditt sätt att skriva och förmedla känslor, det är för bra för att vara sant. Varje gång jag klickar mig in på bloggen och läser det nya kapitlet som du skrivit så kan man inte rå för att man lever sig in i berättelsen. Man känner sig som personen vars perspektiv du skrivit ur. Du borde seriöst bli författare ♥! Jag skulle iaf skaffa varenda liten bok du gav ut. Och all kärlek som du ger till oss läsare och all tid som du lägger ner på att få ett perfekt kapitel, det gör mig så glad att du anar inte. Din blogg är den bästa som jag någonsin har läst!♥
Postat av: Anonym
Woho :-D
Postat av: frida
asså din novell är helt bäst!! blir helt överhypad när jag ser att det har kommit in ett nytt kapitel!! ETT TILL!! kommer inte kunna vänta!! den är såååååå bra!! har typ läst om den 4 gånger eller nått!!! :) <3
Postat av: Anonym
Bli författare! Du är grym! Sluta aldrig skriva! Oavsett vad folk skriver så ska du alltid se de bra kommentarerna och inte de dåliga! :))
Postat av: Becka
Grymt bra! Älskar att det kommer massa kapitel hela tiden! :) <3
Postat av: Calla/Zäta
Åh lilla Justin börjar äntligen förstå... Tack o lov! Kan inte låta bli att rent sagt älska Caitlin. Du får henne att framstå som min gud eller något liknande.
Och jättebra som vanligt, försöker komma på något kapitel som faktiskt har varit tråkigt.. Kommer inte ihåg ett enda ^^
Postat av: malin :)
helt awesome !
men nu måste hon vakna ;)
Postat av: Johanna
HIHIIHIHIHIHIH ;D
Trackback
