Bieber Cash

"Vi pratar mer om det sen." sa hon bara innan hon lutade sig tillbaka och satte sig rakt. Jag visste inte riktigt vad det mer fanns att prata om gällande det, men det var väl bara att vänta och se. Jag hoppades för Guds skull att det inte skulle komma fram till Justin, för han skulle inte må bra av att veta om det. Inte nu när jag flyttat hit till Atlanta, till honom, för att det ska vara säkrare för mig, och så händer det här första dagen i skolan. Inte precis en bra start om man uttryckte det så. Det skadade inte mig, men det skadade dem runtomring mig. Caitlin tyckte inte om att höra det, och jag var mycket väl medveten om att varken Christian, Ryan, Chaz, Ellie eller Sky skulle tycka om det heller. Det jag var bombsäker på, var att den som skulle ta mest skada utav det, var Justin.

---

---

"Skojar du med mig eller? Klappade hon till dig?" utbrast Laura efter att Caitlin återberättat det jag sagt. Jag spände blicken i henne då hon inte precis var diskret.

"Prata inte så högt om det, så det kommer ut till fel personer!" muttrade jag åt henne och hon nickade allvarligt, men väntade fortfarande på svar.

"Ja det gjorde hon. Det finns inte så mycket mer att berätta. Var bara tysta om det, tack. Och kan vi inte gå och äta nu? Jag är hungrig." la jag snabbt till och såg oskyldig ut. Någon dag skulle jag banne mig räkna hur många gånger jag försökte motbevisa min skyldighet. Det kunde nog komma upp till ett antal om jag inte hade helt fel.

"Jo nu går vi och äter tycker jag. Jag har dessutom hört att det ska vara rätt god mat i skolan också." svarade Caitlin och vi styrde stegen mot cafeterian. Det var fullt med folk därinne och själva blicken på vad som fanns på folks tallrikar fick mig att börja skratta.

"Kallar du det här gott, babe?" skrattade jag och Caitlin himlade med ögonen innan hon oundvikligt instämde i mitt skratt. Ärligt talat såg man knappt vad maten skulle föreställa.

"Donken eller?" skrattade Laura fram och vi andra instämde och vände snabbt i dörren. I snabb takt, eftersom vi alla konstaterade att vi var hungriga, kom vi fram till Laura's bil och hoppade smidigt in. Laura var en bra förare, lite långsam, men ändå bra. Däremot gillade jag inte direkt vad hon lyssnade på. Det var hårdrock rakt igenom.

"Ni får ursäkta musiken, brorsan har lånat bilen och han tar aldrig ur sina cd-skivor efter det!" muttrade hon och gav Rebecca en blick. Hon nickade genast och började rota i handsfacket, antagligen efter skivor.

"Okej, vad vill ni lyssna på? Chris Brown, Justin, Ne-Yo eller Christina Aguilera?" frågade Rebecca utan att vända blicken mot mig och Caitlin som satt i baksätet.

"Nej vänta, vi lyssnar på den här." utbrast hon innan varken jag eller Caitlin hunnit svara på hennes fråga. Hårdrocken stängdes av och snart satt den nya skivan i. Introt, till en låt jag mycket väl kände igen, startade och vid första orden började jag sjunga med.

It's been said and done
Every beautiful thought's been already sung
And I guess right now here's another one
So your melody will play on and on, with the best of 'em

You are beautiful, like a dream come alive, incredible
A centerfold miracle, lyrical
You've saved my life again
And I want you to know baby

"Kom igen då, sjung med, jag älskar den här låten!" skrattade jag och de andra instämde i mitt skratt medan volymen vreds upp och vi alla sjöng med till Selena's underbara stämma.

I, I love you like a love song, baby
I, I love you like a love song, baby
I, I love you like a love song, baby
And I keep hitting re-peat-peat-peat-peat-peat-peat

I, I love you like a love song, baby
I, I love you like a love song, baby
I, I love you like a love song, baby
And I keep hitting re-peat-peat-peat-peat-peat-peat

Constantly, boy you played through my mind like a symphony
There's no way to describe what you do to me
You just do to me, what you do
And it feels like I've been rescued

I've been set free
I am hypnotized by your destiny
You are magical, lyrical, beautiful
You are... And I want you to know baby

I, I love you like a love song, baby
I, I love you like a love song, baby
I, I love you like a love song, baby
And I keep hitting re-peat-peat-peat-peat-peat-peat

I, I love you like a love song, baby
I, I love you like a love song, baby
I, I love you like a love song, baby
And I keep hitting re-peat-peat-peat-peat-peat-peat

No one compares
You stand alone, to every record I own
Music to my heart that's what you are
A song that goes on and on

I, I love you like a love song, baby
I, I love you like a love song, baby
I, I love you like a love song, baby
And I keep hitting re-peat-peat-peat-peat-peat-peat

I, I love you like a love song, baby
I, I love you like a love song, baby
I, I love you like a love song, baby
I love you...like a love song...

Vi gav upp ett gemensamt skratt när låten var slut och en ny började. Laura skruvade ner ljudet lite och slängde en blick i backspegeln på mig och Caitlin som fortfarande satt och skrattade, samt fortsatte med våra små dans-moves. Jag upptäckte att Laura sa någonting, men jag hörde inte vad hon så då Taylor Swift's röst dånade i högtalarna i låten Love Story.

"Skruva ner lite." ropade jag för att överrösta musiken. Rebecca var snabb på knapparna och jag kände hur mina öron slappnade av lite då ljudet blev svagare.

"Vad sa du Laura?" frågade jag glatt och hon skrockade lite, antagligen åt att jag inte hört.

"Jo jag sa att jag älskar den låten med henne. Den är helt underbar. Jag älskar allihop, men den här är så grymt fin." upprepade hon och jag nickade instämmande mot henne.

"Jag håller helt med dig. Hon sjöng den när jag fyllde år, för dem visste allihop att det var min favoritlåt." svarade jag och log åt minnena. Nog för att jag inte tyckte om att fylla år, men det hade helt klart varit den bästa födelsedagen i hela mitt liv, det var jag stensäker på. I backspegeln mötte Laura min blick.

"Vänta lite här nu va! Var Selena Gomez med på hennes födelsedag, Caitlin?" utbrast hon och jag vände förvirrat blicken mot Caitlin.

"Jo det sa jag ju visst. Efteråt. Det var ju inte direkt planerat från början. Men jag sa att hon var där, och jag sa till dig att hon uppträdde, och att Dezzie smider planer tillsammans med Sel." påpekade hon torrt. Jag log åt deras diskussion och var nog den första som hoppade ur bilen utanför McDonalds.

"Dezzie, är Selena lika underbar som hon verkar vara?" frågade Laura intresserat när hon slöt upp vid min sida på väg in mot kassan. Jag log varmt mot henne.

"Hon är ännu mer underbar än vad hon verkar." svarade jag och hon log glatt till svar. Någoniting sa mig att hon avgudade Selena. Inte för att jag inte förstod henne direkt, men på något sätt blev jag lite förvånad. Jag visste i alla fall vad världens bästa födelsedagspresent skulle kunna vara för henne.

"Så, vad ska ni ha nu då? Jag betalar." sa jag bestämt och i ögonvrån såg jag att Rebecca och Laura utbytte blickar samtidigt som Caitlin bara skakade på huvudet.

"Det funkar inte, tro mig. Har hon bestämt sig för någonting så ger hon sig inte." skrattade hon och både Rebecca och Laura rynkade på näsan.

"Deztiny? Jag trodde inte att jag skulle få se dig här." ubrast någon, en röst som jag genast kände igen. Förvånat vände jag mot rösten för att titta in i min mors förvånade blick. Jag såg nog minst lika förvånad ut som hon ett tag innan jag fick kontroll över mig själv.

"Åh, Vanja, hej. Jag försökte ringa er igår, men det var ingen som svarade. Ehm jag har precis flyttat hit." berättade jag och hon blinkade till.

"Wow, det visste jag inte. Vi var inte hemma igår, vi var hos mina föräldrar." svarade hon och jag svalde lite. Orden gjorde mig påmind om att jag inte hade någon aning om att jag ens hade haft mor-föräldrar. Det smärtade lite, om jag skulle vara helt ärlig, men jag hade fortfarande kontroll över mitt ansikte. Däremot visste jag inte vad mer jag skulle säga, så jag log snabbt mot henne.

"Ehm, vi kan väl höras av ikväll eller någonting? Vi ska käka lite snabbt och sen tillbaka till skolan. Men ha det så bra." sa jag och gav henne en snabb kram. Hon nickade förstående och kilade sedan ut genom dörrarna. Jag kände blickarna i sidan men försökte ignorera dem. Till slut gav dem upp och vi beställde maten vi skulle ha.

"Var det där...?" frågade Caitlin och stirrade på mig. Hon visste att min mamma hette Vanja, men inte hur hon såg ut. Jag svalde innan jag nickade till svar.

"Vadå? Vem var hon?" frågade Rebecca nyfiket medan jag och Caitlin utbytte blickar med varandra. Hon nickade diskret och jag vände mig mot tjejerna.

"Kvinnan vi precis mötte, Vanja, är min mamma." svarade jag lågt och chocken speglades i deras ansikten.

"Din mamma?!" utbrast båda samtidigt och tittade på mig med stora ögon.

---

---

Ooopsie, henne hade ni glömt bort va? ;)
Mjaaa, dem bor ju faktiskt närmare varandra nu...
Hur kommer deras relation utvecklas egentligen?
Och kommer Dezzie ångra att hon släppt in Vanja i sitt liv igen?

Det här var ett tidsinställt inlägg :) Men jag hoppas att ni gillar det :) <3