Bieber Cash

@justinbieber
This is what he showed me (still the awesome prankster), so no, it was not something dirty, as youmay think ;-) see ya next time ;* - DW

“Så jag får ha min Twitter ifred alltså?” frågade han roat när han fick tillbaka telefonen. 

“För tillfället.” svarade jag stolt och blinkade mot honom. Han skrattade åt mina ord innan han gav mig enpassionerad kyss.

---

---

”Ja, hon är här. Vänta lite då.” hörde jag Pattie säga när hon kom it i köket. Jag vände en frågande blick mothenne och hon kom fram till mig med telefonen i handen.

”Det är Ellie.” förklarade hon med sitt varma leende och jag nickade tacksamt. Efter att ha torkat händerna påhandduken jag precis hade hängt på axeln tog jag emot den och satte den mot örat.

”Hej gumman!” svarade jag och hörde Ellie’s glada stämma i andra änden.

”Hej Dezzie. Vad gör du? Jag ringer inte och stör va?” frågade hon och jag himlade med ögonen.

”Ellie du är min bästa vän, jag har inte träffat dig på hur länge som helst. Nej du stör verkligen inte. Jag står ochska precis börja laga mat.” svarade jag och vände mig mot kylskåpet för att plocka fram mat grädden ochmargarinet.

”Vilken tur. Ehm, jag har någonting viktigt att berätta.” började hon och jag ställde ifrån mig grejerna jaghöll i på diskbänken. Hon lät lite skakig på rösten, så någonting stort var det nog.

”Eller snarare, vi har någonting viktigt att berätta.” omformulerade hon sig medan jag väntade spänt.

”Vadå?” frågade jag nyfiket och jag hörde hur Sky uppmanade henne i bakgrunden att säga det. Hon drog ettdjupt andetag, och sedan ett till, följt av ytterligare ett.

”Don’t freak out now, men jag är gravid.” berättade hon och jag blinkade till av förvåning. Hade jag hörträtt? Ellie gillade barn, men hon hade länge haft planer på att plugga vidare och sådant, inte skaffa barn.

”Menar du allvar?” frågade jag och Ellie skrattade till i luren.

”Ja det gör jag Dezzie. Jag och Sky ska bli föräldrar, i april någon gång.” berättade hon och jag drog enhand genom håret. Jag kunde inte förstå det.

”Oh my God! Jag är så sjukt glad för er skull!” fick jag fram medan jag skrattade förtjust.

”Dezzie? Gråter du?” frågade Ellie förskräckt och jag drog förvånat en hand över kinden. Jo, nog grät jag alltid.

”Ja, det gör jag, men det är bara för att jag är så glad. Åh, Ellie jag kommer till Kanada i helgen! Jag åker påfredag. Åh jag vet inte vart jag ska ta vägen någonstans.” utbrast jag och skrattade. Pattie kom ut i köket,antagligen för att se vad jag skrattade åt, och stannade med blicken fäst vid mig.

”Gråter du? Har det hänt någonting?” frågade Pattie oroligt och kom emot mig. Jag skakade på huvudet.

”Nej. Eller jo, men någonting bra. Ellie får jag säga?” frågade jag osäkert i telefonen och hon skrattade åt minfråga.

”Det är väl klart att du får. Det är ju någonting jag delar med mig av till dig med familj, och har jagfel om jag säger att Justin, Jeremy och Pattie ingår i din familj?” skrattade Ellie. Hon hade ju faktiskt enpoäng i det hon sa, och jag kände egentligen Ellie bättre än att behöva fråga, men jag kände mig lite halvtförvirrad just nu.

”Nej du har rätt. Pattie, Ellie och Sky ska bli föräldrar.” förklarade jag och Pattie’s ansikte sprack upp i ett brettleende. Hon tog försiktigt telefonen ifrån mig och satte den mot örat.

”Grattis till er båda.” sa hon i telefonen och jag fick känslan av att jag bara ville hoppa runt och skrika av glädje.Jag höll upp ett finger mot Pattie, för att gestikulera till henne att hon skulle underhålla Ellie en stund, och sensprang jag uppför trappan och in i Justin’s och mitt rum, där han stod vid sängen och packade lite inför sin lilleminiturné han skulle ha.

”Vad är det med dig då?” frågade han förvånat när han vänt blicken mot mig, men utan att svara kastade jag migpå honom och gav honom en hård kram. Han besvarade skeptiskt kramen och jag kände hur fler glädjetårarströmmade fram.

”Dezzie, kan du lugna ner dig en stund och berätta vad det är du är så upprymd över?” frågade han efter att haslingrat sig ur min kram. Jag flinade glatt mot honom medan han stod där och granskade mig med förvirrad blick.

”Ellie är gravid. Hon och Sky blir föräldrar i april.” berättade jag och Justin’s ansikte sprack upp i ett glatt leende.Snabbt tog han upp sin mobiltelefon ur fickan och började skriva snabbt. Jag antog att han skrev in ettmeddelande och när jag sneglade på telefonen insåg jag att jag hade helt rätt. Han skickade ett grattis-sms tillbåde Sky och Ellie. Stolt kysste jag honom innan jag trippade nerför trappan igen.

”Nu kommer hon igen. Ha det bra, och ring om det är någonting.” sa Pattie i telefonen innan hon gav den till mig.Jag tog genast emot den och satte den mot örat.

”Vad har ni för namnförslag? Vet ni om det blir en tjej eller en kille? När fick ni veta om det? När är bebisenberäknad att komma?” började jag och kände att frågorna var oändliga just nu. Pattie skrockade lätt åt mig innanhon vinkade lite mot mig. Snabbt avledde jag uppmärksamheten ifrån Ellie och vände den mot Pattie istället.

”Vi käkar ute ikväll istället, prata i lugn och ro du.” log hon och jag nickade motvilligt. Jag hade varit på humör föratt laga mat, men den hade nog försvunnit rätt rejält vid det här laget.

”Okej, Dezzie, ta det lugnt först va? Jag vet att du har flippat ur totalt, men det kan bli värre, ochdet vill jag inte riskera gärna.” påpekade hon roat och jag skrattade lätt. Hon visste precis vilken nivå jag lågpå just nu, och hur många nivåer det fanns högre upp.

”Okej, jag ska lugna ner mig, men berätta allt!” utbrast jag nyfiket. Smidigt satte jag mig på en av stolarna vidköksbordet och väntade ivrigt på svar.


”Åh jag är så otroligt glad för er skull! Men vi måste käka lite nu, kan vi höras imorgon eller något om påfredag?” frågade jag efter säkert en timmes pratande i telefonen.

”Men du behöver inte åka upp Dezzie. Vi kan höras imorgon om det. Ha det så trevligt. Hälsa ochtacka från oss till Pattie och Justin. Jag älskar dig Dezzie.” sa hon och jag log mjukt för mig själv.

”Absolut, det ska jag göra. Jag älskar dig också Ellie! Hörs imorrn.” sa jag innan jag la på. Efter en blick påtelefonen insåg jag att den var på väg att dö, så jag satte den i laddaren som var inkopplad ute i hallen. Det varpraktiskt med trådlösa hemtelefoner, för då kunde man gå runt hursomhelst i huset, och det var alltid någontingsom jag gjorde när jag pratade i telefon, jag gick runt. Efter att ha satt den i laddaren gick jag ut ivardagsrummet där Pattie och Justin satt och tittade på något lamt komediprogram.

”Förlåt att det tog sådan tid, men…” började jag men Pattie bara skakade på huvudet.

”Tänk inte på det, vi förstår dig. Din bästa vän ringer och säger att hon är gravid. Både jag och Justin skullereagera likadant.” påpekade Pattie med sitt varma leende på läpparna. Justin fnös.

”Inte en chans. Jag skulle vara coollugn. Alla har väl sett en skrikande, liten människa någon gång.” påpekadehan och försökte se cool ut. Pattie brast ut i skratt och han vände huvudet med henne, med ett höjt ögonbryn.

”Vem var det som reagerade i princip likadant när pappa ringde och berättade att du skulle bli storebror? Och närhan berättade att du skulle bli storebror igen?” frågade hon och jag skrattade lågt.

”Nu får man höra.” kommenterade jag och han himlade med ögonen.

”Det kanske var en dum idé att ha mina två favoritdamer boendes under samma tak.” mumlade Justin för sigsjälv men log busigt, som han brukade när han skämtade om någonting.

”Ja jag kan flytta igen om det är det du menar.” påpekade jag torrt, och Justin’s reaktion var någonting jagknappast väntat mig. Han flög upp ur soffan och kastade sig över mig för att omfamna mig i en hård kram.

”Det var inte så jag menade!” utbrast han och jag skrattade högt.

”Justin, nog för att du kanske tycker att du vinner över mig när det gäller pranking, så måste du ju medge att jagär mycket bättre än vad du är på att fälla kommentarer, och låtsas om att jag menar dem.” skrattade jag ochJustin släppte mig tvärt. Han rynkade ihop pannan medan han granskade mig en stund, tills han vände blickenmot Pattie.

”Kan vi åka och äta nu? Jag är hungrig.” muttrade han och både jag och Pattie brast ut i skratt. Jag fick en känslaav att jag knappast skulle ångra att jag flyttade till Atlanta, till Justin och Pattie. Trots att dörren inte vardensamma.

---

---

Mjaa.... Hur tror ni Dezzie kommer trivas ? ;P 

Tidsinställt som sagt, och jag hoppas verkligen att ni gillar det :)

Love you all my sweet, perfect little angels! 
You always make me smile like crazy! :'3

Dream, Scream, Believe