Bieber Cash

”Är du klar lillgrabben? Dags att komma ut på vägen nu.” påpekade Scooter när han kom ut från bussen. Jag nickade förberett innan jag vände blicken mot huset, för att sedan kliva in i bussen med mamma och Kenny efter mig. Tom startade bussen och backade sakta upp från uppfarten. Han var van vid den stora bussen, så det var ingen match för honom direkt. När han la i ettan och vi till slut började rulla framåt slängde jag en sista blick mot huset innan jag såg hur den välbekanta byggnaden sakta men säkert försvann bakom andra hus, tills den var borta. Nu var vi på väg igen.

---

---

23 september 2011

I farten haffade jag vattenflaskan som Alfredo kastade till mig. Jag hade omkring en halv minut på mig att få i mig uppfriskande vatten innan det skulle vara dags att kasta sig ut på scenen igen. Det bästa med mina konserter, tyckte jag i alla fall, var att fansen aldrig kunde vara helt och hållet säkra på var jag skulle dyka upp någonstans till nästa låt.

”Never Say Never.” sjöng jag ut i micken innan jag vant började klättra uppförställningen bakom scenen. Introt satte igång och jag väntade en stund innan jag smygande kröp ihop längst uppe på ställningen, ovanför Tay och bandet. Vid den sista trumtakten innan jag skulle börja sjunga exploderade eldkastarna på var sida om mig och jag ställde mig snabbt upp och började sjunga ut de ord till den låten som de flesta såg som mitt riktmärke, näst efter Baby.

”See I never thought that I could walk through fire,
see I never thought that I could take the burn.
I never had the strength to take it higher,
until I reached the point of no return.

And there’s just no turning back,
when your heart’s under attack.
Gonna give everything I have,
it’s my destiny.

I will never say never (I will fight)
I will fight ‘til forever (make it right)
Whenever you knock me down,
I will not stay on the ground.

Pick it up, pick it up,
Pick it up, pick it up,
Pick it up, up, up.
And never say never

I never thought that I could feel this power,
I never thought that I could feel this free.
I’m strong enough to climb the highest tower,
and I’m fast enough to run across the sea.

And there’s just no turning back,
when your heart’s under attack.
Gonna give everything I have,
‘cause this is my destiny!”

Vid den allra sista meningen tog jag i ordentligt men sen insåg jag att musiken stannade kort efter det. Vid det laget stod jag nere på scenen igen och innan jag hunnit öppna munnen för att fråga Tay vad som stod på, hörde jag en annan ljuv stämma prata någonstans ifrån.

”That’s me, right?” frågade Dezzie’s röst och jag såg mig omkring för att försöka lokalisera var den kom ifrån men jag såg inte ett enda spår av henne.

”Ahm… Yeah, you are my Deztiny… Wait, where are you?” frågade jag förvirrat och vände blicken mot Alfredo som såg minst lika förvirrad ut som jag kände mig. Sen pekade han upp mot den stora skärmen vi använde för nedräkningarna precis innan konserterna drog igång. Dezzie’s vackra ansikte prydde skärmen och hon log rakt in i kameran. Hade dem spelat in henne när hon pratade med mig? Eller hade dem kopplat Skype till den skärmen?

”Well, you see me right here, don’t you?” flinade hon och jag himlade med ögonen, nog hörde hon vad jag sa alltid så dem måste ha fipplat med teknologin eller någonting. Jag vände en frågande blick mot Tay som inte visade något ansiktsuttryck alls. Han stod och granskade skärmen precis som jag gjort, och som säkert alla på hela stadiet gjorde.

”Yeah I see you. So… Wazzup?” frågade jag, eftersom att jag fortfarande inte riktigt visste vad jag skulle säga, eller egentligen insett vad det var som precis hade hänt. Dezzie skrattade sitt sockersöta skratt och ett stygn av saknad fylldes inom mig. Det hade gått över två veckor sedan jag träffat henne, fått kyssa henne, och bara fått hålla om henne. Fått vakna upp bredvid henne och granska hennes änglalika ansikte medan hon fortfarande sov.

”Justin, are you speechless?” skrattade hon och jag himlade med ögonen mot henne. Sedan flinade jag mot henne och försökte se så oskyldig ut som jag bara kunde.

”What makes you think I’m speechless?” frågade jag och hennes skratt fyllde arenan igen.

”So, what IS up? I’m kinda rocking a concert here.” påpekade jag och hon fnös ljudligt. Jag vände blicken ut mot publiken och dem skrek instämmande till mina ord.

”Hm, is THAT what you are doing? Well, I think you need more dancing actually. Alfredo, have you broken your big toe or something?” frågade hon och Alfredo stirrade mot skärmen med en mördande blick. Han slet åt sig en mikrofon från Tay innan han vände sig mot henne igen.

”Are you kidding me girl? I’m awesome here, can’t you see that?” morrade han och hon såg allvarligt in i kameran. Jag fick nästan en känsla av att hon kunde se oss. Sedan skakade hon på huvudet.

”No… I actually always thought you were as good as Justin told me you were. But he might be right, I guess I am more of a beast than you are.” Spekulerade hon för sig själv och jag log roat. Nog visste hon hur man retades med Alfredo i alla fall. En fantastisk egenskap, om jag fick ha ett finger med i leken. Som ett bevis på mina tankar fnös han ljudligt.

”Why don’t you get your tiny little ass over here so we can have a real dance battle, huh?” morrade han surt och jag hörde hur arenan fylldes med låga skratt. Jag vände mig återigen ut mot publiken och log ut mot sorlet av fans jag hade runtom i den enorma byggnaden.

”I’m not an Alien! I can’t just push myself through the camera… Stupid.” påpekade hon och höjde ett ögonbryn mot honom. Jag motstod lusten att le. Hon hade precis idiotförklarat honom, och det var ingenting som var särskilt populärt i hans värld.

”But I could send my girls out… Yeah, imma send my girls out. Hang on a minute.” sa hon innan hon kastade en slängkyss för att sedan försvinna ur bild. Jag tittade på Alfredo, som såg riktigt irriterad ut just nu, och sedan vände jag blicken mot Tay, som fortfarande såg lika neutral ut i ansiktet. Efter en halv minuts konstig tystnad dök hon upp i bild igen och log triumferande.

”It’s done. Tay, play the music and I’ll send some girls out with so much swag, that you tiny little boys will be afraid to move an inch.” Flinade hon och man var tvungen att beundra hennes modig het. Med tanke på att hon dels retade upp Alfredo, men dessutom inkräktade på ett minfält med Beliebers. Musiken drog igång, men den var inte särskilt hög och jag kunde knappt urskilja vad det var för låt, men det var ingenting jag tänkte på i det ögonblicket då rök kom från avdelningen mellan den synliga scenen och scenen bakom.

”Okay, so here we go girls! You boys will compete against Caitlin Beadles, Jasmine Villegas, Melanie Smith, Nina Smith, Miley Cyrus and Selena Gomez.” Presenterade Dezzie I kameran medan alla sex tjejer kom ut en efter en. Jag blinkade förvirrat när de stod framför mig med likadana kläder. Alla hade gråa mjukisbyxor, där det på sidan stod deras förnamn i olika, glittriga färger. Sen hade dem en varsin svart top, som satt över brösten och över det en svart tröja med dragkedja. På huvudet hade alla en varsin keps, i ”sin” färg, där det stod PGS på i vitt och silver. Vad det stod för hade jag ingen aning om, men det fick jag väl ta reda på efteråt.

”So, Justin, send your dancers and the battle will begin. Let us see what you’ve got.” flinade Dezzie mot kameran innan hon blinkade stolt.

”Well, there’s just one problem. We’re eight and you’re only six.” Påpekade jag men Sel skrattade innan hon kom fram och tog mikrofonen ifrån Alfredo.

”Well, we don’t mind, but if you are too scared to battle against us… Well then I guess we better get back girls.” sa Selena medan Miley och Jasmine gav upp höga skratt där dem stod. Jag insåg att jag var illa tvungen att skjuta in ett svar, det här kunde vi ju inte förlora. Dessutom var det en rolig underhållning för alla inne på arenan.

”Okay, okay, okay! We’ll do it. Come on boys. Let’s end this.” svarade jag tillbaka innan jag gav Dezzie en snabb blick, där hon fortfarande verkade övervaka allting från något annat ställe. Hon blinkade igen innan musiken höjdes lite och jag gestikulerade mot tjejerna att det bara var att börja. Tjejerna började och jag motstod lusten till att skratta åt deras spel. Jag hade ingen aning om ifall Melanie eller Nina kunde dansa, men Sel, Caitlin, Jasmine och Miley tog inte ut sitt bästa, det var ett som var säkert. När de dansat en stund tröttnade jag på att stå och vänta och jag drog med mig Alfredo ut för att utmana dem, och vi började dansa båda två innan resten av dansarna också hängde på. Vi dansade mot varandra en stund, men jag kände att vi inte kom högre upp i nivån. Med en blick på Alfredo, som nickade, gjorde vi oss redo för att avsluta det och vi gav ordentligt den här rundan. När vi kände oss nöjda, och ingen av tjejerna tog initiativet till att ta upp matchen igen, gjorde jag och Alfredo en välförtjänt high five och efter det genomförde vi vårt handslag.

”Don’t feel sad or anything girls, this was fun. Better luck the n…” började jag men avbröt mig när jag hörde hur det dånade inne på arenan av fansens skrik.  Förvånat såg jag ut mot dem men innan jag hunnit vända blicken tillbaka igen var det någon som tog till orda.

”Aye, who told you this was over?” hörde jag Dezzie’s röst igen och jag log för mig själv innan jag vände mig mot skärmen för att svara henne, men hon var inte där. När jag vände mig mot tjejerna igen så insåg jag att dem hade fått påökning. Dezzie stod där med dem, tillsammans med en annan tjej som jag inte visste vem hon var riktigt. Jag öppnade munnen för att svara men hon tecknade snabbt mot Tay att höja musiken och fortsätta. Snabbt var musiken hög nog och hon skickade fram den andra tjejen tillsammans med Jasmine. Nu började nivån höjas, det märktes för de dansade helt annorlunda om man jämförde med tidigare. Nu var de med i matchen, och dem tänkte inte ge upp, det syntes i deras ögon. Jag gav Alfredo ytterligare en blick och han drog med sig Mike, en av dansarna, för att svara upp till tjejernas nya utmaning. Killarna tog över och medan jag granskade Dezzie såg jag hur hon blev allt mer och mer taggad på att sätta fram foten för att ta över, men hon puttade istället fram Miley tillsammans med Nina. De tog över, på ett skrämmande bra sätt, det Alfredo och Mike precis visat upp. Efter Miley och Nina gick två av de andra dansarna fram och tog sedan över. Caitlin och Melanie visade på en ännu större show än vad de gjort tidigare. Det kliade i fingrarna på mig, och jag märkte att jag inte var ensam. Dezzie skulle snart ge upp och ta för sig, och det var någonting jag väntade på eftersom att jag inte sett henne dansa ordentligt någon gång. Till slut kunde hon inte hålla sig längre, utan hon och Sel tog över från Alfredo och Jaden, som gjort ett enormt bra jobb. De började och jag granskade tjejerna med intresserade ögon. Jag ville veta vad de kunde bjuda på när de gav allt, och jag hoppades att dem skulle förvåna mig. Låten som Tay precis spelat tog slut, men den byttes snabbt ut av en ny. Både jag och Alfredo skrattade åt låtvalet medan vi granskade Dezzie och Selena där de dansade. Man kunde ju hoppas att de levde upp till låttiteln och dess innebörd. Shawty Got Moves var en av de bästa låtar någonsin som man kunde dansa till. Våra skratt dog dock ut rätt fort när låten kom igång ordentligt och Dezzie släppte lös dansaren inom sig. Jag insåg att Tay hade speedat upp den lite, men det var rätt bra. Det gav lite mer krydda i den. Selena backade undan och började klappa i takt med musiken. De andra tjejerna hängde snabbt på och snart stämde dem i publiken också in i klappandet. I ögonvrån såg jag hur Dezzie kom upp på den stora skärmen ordentligt och jag log stolt. Nog kunde hon dansa alltid, det var det ingen tvekan om. Alfredo gav mig ett lätt slag på axeln och nickade mot henne. Jag nickade snabbt innan jag gjorde mig redo för att anta hennes utmaning. Låten ändrades och Yeah med Usher satte igång, även den lite upp-speedad för att få igång tempot lite. Snabbt rörde jag stegen in mot mitten och gjorde några av mina vanliga moves. Dezzie skrattade glatt men hon backade inte, och det var jag rätt säker på att hon inte skulle göra heller. Vår egen lilla match började och ju högre nivå jag dansade på, ju högre nivå dansade hon på. Till slut insåg jag att hon hela tiden låg en nivå över mig. Tankarna om att hon kanske dansade mycket förut lämnade mig inte, utan flög genom huvudet kors och tvärs. Till slut insåg nog de andra att både jag och Dezzie var precis lika envisa i det här läget, så de andra började också dansa, medan killarna drog mig bakåt lite, och tjejerna gjorde detsamma på Dezzie. Jag såg hur Dezzie bytte en snabb blick med Tay och när låten slutade ställde sig tjejerna allihop i en rogivande pose. Vi hade knappt ens insett att låten var slut innan vi tittade på varandra och sedan insåg att Dezzie skrattade lätt.

”So, Mr. Flores… You gotta admit that I have some swag.” flinade hon medan hon pratade i mikrofonen som hon nu hade i handen. Alfredo skrattade bredvid mig innan han tog tillbaka micken som han innan gett till Kenny som stod i utkanten av scenen och flinade roat.

”Well… Miss. Wallie… Yeah, I admit it. You have some swagger moves girl!” svarade han och hon blinkade mot honom. Jag stod fortfarande och granskade henne med beundran i blicken. Vi hade dejtat snart ett halvår och jag hade inte ens haft någon aning om att hon haft det där i sig.

”Okay guys! We will leave you alone soon, I just want you all to meet the awesome girls in my team. The amazing Miley Cyrus! The extraordinary Selena Gomez! The awesome, Jasmine Villegas! The one and only Caitlin Beadles! My two little sisters; Melanie and Nina Smith!” ropade Dezzie ut I mikrofonen hon höll i och publikens applåder ven i byggnaden.

”And let’s not forget, Sarah Birmingham! A sweet Belieber from the section over there! Thank you Sarah!” avslutade Dezzie och jag tittade förvånat på henne. Hade hon tagit med sig en tjej från publiken till det här? Nog var hon spontan i alla fall. Den som sa någonting annat hade inte den minsta aning om vad dem pratade om. Applåderna hördes fortfarande högt, och skriken likaså. Jag gestikulerade med händerna att de skulle dämpa ljudnivån och för en gångs skull lyssnade dem på mig, efter en stund i alla fall.

”Let’s not forget about the spontaneous, pranking girl who made this possible, Deztiny Wallie!” ropade Selena innan jag ens hunnit öppna munnen. Tjejerna var verkligen på hugget idag. Ljudet steg högt igen och jag suckade, det skulle utan tvekan ta ett tag innan dem tystnade. Istället tillät jag mig själv att göra någonting spontant. Jag böjde undan mikrofonen lite, så den inte satt precis vid munnen, och sen gick jag fram till Dezzie för att ge henne en efterlängtad kyss. Publiken blev lite tystare innan det hördes ett gemensamt ’aaaaaaaww’ från tjejerna i arenan. Jag log glatt upp och när jag sneglade på Dezzie så insåg jag att hon sken av glädje, hon också. Hon gav mig en snabb kyss innan hon vinkade till alla för att sedan ta med sig tjejerna och springa ut från scenen. Antagligen för att jag skulle kunna fortsätta med konserten igen.

---

---

Hah ;)
Nog är hon spontan och annorlunda alltid ;)
Samt att hon faktiskt vet hur man rör sig ;D


Blev ni förvånade? ^^
Jag kan faktiskt erkänna att det här har jag planerat sen i somras, eller sen i våras till och med ^^
Jag har bara väntat på rätt tillfälle att få in det i WAYN, och jag måste säga att jag är rätt nöjd med mig själv för det ;P


Nu till en annan sak...
Det är 10, bara TIO kapitel kvar tills vi når 200 :D
Jösses vad tiden går fort alltså!!! O.o

Redan 200 kapitel O.o och jag måste nog komma på vad jag ska räkna WAYN som, för det kan inte längre räknas som en novell ^^ xD

Iaf, så kommer jag göra likadant när vi slår 200 som jag gjorde när vi kom till 100, nämligen print screan'a några av de alla kommentarer som jag skulle vilja framhäva och sen lägga ut dem på facebook, antagligen i facebook-gruppen BC Angels, men även på facebook-sidan :)

Är du inte med i facebook-gruppen men vill joina? Adda mig på facebook; 'Madelene Kitchen Ninja Morén', och skicka ett meddelande till mig så lägger jag till dig i gruppen :) Där får du en snabbare uppdatering om när nästa kapitel kommer ut, samt att man kan nå mig på ett snabbare sätt :)

Vill du komma till facebook-sidan för Bieber Cash så skriver du bara in 'biebercash.blogg.se' i sökfältet så kommer du dit :)

Hmm.... Något mer jag ska ta upp på en gång...? Jag tror inte det... I såna fall kommer ett inlägg om det senare eller så ;) <3

Tack så mycket allihopa för att ni är ni och för att ni kommenterar så underbara grejer <3