Förlåt Luvies
Jag ber extremt mycket om ursäkt sötnosar.. Jag vet att det tar tid innan nästa kapitel kommer och det beror på att jag inte är helt och hållet säker på hur jag ska formatera kapitlet. Jag har en liten idé, men jag finurlar på det rätt mycket, faktiskt mer eller mindre hela tiden..
Men ha tålamod mina små änglar, nästa kapitel kommer komma så snart som möjligt, och det kommer vara låååååååååååååååååååååångt ;) Bara för er skull :D
Puss på er allihop <3
Men ha tålamod mina små änglar, nästa kapitel kommer komma så snart som möjligt, och det kommer vara låååååååååååååååååååååångt ;) Bara för er skull :D
Puss på er allihop <3
Where are you now - Kapitel 226
”De är väl bara att köpa lite allt möjligt, och mycket av det, för då vet vi att vi har hemma om vi faktiskt skulle få oväntat besök någon gång.” föreslog jag och efter att Justin hade funderat ett tag så nickade han instämmande.
”Det tycker jag låter som en bra idé, så nu kör vi.” sa han och började plocka ner chipspåsar från hyllorna.
”Älskling? Du har telefon!” hörde jag Justin ropa ifrån vardagsrummet men jag ignorerade det, jag skulle precis börja laga mat. Pattie var ute med sina tjejkompisar så det skulle bara vara jag och Justin som skulle äta, och då jag var den som faktiskt kunde laga mat av oss två, så stod jag helt enkelt i köket och finurlade på vad vi skulle äta.
”Dezzie? Du har telefon.” hörde jag Justin’s mjuka röst bakom mig, och när jag vände mig om stod han en halvmeter ifrån mig med sin telefon sträckt till mig. Försiktigt tog jag den och satte den mot örat utan att se vem det var som sökte mig.
”Hallå?” svarade jag och vände mig mot kokboken som låg på bänken. Justin ställde sig bakom mig och la sina armar runt mig.
”Aye! Varför svarar du inte på sms för? Jag har försökt få tag på dig hur länge som helst!” påpekade Caitlin bittert och jag skrattade mjukt åt henne.
”Du vet, det finns någonting som heter att ringa. Du kan inte skicka sms och förvänta dig att jag ska höra det varenda gång. Det är för få vibrationer för att jag ska uppfatta det.” skrattade jag och hörde hur Caitlin suckade mig i örat.
”Hm. Sant. Men i alla fall. Svara på mitt sms bara. Puss hej.” sa hon innan hon skyndade sig att lägga på. Jag stod tyst kvar ett tag innan jag gav tillbaka telefonen till Justin. Han tittade på mig med en förvånad blick men jag ryckte bara på axlarna.
”Hon ville att jag skulle kolla min telefon.” informerade jag honom och det gjorde bara att han såg ännu mer förvirrad ut. Ungefär lika förvirrad som jag kände mig. Jag suckade innan jag vände mig mot kokboken igen.
”Älskling, vad ska vi äta?” muttrade jag hjälplöst. Jag avskydde att inte ha någon fantasi. Jag vände mig mot min fantastiska pojkvän och spände blicken i honom. ”Säger du pizza eller McDonalds så lovar jag att jag stryper dig.” hotade jag och genomborrade honom med min blick. Han satte automatiskt upp händerna i luften som för att visa att han inte tänkte bråka med mig.
”Jag hade tänkt säga kyckling, men en utskällning fick man sig minsann.” flinade han innan han kysste mig hårt. Jag smälte lite och log mot honom när han backade undan. Kyckling var inte en dålig idé, det kunde jag faktiskt erkänna, men det fanns så otroligt många olika sorters rätter som hade med kyckling att göra. Då var ju bara frågan vad man skulle välja.
”Utskällning var väl ändå att ta i?” skrockade jag oskyldigt och var precis på väg att vända mig mot kokboken igen för att slå upp kapitlet om olika kycklingrätter när jag kände ett par starka armar som tog tag i min rumpa och lyfte upp mig på köksbänken. Jag vände en road blick mot Justin, som log skarpt mot mig.
”Ungefär lika oskyldigt som det där?” frågade han och försökte låta så oskyldig han bara kunde. Hans försök fick mig att skratta. Nog kunde han låta oskyldig ibland, men inte när hela hans kropp var fylld av lust. Det syntes i hans blick, det märktes på hans sätt att hantera saker, och framför allt märktes det på hans plötsliga spontanitet som kunde komma fram under olika tillfällen. Det märktes däremot att han tyckte det var extremt skönt med en kväll utan hans mamma. Vi var sällan helt ensamma längre och Pattie reagerade ibland på att vi gick och la oss så tidigt, en helgdag.
”Älskling, i det här tillståndet finns det ingenting som heter oskyldighet för dig.” viskade jag sanningsenligt i hans öra. Han drog mig närmare sig och jag log roat. Jag älskade att göra det jobbigt för honom, även om det egentligen inte var en elak tanke, men det var alltid roligt att se hur länge han kunde hålla sig. Testa gränser var något jag alltid hade varit duktig på, och det var jag till och med ganska så stolt över. Däremot verkade det som att hans gräns redan var korsad för han tryckte sina perfekta läppar mot mina och elektriciteten spred sig i kroppen på mig precis som om jag blivit träffad av blixten. Utan att släppa mina läppar med sina lyfte han ner mig från bänken och bar mig ett par steg därifrån. Jag brydde mig inte särskilt mycket vart vi skulle hamna, förrän jag hamnade på någonting hårt. Jag sneglade bredvid mig och insåg till min förvåning att jag låg på rygg på köksbordet. Hade inte Justin distraherat mig och fått mig att tänka på annat så hade jag börjat skratta, för Pattie skulle inte bli särskilt glad om hon fick reda på vad som var på väg att hända på hennes fina köksbord, men det var inte längre någonting jag brydde mig om för jag fick någonting helt annat att koncentrera mig på.
”Det tycker jag låter som en bra idé, så nu kör vi.” sa han och började plocka ner chipspåsar från hyllorna.
”Älskling? Du har telefon!” hörde jag Justin ropa ifrån vardagsrummet men jag ignorerade det, jag skulle precis börja laga mat. Pattie var ute med sina tjejkompisar så det skulle bara vara jag och Justin som skulle äta, och då jag var den som faktiskt kunde laga mat av oss två, så stod jag helt enkelt i köket och finurlade på vad vi skulle äta.
”Dezzie? Du har telefon.” hörde jag Justin’s mjuka röst bakom mig, och när jag vände mig om stod han en halvmeter ifrån mig med sin telefon sträckt till mig. Försiktigt tog jag den och satte den mot örat utan att se vem det var som sökte mig.
”Hallå?” svarade jag och vände mig mot kokboken som låg på bänken. Justin ställde sig bakom mig och la sina armar runt mig.
”Aye! Varför svarar du inte på sms för? Jag har försökt få tag på dig hur länge som helst!” påpekade Caitlin bittert och jag skrattade mjukt åt henne.
”Du vet, det finns någonting som heter att ringa. Du kan inte skicka sms och förvänta dig att jag ska höra det varenda gång. Det är för få vibrationer för att jag ska uppfatta det.” skrattade jag och hörde hur Caitlin suckade mig i örat.
”Hm. Sant. Men i alla fall. Svara på mitt sms bara. Puss hej.” sa hon innan hon skyndade sig att lägga på. Jag stod tyst kvar ett tag innan jag gav tillbaka telefonen till Justin. Han tittade på mig med en förvånad blick men jag ryckte bara på axlarna.
”Hon ville att jag skulle kolla min telefon.” informerade jag honom och det gjorde bara att han såg ännu mer förvirrad ut. Ungefär lika förvirrad som jag kände mig. Jag suckade innan jag vände mig mot kokboken igen.
”Älskling, vad ska vi äta?” muttrade jag hjälplöst. Jag avskydde att inte ha någon fantasi. Jag vände mig mot min fantastiska pojkvän och spände blicken i honom. ”Säger du pizza eller McDonalds så lovar jag att jag stryper dig.” hotade jag och genomborrade honom med min blick. Han satte automatiskt upp händerna i luften som för att visa att han inte tänkte bråka med mig.
”Jag hade tänkt säga kyckling, men en utskällning fick man sig minsann.” flinade han innan han kysste mig hårt. Jag smälte lite och log mot honom när han backade undan. Kyckling var inte en dålig idé, det kunde jag faktiskt erkänna, men det fanns så otroligt många olika sorters rätter som hade med kyckling att göra. Då var ju bara frågan vad man skulle välja.
”Utskällning var väl ändå att ta i?” skrockade jag oskyldigt och var precis på väg att vända mig mot kokboken igen för att slå upp kapitlet om olika kycklingrätter när jag kände ett par starka armar som tog tag i min rumpa och lyfte upp mig på köksbänken. Jag vände en road blick mot Justin, som log skarpt mot mig.
”Ungefär lika oskyldigt som det där?” frågade han och försökte låta så oskyldig han bara kunde. Hans försök fick mig att skratta. Nog kunde han låta oskyldig ibland, men inte när hela hans kropp var fylld av lust. Det syntes i hans blick, det märktes på hans sätt att hantera saker, och framför allt märktes det på hans plötsliga spontanitet som kunde komma fram under olika tillfällen. Det märktes däremot att han tyckte det var extremt skönt med en kväll utan hans mamma. Vi var sällan helt ensamma längre och Pattie reagerade ibland på att vi gick och la oss så tidigt, en helgdag.
”Älskling, i det här tillståndet finns det ingenting som heter oskyldighet för dig.” viskade jag sanningsenligt i hans öra. Han drog mig närmare sig och jag log roat. Jag älskade att göra det jobbigt för honom, även om det egentligen inte var en elak tanke, men det var alltid roligt att se hur länge han kunde hålla sig. Testa gränser var något jag alltid hade varit duktig på, och det var jag till och med ganska så stolt över. Däremot verkade det som att hans gräns redan var korsad för han tryckte sina perfekta läppar mot mina och elektriciteten spred sig i kroppen på mig precis som om jag blivit träffad av blixten. Utan att släppa mina läppar med sina lyfte han ner mig från bänken och bar mig ett par steg därifrån. Jag brydde mig inte särskilt mycket vart vi skulle hamna, förrän jag hamnade på någonting hårt. Jag sneglade bredvid mig och insåg till min förvåning att jag låg på rygg på köksbordet. Hade inte Justin distraherat mig och fått mig att tänka på annat så hade jag börjat skratta, för Pattie skulle inte bli särskilt glad om hon fick reda på vad som var på väg att hända på hennes fina köksbord, men det var inte längre någonting jag brydde mig om för jag fick någonting helt annat att koncentrera mig på.
Förlåt så mycket för att det tagit sån tid att komma med ett nytt kapitel, men jag har knappt haft tid till att göra någonting själv O.o Så otroligt mycket händer hela tiden, och eventuellt kommer det hända ännu mera om mina misstankar visar sig vara rätt.. Fast då kommer det nog sluta med att jag kommer sitta ännu mer framför datorn, och då kommer jag nog skriva en hel del tror jag.. Hmm...
I alla fall, jag vet att kapitlet inte är världens längsta, men det kommer upp ett till idag, om jag hinner skriva klart det innan jag ska iväg, men det borde jag hinna.. Jag har ju flera timmar på mig, om jag inte lyckas somna då ^^
Anyways; tack för ert stöd allihopa, tack för att ni kommenterar så otroligt gulligt :')
Love ya all! :* <3
