Where are you now - Kapitel 227
”Älskling, i det här tillståndet finns det ingenting som heter oskyldighet för dig.” viskade jag sanningsenligt i hans öra. Han drog mig närmare sig och jag log roat. Jag älskade att göra det jobbigt för honom, även om det egentligen inte var en elak tanke, men det var alltid roligt att se hur länge han kunde hålla sig. Testa gränser var något jag alltid hade varit duktig på, och det var jag till och med ganska så stolt över. Däremot verkade det som att hans gräns redan var korsad för han tryckte sina perfekta läppar mot mina och elektriciteten spred sig i kroppen på mig precis som om jag blivit träffad av blixten. Utan att släppa mina läppar med sina lyfte han ner mig från bänken och bar mig ett par steg därifrån. Jag brydde mig inte särskilt mycket vart vi skulle hamna, förrän jag hamnade på någonting hårt. Jag sneglade bredvid mig och insåg till min förvåning att jag låg på rygg på köksbordet. Hade inte Justin distraherat mig och fått mig att tänka på annat så hade jag börjat skratta, för Pattie skulle inte bli särskilt glad om hon fick reda på vad som var på väg att hända på hennes fina köksbord, men det var inte längre någonting jag brydde mig om för jag fick någonting helt annat att koncentrera mig på.
Justin kom runt hörnet in till köket för att se hur det gick med maten och jag smög undan mobilen ner i fickan så diskret jag bara kunde. Det var länge sen jag egentligen överraskade Justin, när jag tänkte efter så hade jag inte gjort det sen på scenen, när vi hade vår storslagna dance battle, så jag kände djupt inom mig att det var dags att liva upp tillvaron lite igen.
”Du har ju gjort mat för ett helt kompani.” påpekade han när han slängde en blick på spisen som stod bakom mig. Det ryckte lite i min ena mungipa men jag försökte dölja det så gott jag bara kunde. Det vibrerade till i fickan men jag låtsades inte om det och istället ryckte jag bara på axlarna mot Justin. Han granskade maten en stund innan han log stolt.
”Det luktar hur gott som helst, och nu blev jag extremt hungrig.” mumlade han när han lutade sig ner över kycklinggrytan som stod och puttrade lite gran. Jag nickade innan jag puttade bort honom lite för att komma fram till riset.
”Åh, kan inte du springa iväg till kiosken? Caitlin sa att dem hade börjat sälja julmust där.” frågade jag Justin hoppfullt. Tanken var egentligen bara att jag skulle få honom ur huset en stund, men julmust var inte heller någonting jag tackade nej till. Julmust var bland det godaste som existerar, och dem flesta tyckte därför att jag var ännu knäppare än annars. Justin verkade reagera likadant för han höjde ett ögonbryn och stirrade på mig med frågande blick. Som om han försökte se om jag menade allvar eller inte.
”Julmust? Nu? Älskling, dem börjar inte sälja julmust förrän några veckor innan jul.” påpekade han lugnt.
”Inte på dem stora affärerna kanske, men Caitlin sa att dem började tidigt varje år och att hon hade köpt en flaska häromdagen.” envisades jag och försökte ge honom min bästa puppy eyes blick jag någonsin försökt mig på. Justin såg skeptisk ut en stund innan han blev mjuk i ansiktet och log mot mig.
”Det är omöjligt att säga nej till dig när du tittar på mig så där. Du och Shawty skulle med lätthet kunna bilda klubb.” skrockade han och kysste mig innan han gick ut i hallen.
”Om det finns julmust där, hur många flaskor ska du ha?” frågade han roat, det syntes att han fortfarande inte trodde mig helt och hållet, men han skulle allt få se när han kom fram.
”Ehm, köp typ fem stycken? Då har vi ett tag i alla fall. Så är det färdigdukat och maten är serverad när du kommer tillbaka sen.” log jag tacksamt innan jag började ta fram två tallrikar ur skåpet ovanför diskbänken. Det här skulle bli en underbar överraskning för honom, och jag älskade varenda minut av att planera och utföra den. Han nickade lite åt mig innan han gick ut och stängde dörren efter sig. Lugnt fortsatte jag duka fram på bordet, och efter knappt två minuter öppnades ytterdörren och Caitlin stack in huvudet i köket.
”Tjena bruden. Nu får vi sätta fart, Justin gick för nästan två minuter sen.” flinade jag nöjt och hon nickade bara till svar. Hon slängde jackan på golvet och rätade till den fantastisk vackra klänningen hon hade på sig. Den var rosa, fladdrig och satt helt otroligt på henne. Till det hade hon ett par rosa höga pumps, håret utsläppt och en aning vågigt, sotade ögon och rosa läppstift med lite glittrigt läppglans över. Hon såg helt otroligt fantastisk ut.
”Wow Caitlin! Du ser helt otrolig ut!” utbrast jag när jag såg allting. Hon såg helt otroligt fantastisk ut, men hon log ändå generat åt mina ord. Caitlin var en av dem vackraste personerna jag visste om. Hon var vacker på både insidan och utsidan.
”Spring upp och byt om, och gör dig i ordning, så fixar vi det här.” blinkade hon mot mig och jag såg ner på mina kläder. Eftersom att tanken hade varit att vi skulle ha en hemmakväll bara jag och Justin, så hade jag bara dragit på mig mina älskade mjukisar, som jag hade stulit från Justin, en t-shirt det stod någon text på och sen satt upp håret i en slarvig tofs. Jag skrattade lite åt skillnaden mellan mig och Caitlin innan jag nickade och gick ut ur köket för att gå upp till mitt och Justin’s rum. I hallen mötte jag dock en lång, stilig kille och en tjej som var lika vacker som Caitlin. Det tog ett tag innan jag faktiskt insåg vilka det var.
”Christian?” utbrast jag högt och slog handen för munnen. Han skrattade lite lågt, och han var ännu mer generad än vad Caitlin var. Varför alla rodnade nuförtiden hade jag ingen aning om, men det gjorde dem av någon anledning. Jag granskade min lilla bro som inte var så liten längre och häpnade över hur fantastiskt klädd han var.
”Dez! Sluta stirra på mig som om jag hade en kycklingdräkt på mig!” skrattade han efter ett tags granskning från min sida. Jag tittade upp i hans ögon och log ursäktande. Sedan slängde jag en blick på tjejen som stod bredvid honom och insåg att det var Johanna. Med ett varmt leende kramade jag om henne.
”Hej Johanna! Kul att se dig igen. Jag kommer ner om en stund, jag ska byta om. Men gå in i köket och hjälp Caitlin så kommer jag ner snart.” log jag innan jag snabbt kastade mig uppför trappan. Det började bli bråttom nu. Jag hoppades bara att han hade fått förhinder så att han inte kunde komma ännu. Det hade varit väldigt praktiskt just nu om det var så. För då skulle vi slippa springa runt som yra höns för att få allting iordning.
”Caitlin? Kan inte du ringa någon som uppehåller Justin en stund?” skrek jag nerför trappan. Jag hade börjat få panik för jag var inte riktigt helt och hållet säker på vad jag skulle ha på mig för någonting. Steg hördes i trappan och inte långt därefter kom Caitlin in i rummet med ett finurligt uttryck i ansiktet.
”Det behövs inte. Justin smsade dig och skrev att han skulle bli sen, för han var tvungen att fixa någonting först. Han skulle smsa när han var på väg hem.” log Caitlin och jag andades ut. Hon gav mig min telefon och jag slängde den på sängen efter att ha sett till att ljudet var påslaget på den så jag skulle höra om jag fick sms.
”Hörru, kan du inte ta den där klänningen vi köpte innan du hamnade i koma? Den är ju skitsnygg på dig.” frågade Caitlin försiktigt. Jag tittade på henne i en bråkdel av en sekund innan jag kom på vilken klänning det var hon menade. Den hade jag helt glömt bort. Jag funderade en stund på var den hade tagit vägen innan jag ställde mig på knä bredvid sängen och drog fram en stor väska som låg därunder. Triumferat drog jag upp klänningen ur den och hängde upp den på en galge för att granska den. Den var otroligt snygg, och jag kunde inte förstå hur jag kunde ha glömt bort den. I grunden var den svart, helsvart, men från midjepartiet upp till brösten var det som om den var revad och det lyste igenom blått. Den satt tight på överkroppen men var pösig över rumpan och låren. Otroligt fantastisk klänning om man frågade mig. Det var definitivt en klänning jag knappast ångrade att jag köpt.
”Den blir ju bra. Och sen dem blåa skorna till, det blåa nagellacket och sen håret utsläppt.” mumlade jag för mig själv. I ögonvrån såg jag hur Caitlin nickade instämmande mot mig och genast gick jag fram till spegeln och började borsta ut håret. Det här skulle bli fantastiskt bra.
[JUSTIN’S PERSPEKTIV]
Tanken från början hade varit att jag bara skulle gå till kiosken och köpa julmusten som Dezzie bad om, men medan jag gick där på trottoaren på väg hem stötte jag på en av grannarna. Den äldre damen längst ner på gatan. Hon stapplade sakta fram med sin hund i kopplet och bärandes på tre matkassar.
”Hej Mrs. Graham. Hur går det för er?” frågade jag försiktigt när vi kom närmare varandra. Den gamla kvinnan tittade upp på mig och man kunde se en tendens till ett litet leende.
”Godkväll Justin.” hälsade hon glatt. Mrs. Graham hade varit den första av grannarna som hälsat på mig och mamma när vi hade flyttat in, men då hade hon haft sin man med sig som gått bort någon månad innan jag träffade Dezzie.
”Vill du ha hjälp att bära?” frågade jag och log frågande mot henne. Hon gav mig ett tacksamt leende tillbaka innan hon räckte över två av påsarna.
”Du är en ängel Justin, tack så mycket.” tackade hon och jag log glatt. Jag älskade att hjälpa folk, det hade jag alltid gjort. Särskilt underbart var det att hjälpa äldre människor, för dem var oftast så mycket mer tacksamma än tonåringar till exempel. Jag slängde en blick på armbandsuret jag hade runt handleden och hoppades att Dezzie inte skulle bli fundersam över var jag hade tagit vägen. För att vara på den säkra sidan skickade jag iväg ett snabbt sms till henne om att jag skulle bli sen men att jag skulle smsa när jag var på väg hem.
”Hur går det för dig nuförtiden Justin? Du hörs överallt på radion och syns överallt på televisionen.” började Mrs. Graham och jag skrattade lite lätt innan jag började uppdatera henne om hur saker och ting gick medan vi började gå mot hennes hus.
[DESTINY’S PERSPEKTIV]
”Wow! Du ser otrolig ut Dezzie!” hörde jag en röst bakom mig och jag vände huvudet mot dörren för att möta Christian med blicken. Han stod i dörröppningen och tittade på mig med stolt blick. Jag reste mig upp från skrivbordet, där jag ställt en spegel som jag använde när jag sminkade mig, och vände mig mot honom.
”Verkligen? Det är inte för mycket?” frågade jag försiktigt och snurrade ett varv. Han skakade på huvudet medan han kom närmare. Han tog min hand och snurrade runt mig ett par gånger.
”Nej, det är definitivt inte för mycket. Justin kommer inte kunna släppa dig med blicken ikväll.” log han och jag skrattade tacksamt. Han hade alltid varit som en lillebror för mig, men nu var han längre än mig och han betedde sig som en storebror, så jag antog att jag snart skulle börja se honom som en också. Jag öppnade munnen för att säga någonting men min mobiltelefon avbröt mig och jag tog upp den för att se vem som hade skickat sms till mig. Det var Justin, han var på väg hem. Jag visade det för Christian och han nickade ivrigt. Han älskade att jävlas med Justin lika mycket som jag, men jag hade fått reda på att han älskade att jag jävlades med Justin ännu mer än när någon annan gjorde det. Han påstod att jag var den enda som var på hans nivå. Det roliga var att han säkerligen hade rätt.
”Dezzie! Justin går där borta!” ropade Caitlin från undervåningen och jag slängde en sista blick i spegeln innan jag drog med mig Christian ut ur rummet och släckte lampan. Vi trevade nerför trappan tillsammans för att inte ramla då hallen också var nedsläckt. När vi kom ner möttes vi av Caitlin som tände ljusen från hallen och in till matrummet. Det var meningen att hela huset skulle vara nedsläckt och sen endast en gång av levande ljus från hallen in till matrummet där vi alla skulle sitta runt bordet som var upplyst av ljus i olika sorter. När vi kom in i matrummet för att sätta oss ner stannade jag till och granskade rummet. Caitlin, Johanna och Christian hade gjort ett jättebra jobb med allting. Det var dukat fint runt bordet, maten stod framme och den var fortfarande varm. Rummet var upplyst av levande ljus och det doftade underbart.
”Wow...” utbrast jag och Caitlin skrattade åt mig innan hon sa åt mig att skynda mig att sätta mig vid bordet. Ytterdörren öppnades och vi satt allihop knäpptysta på våra platser medan vi hörde nätta steg och Justin tittade fram bakom väggen. Jag log brett mot honom när han såg vilka som satt runt bordet.
”Hej älskling.” hälsade jag roat när ingen sa något. Hans blick mötte min och jag reste mig upp och gick fram till honom. Hans blick flyttades från mina ögon till min kropp. Han höjde ett ögonbryn mot mig innan han återigen såg in i mina ögon.
”Wow! Du ser fantastisk ut!” utbrast han och granskade mig igen. Jag log generat innan jag tryckte mina läppar mot hans. Han besvarade kyssen och elektriska blixtar av lust for genom kroppen på mig från honom. Jag backade undan och vände mig mot dem andra så att han skulle vända uppmärksamheten mot något eller någon annan än mig. Jag kände hans blick i sidan medan jag mötte Christian’s blick. Hans läppar formade orden I told you so följt av ett brett leende. Efter att ha harklat mig lite gick jag till min plats igen och satte mig. Justin var inte långsam att följa efter och satte sig sedan på den tomma stolen vid bordet.
”Så, har jag missat någonting eller något? Vad är det för dag idag? Ska vi någonstans?” utbrast han och jag flinade diskret. Det tog längre tid innan reaktionen kom än vad jag hade väntat mig.
”Vadå? Är det omöjligt att äta en middag tillsammans utan att det ska vara någonting stort?” frågade Caitlin och lät nästan lite stött. Justin satte upp händerna i en försvarande gest.
”Nej. Nej, jag menade inte så…” började han men Caitlin avbröt honom genom att skratta.
”Det vet jag väl.” flinade hon innan hon blinkade åt honom. Vilket följdes av en typisk Justin-handling, han himlade med ögonen.
”Nej, du har inte missat någonting älskling. Vi ville bara äta middag tillsammans allihop och… Vi kunde inte undgå att göra det till en överraskning för dig.” förklarade jag oskyldigt medan jag öppnade flaskan med Coca Cola och hällde upp i mitt och Justin’s glas innan jag skickade vidare drickan till Caitlin.
”Naturligtvis inte. Jag känner dig baby, du är inte det minsta oskyldig någonsin så försök inte låta oskyldig. Du vet vad som hände tidigare idag.” påpekade han och flinade mot mig. Nu var det min tur att himla med ögonen, men sen började jag skratta istället. Blickarna vändes mot mig och jag på Justin innan jag låtsades som ingenting. Även om jag och Caitlin kunde berätta allt för varandra, så var det en del jag höll inom mig, för hennes skull för hon ville inte veta någonting om mitt sexliv. Det hade hon gjort klart för mig ett antal gånger, och jag klandrade henne inte precis.
”Vad säger ni, ska vi hugga in?” frågade Caitlin för att överlappa Justin’s ord. Jag var rätt säker på att hon fattade vad det var som hade hänt, hon var ju inte direkt korkad. Dem andra instämde och det började klinga i tallrikar och bestick när folk hällde upp mat på tallrikarna. Jag var lite osäker på om dem skulle gilla maten, men utifrån deras miner när dem smakat, så hade jag inte direkt behövt oroa mig särskilt mycket. Det verkade som om dem tyckte att det smakade bra, så jag kände mig rätt stolt över att jag lyckats. Jag var stolt över att vi hade lyckats med allting, även om vi hade hanterat allting impulsivt och improviserat ihop den här överraskningen. Nu var det dock bara det sista kvar, den verkliga överraskningen, den stora överraskningen.
Äntligen, eller vad säger ni luvies?
Justin kom runt hörnet in till köket för att se hur det gick med maten och jag smög undan mobilen ner i fickan så diskret jag bara kunde. Det var länge sen jag egentligen överraskade Justin, när jag tänkte efter så hade jag inte gjort det sen på scenen, när vi hade vår storslagna dance battle, så jag kände djupt inom mig att det var dags att liva upp tillvaron lite igen.
”Du har ju gjort mat för ett helt kompani.” påpekade han när han slängde en blick på spisen som stod bakom mig. Det ryckte lite i min ena mungipa men jag försökte dölja det så gott jag bara kunde. Det vibrerade till i fickan men jag låtsades inte om det och istället ryckte jag bara på axlarna mot Justin. Han granskade maten en stund innan han log stolt.
”Det luktar hur gott som helst, och nu blev jag extremt hungrig.” mumlade han när han lutade sig ner över kycklinggrytan som stod och puttrade lite gran. Jag nickade innan jag puttade bort honom lite för att komma fram till riset.
”Åh, kan inte du springa iväg till kiosken? Caitlin sa att dem hade börjat sälja julmust där.” frågade jag Justin hoppfullt. Tanken var egentligen bara att jag skulle få honom ur huset en stund, men julmust var inte heller någonting jag tackade nej till. Julmust var bland det godaste som existerar, och dem flesta tyckte därför att jag var ännu knäppare än annars. Justin verkade reagera likadant för han höjde ett ögonbryn och stirrade på mig med frågande blick. Som om han försökte se om jag menade allvar eller inte.
”Julmust? Nu? Älskling, dem börjar inte sälja julmust förrän några veckor innan jul.” påpekade han lugnt.
”Inte på dem stora affärerna kanske, men Caitlin sa att dem började tidigt varje år och att hon hade köpt en flaska häromdagen.” envisades jag och försökte ge honom min bästa puppy eyes blick jag någonsin försökt mig på. Justin såg skeptisk ut en stund innan han blev mjuk i ansiktet och log mot mig.
”Det är omöjligt att säga nej till dig när du tittar på mig så där. Du och Shawty skulle med lätthet kunna bilda klubb.” skrockade han och kysste mig innan han gick ut i hallen.
”Om det finns julmust där, hur många flaskor ska du ha?” frågade han roat, det syntes att han fortfarande inte trodde mig helt och hållet, men han skulle allt få se när han kom fram.
”Ehm, köp typ fem stycken? Då har vi ett tag i alla fall. Så är det färdigdukat och maten är serverad när du kommer tillbaka sen.” log jag tacksamt innan jag började ta fram två tallrikar ur skåpet ovanför diskbänken. Det här skulle bli en underbar överraskning för honom, och jag älskade varenda minut av att planera och utföra den. Han nickade lite åt mig innan han gick ut och stängde dörren efter sig. Lugnt fortsatte jag duka fram på bordet, och efter knappt två minuter öppnades ytterdörren och Caitlin stack in huvudet i köket.
”Tjena bruden. Nu får vi sätta fart, Justin gick för nästan två minuter sen.” flinade jag nöjt och hon nickade bara till svar. Hon slängde jackan på golvet och rätade till den fantastisk vackra klänningen hon hade på sig. Den var rosa, fladdrig och satt helt otroligt på henne. Till det hade hon ett par rosa höga pumps, håret utsläppt och en aning vågigt, sotade ögon och rosa läppstift med lite glittrigt läppglans över. Hon såg helt otroligt fantastisk ut.
”Wow Caitlin! Du ser helt otrolig ut!” utbrast jag när jag såg allting. Hon såg helt otroligt fantastisk ut, men hon log ändå generat åt mina ord. Caitlin var en av dem vackraste personerna jag visste om. Hon var vacker på både insidan och utsidan.
”Spring upp och byt om, och gör dig i ordning, så fixar vi det här.” blinkade hon mot mig och jag såg ner på mina kläder. Eftersom att tanken hade varit att vi skulle ha en hemmakväll bara jag och Justin, så hade jag bara dragit på mig mina älskade mjukisar, som jag hade stulit från Justin, en t-shirt det stod någon text på och sen satt upp håret i en slarvig tofs. Jag skrattade lite åt skillnaden mellan mig och Caitlin innan jag nickade och gick ut ur köket för att gå upp till mitt och Justin’s rum. I hallen mötte jag dock en lång, stilig kille och en tjej som var lika vacker som Caitlin. Det tog ett tag innan jag faktiskt insåg vilka det var.
”Christian?” utbrast jag högt och slog handen för munnen. Han skrattade lite lågt, och han var ännu mer generad än vad Caitlin var. Varför alla rodnade nuförtiden hade jag ingen aning om, men det gjorde dem av någon anledning. Jag granskade min lilla bro som inte var så liten längre och häpnade över hur fantastiskt klädd han var.
”Dez! Sluta stirra på mig som om jag hade en kycklingdräkt på mig!” skrattade han efter ett tags granskning från min sida. Jag tittade upp i hans ögon och log ursäktande. Sedan slängde jag en blick på tjejen som stod bredvid honom och insåg att det var Johanna. Med ett varmt leende kramade jag om henne.
”Hej Johanna! Kul att se dig igen. Jag kommer ner om en stund, jag ska byta om. Men gå in i köket och hjälp Caitlin så kommer jag ner snart.” log jag innan jag snabbt kastade mig uppför trappan. Det började bli bråttom nu. Jag hoppades bara att han hade fått förhinder så att han inte kunde komma ännu. Det hade varit väldigt praktiskt just nu om det var så. För då skulle vi slippa springa runt som yra höns för att få allting iordning.
”Caitlin? Kan inte du ringa någon som uppehåller Justin en stund?” skrek jag nerför trappan. Jag hade börjat få panik för jag var inte riktigt helt och hållet säker på vad jag skulle ha på mig för någonting. Steg hördes i trappan och inte långt därefter kom Caitlin in i rummet med ett finurligt uttryck i ansiktet.
”Det behövs inte. Justin smsade dig och skrev att han skulle bli sen, för han var tvungen att fixa någonting först. Han skulle smsa när han var på väg hem.” log Caitlin och jag andades ut. Hon gav mig min telefon och jag slängde den på sängen efter att ha sett till att ljudet var påslaget på den så jag skulle höra om jag fick sms.
”Hörru, kan du inte ta den där klänningen vi köpte innan du hamnade i koma? Den är ju skitsnygg på dig.” frågade Caitlin försiktigt. Jag tittade på henne i en bråkdel av en sekund innan jag kom på vilken klänning det var hon menade. Den hade jag helt glömt bort. Jag funderade en stund på var den hade tagit vägen innan jag ställde mig på knä bredvid sängen och drog fram en stor väska som låg därunder. Triumferat drog jag upp klänningen ur den och hängde upp den på en galge för att granska den. Den var otroligt snygg, och jag kunde inte förstå hur jag kunde ha glömt bort den. I grunden var den svart, helsvart, men från midjepartiet upp till brösten var det som om den var revad och det lyste igenom blått. Den satt tight på överkroppen men var pösig över rumpan och låren. Otroligt fantastisk klänning om man frågade mig. Det var definitivt en klänning jag knappast ångrade att jag köpt.
”Den blir ju bra. Och sen dem blåa skorna till, det blåa nagellacket och sen håret utsläppt.” mumlade jag för mig själv. I ögonvrån såg jag hur Caitlin nickade instämmande mot mig och genast gick jag fram till spegeln och började borsta ut håret. Det här skulle bli fantastiskt bra.
[JUSTIN’S PERSPEKTIV]
Tanken från början hade varit att jag bara skulle gå till kiosken och köpa julmusten som Dezzie bad om, men medan jag gick där på trottoaren på väg hem stötte jag på en av grannarna. Den äldre damen längst ner på gatan. Hon stapplade sakta fram med sin hund i kopplet och bärandes på tre matkassar.
”Hej Mrs. Graham. Hur går det för er?” frågade jag försiktigt när vi kom närmare varandra. Den gamla kvinnan tittade upp på mig och man kunde se en tendens till ett litet leende.
”Godkväll Justin.” hälsade hon glatt. Mrs. Graham hade varit den första av grannarna som hälsat på mig och mamma när vi hade flyttat in, men då hade hon haft sin man med sig som gått bort någon månad innan jag träffade Dezzie.
”Vill du ha hjälp att bära?” frågade jag och log frågande mot henne. Hon gav mig ett tacksamt leende tillbaka innan hon räckte över två av påsarna.
”Du är en ängel Justin, tack så mycket.” tackade hon och jag log glatt. Jag älskade att hjälpa folk, det hade jag alltid gjort. Särskilt underbart var det att hjälpa äldre människor, för dem var oftast så mycket mer tacksamma än tonåringar till exempel. Jag slängde en blick på armbandsuret jag hade runt handleden och hoppades att Dezzie inte skulle bli fundersam över var jag hade tagit vägen. För att vara på den säkra sidan skickade jag iväg ett snabbt sms till henne om att jag skulle bli sen men att jag skulle smsa när jag var på väg hem.
”Hur går det för dig nuförtiden Justin? Du hörs överallt på radion och syns överallt på televisionen.” började Mrs. Graham och jag skrattade lite lätt innan jag började uppdatera henne om hur saker och ting gick medan vi började gå mot hennes hus.
[DESTINY’S PERSPEKTIV]
”Wow! Du ser otrolig ut Dezzie!” hörde jag en röst bakom mig och jag vände huvudet mot dörren för att möta Christian med blicken. Han stod i dörröppningen och tittade på mig med stolt blick. Jag reste mig upp från skrivbordet, där jag ställt en spegel som jag använde när jag sminkade mig, och vände mig mot honom.
”Verkligen? Det är inte för mycket?” frågade jag försiktigt och snurrade ett varv. Han skakade på huvudet medan han kom närmare. Han tog min hand och snurrade runt mig ett par gånger.
”Nej, det är definitivt inte för mycket. Justin kommer inte kunna släppa dig med blicken ikväll.” log han och jag skrattade tacksamt. Han hade alltid varit som en lillebror för mig, men nu var han längre än mig och han betedde sig som en storebror, så jag antog att jag snart skulle börja se honom som en också. Jag öppnade munnen för att säga någonting men min mobiltelefon avbröt mig och jag tog upp den för att se vem som hade skickat sms till mig. Det var Justin, han var på väg hem. Jag visade det för Christian och han nickade ivrigt. Han älskade att jävlas med Justin lika mycket som jag, men jag hade fått reda på att han älskade att jag jävlades med Justin ännu mer än när någon annan gjorde det. Han påstod att jag var den enda som var på hans nivå. Det roliga var att han säkerligen hade rätt.
”Dezzie! Justin går där borta!” ropade Caitlin från undervåningen och jag slängde en sista blick i spegeln innan jag drog med mig Christian ut ur rummet och släckte lampan. Vi trevade nerför trappan tillsammans för att inte ramla då hallen också var nedsläckt. När vi kom ner möttes vi av Caitlin som tände ljusen från hallen och in till matrummet. Det var meningen att hela huset skulle vara nedsläckt och sen endast en gång av levande ljus från hallen in till matrummet där vi alla skulle sitta runt bordet som var upplyst av ljus i olika sorter. När vi kom in i matrummet för att sätta oss ner stannade jag till och granskade rummet. Caitlin, Johanna och Christian hade gjort ett jättebra jobb med allting. Det var dukat fint runt bordet, maten stod framme och den var fortfarande varm. Rummet var upplyst av levande ljus och det doftade underbart.
”Wow...” utbrast jag och Caitlin skrattade åt mig innan hon sa åt mig att skynda mig att sätta mig vid bordet. Ytterdörren öppnades och vi satt allihop knäpptysta på våra platser medan vi hörde nätta steg och Justin tittade fram bakom väggen. Jag log brett mot honom när han såg vilka som satt runt bordet.
”Hej älskling.” hälsade jag roat när ingen sa något. Hans blick mötte min och jag reste mig upp och gick fram till honom. Hans blick flyttades från mina ögon till min kropp. Han höjde ett ögonbryn mot mig innan han återigen såg in i mina ögon.
”Wow! Du ser fantastisk ut!” utbrast han och granskade mig igen. Jag log generat innan jag tryckte mina läppar mot hans. Han besvarade kyssen och elektriska blixtar av lust for genom kroppen på mig från honom. Jag backade undan och vände mig mot dem andra så att han skulle vända uppmärksamheten mot något eller någon annan än mig. Jag kände hans blick i sidan medan jag mötte Christian’s blick. Hans läppar formade orden I told you so följt av ett brett leende. Efter att ha harklat mig lite gick jag till min plats igen och satte mig. Justin var inte långsam att följa efter och satte sig sedan på den tomma stolen vid bordet.
”Så, har jag missat någonting eller något? Vad är det för dag idag? Ska vi någonstans?” utbrast han och jag flinade diskret. Det tog längre tid innan reaktionen kom än vad jag hade väntat mig.
”Vadå? Är det omöjligt att äta en middag tillsammans utan att det ska vara någonting stort?” frågade Caitlin och lät nästan lite stött. Justin satte upp händerna i en försvarande gest.
”Nej. Nej, jag menade inte så…” började han men Caitlin avbröt honom genom att skratta.
”Det vet jag väl.” flinade hon innan hon blinkade åt honom. Vilket följdes av en typisk Justin-handling, han himlade med ögonen.
”Nej, du har inte missat någonting älskling. Vi ville bara äta middag tillsammans allihop och… Vi kunde inte undgå att göra det till en överraskning för dig.” förklarade jag oskyldigt medan jag öppnade flaskan med Coca Cola och hällde upp i mitt och Justin’s glas innan jag skickade vidare drickan till Caitlin.
”Naturligtvis inte. Jag känner dig baby, du är inte det minsta oskyldig någonsin så försök inte låta oskyldig. Du vet vad som hände tidigare idag.” påpekade han och flinade mot mig. Nu var det min tur att himla med ögonen, men sen började jag skratta istället. Blickarna vändes mot mig och jag på Justin innan jag låtsades som ingenting. Även om jag och Caitlin kunde berätta allt för varandra, så var det en del jag höll inom mig, för hennes skull för hon ville inte veta någonting om mitt sexliv. Det hade hon gjort klart för mig ett antal gånger, och jag klandrade henne inte precis.
”Vad säger ni, ska vi hugga in?” frågade Caitlin för att överlappa Justin’s ord. Jag var rätt säker på att hon fattade vad det var som hade hänt, hon var ju inte direkt korkad. Dem andra instämde och det började klinga i tallrikar och bestick när folk hällde upp mat på tallrikarna. Jag var lite osäker på om dem skulle gilla maten, men utifrån deras miner när dem smakat, så hade jag inte direkt behövt oroa mig särskilt mycket. Det verkade som om dem tyckte att det smakade bra, så jag kände mig rätt stolt över att jag lyckats. Jag var stolt över att vi hade lyckats med allting, även om vi hade hanterat allting impulsivt och improviserat ihop den här överraskningen. Nu var det dock bara det sista kvar, den verkliga överraskningen, den stora överraskningen.
Äntligen, eller vad säger ni luvies?
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva egentligen mer än att jag är ledsen över att det tagit sådan tid för det här kapitlet. Och jag vet också att jag lovade att det skulle bli ett låååååååååångt kapitel. Det var tanken från början, men nu bestämde jag mig för att hellre att de inte blir superlångt än att det ska ta jättelångt tid innan ni får det.
Och genom att ha postat det här kanske det får mig att bli ännu mer motiverad till att fortsätta skriva på nästa kapitel och förhoppningsvis will we be back on track igen :)
För vad säger ni? Det är 2013... Dezzie's favoritnummer är ju ändå 13, så vad säger ni? Det här är väl ändå vårat år? ;)
Jag vill också tacka er alla för allt underbart ni skrivit på kik, på facebook, i sms och allting. Det har verkligen hjälpt och det har verkligen fått mig att må bättre!
Är det någon som vill ha en uppdatering om när ett kapitel kommit upp så kan ni skriva till madelenemoren på kik så kan jag skriva till er när jag laddar upp ett kapitel. Annars finns ju gilla-sidan på facebook biebercash.blogg.se där det också kommer uppdateringar om när nästa kapitel kommer upp och lite sånt. Sen, om ni är vän med mig på facebook så har vi ju gruppen BC Angels :) Är du vän med mig men inte är med i den gruppen, hör av er så fixar jag det! :) Är ni inte vän med mig på facebook men vill bli det så är det bara att adda Madelene Maddebanan Morén :)
Kik: madelenemoren
Facebook: Madelene Maddebanan Morén
Gilla-sidan: biebercash.blogg.se
Facebook-gruppen: BC Angels
Jag hoppas att ni gillar kapitlet luvies :) Om ni har några frågor, så är det bara att kommentera, så svarar jag på dem så snabbt jag kan :)
Vill självklart också tacka för alla era stöttande och pushande kommentarer!! Ni är verkligen änglar allihop!!!
Hahahaha nu ska jag sluta med mitt Madde-snackar-om-sånt-som-ingen-egentligen-bryr-sig-om-och-som-jag-tvivlar-på-att-någon-verkligen-läser ^^
Jag älskar er alla! <3
