Bieber Cash

”Det är svårt att förhindra sådant när man heter Deztiny Wallie och råkar vara klumpig som få.” skrattade jag och han instämde men sa ingenting. Mina ögonlock började kännas tunga och snart sveptes jag om av en varm, mörk och trygg dimma. Jag somnade, äntligen i en vanlig säng.

---

---

”Deztiny, snälla, kan du ta det lite lugnt? Du kommer slå ihjäl dig snart!” muttrade Ryan när jag sprang förbi honom för tredje gången, fortfarande bara med BH och hotpants. Jag hade alltid så fruktansvärt svårt för att bestämma kläder.

”Caitlin!” ropade jag högt från hallen då jag fortfarande inte kommit på vad jag skulle ha. Det var länge sen jag och Christopher gick ut och käkade som nu, jag visste inte varför, men på något sätt ville jag liksom se bra ut.

”Vad är det?” frågade Caitlin trött när hon kom fram till mig från vardagsrummet. Hon granskade mig innan hon skrattade lätt.

”Har du fortfarande inte fått på dig något?” skrattade hon fram och jag lipade lekfullt åt henne. Sedan skakade jag på huvudet och hon började dra med mig uppför trappan mot sitt rum. När vi kom fram satte jag mig ner på sängen och suckade.

”Okej, jag har nog en klänning som skulle passa dig perfekt.” mumlade Caitlin medan hon gick mot garderoben och började rota runt. Jag nynnade lite för mig själv medan jag la mig ner och tittade upp i taket. Efter säkert fem minuter gjorde hon något glatt ljud och jag log för mig själv, hon hade väl hittat något som hon letat efter ganska länge.

”Jag har den perfekta klänningen till dig! Seriöst, den här måste du ha!” utbrast hon medan hon hoppade upp i sängen och höll upp en ljust lila klänning framför sig. Jag satte mig upp och granskade den, den såg faktiskt väldigt bra ut.

”Den är inte så dum, men vi vet inte om jag kan ha den ännu.” påpekade jag och försökte att inte hoppas alldeles för mycket. Caitlin viftade bort min kommentar med handen och sträckte fram klänningen mot mig. Jag reste mig upp ur sängen och gick ut på golvet för att ta på mig den. Den satt perfekt. För att försäkra mig om att det såg bra ut slängde jag en blick i Caitlin’s spegel hon hade på väggen och snurrade sedan runt några varv.

”Det ser ju skitbra ut! Sen lite smycken, stora lockar, lite smink och ett par klackar så är allt perfekt!” sa Caitlin innan hon drog ner mig på sin skrivbordsstol hon ställt närmare spegeln. Hon måste ha planerat det där med stora lockar för locktången låg redan på plats, sladden inkopplad och snart varm nog.

”Caitlin, sätt på hög musik och lås dörren! Killarna får se sen och jag tror vi är i stort behov av musik.” sa jag när hon var på väg att fördela mitt hår i olika mindre delar för att lättare kunna locka det. Hon flinade innan hon sprang fram till dörren, låste, sedan till skrivbordet där hennes dator låg, och satte på Spotify. En lista kördes igång med en massa bra låtar och vi hade väldigt roligt medan hon lockade håret på mig. När det var klart började hon sminka mig, men det tog inte särskilt lång tid. Caitlin var van och det behövdes inte supermycket heller.

”Vad tror du om de här örhängena?” frågade hon och höll upp ett par diamantörhängen som var otroligt vackra. De hade även en liten nyans av lila i sig så de passade extremt bra till klänningen. Jag nickade ivrigt medan hon gav mig dem för att jag skulle sätta i dem själv. När jag vände mig mot Caitlin igen stod hon med ryggen mot mig, på knä, och letade efter någonting under sängen.

”Caitlin, vad gör du?” skrattade jag för det såg otroligt roligt ut. Hon mumlade fram något jag inte hörde innan hon drog fram ett par lila, högklackade skor som var fantastiskt snygga. Jag satt och stirrade på dem medan jag kände att jag gapade.

”Visst är dem snygga? Jag har använt dem en gång bara, men jag har helt enkelt inte kunnat slänga dem, det var omöjligt. Jag tror dem skulle passa perfekt!” sa hon och i bakgrunden såg jag hur hon log när hon väntade på svar från mig. Jag kunde inte slita skorna med blicken alls. Hon kom närmre och gav dem sen till mig.

”Men blir det inte lite för mycket lila?” frågade jag men hon skrattade bara. Då kunde jag slita blicken från de perfekta klackarna och tittade på henne.

”Det brukar vara så faktiskt, men inte den här gången, det är harmonin av nyanserna som spelar roll och därför blir det inte för mycket. Kom igen, sätt på dig dem!” uppmuntrade hon och jag nickade medan jag ställde mig upp. Jag drog ett djupt andetag och höll sedan andan medan jag drog på mig dem. Trots att klackarna var högre än jag var van vid så var de otroligt sköna. Det kändes knappt att man hade dem på sig. Jag andades ut lite medan jag gick runt lite i rummet för att känna på dem. Till slut vågade jag slänga en blick i spegeln och kände återigen hur hakan ramlade ner till knäna. Caitlin hade haft helt rätt, harmonin i nyanserna gjorde att det inte alls såg ut att vara för mycket lila. Det såg fantastiskt ut, jag såg fantastisk ut! Sedan gjorde jag misstaget att slänga en blick på klockan, det var bara fem minuter kvar tills jag var tvungen att åka. Caitlin följde min blick och insåg samma sak för hon sprang fram till datorn, tryckte av musiken, hämtade en sprayflaska och sprayade lite i håret för att det skulle hålla sig och sen låste hon upp dörren för att springa ner. Jag drog ett djupt andetag innan jag tog upp min svarta nitväska som jag hade lagt ner mobilen och plånboken i. Det var vad jag behövde ha.

”Dezzie? Kom ner och visa upp dig nu!” ropade Caitlin från undervåningen och jag log för mig själv innan jag slängde en sista blick i spegeln för att sedan gå ut ur Caitlin’s rum och nerför trappan. Jag kikade fram bakom väggen och såg att killarna satt i soffan och väntade ointresserat medan Caitlin stod och såg nöjd ut mitt på golvet. När jag gick fram bakom hörnet såg det nästan ut som om alla killarna slutade andas. Jag log lite medan jag gick närmre dem och kunde till slut inte hålla mig för skratt då de fortfarande såg helt tagna ut.

”Justin! Stäng munnen!” skrattade jag och han ryckte till lite innan han stängde munnen men granskade mig fortfarande uppifrån och ner. Caitlin flinade mot mig och gestikulerade att jag skulle snurra runt. Jag gjorde som hon sa och snurrade runt lite för dem. Det gjorde ingenting bättre.

”Nå? Vad tycker ni?” frågade jag efter ett tag och såg hur killarna ryckte till och äntligen mötte mina blickar. De log snabbt allihop innan de gjorde tummen upp och sa gulliga kommentarer.

”Caitlin, jag måste åka nu, det börjar bli lite bråttom!” påpekade jag när jag slängt en blick på klockan. Jag skulle ha åkt för fem minuter sen. Caitlin’s leende dog bort och hon slängde en blick på Justin. Jag stirrade oförstående på dem.

”Ja, jag kan köra henne.” sa han bara och reste sig upp från soffan och gick till hallen för att ta på sig skorna. Jag följde osäkert efter medan jag sa hej då till de andra. De sa att jag skulle ha så roligt och sen var vi utanför huset. Justin granskade mig fortfarande och jag log lite mot honom.

”Är det verkligen bra att du ska köra? Du kan knappt släppa mig med blicken.” påpekade jag och han log oskyldigt mot mig.

”Jag kan köra!” sa han bara och gick mot bilen. Jag gick med lätta steg mot passagerarsidan men han hann före. Han öppnade dörren åt mig med ett oskyldigt, brett leende på läpparna. Jag flinade lite innan jag hoppade in och han stängde dörren efter sig. Han hoppade snabbt in på sin sida och startade bilen.

”Tack, det där var gulligt!” sa jag och log glatt. Han flinade mot mig medan han svängde ut på gatan och började köra mot stora vägen.

”Bara så du vet så är du skyldig mig en dans!” sa han helt plötsligt och jag blinkade till medan jag kollade oförstående på honom. Han log självsäkert.

”Jasså?” frågade jag förvirrat och han nickade nöjt utan att släppa vägen med blicken.

---

---

Oj oj oj! Det vart ett långt kapitel!
Vad har Dezzie nu gjort som tydligen är skyldig honom en dans? Jaa gissa lite :D

Tack som vanligt för alla underbara kommentarer! Ni är bäst!!!

Fortsätt kommentera, det är alltid lika roligt och läsa!

Puss & Kram