Bieber Cash

FÖRRA DELEN:

”Hon sa att jag skulle hålla tassarna borta från dig för att inte skapa mer dramatik än vad det redan är.” viskade han och kysste min panna. Jag kände att jag rös, innan jag öppnade famnen för sömnen, slöt ögonen och drog ett djupt andetag.

---

---

”Men Justin! Varför lyssnar du aldrig på mig?” hörde jag hur Caitlin suckade och jag öppnade ögonen sömnigt. Caitlin log lite mot mig och jag rätade på mig för att tittade på Justin. Jag satt fortfarande i hans knä och han höll fortfarande om mig, men han sov. Jag kunde inte låta bli att le, han var så söt.

”Caitlin, när får jag åka härifrån? Jag hatar sjukhus!” klagade jag efter ett tag utan att släppa Justin med blicken. Jag hade försökt kräla mig ner från hans knä, men varje gång jag rörde mig så höll han nästan på att vakna. Han såg så trött och utsliten ut att jag helt enkelt satt kvar, det var ju ändå mysigt där.

”Om någon timme eller två. De vill ha kvar dig för observation, men eftersom att du verkar må bra så tror jag inte att det skulle vara så svårt att övertala dem att släppa iväg dig tidigare.” förklarade hon medan hon bläddrade i någon tidning hon hittat i väntrummet. Jag hörde hur hon suckade och när jag vände blicken mot henne slog hon igen tidningen med mer kraft än nödvändigt och slängde den på golvet.

”Vad var det där om då?” frågade jag oförstående. Det var inte mycket hon reagerade över, men nu såg hon ganska irriterad ut. Hon mötte snabbt min blick innan hon tog upp tidningen och slängde den till mig.

”Kolla på sidan 13 och 14 så får du se.” muttrade hon och satte sig med benen i kors. Jag gjorde som hon sa och slog upp uppslaget. Först fattade jag inte vad hon reagerade över, tills jag såg bilden som prydde båda sidorna. Det var en bild på Justin, och mig… Jag skummade snabbt igenom texten men himlade sen med ögonen, det var väl det vanliga han fick stå ut med, så fort han sågs med en ny tjej så funderade varenda människa om det var hans nya flickvän.

”Äsch, dem får tro som dem vill! Vi vet ju hur der egentligen ligger till.” påpekade jag för henne och vek ihop tidningen som jag sen slängde på en av fåtöljerna. Caitlin suckade bara och ryckte på axlarna.

”Var är killarna förresten? Sprang inte du ner och kollade var de höll hus?” frågade jag efter att jag sett mig om i rummet. Caitlin suckade igen, hon såg inte ut att vara på särskilt bra humör. Jag rynkade ihop ögonbryna innan jag drog bort tejpen som satt över kanylen i handleden.

”Caitlin kollar du i skåpet över vattenkranen där? Det borde finnas en tejprulle där och en bomullstuss.” sa jag till henne och hon tittade på mig med stora ögon är jag la tejpen från kanylen på nattduksbordet bredvid sängen.

”Du får inte ta bort det där! Du är ingen läkare!” utbrast hon och kom fram till mig. Jag himlade med ögonen och stirrade på henne.

”Caitlin, jag åker in och ut från sjukhus minst en gång i månaden, jag räknas som stamkund på vissa sjukhus, jag gör sådant här hela tiden. Gå nu och hitta den där tejpen och tussen så att jag slipper förlora så mycket blod om jag ska ta mig ur hans knä utan att väcka honom och sedan ta mig dit bort själv. Snälla?” frågade jag Caitlin och hon såg ut att protestera innan hon vände blicken till Justin, som fortfarande låg och sov. Hon muttrade lite för sig själv medan hon vände om och gick bort till skåpet. Sedan kom hon tillbaka med det jag bett henne om och jag log mot henne.

”Är du känslig för sådant här? I så fall borde du titta bort nu.” varnade jag men hon skakade bara på huvudet. Jag nickade innan jag drog ur kanylen, sedan klistrade jag snabbt och vant över tejpen med bomullstussen emellan. Jag förlorade nog inte ens en droppe blod. Jag log mot henne men hon stirrade bara på mig.

”Caitlin, hjälper du mig upp, utan att väcka honom?” frågade jag sen efter att ha slängt en blick på den sovande Justin. Hon satte sig ner i fåtöljen och skakade på huvudet.

”Du behöver ingen hjälp, han kommer inte vakna.” sa hon bara och flinade lite. Jag suckade innan jag höll andan och krälade försiktigt bort från honom. Efter en stund stod jag på golvet bredvid sängen och log nöjt för mig själv.

”Vart är mina kläder? Jag vill inte stanna längre än vad jag behöver här!” muttrade jag efter att ha försäkrat mig om att Justin fortfarande sov djupt, vilket han gjorde. Han behövde det antagligen. Det slog mig att jag inte hade någon aning om vilken tid det var, eller vilken dag det var.

”Caitlin, hur länge har jag varit här?” frågade jag nervöst och letade efter en klocka i rummet, men jag hittade ingen. Caitlin skrattade till lite innan hon reste sig upp för att plocka upp en väska som låg under sängen.

”Här har du kläderna. Justin sover så det är väl bara att byta om antar jag.” sa hon när hon räckte mig den. Jag tog emot den och såg att hon hade plockat med sig mina sköna mjukisar och ett vanligt linne. Det var mycket skönare att ha än en klänning.

”Ja, det är tisdag, klockan är typ snart tre på eftermiddagen så du har väl i princip varit här i ett dygn eller så.” svarade hon medan jag slängde av mig sjukhuskläderna och drog på mig mina kläder. Det var en befrielse som inte ens gick att beskriva på något sätt. När jag hört henne berätta klart tittade jag på henne med avsky i blicken.

”Hur tog sig Ellie hem? Åkte hon själv eller stannade hon?” frågade jag och satte mig i fotändan på sjukhussängen för att inte väcka Justin. Återigen fick Caitlin samma blick som innan, som om hon avskydde något.

”Nej hon är kvar här. Vi ska möta upp henne sen när du har blivit utskriven härifrån. Sen kommer Christopher med planet lite senare.” förklarade hon snabbt och tittade bort. Jag var tvungen att tänka igenom hennes ord en extra gång för att förstå vad hon precis sagt.

”Varför kommer Christopher hit?” frågade jag och rynkade ihop ögonbrynen. Caitlin var precis på väg att svara när hon avbröts av att dörren öppnades och en doktor kom in.

---

---

Så, vad tycker ni?
Vad tror ni? Varför kommer Christopher dit? När hon ändå ska åka hem så snart som möjligt... Är det bara för att han är orolig för henne, eller är det något annat?
Och vad är det Caitlin, Justin och Dezzie's pappa är så irriterade över?
Varför tycker inte Dezzie's pappa om Christopher? Han är väl som alla andra? Eller?
Och hur kommer folk reagera över vad skvallerblaskorna skrivit om henne och Justin?

Oj oj oj... Frågorna är många! Så, vad tror ni?

Har ni några önskemål? :)

Kommentera sötnosar!

Tack för alla era underbara kommentarer!!! <3

Juste, glöm inte följa bloggen på Bloglovin :) Ett smidigare sätt att få reda på när ett nytt kapitel dykt upp! :)

God natt på er <3

XoXo