Where are you now - Kapitel 49
FÖRRA DELEN:
”Varför kommer Christopher hit?” frågade jag och rynkade ihop ögonbrynen. Caitlin var precis på väg att svara när hon avbröts av att dörren öppnades och en doktor kom in.
”Hej Dezzie! Det var ett tag sen! Hur känner du dig?” frågade mannen och jag tittade på honom med stora ögon. Det var ju flera år sedan jag sett honom. Jag log snabbt innan jag sprang fram och kramade honom.
”Daniel! Shit! Det var ju jättelänge sen! Hur är det?” utbrast jag glatt och kramade honom hårt. Han skrattade sitt speciella skratt medan han besvarade kramen.
”Jag mår bra Lillan. Hur mår du själv? Vad stor du har blivit!” svarade han och släppte mig. Han backade ett steg och granskade mig.
”Jag mår bra, bortsett från revbenen då.” svarade jag och flinade lite oskyldigt. Han rynkade ihop ögonbrynen och såg på mig med sin blick. Jag suckade och drog sedan upp linnet för att visa revbenen och han såg inte förvånad ut.
”Vem har du gett dig på den här gången då?” frågade han efter en djup suck. Jag tänkte precis svara då Caitlin yttrade sig, jag hade glömt bort att hon varit där.
”Vadå den här gången? Har du gjort något liknande förut?” utbrast hon och stirrade på mig. Jag flinade lite oskyldigt innan jag gick bort till henne för att dra med henne mot Daniel.
”Danne, det här är en av mina bästa vänner, Caitlin Beadles. Caitlin, det här är min kusin, Daniel Hopkins.” presenterade jag dem och log när de båda tog varandra i hand och hälsade.
”Är det där killen du har varit i fight med?” frågade Danne efter en minuts tystnad och nickade mot sängen där Justin låg. Jag skrattade och skakade på huvudet.
”Nej, Justin är också en av mina vänner. Visserligen har vi ett pågående krig, men jaa, det står still för tillfället då mina revben inte läker ordentligt som dem ska.” förklarade jag och log mot honom. Danne gick fram till sängen och granskade Justin och jag himlade med ögonen. Daniel hade alltid varit som min storebror, han var väldigt noga med vilka jag umgicks med, särskilt när det gällde killar.
”Danne, låt honom sova, han har haft det tufft de senaste dagarna.” suckade jag och satte mig på sängkanten bredvid Justin. Danne skrattade till och jag vände blicken mot honom.
”Ja det tror jag det om han har haft dig i närheten. Du är inte precis en lugn kissekatt.” fick han fram mellan skratten och jag himlade med ögonen.
”Helt ärligt så tar dem ut varandra, ingen av dem är lugna kattungar precis, snarare tvärtom. De jävlas med allt och alla, särskilt med varandra.” påpekade Caitlin och Danne vände blicken mot henne och tittade frågande på henne. Han trodde henne inte, det var ett som var säkert.
”Det tror jag när jag ser det. Jag har aldrig träffat någon så envis och annorlunda som Lillan här.” svarade han och log mot Caitlin. Hon ryckte på axlarna som svar och vände sen blicken mot mig. Jag log överseende mot henne och himlade med ögonen mot Danne. Hon verkade förstå precis vad jag menade för hon nickade och skrattade till lite.
”Så, du har inte berättat vad du råkat ut för den här gången… Hur såg den andra killen ut?” frågade Daniel en stund senare. Jag himlade med ögonen mot honom, på honom lät det som om jag var i slagsmål var och varannan vecka. Jag satte mig försiktigt i skräddarform på sängkanten och lutade mig lätt mot Justin, som fortfarande sov djupt. Sedan började jag berätta allt från början.
Jag vet att kapitlet blev väldigt kort och händelselöst, men Danne kommer spela en ganska stor roll i framtiden så det är nu han kommer smygande liksom :)
Anyways så skriver jag på nästa kapitel redan så det kommer väl upp snart skulle jag tro :) <3
Kommentera så länge! <3
Älskar fortfarande era kommentarer och det kommer jag alltid att göra <3333
XoXo
”Varför kommer Christopher hit?” frågade jag och rynkade ihop ögonbrynen. Caitlin var precis på väg att svara när hon avbröts av att dörren öppnades och en doktor kom in.
”Hej Dezzie! Det var ett tag sen! Hur känner du dig?” frågade mannen och jag tittade på honom med stora ögon. Det var ju flera år sedan jag sett honom. Jag log snabbt innan jag sprang fram och kramade honom.
”Daniel! Shit! Det var ju jättelänge sen! Hur är det?” utbrast jag glatt och kramade honom hårt. Han skrattade sitt speciella skratt medan han besvarade kramen.
”Jag mår bra Lillan. Hur mår du själv? Vad stor du har blivit!” svarade han och släppte mig. Han backade ett steg och granskade mig.
”Jag mår bra, bortsett från revbenen då.” svarade jag och flinade lite oskyldigt. Han rynkade ihop ögonbrynen och såg på mig med sin blick. Jag suckade och drog sedan upp linnet för att visa revbenen och han såg inte förvånad ut.
”Vem har du gett dig på den här gången då?” frågade han efter en djup suck. Jag tänkte precis svara då Caitlin yttrade sig, jag hade glömt bort att hon varit där.
”Vadå den här gången? Har du gjort något liknande förut?” utbrast hon och stirrade på mig. Jag flinade lite oskyldigt innan jag gick bort till henne för att dra med henne mot Daniel.
”Danne, det här är en av mina bästa vänner, Caitlin Beadles. Caitlin, det här är min kusin, Daniel Hopkins.” presenterade jag dem och log när de båda tog varandra i hand och hälsade.
”Är det där killen du har varit i fight med?” frågade Danne efter en minuts tystnad och nickade mot sängen där Justin låg. Jag skrattade och skakade på huvudet.
”Nej, Justin är också en av mina vänner. Visserligen har vi ett pågående krig, men jaa, det står still för tillfället då mina revben inte läker ordentligt som dem ska.” förklarade jag och log mot honom. Danne gick fram till sängen och granskade Justin och jag himlade med ögonen. Daniel hade alltid varit som min storebror, han var väldigt noga med vilka jag umgicks med, särskilt när det gällde killar.
”Danne, låt honom sova, han har haft det tufft de senaste dagarna.” suckade jag och satte mig på sängkanten bredvid Justin. Danne skrattade till och jag vände blicken mot honom.
”Ja det tror jag det om han har haft dig i närheten. Du är inte precis en lugn kissekatt.” fick han fram mellan skratten och jag himlade med ögonen.
”Helt ärligt så tar dem ut varandra, ingen av dem är lugna kattungar precis, snarare tvärtom. De jävlas med allt och alla, särskilt med varandra.” påpekade Caitlin och Danne vände blicken mot henne och tittade frågande på henne. Han trodde henne inte, det var ett som var säkert.
”Det tror jag när jag ser det. Jag har aldrig träffat någon så envis och annorlunda som Lillan här.” svarade han och log mot Caitlin. Hon ryckte på axlarna som svar och vände sen blicken mot mig. Jag log överseende mot henne och himlade med ögonen mot Danne. Hon verkade förstå precis vad jag menade för hon nickade och skrattade till lite.
”Så, du har inte berättat vad du råkat ut för den här gången… Hur såg den andra killen ut?” frågade Daniel en stund senare. Jag himlade med ögonen mot honom, på honom lät det som om jag var i slagsmål var och varannan vecka. Jag satte mig försiktigt i skräddarform på sängkanten och lutade mig lätt mot Justin, som fortfarande sov djupt. Sedan började jag berätta allt från början.
Jag vet att kapitlet blev väldigt kort och händelselöst, men Danne kommer spela en ganska stor roll i framtiden så det är nu han kommer smygande liksom :)
Anyways så skriver jag på nästa kapitel redan så det kommer väl upp snart skulle jag tro :) <3
Kommentera så länge! <3
Älskar fortfarande era kommentarer och det kommer jag alltid att göra <3333
XoXo
Kommentarer
Postat av: Anonym
Meeeeer!!!! :D
Postat av: Stephanie
IIIIIIIIGH!!!
Hinner inte kommentera!! Måste fortsätta läsa!!!
Trackback
