Bieber Cash

”Så, du har inte berättat vad du råkat ut för den här gången… Hur såg den andra killen ut?” frågade Daniel en stund senare. Jag himlade med ögonen mot honom, på honom lät det som om jag var i slagsmål var och varannan vecka. Jag satte mig försiktigt i skräddarform på sängkanten och lutade mig lätt mot Justin, som fortfarande sov djupt. Sedan började jag berätta allt från början.

---

---

Daniel satt tyst medan jag berättade allting från början. Han nickade då och då, flinade emellanåt men sa inte ett ljud.

”Ja jag är inte förvånad om det är det du tror. Däremot var det ju lite allvarligare än förra gången.” sa han bara när jag berättat klart. Jag kunde känna Caitlin’s blick men försökte ignorera den, den historian fick helt enkelt vänta.

”Så, vad har hänt sen sist då? Jag har inte hört någonting alls från er. Pappa har nästan inte ens nämnt er på två år, antar att det har med bråket att göra. Dem är så löjliga när dem sätter igång!” muttrade Daniel och jag kunde inte annat än hålla med honom. Sedan ryckte jag på axlarna, det hade ju faktiskt inte hänt så mycket.

”Allt är sig ganska likt, det är jag och pappa, vi klarar oss som vanligt. Han tycker lika illa om Christopher som från början, men han har faktiskt börjat lugna ner sig en hel del nu på senaste tiden. Det är som om han insett att det inte kommer förändras bara för att han inte gillar det.” förklarade jag och log lite. Pappa var verkligen envis när det gällde Christopher, det hade han alltid varit.

”Vänta lite nu, vem? Jösses Lillan! Får jag alltid veta allting i sista sekunden?” utbrast Danne och stirrade på mig med stora ögon. Jag blinkade till innan jag skrattade åt honom. Jag hade helt glömt bort att han inte hade någon aning om vem Christopher var.

”Christopher är min pojkvän. Vi har snart varit tillsammans ett år. Faktiskt så firar vi årsdag om två veckor, den 14:e april.” svarade jag och log stolt mot honom. Han stirrade på mig med enorma ögon.

”Jösses, Lillan! Hur fan blev du så seriös när det gällde killar? Jag menar, skojar du med mig?” han såg ut att inte riktigt veta vad han skulle säga och jag förstod honom, när det gällde förhållanden så var jag inte särskilt lyckad då jag hade mina egna sätt att tänka på och samtidigt mina egna regler.

”Jag förstår vad du menar, men tro det eller ej, han är faktiskt likadan som jag. Något lugnare så klart, men jag menar när det gäller inställningar till saker och ting. Han är helt underbar!” svarade jag och log mot honom. Däremot verkade han inte tro på mina ord.

”Varför gillar inte din pappa honom för?” frågade han direkt och jag suckade, det var den frågan jag inte ville att han skulle ställa.

”Jadu, jag har ingen aning om varför. Men han är tydligen inte ensam, Justin gillar honom inte heller på grund av något jag inte får veta.” muttrade jag och blängde på Justin vars ansikte såg lika rofyllt ut som det gjort hela tiden, han sov verkligen djupt.

”Jag började gilla den här killen, vad sa du att han hette? Justin?” skrattade han och jag himlade menande med ögonen. Det var så typiskt Danne. Vad var det för fel på killarna i mitt liv?

”Ja, han heter Justin. Om du nu gillar honom så tycker jag du kan vara snäll när han vaknar sen, om du fortfarande är kvar.” muttrade jag men slet inte blicken från Justin. Det gjorde mig lugn att titta på honom.

”Åh, du gillar honom!” utbrast Danne och jag vände förvirrat blicken mot honom. Caitlin började skratta, men när jag spände blicken i henne tystnade hon.

”Jag känner igen dem där blickarna Lillan! Vad har du gjort?” skrattade Danne fram och jag kände att jag rodnade.

”Jag har inte gjort någonting ska jag tala om för dig!” muttrade jag och blängde på honom. Han skrattade och öppnade munnen för att säga något men sedan verkade han ändra sig för han stängde den snabbt och log glatt istället. Jag kände plötsligt ett par starka armar omkring mig som drog mig neråt i sjukhussängen.

”Jasså det har du inte?” skrattade Justin och höll i mig hårt.

---

---

Shit Bacon mina kära vänner! Redan kapitel 50! Vad tycker ni så här långt? Jag vet att det går lite långsamt, men som jag sa från början, den här novellen är djupare än andra och jaa... det kommer ta sin lilla tid tyvärr =/ Jag ska däremot försöka göra det hela så bra som jag kan! :)

Tack till alla er som kommenterar!!! Ni är så underbara att det finns inte <3 Ni är då världens bästa läsare EVER!!!!! <3

Som ni ser har jag gjort en liten bild som jag kommer använda där det står "FÖRRA DELEN" istället för den vanliga lilla texten, det ser liksom lite bättre ut, eller vad tycker ni? Har även gjort en till avslutningssignatur eller vad man ska säga :) <3

Aja, kommentera nu så får ni nog snart nästa del <3 Och glöm inte att följa på Bloglovin :) Smart, snabbt och smidigt :)