Bieber Cash

Jag log lite för mig själv innan jag skickade iväg smset till Justin. Det tog inte lång tid innan jag fick svar om att de var på fjärde våningen så jag började traska uppför trapporna utan att svara honom igen.

---

---

När jag kom in i rummet satt alla tre som de suttit när jag försvunnit. De tittade upp när jag kom in och log mot mig.

”Caitlin, kan jag få prata lite med dig?” frågade jag försiktigt och hon nickade lite innan hon snabbt kom på fötter för att gå ut ur rummet tillsammans med mig. Hon granskade mig noga, som om jag var på väg att få ett till utbrott.

”Ta det lugnt tjejen, jag ville bara be om ursäkt. Jag blir väldigt lättretlig när jag är hungrig, och jag har ju inte ätit på ett helt dygn så det är väl inte så konstigt att jag är hungrig heller. Det var i alla fall inte meningen att bli tjurig eller så.” ursäktade jag mig och log skamset mot henne. Det var en av alla mina svagheter jag hade, och jag tyckte verkligen inte om den.

”Det är lugnt, jag förstår dig. Jag blir också sur och grinig när jag inte ätit något på länge. Har du fått i dig något nu då?” frågade hon och log avslappnat mot mig. Jag skakade på huvudet.

”Nej, jag blev sur på killarna så jag gick ut, sen helt plötsligt kom Christopher fram till mig. Snacka om att jag blev förvånad. Han är därnere och pratar med Chaz, Ryan och Christian. De snackade om fotboll eller något liknande så jag gick upp hit. Tänkte tala om det för er alla.” svarade jag försiktigt. Caitlin’s ansikte förändrades och hon såg lite besvärad ut, som om hon inte riktigt visste vad hon skulle säga.

”Okej, ja vi är väl ganska klara här, frågar du Daniel kan han säkert skriva ut dig så att vi får dra hem.” svarade hon bara. Hon försökte le också men det syntes att leendet inte var helt äkta.

”Kan du typ gå in och snacka med Daniel om det hela? Jag behöver prata lite med Justin. Antar att han inte kommer ta lika lätt på det här som du gör, även om det syns att det är svårt för dig.” sa jag till henne och hon nickade. Hon förstod nog att hon inte kunde lura mig, för hon sa inget om det utan gick bara in till killarna. Efter mindre än en halv minut kom Justin ut och stängde dörren efter sig. Jag sa att vi skulle gå bort till väntrummet, min plan var att berätta det när han satt ner, för att förhindra att något hände, dessutom kändes det som om den pratstunden skulle bli längre än den jag haft med Caitlin alldeles nyss.

”Hur mår du?” frågade han när vi satt oss ner i en av de gräsliga sofforna. Jag fattade inte vem som möjligen kunde valt ut inredningen i rummet, det såg helt fruktansvärt ut.

”Jag mår bra, lite hungrig bara. Det är bland annat därför jag bad dig komma ut. Jag vill be om ursäkt för tid…” började jag men han avbröt mig genom att hålla ett finger mot mina läppar.

”Du behöver inte be om ursäkt, du är inte den enda som blir irriterad när det kurrar i en tom mage. Nog för att jag inte är med Chaz och Ryan så fruktansvärt mycket, men jag känner dem hur bra som helst och ja, Chaz blir inte den trevligaste. Det blir nog inte jag heller.” skrattade han och log. Jag nickade lite innan jag skruvade på mig. Jag visste liksom inte hur jag skulle berätta det för honom, för jag var så otroligt osäker på hans reaktion.

”Jo, andra anledningen till att jag bad dig komma ut är för att jag måste berätta en annan grej.” började jag nervöst. Han granskade mig med ett frågande uttryck i ansiktet. Jag log snabbt mot honom innan jag fortsatte.

”Jo, alltså, jag var inte så trevlig mot Chaz, Ryan och Christian heller när jag hittat dem i kafeterian därnere, så jag sa väl lite grejer och sen gick jag ut för att få vara lite ensam en stund. Jag brukar behöva det när jag är irriterad. Annars brukar det inte bli så mysigt för dem i min omgivning. I alla fall så satt jag ute på bänken tvärsöver gatan och muttrade för mig själv när jag blev överraskad av Christopher.” jag pratade snabbt, för att få det överstökat. Jag registrerade hela tiden Justin’s ansiktsuttryck genom tiden jag babblade på, fortfarande enormt nervös över hur han skulle ta det. Jag var osäker på varför, men jag brydde mig i alla fall.

”Vad menar du? Är Christopher här nu?” stammade han fram med ett tomt uttryck i ögonen. Jag nickade långsamt och när det gick upp för honom syntes det att han inte var särskilt glad.

---

---

Hej sötnosar! Tyckte det var dags för ett nytt kapitel, vad tyckte ni? :)

Jag hade jätteproblem med att skriva det här, inte för att jag inte visste vad som skulle hända, utan för att det blåser som fan hemma hos mig, vilket betyder att strömmen pyser omvartannat för att träden blåser på elledningarna.

Men nu är det uppe i alla fall :) Vad tror ni Justin kommer göra? Han verkar ju inte precis vara den vanliga lilla sosltrålen han är... Tell me what you think :)

Ska försöka skriva mer så ni får ett kapitel till, men jag måste skriva ett kapitel till You are the one for me också. För nuvarande är kapitel 4 uppe :) Vill ni direkt till den bloggen, klicka på titeln på novellen :) Det är en länk :)

Jag påminner er alla också om att adda min msn; [email protected] där jag svarar på frågor, kanske ber om en och annan idé och ni får även vara med att påverka lite av vad som händer! Har även planerat en "Bieber Chat" till i helgen då vi helt enkelt chattar, om allt. Det behöver inte bara handla om Justin så klart! Det vore kul om så många som möjligt addade och så :) Om det här verkar intressant så kommer jag ge er mer information närmare :)

Nej, nu ska jag skriva mer sötnosar!