Bieber Cash

”Jag är på samma nivå.” viskade han i mitt öra. Jag kände hur mitt ansikte bröts upp i ett leende och sedan la jag armarna om honom och gav honom en mjuk kram, som han besvarade.

---

---

”Du är en av de få människor som får mig att känna mig trygg, Justin. Jag tror att det är därför jag slappnar av mer i närheten av dig, kanske därför jag sover så bra när du är i närheten. Du får mig att känna mig riktigt trygg, något jag aldrig någonsin känt.” sa jag när vi satt på sidan av fontänen. Vi hade inte pratat så mycket en han sagt de där fem orden som fick mig att le.

”Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, du får mig att känna mig hemma på något sätt. Även om det inte är mitt hus eller något, så får du mig ändå att känna mig… jaa trygg.” svarade han och log mot mig. Hans ord gjorde mig varm i hela kroppen. För vilken annan människa kanske det inte var så stort, det kanske inte betydde så jättemycket, men med tanke på att Justin i princip bodde i sin buss och på hotell större delen av sin tid så betydde det mer för mig. Solen tittade fram mellan trädtopparna och jag la mig försiktigt ner med huvudet i Justin’s knä. Han log bara mot mig och strök mig över håret. Det var jobbigt att kisa mot ljuset, så jag slöt ögonen och log lätt för mig själv. Solen värmde skönt och för en stund glömde jag helt bort omgivningen, allt som hänt, vad som skulle hända och alla förutom mig och Justin.

”Kan jag få min mobil? Jag ska ringa till Caitlin och fråga var hon är.” hörde jag Justin säga lugnt och utan att öppna ögonen drog jag upp den ur min ficka där den låg och gav den till honom.

”Hej Caitlin! Tänkte bara fråga vart du är någonstans. Jaha, men då kommer vi. Åh, vad bra, ja det låter som en bra idé. Ses snart. Hej då!” det var knappt att jag registrerade orden. Jag orkade i alla fall inte tänka på det han sa, eller det dem pratade om.

”Dezzie, Caitlin är här nu, borta vid parkeringen. Kom nu så vi får i dig någonting att äta.” sa Justin och smekte min kind. Jag öppnade ögonen och såg upp på honom. Han skakade undan håret ur ansiktet och log mjukt mot mig. Motvilligt reste jag mig upp och satte mig bredvid honom. Han reste sig helt och tog tag i min hand för att dra upp mig. Jag protesterade lite men han bara skrattade åt mig och hotade med att bära mig till bilen. Det var något jag absolut inte ville och jag tvivlade verkligen inte på att han skulle göra det, så jag reste mig upp och började gå mot parkeringen. Caitlin’s vita bil syntes lång väg, alla andra bilar var antingen någon annan färg, eller så var de smutsigt vita. Det såg ut som om hennes bil var helt nytvättad eller bara någon timme gammal.

”Pax för shotgun!” utbrast jag och sprang fram till bilen för att öppna förardörren. När jag sneglade på Justin himlade han med ögonen men log överseende.

”Hej Caitlin!” hälsade jag när jag hoppat in och stängt dörren efter mig. Hon sa hej innan han räckte fram en liten påse till mig. Jag öppnade den och doften av mat spred sig i bilen. I påsen låg en handburgare som luktade helt nygjord.

”Jag trodde vi skulle äta där.” påpekade jag förvånat. Caitlin log snabbt mot mig innan hon svängde ut från parkeringen.

”Det ska vi också, men med tanke på omständigheterna så behöver du äta något innan vi kommer dit så att du inte är helt tom i magen.” svarade hon medan hon gasade på lite. Jag förstod vad hon menade med omständigheterna, det var nog inte särskilt smart och släppa in mig tillsammans med alla när jag inte ätit, särskilt inte när Justin och Christopher verkade ha någonting otalt med varandra.

”Tack!” sa jag innan jag tog en tugga av handburgaren. Det smakade fantastiskt, jag hade saknat att äta på donken. Det hände inte särskilt ofta och det var väldigt synd det, men det var väl bra att inte äta för mycket av det. Det tog inte lång tid innan jag fått i mig handburgaren och det kändes redan mycket bättre.

”Tack Caitlin! Det där var väl behövligt!” sa jag och log mot henne medan jag vek ihop påsen och la den mellan sätena. Vid mina fötter låg även min handväska. Jag tog upp den och tittade i den, åh, där låg min mobil. Jag hade fått några sms från Ellie, pappa och Christopher och även samtal av de alla tre. Jag övervägde att ringa upp Ellie eller pappa men jag orkade inte så jag la tillbaka mobilen och satte ner väskan på golvet i bilen. Solen lös mig i ögonen så jag drog ner solskyddet. Jag passade på att slänga en blick i spegeln, jag såg verkligen blek och sjuk ut. Fick väl ta en dusch när jag kom hem till Caitlin och Christian igen.

”Du kanske borde höra av dig till din pappa, han är säkert orolig för dig.” sa Caitlin plötsligt och sneglade på mig. Jag skakade bara på huvudet.

”Nej, han vet att jag är väl omhändertagen.” log jag och när jag tittade i spegeln på solskyddet såg jag att Justin log lite. Han mötte min blick och log lite bredare. Jag besvarade leendet innan jag blinkade mot honom.

---

---

Kapitel 56 uppe nu då ;) Vad tyx?

Jag är lika tacksam som vanligt över alla mysiga kommentarer! Fortsätt så, ni är helt enkelt bäst <3

Angående inlägget innan så fick jag en fråga om mer information. Det kommer mer information av sötnosen själv. Johanna kommer logga in inom kort och skriva mer när det gäller allt, så där kommer ni få infon ;)

Bara så att ni vet så ska jag bort idag, kommer inte hem förrän på måndag efter skolan... MEN jag kommer skriva klart ett till kapitel, eller två, och sätta tidsinställning på det så att ni får dem :) Jag kommer ju inte precis svika er bara för att jag ska bort ;)

Ska fortsätta skriva nu, sen så kommer Johanna skriva mer information :)

Puss Hej <3