Bieber Cash

”Nej, han vet att jag är väl omhändertagen.” log jag och när jag tittade i spegeln på solskyddet såg jag att Justin log lite. Han mötte min blick och log lite bredare. Jag besvarade leendet innan jag blinkade mot honom.

---

---

”Caitlin jag orkar verkligen inte gå in, jag ser ut som ett nyupplivat lik!” gnällde jag när vi stod på parkeringen utanför donken. Caitlin såg ut att fundera en stund och sedan fick hon ett stort leende i ansiktet.

”Det är lugnt, jag har en idé!” sa hon och skyndade sig ut ur bilen. Hon öppnade sedan bakluckan och verkade leta efter något. När hon kom tillbaka hade hon min necessär med sig och, vad det såg ut som, en uppsättning kläder.

”Här, fräscha upp dig lite och byt kläder så är du redo att möta hela världen.” flinade hon och räckte mig allting. Jag tittade igenom kläderna och log sen, det kanske skulle fungera. Efter att ha kastat bak kläderna i baksätet gick jag ut ur bilen och hoppade in bredvid Justin.

”Om du tycker att det är jobbigt, eller pinsamt eller whatever, så kan du hoppa in i framsätet istället.” log jag till Justin men han skakade bara på huvudet och skrattade.

”Det är inte precis som om jag inte har sett dig byta om förut.” fick han fram och log mot mig innan han började prata med Caitlin om något jag inte lyssnade på. Jag slängde av mig linnet och tog på mig den svarta, tröjan som var sönder. Det var meningen. Den hade räfflor, eller hål, eller vad man nu skulle kalla det, över bröstet och över ryggen. Sen slängde jag snabbt av mig mjukisbyxorna och drog, med viss svårighet, på mig de svarta jeansen. När jag fått på mig klackskorna gick jag ut ur bilen och hoppade in i passagerarsätet igen. Där fanns det ju spegel så jag kunde med lätthet sminka mig. Efter ett tag granskade jag ansiktet i spegeln och tyckte faktiskt att det såg bättre ut. Jag vände mig mot Caitlin och Justin för att visa och de nickade gillande. Vi klev alla ut ur bilen och började gå mot donken. När vi kom in på donken hörde jag ett högt skrik och hoppade nästan till. En flock med tjejer sprang fram till Justin, som log lite ursäktande mot oss. Jag flinade lite innan jag stapplade bort till bordet där killarna satt. De hade tittat upp när tjejerna skrikit och sprungit. När de såg mig log de glatt allihop och hälsade.

”Tjena grabbar! Dags att käka lite eller?” frågade jag i mitt vanliga, normala tonfall och det kändes verkligen som om jag var helt mig själv igen. Jag hade varit riktigt sur och irriterad under hela sjukhusvistelsen och nu var jag vanliga Deztiny igen.

”Det var på tiden!” utbrast Chaz och jag kunde inte låta bli att skratta. De sprang alla fram för att beställa men jag gick bort mot Justin som i princip var intryckt i ett hörn på grund av alla tjejer som villa ta kort, ha autografer och kramar.

”Hej tjejer, jag skulle behöva låna Justin nu. Vi ska äta lite.” log jag mot dem och de vände blickarna mot mig. Jag blev genast överöst med frågor.

”Hur känner du Justin?” frågade en tjej med blont, långt hår.

”Visst var det du som var i tidningen? Är ni tillsammans?” frågade en tjej med brunt, lagom långt hår.

”Vad heter du?” frågade en liten, urgullig tjej med svart hår uppsatt i två tofsar som stod rätt ut. Hon kunde inte ha varit mer än sex år och var verkligen en av de sötaste ungarna jag sett. Jag skrattade och höll upp en hand när det verkade vara fler som ville fråga något.

”Jag heter Deztiny, vad heter du?” frågade jag den lilla tjejen och satte mig på huk framför henne. Hon log lite generat mot mig.

”Jag heter Elisa.” svarade hon och log glatt. Jag besvarade hennes leende, det gick inte att inte göra det. Sedan reste jag mig upp i höjd med de andra tjejerna.

”Det beror på vilken tidning ni menar, men om det är den jag tror att det är så, ja, då är jag skyldig. Nej, vi är inte tillsammans. Justin är en väldigt bra vän till mig bara.” svarade jag och såg hur några av tjejerna verkade andas ut lite. Jag slängde en blick på Justin som såg väldigt nöjd ut.

”Hur träffades ni? Varför har man inte sett er tillsammans förut?” frågade den första, blonda, tjejen och såg intresserat på mig. Jag skrattade lätt.

”Caitlin och Christian är mycket bra vänner till mig så vi har helt enkelt bara gemensamma kompisar. Det var ju så vi träffades. Och anledningen till att ni inte sett mig förut är för att jag träffade Justin första gången i lördags.” svarade jag tålmodigt och log glatt. Jag älskade det här, inte uppmärksamheten, utan att svara på frågor. Det var riktigt roligt.

”Hur kommer det sig att ni blivit så bra kompisar, som du säger, på så kort tid?” frågade en annan tjej som såg väldigt skeptisk ut. Jag log mot henne också innan jag svarade.

”Justin och jag är ungefär på samma våglängd. Ni vet hur mycket han prankar folk?” frågade jag och tjejerna skrattade medan de nickade ivrigt.

”Tja, inte för att skryta, men jag är ju också bäst på det.” la Justin in och jag himlade med ögonen innan jag ställde mig bredvid Justin och puffade till honom. Sedan vände jag mig mot tjejerna igen, som verkade ha blivit lite fler.

”Det är bara som han tror. Det tog inte lång tid innan vi började pranka varandra lite smått. Sen startade filuren här ”krig” mellan oss. Vi har därefter haft väldigt kul de senaste dagarna. Vi har gjort enormt mycket mot varandra och ja, jag leder för tillfället.” berättade jag och Justin fnös bredvid mig.

”Du vet att det är sant, det är onödigt att försöka undgå det. Jag är helt enkelt bättre än dig.” flinade jag mot honom. Han himlade med ögonen men drog lite på munnen.

”Jag tror på dig Deztiny!” sa den lilla tjejen och log ett otroligt gulligt leende. Jag log mjukt mot henne innan jag lyfte upp henne i famnen. Hon gav mig en hård kram och pussade mig sen på kinden.

”Där ser du Justin.” skrattade jag och log stolt mot honom. Han himlade med ögonen och ställde sig med armarna i kors.

”Dezzie, du snor min fanclub!” muttrade han och de andra tjejerna började skratta åt honom. Jag puffade till honom igen och han tittade upp, med glimten i ögat. Han var så lätt att genomskåda.

”Det tror du bara Justin. Det här är beliebers! Inget, eller ingen, skulle kunna ta dem ifrån dig!” tröstade jag och tjejerna instämde ivrigt. Han log lite innan han började skratta.

”Okej då, du har en poäng där.” flinade han stolt. Jag log mot tjejerna innan jag blinkade mot dem. En vissling hördes och när jag följde ljudet med blicken såg jag att Chaz satt vid bordet och vinkade oss till sig. Jag släppte ner Elisa och log mot tjejerna.

”Vi måste gå nu tjejer, men det var väldigt trevligt att träffa er allihop! Hoppas vi möts igen!” sa jag och började dra med mig Justin därifrån. Tjejerna sa hej då och log mot oss medan vi gick mot vårt bord. Plötsligt känner jag hur någon tar tag i min hand och när jag tittar efter så är det Elisa. Hon höll fram ett block mot mig och en penna.

”Vill du ha Justin’s autograf?” frågade jag och tog emot blocket för att ge det till honom. Hon skakade på huvudet och jag stannade upp.

”Nej, jag har redan fått hans autograf. Jag vill ha din.” sa hon och log likt en ängel. Jag skrattade lite innan jag satte mig på huk framför henne som jag gjort tidigare. Jag smekte hennes kind innan jag skrev ner autografen till henne, ett stort hjärta, och ”till Elisa, världens sötaste tjej” på pappret för att sedan ge tillbaka blocket till henne. Hon tackade glatt och gav mig en hård kram innan hon sprang bort till de andra tjejerna som stod och väntade på henne.

”Jag har Deztiny’s första autograf!” utbrast hon när hon var framme och jag kunde inte annat än le. Jag hade alltid älskat barn, de var så underbara. När jag vände mig mot Justin och de andra så tittade de på mig allihop med stora leenden på läpparna.

”Vad är det?” frågade jag oförstående och gick fram till bordet. Caitlin skrattade och det gjorde Ryan också.

”Det ser ut som om du är född till att göra det där. Inte som om det var första gången, utan som om du gjort det hur länge som helst. Det gjorde du bra.” sa Justin och log brett mot mig, han verkade stolt.

---

---

Tjenis allihop!

Tack för kommentarerna återigen! Jag vet att jag tjatar om det efter varje inlägg, men ni är oändligt bäst!!! <3

Anyway! Det här inlägget var tidsinställt, så jag är inte hemma ännu! Haha jag glömde helt bort att "ställa in" tid och allt sånt så det publicerades som vanligt ^^ I alla fall så bjuder jag på det :) Ni får tyvärr ändå vänta till Måndag =/ <3 Det är extra långt, för er skull <3

Kommer hem på måndag, då får ni kapitel 58 <3

Hoppas ni gillar't! :)

Pussisar!