Where are you now - Kapitel 64
Innan ni får läsa så tänkte jag bara önska er alla en Gadl Påsk! :)
Eftersom att jag är så tacksam för att ni verkligen gillar det jag gör och verkligen finns här och hjälper mig bli bättre, så får ni ett extra långt kapitel nu! Åh jo, ni läste heeelt rätt!
Skriver ju varenda kapitel i word först och jaa... 4½ sida i ett word-dokument med storlek 12 är inte lite de...! :D Hoppas verkligen att ni gillar det!
Nej ni, nu ska ni allt få läsa, jag ska inte uppehålla er mer!
Enjoy sötnosar <3
”Så, hur länge har du planerat det här?” frågade jag medan jag började skära lite i lasagnen. Det osade varmt ur den och doften var helt underbar.
”Inte särskilt länge, men det vore synd att inte utnyttja tillfället när du är så otroligt vacker.” sa han och ryckte på axlarna medan han skar i sin lasagne han också. Det kändes som om kinderna hettade till på mig, och utifrån hans nöjda blick, så var det nog precis vad de gjorde också.
”Var det gott?” frågade han medan han tog undan tallrikarna och ställde dem på en vagn som antagligen fungerade som bricka. Under tiden vi ätit så hade vi pratat om allt möjligt, om allt mellan himmel och jord, förutom händelsen några timmar tidigare.
”Ja, det var jättegott! Antagligen den bästa lasagne jag någonsin ätit.” medgav jag innan jag ställde mig upp för att sträcka lite på benen. Efter en snabb blick runt omkring i rummet log jag för mig själv innan jag lugnt gick bort till fönstret.
”Det är väl inte så konstigt. Det är ju Biebs the Beast som lagat det!” svarade Justin bakom mig och jag kunde inte hålla mig för skratt, nog hade han extremt bra självförtroende alltid. Han fnös lite borta vid bordet men jag struntade i det. Istället hade jag nu tagit mig bort till fönstret och stod och blickade ut över den stjärnklara himlen. Jag var ganska säker på att det var midnatt nu, men det var ingenting dåligt, allt blev så mycket bättre. Jag hade alltid varit en nattmänniska. Tidiga morgonar var inte riktigt min grej, oavsett om jag varit uppe länge kvällen innan för att skriva musik eller inte.
”Varför är du så fast vid månen?” hörde jag Justin’s röst bakom mig och jag slängde överraskat en blick över axeln. Han stod närmare än jag förväntat mig, han var snabb, det var knappt att man visste var han tog vägen ibland, eller hur han hann vara överallt samtidigt.
”Vad menar du?” frågade jag undvikande utan att titta på honom. Jag hade aldrig berättat för någon om det band jag hade till månen och stjärnorna. Visserligen var det mest månen, men stjärnorna gjorde sitt också.
”Jag ser hur du tittar på den. Jag har sett folk stirra på månen med något oändligt i blicken, men det är en viss skillnad till hur du tittar på den, det är inte samma sak alls. Du tittar på den med… Vördnad nästan…” det hördes att Justin var osäker, antagligen för att han själv tyckte det lät konstigt, men han förstod inte hur rätt han hade. Jag suckade innan jag satte mig ner på golvet framför det stora fönstret. Jag släppte aldrig månen med blicken, men jag såg i ögonvrån hur Justin satte sig ner bredvid mig.
”Du tror på Gud, eller hur?” frågade jag försiktigt, jag hade ingen aning om hur jag skulle börja. Jag svalde tungt innan jag slutligen vände blicken mot honom för att se in i hans ögon. Han såg nästan spänd ut, som om han nästan var nervös för vad jag skulle berätta. Han nickade lite medan han höll kvar min blick. Jag log lite innan jag kastade ännu ett ögonkast mot den stora, praktfulla månen.
”Det här är nästan samma sak. Beroende på hur man ser det så klart, men du tillber Gud vid olika tillfällen av olika anledningar. Jag gör inte det, för enligt mig finns det något större, något så mäktigt och samtidigt så levande. Du får skratta om du vill, men jag har inte berättat för någon om det här. Enda sedan jag var liten har jag alltid älskat att bara sitta ner i min ensamhet och titta på månen. Det har aldrig spelat någon roll för mig om det varit fullmåne, nymåne eller halvmåne, det är fortfarande samma maktkälla. Jag minns inte ens hur, eller när, allting började, men jag har aldrig kunnat sova när det är fullmåne ute. Spelar ingen roll om jag har dygnat eller inte, oavsett vad så får jag inte ens en minuts sömn.” jag berättade lugnt och melodiskt för honom utan att släppa månen med blicken. Det kändes skönt att äntligen berätta för någon, inte ens pappa visste om det.
”Så du menar att det inte funnits några undantag alls?” frågade Justin och då släppte jag himlen med blicken och log mot honom medan jag skakade på huvudet.
”Inte ett enda. Jag vet så klart inte hur det var innan jag minns, så att säga, men jag har frågat pappa om det och han sa att jag var besvärlig just de nätterna redan som spädbarn, trots att han trodde det bara var en tillfällighet då.” förklarade jag och han nickade medan han uppmanade mig att fortsätta berätta. Han såg uppriktigt intresserad och nyfiken ut, men det kunde väl bero på att han inte hört något liknande tidigare.
”Jag tillber inte Gud, jag tillber månen, för enligt mig så är det den stora makten, den stora allsmäktige. Nästan varje fullmåne när klockan slår tolv tar jag med mig tre ljuslyktor, min gitarr och en ljust, ljust blålila filt. Hemma har jag en plats som jag alltid besöker, och sen har jag min egen… Ja ritual skulle man kunna kalla det antar jag.” fortsatte jag förklara medan jag granskade honom spänt. Jag hade ingen aning om hur han skulle reagera, han kanske tyckte att jag var dum i huvudet eller något. Inte för att jag trodde det, det var ju ändå Justin vi pratade om, men man kunde ändå aldrig vara helt säker med honom. Till min förvåning tog han upp sin mobil och slängde en blick på skärmen. Jag förstod inte vad han gjorde, det såg så konstigt ut.
”Du har missat det, klockan är halv ett.” sa han med en lätt suck. Då var det klockan han hade kollat, jag kände mig lite dum för att jag aldrig förstod sådana där självklara saker som jag burkade förstå. Jag ryckte på axlarna och han granskade mig med ett höjt ögonbryn.
”Det är inte första gången, och verkligen inte sista gången. Dessutom är mina grejer hemma, eftersom att jag inte bestäm från början att jag skulle stanna så här länge.” förklarade jag och log snabbt mot honom. Trots att det inte var så noga att jag skulle dö om jag missade det eller inte, så behövde jag fortfarande fullmånen, vare sig jag hade min ritual eller inte. Den gav mig styrka, den gav mig trygghet och den gav mig kärlek på något sätt. Justin tittade missnöjt på mig ett tag innan han reste sig upp och tog tag i min hand för att dra upp mig. Jag tittade överraskat på honom men han log bara sitt vanliga, finurliga leende så det var lika bra att bara följa med, annars hade han väl lyft mig dit han ville att vi skulle gå. Han släppte inte min hand utan drog mig lugnt mot ytterdörren.
”Ehm, Justin, om vi ska åka så borde vi väl ändå släcka ljusen? Så att det inte börjar brinna menar jag.” sa jag medan jag bromsade in lite. Justin flinade bara mot mig innan han fortsatte i samma takt som förut.
”Vi ska inte åka härifrån.” sa han bara kort innan han öppnade dörren och vi kom sen ut i den kyliga natten. Ljusen var fortfarande tända, eller ja, de flesta av dem, så förutom fullmånens och stjärnornas sken så var det ganska upplyst ute. Justin började gå på något, som kändes som stenplattor, mot baksidan på huset, eller stugan, eller vad det nu räknades som. På baksidan fanns en altan som vi nu stod på och för tredje gången den kvällen tappade jag nästan andan på grund av hur vackert det var. På varannan stolpe, som omringade altanen, stod det ett ljus och på varannan stod det en liten vas med en ljusrosa ros i. Det såg fantastiskt ut, men det blev ännu bättre när jag insåg att månen smälte in i det hela som handen i handsken.
”Du är otrolig Justin! Det här är helt magiskt!” fick jag fram och han skrattade bara åt mig innan han ställde sig framför mig och backade mot mitten av altanen med mig efter sig då han fortfarande höll i min hand. Jag svalde nervöst då han tryckte mig närmare sig så vi nu stod högst några cm ifrån varandra.
”Jag tror bestämt att du är skyldig mig en dans.” sa han medan han la sin högra hand om min midja. Jag rös till lite av hans fjäderlätta beröring och kunde inte låta bli att le när han sakta började gunga fram och tillbaka. Vi gungade en stund, runt i en lite och långsam cirkel under tystnad. Justin’s ögon tindrade lite i månens sken och jag log varmt mot honom. När vi stått och gångat en stund började han tyst nynna på en låt jag kände igen men inte kunde placera. Jag var helt säker på att det var en av de bästa låtar som existerade, men vad kunde det vara? Det var inte förrän han började sjunga som jag insåg vilken låt det var.
”Look into my eyes, you will see,
what you mean to me!
Search your heart, search your soul,
and when you find me there, you’ll search no more!
Don’t tell me, it’s not worth trying for!
You can’t tell me, it’s not worth dying for!
You know it’s true!
Everything I do, I do it for you!
Look into your heart, you will find,
there’s nothing here to hide!
Take me as I am, take my life,
I would give it up, I would sacrifice!
Don’t tell me, it’s not worth fighting for!
I can’t help it, there’s nothing I want more!
You know it’s true!
Everything I do, I do it for you!
There’s no love, like you’re love!
And no other, could give more love!
There’s nowhere, unless you’re there!
All the time, all the way!
You can’t tell me, it’s not worth trying for!
I can’t help it, there’s nothing I want more!
Yeah, would fight for you! I lie for you!
Walk the wire for you! Yeah, I’d die for you!
You know it’s true!
Everything I do, I do it for you!”
Han sjöng den från början till slut och det kändes som om jag skulle börja gråta när som helst. Bryan Adams var en av de bästa artister som fanns, och just den här låten var en av mina favoriter med honom. Det var inte förrän Justin höjde sin hand mot min kind som jag märkte att en tår runnit nerför kinden.
”Varför gråter du?” frågade han förskräckt och granskade mig med stora ögon. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara utan bet mig lätt i läppen. Han granskade mig lite och jag log innan jag närmade mig honom sakta. Nu var det hans tur att svälja, men jag reagerade inte så mycket över det. Istället la jag min kind intill hans.
”Glädjetårar kallas det, sötnos.” viskade jag och kysste försiktigt hans kind. Jag kunde känna mot min hud hur han log och sedan hände det väldigt snabbt, hans läppar fann mina, och jag varken misstyckte eller backade undan. En av mina högsta drömmar tog form precis i det tillfället, jag hade dansat med en kille jag tyckte väldigt mycket om, i ljuset av fullmånen och dessutom kysst honom. Ju mer och oftare jag var runt Justin, desto mer började jag fundera på om Christopher verkligen var rätt kille för mig. Något stod inte rätt till mellan mig och honom, och det berodde inte på Justin, det visste jag. Däremot var det något med Justin, trots att det var fel så kunde jag med lätthet kyssa honom fastän jag hade ett förhållande med Christopher. Fast hade jag verkligen det? Han som jag trodde kände mig bättre än alla då vi snart varit tillsammans i ett helt år, blev utklassad av Justin i en av de viktigaste åsikterna jag hade, och Justin hade jag bara känt i mindre än en vecka. Det kändes helt rätt när jag var med Justin, som om jag tillhörde honom. Jag kände mig alltid trygg med honom, oavsett vad, men jag kunde fortfarande inte knuffa undan det dåliga självförtroendet jag fick på grund av Christopher. Jag var på väg att hamna i ett triangeldrama, något som jag hittills lyckats undvika, men det var väl kanske slut på det nu.
Låter som om hon börjar få det lite jobbigt... Såhär till påsk?
Haha just kidding, de är inte påsk hos dem ännu ;)
Närmare bestämt så bör det vara Torsdagen den 5 April i novellen :)
Shit O.o Det har gått typ fem dagar och det har nu kommit ut 64 kapitel O.o Shit!!!
Nej men tack så otroligt mycket för kommentarerna! 20 kommentarer är det mesta jag har fått på ett inlägg! :) Så otroligt tacksam verkligen! <3
Kommentera gullungar! Det kommer med säkerhet upp minst ännu ett kapitel idag! Om jag bara kommer på hur jag ska börja... Haha men de löser sig!
Hoppas ni gillade kapitlet!
Och; GLAD PÅSK! :D
Love it!!
Åh så himla bra! Min kusin visade mig din blogg igår kväll och när jag började läsa var jag helt fast, så jag läste alla 63 kapitel igår kväll/natt! haha
GUD! Vet inte va jag ska säga, du e bara HELT AWESOME PÅ ATT SKRIVA! Jag kan nästan svära på att du kommer bli känd pga det när du blir stor, elr om du vill då. Men du e helt klart bäst! GLad påsk! :D
Bäst som vanligt! Asså det du skrev, det var så vackert! Hahha det där lät skumt men det är sant! Du skrivet så fint och så bra!!!
Jag skulle vilja vara med på den där chatten!
Säg bara tid och datum så loggar jag in!
Glad Påsk! :D
Sjukt bra. Älskar det!
Glad Påsk!
Sv: Hihi nej de får du inte göra! :D Och jag kommer helt klart rekomendera dina böcker/noveller till alla i hela världen då! :D Men jag förstår dej, men de skulle va skitkul om din kompis skulle kunna skissa henne elr nått, för man vet inte hur hon ser ut lixom :)
Du får ha det bäst, kram!
Sv: Nej, hon har ingen blogg, men hon har twitter @juliamard.
Haha, kanske inte jätte mycket sömn, men det var helt klart värt det att sitta uppe och läsa allt! Du skriver så sjukt bra!
Glad Påsk!
Kram :)
Hej,jag hittade och började läsa sin novell igår och nu här jag läst alla kapitlena. Verkligen jätte duktig på att skriva, den är definitivt 'One of a kind' , precis som Justin. Längtar verkligen efter nästa kapitel och ha en bra påsk.
Eftersom jag började att läsa novellen igår och även läst dina "kommentarer" efter kapitlena så låter det som om du hatlr varit med om eller är med om något,men jag här inte fattat vad. Om det inte är för mycket att be om och det inte skulle vara för jobbigt,skulle du val kanske kunna skicka ett mail till min novellbloggs mail? Skulle verkligen vara jätte intresant:)
Haha du kanske tycker jag är värsta stalkern eller något,men blev bara lite "intreserad" eller vad man ska säga. Tänkte även att man kanske uppfattar allt på ett annat(bättre) sätt.
Haha! Läskigt lång kommentar,menmen,skriver lätt väldigt mycket när jag väl är i farten;D
Hej igen!
Jag kommer tror någon kommenterade min blogg att jag skulle läsa dess blogg, jag kollade typ på bloggens andra länkar och klickade antingen på din där eller en annan där och sedan på din i dens länkar. Haha, inte riktigt säker. Men det spelar ingen roll, jag är bara glad att jag hittade den eftersom jag tycker du skriver så himla bra.
Alltså det där med jobbigt och det där, jag tror det var att du skrev något med att du inte mårr psykiskt bra eller något i ett inlägg. Fast jag kanske bara uppfattade det på fel sett ^^p
Läskigt med den där stalkern föresten, verkligen creepy:S Och måste också säga att jag tycker det är så mycket roligare med långa kommentarer. Jag har i och för sig aldrig ftt någon sån där jätte lång, men jag har däremot fått några korta kommentarer som har gjort mig nästan tårögd så glad och stolt jag blev! xD
Kram Kram och Glad Påsk igen!
// justindrewbieberstories <3
JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! JA! JA! JA! JA! JA! JA! FRAMSTEG! FRAMSTEG!! Fortsätt i den här riktningen!! ;D <3 Jag älskar det! omg! Asbra!! Verkligen asbra!!!!!! ;D <3
(oj många ! mina lärare hade sagt att jag var en fjortis om han såg det här xD (a) hehe.)
Det var jättebra!!! //Kajsa
