Bieber Cash

”Glädjetårar kallas det, sötnos.” viskade jag och kysste försiktigt hans kind. Jag kunde känna mot min hud hur han log och sedan hände det väldigt snabbt, hans läppar fann mina, och jag varken misstyckte eller backade undan. En av mina högsta drömmar tog form precis i det tillfället, jag hade dansat med en kille jag tyckte väldigt mycket om, i ljuset av fullmånen och dessutom kysst honom. Ju mer och oftare jag var runt Justin, desto mer började jag fundera på om Christopher verkligen var rätt kille för mig. Något stod inte rätt till mellan mig och honom, och det berodde inte på Justin, det visste jag. Däremot var det något med Justin, trots att det var fel så kunde jag med lätthet kyssa honom fastän jag hade ett förhållande med Christopher. Fast hade jag verkligen det? Han som jag trodde kände mig bättre än alla då vi snart varit tillsammans i ett helt år, blev utklassad av Justin i en av de viktigaste åsikterna jag hade, och Justin hade jag bara känt i mindre än en vecka. Det kändes helt rätt när jag var med Justin, som om jag tillhörde honom. Jag kände mig alltid trygg med honom, oavsett vad, men jag kunde fortfarande inte knuffa undan det dåliga självförtroendet jag fick på grund av Christopher. Jag var på väg att hamna i ett triangeldrama, något som jag hittills lyckats undvika, men det var väl kanske slut på det nu.

---

---

”Jag tror vi blir tvungna att smyga in, de sover antagligen.” sa Justin när han smög in med bilen i deras kvarter. Klockan var mycket, jag vågade inte ens sätta fingret på hur mycket. Justin och jag hade väl inte gjort något speciellt riktigt, men nog hade vi gjort lite mer än bara pratat alltid. Som svar på vad han just sagt fnös jag lätt.

”Tror du att Caitlin skulle gå och lägga sig när hon antagligen har en hel mängd med frågor? Och dessutom när hon inte sett att vi kommit hem igen? Jag trodde du kände henne bättre än vad jag gjorde.” fick jag fram medan jag granskade deras hus som kom allt närmre och närmre.

”Okej då, du har en poäng där. Jag som är trött!” sa han och gäspade. Jag skrattade lite åt honom och han vände förvånat blicken mot mig.

”Ja, det är jag som ska svara på frågor, inte du. Dessutom kommer jag ändå inte kunna sova, så det är bättre att du får lite sömn än att du ska vara sympativaken med mig.” påpekade jag och ryckte på axlarna vid det sista. Jag kände hur det brände i tinningen av hans blick och slutligen mötte jag hans bruna ögon.

”Så trött är jag inte!” protesterade han och försökte dölja en gäspning, men misslyckades grovt. Jag skrattade mjukt och han himlade med ögonen innan han stannade utanför the Beadles. Jag tog ett djupt andetag innan jag nervöst andades ut och tittade efter liv eller rörelser i något av fönstren. Egentligen visste jag inte ens varför jag väntade, allt skulle gå så mycket fortare om vi bara gick in. Jag drog ännu ett djupt andetag, andades ut det lugnt innan jag öppnade bildörren och gick ur bilen. När jag kom runt på Justin’s sida så var han redan ute ur bilen och han hade låst dörren också. Pulsen steg ju närmare huset vi kom, men inga ljus tändes, inte ens när vi var framme vid dörren. Inga tända lampor, och från vad det verkade som, ingen Caitlin. Hon kanske gått och lagt sig helt enkelt. Jag öppnade sakta dörren och gick in i mörkret. Där tog jag snabbt av mig de höga klackarna på mattan för att det inte skulle låta så mycket. Det tog en stund att få av sig dem, jag hade ju haft på mig dem ett bra tag, men till slut var de av och mina fötter kändes plötsligt väldigt levande och fria. Jag slängde en blick på Justin och log avslappnat innan han tände lampan. Jag stirrade på honom, varför var han tvungen att tända för? Vi såg ju bra som det var. Justin mötte min blick med förvåning och då kom jag på att det inte ens fanns en lampknapp där han stod, den satt närmare köket. Jag vände blicken dit och mötte en annorlunda blick av Caitlin. I hennes ögon speglades ilska, förvirring, trötthet, medlidande, glädje, lättnad samt något jag inte riktigt kunde sätta fingret på.

”Vad menar du med att bara dra sådär? Utan att ens skicka ett pluttigt sms om vart du tagit vägen?” utbrast Caitlin efter en stund, hon var verkligen förblindad av ilska, men jag var osäker på om det var ilska mot mig eller mot någon annan.

”Caitlin, du kommer väcka hela huset om du inte är lite tystare! Vi kan väl gå ut och prata?” frågade jag medan jag sträckte på mig lite. Caitlin verkade överväga det ett tag och sedan vände hon blicken mot Justin.

”Och du! Varför ringde du inte precis när du hittade henne? Vet du hur förbannat orolig jag har varit?” fortsatte hon och gick emot honom. Hon stod nu och blängde ursinnigt på honom och han såg faktiskt lite osäker ut, men han ville ju inte hamna i fight med henne hade han ju sagt förut. Jag bestämde mig för att försöka få hennes uppmärksamhet, Justin var nämligen alldeles för trött för att ta den här diskussionen.

”Caitlin, lugn, kom så går vi ut och pratar. Justin behöver sova. Jag har väl en hel del att berätta antar jag.” sa jag och suckade lite. Hon vände blicken mot mig innan hon nickade och började gå mot dörren. Jag var på väg att följa efter henne men Justin tog tag i min arm och vände mig mot sig.

”Du går seriöst ingenstans i de där kläderna! Gå upp och byt om!” sa han trött och jag suckade djupt. Jag vände blicken mot Caitlin som granskade mig och nickade sedan.

”Jag väntar i soffan, skynda dig!” sa hon bara och gick förbi oss in i vardagsrummet. Jag tittade efter henne men började sedan gå upp för trappan och vidare in i rummet jag och Justin hade. Min resväska stod på golvet och jag böjde mig över den för att se vad jag skulle ha på mig. Jag orkade egentligen inte bry mig så jag tog upp ett par svarta mjukisar, ett rött linne och en grå tjocktröja. Då skulle jag i alla fall inte frysa. Snabbt drog jag av mig klänningen och hängde upp den på en galge som hängde på Caitlin’s föräldrars garderob. Sedan började jag mig ner och satte på mig mjukisarna, linnet och slutligen tröjan. Jag tog ur örhängena också och la dem på nattduksbordet, de orkade jag inte ha längre, de var inte precis superlätta direkt. När jag var klar vände jag blicken mot Justin som redan låg ner i sängen och sov. Jag log för mig själv medan jag försiktigt kröp upp i sängen och la mig bredvid honom. Han andades lugnt, jämt, det var helt klart att han sov. Jag smekte honom lätt över kinden, han var så lik en ängel det gick att bli. Som om en ängel låg i den här stora sängen och sov.

”Du vet, jag gillar dig väldigt mycket, Justin! Antagligen mer än vad jag borde! Jag vet inte varför, men just nu känns du helt rätt för mig, det känns som om jag hör hemma med dig. Du är den enda människan som får mig att känna mig trygg, bara genom att vara nära mig. Allting har gått så fort, ti träffades för mindre än en vecka sedan och det känns som om ag börjat falla för dig. Frågan är ju om du är där och tar emot mig.” viskade jag i hans öra. Jag log lite, det kändes skönt att säga det. Jag kom slutligen ihåg att Caitlin väntade på mig därnere så jag pussade snabbt Justin på kinden och sen gick jag ut ur rummet för att prata med Caitlin.

---

---

Ja, nu har hon allt rört till det för sig själv.
Och vad kommer hon berätta för Caitlin?
Kommer hon berätta det som kanske håller på att utvecklas mellan henne och Justin?
Och om hon gör det, hur kommer Caitlin reagera?

Ni är otroligt bäst på att kommentera! Ni är så underbara så det finns inte!


Japp, här önskas det Glad Påsk från mig, Caitlin, Christian, Chaz, Ryan, Christopher, Ellie, Sky, Dezzie's pappa och självklart; Deztiny Wallie och Justin Bieber!

Hoppas ni har haft en bra påsk hittills! :) Och hoppas ni gillade kapitlet!

Kramar i påskägg skickas ut till er alla <3
Ni alla är speciella för mig, tack så mycket!