Bieber Cash

”Sov sött vännen! Älskar dig också!” svarade jag och gav henne en puss på kinden också. Sen gick hon nerför trappan igen och ja gick in i rummet där Justin sov. Han snarkade inte, men drog djupa andetag. Han såg fortfarande ut som den där lilla ängeln. Utan att kunna hindra mig själv pryddes ett brett leende på mina läppar medan jag gick närmare honom och ställde ner datorn. Sedan la jag mig ner på täcket och startade den medan jag granskade Justin. Det gick inte att slita blicken och till slut var jag tvungen att hämta min telefon för att ta kort på honom. Han skulle inte få undkomma, vare sig han ville eller inte. Jag skulle visa honom kortet så att han kunde se sådant som jag ser, en fantastisk kille som ingen skulle förtjäna. Han var alldeles för underbar för det.

---

---

Bredvid mig kände jag hur sängen började röra sig lite och när jag vände blicken mot Justin så såg jag att han höll på att vakna.

”God morgon sötnos! Sovit gott?” log jag mot honom medan han sträckte på sig lite. Han tittade på mig innan han log glatt mot mig.

”Jodå, jag ska inte klaga.” svarade han bara innan han vände bort blicken. Jag tyckte att jag kunde skymta en rosa nyans framträda på hans kinder.

”Vad drömde du i natt då?” frågade jag och log oskyldigt mot honom. Hans blick var obetalbar.

”Hur vet du att jag har drömt något?” utbrast han högt och såg nästan ut att få panik när som helst. Jag kunde inte hålla mig utan brast i skratt. Han stirrade bara på mig med ett allvarligt uttryck i ansiktet. Jag lutade mig mot honom och när jag var några cm ifrån hans ansikte log jag lätt.

”Jag visste inte att du hade drömt någonting, men du rodnade när jag frågade om du sovit gott. Sen reagerade du mer än vad du borde gjort om du inte drömt. Så ja, jag tar förgivet att du har drömt något.” flinade jag innan jag rätade på mig igen för att sedan vända mig mot datorn. Jag kände Justin’s blick bränna i sidan på mig och slutligen vände jag på huvudet för att möta hans blick. Innan jag hunnit reagera hade han tryckt sina läppar mot mina. Jag besvarade kyssen och kände hans hand på min kind. Efter ett tag backade han försiktigt undan och när jag öppnade ögonen igen såg jag hur han log och tittade på mig.

”Nu kan jag inte klaga över morgonen heller.” sa han och log brett innan han bet sig oskyldigt i läppen. Jag skrattade åt honom innan jag återigen vände blicken mot datorn igen. Jag satt på Twitter och besvarade folk som undrade om jag och Justin dejtade. Jag hade tålmodigt besvarat minst femhundra tweets. Jag hade ju haft flera timmar på mig och dessutom tyckte jag det var roligt att besvara frågorna. Det var ju inte bara folk som skrev ”Hej, dejtar ni?” utan det fanns även folk som skrev vad de tyckte om det, undrade hur vi lyckats undkomma pressen, vem jag var o.s.v.

”Du vet att det egentligen räcker med att du skriver på din Wall att vi inte dejtar va? Du behöver inte svara på varenda en av dem.” hörde jag Justin säga och när jag vände huvudet mot honom så såg jag att han nu satt bredvid mig och tittade på skärmen. Jag log lite mot honom innan jag nickade.

”Jag vet, men det är roligare att svara alla. Det tar ett tag, men det är det här jag oftast ägnar mina nätter med fullmåne till.” svarade jag medan jag svarade på tre tweets till. Det var tre olika tjejer som undrade hur det kändes att vara kompis med Justin. Jag svarade att det var fantastisk för han var otroligt härlig att ha runt sig.

”Vadå? Får du mycket tweets?” frågade han efter en stund, antagligen kollade han var jag svarade till alla. Jag skrattade medan jag klickade upp en ny sida och gick in på YouTube.

”Det är många som känner igen mig härifrån och ja, jag får en hel del faktiskt. Många som undrar hur jag kommer på alla prank och så. Sen är det några som oftast frågar om tips om vilket prank de ska använda på någon. Det har blivit en vana för mig att svara varenda en, och ja, då jag inte kan sova under vissa nätter så kan jag lika gärna svara på folks frågor så mycket som möjligt.” svarade jag utan att släppa skärmen med blicken. Det gick ganska fort för mig att svara till folk eftersom att jag gjorde det så ofta. Däremot kunde jag förstå att Justin inte kunde göra det, han fick ju minst femhundra tweets så fort han skriver något. Ändå hade jag ett helt gäng followers, som jag stolt kunde säga att jag aldrig tjatat mig till. Jag gillade tanken med att någon följde mig för att de gillade det jag skrev eller så, inte för att jag bad dem att följa mig.

”Shit, följer du alla tillbaka eller?” frågade han, fortfarande lika nära med huvudet. Jag skrattade åt honom innan jag nickade.

”Japp, jag följer alla tillbaka, plus några fler så klart.” bekräftade jag medan jag scrollade ner lite på sidan över nyss twittrade meddelanden. Jag kände i sängen hur Justin krälade sig ur den och sedan hördes steg på golvet. När jag sneglade på honom över axeln så satt han vid sin resväska och valde kläder. Det var svårt att slita blicken från honom, men till slut gick det. Han var för snygg för sitt eget bästa! Och mitt! Medan jag låg där och tittade på vad folk skrivit så kände jag hur madrassen sjönk ner lite på ena sidan om mig och sen på den andra. När jag undersökte saken så insåg jag att Justin stod på alla fyra över mig och vilade sin haka mot mitt huvud.

”Jo men hej på dig också!” skrattade jag när jag såg reflektionen på skärmen. Det var tur att Caitlin hade inbyggd cam på datorn, för det här var jag tvungen att föreviga. Jag tryckte upp sidan så jag kunde administrera över kameran.

”Var still, jag måste få ta kort.” beordrade jag och kände hur han blev stel. Jag log varmt innan jag tog kort. Det blev en bra bild. Justin log sitt vanliga leende och såg allmänt snygg ut, som vanligt.

”Lägg ut den på Twitter!” log Justin utan att flytta på sig. Jag tvekade lite men sen gav jag med mig, det kunde ju inte skada. Det tog en stund innan bilden laddades upp men sen var det färdigt.

”Skriv något kul!” sa han innan jag hunnit fråga honom vad jag skulle skriva. Jag suckade tyst medan jag började fundera på vad jag ska skriva. Till slut log jag brett.

”Åh, det där leendet känner jag igen, det här kommer bli kul!” skrattade han och jag vände upp blicken mot honom. Han tittade ner på mig och log. Sedan vände jag mig tillbaka mot skärmen och började skriva. När jag skrivit klart läste jag upp det för mig själv och log åt vad jag skrivit.

”Chillin with @JustinBieber! The only one awake! Planning 2 prank the others! We’re gonna have so much fun!”

När jag kände att Justin tryckte sig mot mig för att komma åt vad det stod vände jag upp skärmen istället för att han skulle se bättre. När han läst klart skrattade han och nickade uppmanande. Jag flinade lite innan jag tryckte på knappen under för att det skulle skickas.

”Får jag logga in på min så kan jag skriva detsamma, eller snarare retweet’a din text.” frågade han och jag nickade medan jag loggade ut. Jag flyttade datorn lite för att han skulle komma åt den och efter mycket om och men så kom han in på den. Eftersom att det verkade som om han vägrade lägga sig bredvid mig så tog jag tillbaka datorn och klickade mig in på min Wall för att sedan klicka på retweet knappen.

”När du ändå är där inne kan du ju följa dig, det har jag inte hunnit göra.” sa han och jag lydde det han sa.

”Så nu kommer jag få en massa ny followers alltså?” konstaterade jag medan jag loggade ut honom. Han skrattade lite medan han nickade.

”Så, ska vi gå ner och jävlas med dem lite?” flinade jag när jag stängde igen datorn och puttade undan den så att jag kunde lägga mig ner på rygg för att lättare titta på honom. Han stod fortfarande på alla fyra över mig och log lite.

”Du vet, jag har ett gyllene tillfälle här.” påpekade jag oskyldigt och sneglade neråt. Jag hade världens chans att knäa honom i skrevet. Inte för att jag skulle göra det, det visste jag ju med säkerhet, men han visste inte det.

”Try me!” svarade han och log. Okej då, han kanske visste att jag inte skulle göra det. Jag sa ingenting utan log bara lite finurligt mot honom. Nog för att jag kanske inte skulle knäa honom, men det fanns andra sätt att överraska honom på. Något som skulle vara minst lika roligt för mig, men lite mindre smärtsamt för honom.

”Jag trodde väl det.” bekräftade han medan hans ansikte närmade sig mitt. Under vilka andra omständigheter som helst så hade jag låtit honom kyssa mig, men inte nu, nu hade jag planerat något för honom, som han verkligen inte förväntade sig. När hans läppar nästan nuddade mina så flinade jag lite, tog tag i hans vänstra arm, den som han hade närmast mitten av sängen, och sen knuffade jag ner honom från sängen. Tyvärr var jag inte snabb nog att flytta på mig, utan han fick tag på mig och lyckades få ner mig på golvet också, med honom under mig.

”Det där trodde du inte va?” flinade jag mot honom och försökte resa mig upp. Han tog tag om mina handleder innan han knuffade över mig så att jag återigen låg på rygg. Den här gången satt han över mig och höll mina händer mot golvet i höjd med mitt huvud.

”Mycket möjligt, men jag slår vad om att du inte såg det där komma!” svarade han och flinade retsamt. Jag himlade med ögonen innan jag log mjukt mot honom.

”Var bara tyst och ge mig en puss istället!” sa jag och log brett. Han blinkade till innan han flinade tillbaka och kysste mig. Jag lät honom hållas en stund, kysste honom tillbaka som om inget var planerat. Sen när jag kände hur han släppte efter om mina handleder så samlade jag all min styrka och puttade bort honom. Den här gången var jag snabbare. När han tittade på mig med förvirrad blick så satt jag redan över honom och höll i hans händer såsom han hållit mina. Jag log nöjt med honom.

”Du vet, nog för att jag har gjort illa revbenen, så betyder det inte att jag tappar hela min personlighet! Kriget ligger inte på is, och kommer inte göra heller för något så löjligt som mina revben!” flinade jag. Han himlade med ögonen och det fick mig att le stolt tillbaka. Han försökte knuffa undan mig men jag gjorde mitt grepp hårdare. Till slut gav han upp och blängde på mig.

”Erkänn att jag är den bästa!” beordrade jag medan jag flinade brett, det gick inte att låta bli. Han lipade åt mig och såg allmänt sur ut. Jag log mjukt mot honom medan jag närmade mig hans ansikte. Nu log han lite och lyfte sitt huvud för att möta mina läppar. Jag backade undan ett par cm.

”Erkänn!” viskade jag och flinade. Han sjönk tillbaka och såg ut att fundera på saken.

”Fine! Du är den bästa!” sa han. Det syntes att det tog emot, men det gjorde ju allting mycket roligare.

”Oj, förlåt, jag tror inte jag hörde vad du sa. Jag tror du får höja rösten lite.” sa jag och höll tillbaka ett skratt. Det var inte lätt när jag såg hans ansikte, det här var något jag verkligen skulle få igen för, det var en sak som var säker!

”Du, Deztiny Wallie, är den bästa! Nöjd?” utbrast han till slut högt och jag trodde nästan jag skulle kikna av skratt, det var otroligt roligt. Till slut nickade jag mot honom.

”Se, det där var väl inte så svårt?” skrattade jag men han fnös bara och muttrade något för sig själv.

”Håll tyst! Ge mig min kyss!” beordrade han tjurigt och stirrade på mig. Jag flinade lite innan jag släppte hans händer, la dem på hans bröst och sedan kysste jag honom. Han kysste mig mjukt tillbaka medan han la händerna på mina kinder.

”Aye, är ni vakna härinne…? Åh, de var ni visst.” hörde jag en röst och tittade förvånat upp. I dörröppningen stod Christian och såg förvånat på oss där vi låg på golvet. Jag log prövande mot honom och han flinade tillbaka efter att ha blinkat till några gånger, som om han inte trott att han såg rätt.

”Ehm, hej bro…” hälsade jag medan jag satte mig upp ordentligt, fortfarande på Justin’s mage i och för sig, men jag satt bra där och tänkte inte flytta på mig i första taget. Det såg inte riktigt ut som om Christian visste vad han skulle säga.

”Ehm, ja hej på dig du. Asså… Vad gör ni?” fick han fram utan att släppa mig med blicken. Justin började skratta åt det och jag himlade med ögonen innan jag reste mig upp och satte mig på sängen. Hur skulle vi lyckas förklara det här då? Det här kunde bli komplicerat.

---

---

Oj, det blev visst ett långt kapitel, men jag tror inte att någon av er är missnöjda över det xD
Det verkar verkligen som om allt blir mer och mer komplicerat, hur tror ni dem ska ta sig ur den här knipan?
Och hur kommer Christian reagera om de berättar för honom?

Glöm inte att svara på inlägget innan det här, på vilka som kommer till Stockholm på Belieber träffen! Jag är helt seriöst intresserad av hur många av er det är som ska dit! Det vore superkul att träffa er alla! Ärligt alltså! :)

Så, återigen, tack för kommentarerna <3

Kommer kanske upp ett till kapitel ikväll/inatt, men jag vet inte än, det beror på helt enkelt :) Så kommentera och hoppas på det bästa helt enkelt :) <3