Bieber Cash

”Hej! Ursäkta mig, men är inte du Deztiny? Deztiny Wallie?” frågade någon och jag hoppade till lite lätt eftersom att jag inte hört att någon var så nära mig. När jag tittade upp så stod det en blond tjej och log mot mig.

---

---

”Gud vad du skräms!” skrattade jag förvånat fram och log mot tjejen som såg lite nervös ut. Jag kände igen henne lite. Inte som om jag sett henne förut eller så, utan som om jag träffat någon som var väldigt lik den här tjejen.

”Åh, förlåt! Det var inte meningen.” ursäktade sig tjejen och log ursäktande. Jag log varmt tillbaka mot henne, det var inte meningen att hon skulle känna sig obekväm eller så.

”Men du har rätt, det är jag.” sa jag när blondinen inte sa något utan tittade mest ner. Jag reste mig upp och sträckte fram handen för att hälsa. Hon tog den försiktigt, man såg på hennes hand att hon skakade.

”Deztiny Wallie!” presenterade jag, även om hon tydligen visste mitt namn. Jag nickade uppmanande mot henne för att hon skulle tala om vad hon själv hette. Hon skruvade lite på sig innan hon sneglade över axeln, bort mot ett gäng tjejer som stod en bit bort. Det såg ut som om de viskade samtidigt som de skrattade.

”Jag heter Melinda, Melinda Gordon.” presenterade sig tjejen till slut efter att hon vänt blicken tillbaka mot mig. Jag släppte inte de andra tjejerna med blicken, jag var osäker på varför de tittade mot oss.

”Trevligt att träffa dig Melinda. Vilka är det där borta?” jag kunde verkligen inte låta bli att fråga. Melinda följde min blick och när hon tittade tillbaka igen så log hon avslappnat, som om hon trott att jag skulle avfärda henne eller något.

”De är mina kompisar. Några av dem har följt efter dig väldigt länge nu, men sen när du stannade vågade ingen gå fram så de tvingade fram mig.” förklarade hon medan hon himlade med ögonen. Jag förstod vartenda ord hon sa, men meningen lät så konstig i mina öron, särskilt när det handlade om mig. Jag var inte farlig, jag var sällan otrevlig och jag skulle aldrig ignorera någon.

”Varför vågade ingen komma fram? Ser jag så hemsk ut?” skrattade jag medan jag satte mig ner och klappade lite på bänken bredvid mig för att Melinda skulle sätta sig också. Hon såg skeptiskt på mig en stund innan hon slutligen satte sig ner.

”Nej, men de är så vana med att kändisar inte vill ha en massa folk efter sig när de gör något, som att springa.” berättade hon bara och ryckte på axlarna. Jag blinkade till över vad hon sagt, hade hon verkligen sagt vad jag trodde hon sagt? Jag skrattade nervöst till.

”Kändis? Sen när klassas jag som kändis?” frågade jag nyfiket. Melinda började skratta lite men när hon såg min blick så tystnade hon och log överseende mot mig.

”Tja, det står ganska mycket om dig i tidningarna nuförtiden. Ditt namn dyker upp lite överallt. Dessutom, om man är som jag och tittar runt väldigt mycket på YouTube, så vet man vem du är på så vis. Det är klart, allting blev ju enormare sen du och Justin började dejta.” babblade hon på men vid de sista orden höll jag upp ett finger mot henne för att hon skulle tystna. Han tittade förvirrat på mig.

”Jag och Justin dejtar inte. Jag har pojkvän faktiskt.” log jag. Hon såg lite besviken ut, men innan jag hunnit fråga henne om det kom det fram fler tjejer. Jag vände upp blicken mot dem och log.

”Tjenare tjejer!” hälsade jag medan jag fortfarande satt kvar på bänken. Några fnittrade till lite men alla sa, eller viskade, ett hej. De vände sedan blickarna mot Melinda.

”Så, vad pratar ni om? För jag antar att det är du som är Deztiny.” sa en tjej. Hon hade axellångt, knallrött hår i två flätor. Hon var riktigt söt i ansiktet, men man såg inte ögonen på henne då hon hade ett par mörka solglasögon.

”Japp, det är jag det. Vi pratar inte om något särskilt egentligen. Jag frågade bara sedan när jag klassades som kändis.” förklarade jag medan jag granskade de andra tjejerna. Framför mig stod väl ungefär tio tjejer, de flesta i samma ålder, några år under mig. Sen fanns det två mindre tjejer och tre lite äldre, typ i min ålder.

”Fast du vet väl redan att du klassas som en kändis?” frågade tjejen med rött hår och skrattade till lite. Jag log lugnt mot henne medan jag skakade på huvudet.

”Det beror helt på vad folk anser att jag är känd för. De flesta antar jag har fått upp ögonen för mig och mitt namn sen jag började hänga med Justin. Annars finns det folk som anser att jag är känd från Twitter och YouTube. Det är väl individuellt antar jag. Men som jag sa till Mel, så dejtar inte jag och Justin. Jag har en pojkvän hemma där jag bor.” förklarade jag och log. Tjejerna började viska lite med varandra så jag vände bort blicken, mot en liten tjej som kom springande. På något sätt kände jag igen henne, men från var? Hon var väldigt liten, otroligt söt, med två tofsar på vardera sida om huvudet som stack rätt ut.

”Deztiny!” hörde jag henne ropa när hon kom närmare. Det var då det slog mig vem det var. Det var ju den sötaste ungen i hela världen.

”Nej men hej Elisa!” sa jag glatt och skrattade när hon hoppade upp i mitt knä. Hon gav mig en hård kram och jag kramade henne tillbaka. Hon doftade underbart, en blandning mellan vanilj och jordgubbar.

”Du kommer ihåg mitt namn!” viskade hon i mitt öra och mot min kind kändes det som om hon log. Jag flinade och log mot henne när hon rätade upp sig för att se mig i ögonen.

”Det är väl klart att jag kommer ihåg ditt namn! Du är ju världens sötaste lilla tjej. Plus, att du har den första autografen jag någonsin skrivit!” skrattade jag och såg hur hon blev generad. Sedan vände Elisa blicken mot Melinda.

”Hej Melinda! Mamma sa att det snart var dags för mat.” sa lilltjejen och log mot den blonda tjejen bredvid mig. Det var då det slog mig hur lika de var.

”Åh, är ni syskon?” frågade jag, fastän jag säkert inte ens behövt fråga, nu när jag tänkte på det så syntes det långa vägar. Det var fascinerande över hur lika två människor kunde vara, även om de var släkt.

”Ja, Melinda är min storasyster, sen har jag en storebror också.” förklarade Elisa snabbt och log glatt mot mig. Hon var nog den sötaste lilla ungen jag någonsin träffat. Hon såg precis ut som den dotter jag föreställt mig att jag en gång skulle ha, om jag nu skulle ha fått en dotter. De planerna hade dock gått i stöpet för ett halvår sedan då jag fått reda på att jag inte kunde bli gravid.

---

---

Kapitel 69 här! :D
Gud vad fort det går, nästa kapitel är nummer 70! Shit säger jag bara!

Ska ut och springa nu, kommer tillbaka sen! :)
Har ni tur så får ni kanske ett till kapitel idag, ett lite roligare och bättre. Det här var nämligen inte det bästa! :)

Tack för kommentarerna! :) Love it! As usual <3