Bieber Cash

”Är det han?” viskade han tyst och jag svalde innan jag nickade. Jag var otroligt tacksam över att han inte använt hans namn, att han inte sagt Christopher.

---

---

”Varför lyssnar du aldrig på mig? Jag sa åt dig att vi skulle prata när jag kom hem från Atlanta, vilket blir på söndag! Kan du snälla sätta dig efter det?” suckade jag irriterat i telefonluren. Christopher började säga någonting men jag klickade av samtalet och la ner den i fickan.

”Är du okej?” frågade Justin och le en hand på min arm. Jag vände blicken mot honom och han backade ett steg samt tog bort armen. Då var den saken klar, mina ögon var antagligen svarta igen.

”Nej jag är inte okej! Just nu är jag allt annat än okej! Varför kan han inte bara lyssna på vad jag säger?” muttrade jag surt och började gå lite smått hemåt. Det var inte superlångt kvar, men tillräckligt långt för att jag skulle muttra över det också. Justin slöt snabbt upp bredvid mig och tog min hand.

”Ta det bara lugnt. Nästa gång han ringer kan du ge telefonen till mig.” sa han och jag skrattade glädjelöst utan att vända blicken mot honom.

”Du tror inte det blir värre då? Han tycker inte om dig, du tycker inte om honom.” påpekade jag och hörde hur Justin suckade bredvid mig. Han släppte min hand och drog mig intill sig i en varm omfamning. Jag kramade honom hårt tillbaka och vilade huvudet mot hans axel.

”Varför jag inte tycker om honom har ingenting med just honom att göra. Jag tycker inte om honom för vad han gör, för hur han tar saker för givet och för ett par andra saker jag hört från din pappa.” sa han lugnt men tryckte sig närmare mig när han sa det sista. Jag suckade djupt, vad hade pappa sagt nu då?

”Pappa tycker inte om honom, det har han aldrig gjort. Du om någon borde väl däremot veta att man inte ska tro på allt man hör?” mumlade jag mot hans hals och kände hur han rös till. I annat fall hade jag sett det som en kul grej, men jag var för irriterad just nu.

”Jag tror inte på allt jag hör, men i det här fallet tror jag att din pappa har rätt! Om du tänker efter så måste det ju vara något med honom eftersom att han är den enda killen som din pappa inte gillar.” förklarade han lätt och automatiskt började jag tänka efter. Under ytan visste jag att Justin hade rätt. Pappa hade aldrig varit så anti mot någon kille som han var mot Christopher.

”Men vad är det för fel på Christopher då? Han gör mig glad, räcker inte det?” frågade jag oförstående och släppte taget om honom för att kunna granska honom. Jag förstod inte riktigt vad han menade och återigen fick jag känslan av att han visste något jag inte visste.

”Jag vet inte, din pappa sa något men jag vet inte om det stämmer.” mumlade han undvikande. Han dolde något, det såg jag på honom, även om han vände bort blicken. Jag ställde mig med armarna i kors och blängde på honom.

”Exakt vad har min pappa sagt till dig om honom?” frågade jag torrt medan jag stirrade på honom. Han suckade innan han försiktigt mötte min blick.

”Han sa att Christopher bara utnyttjade dig och… Och…” började han tyst och vände ner blicken.

”Och vad?” morrade jag mot honom. Just nu flöt en hel mängd olika känslor inom mig. Bland annat ilska för vad pappa sagt, bland annat nervositet för vad pappa sagt men mest av allt var jag sårad över att de gått bakom min rygg. Justin suckade innan han vände upp en ledsam blick mot mig.

”Och att Christopher är otrogen…” sa han och tittade medlidande på mig.

---

---

Oj, vem kunde ha gissat det där? Men frågan är ju om det är sant ^^

Förlåt för värsta korta kapitlet! :(
Jag hann inte skriva klart kapitel 73, så det får ni antingen imorrn eller på Måndag, beroende på när jag kommer hem, men jag har en känsla av att ni kommer gilla de kapitlet lite grand (aa) <3

Så, tack för kommentarerna! Jag har läst några, men tror att alla är helt awesome, som de brukar vara!

Hoppas ni inte blir alltför besvikna på det här kapitlet! =/

Älskar er alla! <3

Puss puss <33