Bieber Cash

Jag satt själv inne på mitt rum och funderade vad för tjej som nu skulle bli OLLG. Det var en av de bästa sakerna med hela showen, men nu när jag saknade Dezzie så mycket så var det svårt att inte tänka på henne istället för den lyckliga tjej som satt med mig på scenen. Hittills verkade ingen märkt att jag var annorlunda i alla fall, om man bortsåg från mamma, Jasmine och resten av crewet. Dem flesta var dock smarta nog att inte kommentera det, medan andra, såsom Scooter och Jasmine, gjorde allt för att jag skulle tänka på annat. Det var lättare sagt än gjort det!

---

---

Jag avslutade de sista tonerna på Overboard med Jasmine innan hon gick ut från scenen. Intrott till One Less Lonely Girl började spela och publiken började genast sjunga med i låten när jag började. Det var extremt härligt att dem sjöng med, det var så roligt att de inte bara lyssnade utan var en del av showen. Precis som dem var när några från crewet gick ut i publiken för att hitta konsertens OLLG. Jag undrade spänt på vem det skulle bli. Förhoppningsvis en blond tjej, det var lite svårare att tänka och jämföra med Dezzie då. Det började dra ihop sig i låten och jag såg hur stolen togs fram, följt av dansarna som drog med sig en mörkhårig tjej. Naturligtvis tänkte jag för mig själv men sjöng vidare med samma leende på läpparna. Jag granskade tjejen på håll och det var ett stort under att jag inte slutade sjunga. Hon var så lik Dezzie. Håret, sättet att sitta. Antagligen var det bara jag som tyckte det, såsom jag tyckt om de flesta som varit OLLG under turnén, även de blonda, och ingenting visade att jag inte inbillade mig. Dansarna reagerade inte på henne, och publiken skrek sjukt mycket, men det gjorde dem ju alla. Jag tog emot rosorna från Alfredo innan jag gick vidare mot tjejen, som inte tittade åt mitt håll. När jag kom närmare vände hon upp sina blåa ögon, och av ren automatik fortsatte jag sjunga på texten, som försvunnit ut ur mitt huvud. Jag var bombsäker på att jag bara inbillade mig, men en liten del av mig sa att det var Dezzie. Min inre argumantation avslutades så fort hon log mot mig. Nog var det Dezzie alltid. Det var jag 100% säker på. Det var omöjligt att min hjärna skulle spela mig ett sånt spratt. Inte för att jag skulle bli förvånad om det var så, men nej, det var helt omöjligt.

"Hej!" viskade hon mot mig och jag log varmt mot henne. Jag motstod den stora lusten att pressa mina läppar mot hennes. Istället la jag armen om hennes axlar i någon sorts kram, en sådan som jag brukade ge OLLG's. Jag gjorde en mental påminnelse om att tacka Jasmine. Vi hade typ tre/fyra minuter på oss mellan slutet av den här låten och början av Favorite Girl.

Äntligen drog jag de sista tonerna i låten och drog lugnt med mig Dezzie backstage, eller vad man nu skulle kalla det. Jasmine mötte oss, eftersom att hon skulle på om en halv minut, och hon log oskyldigt mot mig. Jag gav henne en hård kram.

"Du är bäst, det vet du va?" viskade jag till henne och hon skrattade lågt innan hon släppte mig för att springa upp på scenen. När hon var borta, och man kunde höra henne prata med fansen, så kastade sig Dezzie över mig och tryckte sina läppar mot mina. Det kändes som om jag drömde, så underbart var det.

"Har du saknat mig eller?" skrattade jag lågt mot hennes läppar. Hon avslutade kyssen innan hon tittade mig i ögonen.

"Ska du säga! Jag har nog hört ett och annat ska du veta." flinade hon till svar och jag himlade med ögonen, jag ville verkligen inte prata om det just nu. Mina läppar fann istället hennes och jag kände mig hel igen. Den saknade pusselbiten var upphittad och ditsatt.

"Aye, bro, folk försöker jobba här runtomkring om du inte har missat det. Bruden finns kvar." påpekade Alfredo en bit ifrån oss. Jag vände motvilligt uppmärksamheten mot honom och blängde på honom med en hård blick.

"Shut up and mind your own business, man!" muttrade jag åt honom innan jag vände mig mot Dezzie igen. Alfredo skrattade men sa ingenting mera. Om han stod kvar eller inte var jag inte det minsta medveten om, eller intresserad av heller för den delen. Jag hade en och en halv månad att ta igen med Dezzie, på typ sisådär fem minuter. Inte det lättaste, snarare helt omöjligt, men man gjorde ju så gott man kunde.

"Baby. Du ska på nu." viskade hon mot mina läppar. Hade jag kunnat hade jag struntat i var jag var tvungen att gå. Under andra omständigheter hade jag skolkat, men det gick inte. Det var bara att gilla läget, och innerst inne visste jag att det här var något jag var tvungen att göra. Visa folk att det skulle funka mellan mig och Dezzie, även om jag hade en stor karriär att tänka på också. Jag visste att vi skulle klara det, men det gällde bara att bevisa för alla andra också.

"Jag går ingenstans. Du har en konsert att slutföra." pushade hon mig och backade undan. Jag suckade diskret innan jag drog henne närmare en sista gången för att ge henne en mjuk kyss.

"Tredje låten från och med nu är till dig. Vi ses snart." svarade jag henne snabbt innan jag gav henne ännu en kyss för att sedan springa ut på scenen igen. Det kändes ensamt att gå ut på scenen igen, utan henne, men nu behövde jag inte sakna henne längre. Nu var vi tillsammans igen, in the city of love.

---

---

Oooh, vad tycker ni? :)
Jag hade lite svårt för att skriva det här.
Jag menar, det är så lätt att det blir jätteöverdrivet eller så, men till slut fick jag nästan till det ^^

Jag är på värsta skrivhumöret känner jag xD
Bli inte alltför förvånade om det kommer upp ännu ett kapitel snart xD

Men aye, vad tror ni det är för låt han tänker sjunge "för henne"?? :P

Tack för kommentarerna sötnosar!
I can't even describe it <3
You are the brightest light in my life and I absolutley love you! <3

SWAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAG (<--- svar ja, jag har fått fnatt ^^)