Bieber Cash

"Dig." log jag och han besvarade varmt mitt leende innan han kysste mig igen, mer passionerat än innan. Trots att jag var i ett annat land, och inte ens i närheten av Canada, så kände jag mig hemma.

---

---

"Hej baby! Hej Deztiny!" hälsade Pattie när hon kom mot oss med ett mjukt leende på läpparna. Jag besvarade hennes leende innan jag vände mig mot Justin som också log mot henne.

"Justin, hur kommer det sig att du bara ändrade mitt i alltihop? Det kom som en förvåning ska jag säga dig." frågade Pattie nyfiket och Justin ryckte på axlarna innan han slog armarna om mina axlar och pussade mig på kinden. Pattie granskade mig ett ögonblick men sen log hon bara mot oss. Vi stod och pratade alla tre en stund innan vi gick tillsammans mot "sällskapsrummet" eller vad man nu skulle kalla det.

"Justin, high five man! Sjukt bra show! Du såg ut att få bättre energi på slutet dock, och det vet vi ju alla vad det beror på." skrattade Alfredo när vi kom in genom dörren hand i hand. Justin's tag om min hand hårdnade lite innan han drog med mig bort till den nästintill överfulla soffan. Han trängde sig ner mellan Kenny och Scooter för att sedan dra ner mig i sitt knä, utan att jag verkade ha någonting att säga till om för fem öre.

"Är du glad nu lillskit?" frågade Kenny och log mot Justin. Jag såg inte hans ansikte så jag kunde inte bedömma vad hans uttryck var, men antingen så skulle han flina tillbaka till sin livvakt eller så skulle han jävlas med honom.

"Äsch, det var väl ingenting. Jag menar, fine, jag har väl saknat henne, men det skulle ju ändå inte vara lång tid kvar innan jag såg henne igen liksom." babblade Justin på bakom mig och jag motstod att skratta. När han var klar reste jag mig upp.

"Ja, men jag kanske ska gå igen, åka hem till Kanada igen." började jag och tog mig lugnt förbi de som satt ner i soffan. Inte långt därefter kände jag ett par starka armar runt mig som drog tillbaka mig i soffan igen.

"Ja eller inte! Du går ingenstans!" påpekade Justin torrt och jag skrattade mjukt innan jag kysste honom mjukt på läpparna. Det hördes några visslingar runtom oss och när jag backade undan lite så log jag besvärat. Jag var inte van vid sånt här. Inte för att jag klagade egentligen. Det var en del av Justin och hans liv, men det var ovant på något sätt.

"Aye!" utbrast Justin när jag backade undan från honom. Jag skrattade lätt innan jag vände mig lite så att jag satt rakt, med ryggen mot hans bröst, och lutade sedan huvudet mot hans axel. Under tiden vi satt så kände jag hur Scooter tittade på mig från min högra sida och till slut vände jag blicken mot honom.

"Vad är det?" skrattade jag och han la huvudet på sned innan han tittade bort med ett leende på läpparna. Sen såg han tillbaka på Justin för att sedan låta blicken vila på mig.

"Det är fascinerande hur mycket en person kan förändra en annan. Han har gått som på nålar här de här veckorna, om han inte legat inne i sitt hotellrum och inte gjort någonting alls. Det syntes till och med när han kom upp på scenen igen efter att Jasmine spelat sin låt. Han såg ut som en helt annan människa, han var så mycket gladare, och lite rosig om kinderna också." pratade han på och när jag förvånat vände huvudet mot Justin, eftersom att han faktiskt också satt där även om det lät som om Scooter inte ens brydde sig om att han hörde, så sov Justin. Han såg enormt fridfull ut, men jag var ändå osäker på att han sov. Det hade i så fall gått otroligt fort.

"Ja, det är inte så konstigt att han var rosig om kindpåsarna! Dem stod ju och grovhånglade bakom scenen!" kläckte Alfredo ur sig och jag vände huvudet mot honom. Han flinade överlägset mot mig men jag gav honom bara ett lekfullt leende tillbaka.

"Ledsen att göra dig så avundsjuk. Det var inte meningen. Du får se till att ragga upp en egen liten fröken att mysa med backstage." svarade jag sockersött till honom och han blinkade till samtidigt som leendet försvann. Det där hade han nog inte väntat sig, det verkade inte någon ha väntat sig då det blev knäpptyst i rummet, tills Kenny började skratta.

"Oh burn man!" skrattade han innan han klappade mig på axeln. Jag stirrade envist på Alfredo, som verkade väggra släppa mig med blicken, innan han log mjukt mot mig, tog upp en papperslapp som han sedan knycklade ihop och sen kastade han den i pannan på Justin. Justin hoppade till och såg sig omkring med sömndruckna ögon medan hans tag om mig blev hårdare.

"Vad?" muttrade han innan han lutade sig tillbaka igen. Han såg helt utmattad ut, och jag förstod honom väl. Han är ju överallt när han har konserter. Han springer fram och tillbaka, upp och ner, dansar hit och dit. Inte konstigt att han blir trött.

"Du får nog akta dig för bruden din. Hon är kaxig." svarade Alfredo och Justin skrattade trött mot sin kompis.

"Du skulle bara veta. Och hon är inte bara kaxig, hon har en hel del skillz också." flinade han innan han gned sig i ögonen med en hand han släppt mig med.

"Vad skulle det vara då hade du tänkt dig?" frågade han skeptiskt och jag kunde se på Justin's leende blev bredare.

"Hon är coolare än du, hon skulle kunna slå dig i vad som helst, hon får en alltid att skratta, hon är en jävel på att pranka folk, hon överaskar en alltid, hon står upp för vad hon tror på, hon slåss istället för de svaga, hon sätter sig emot sånt hon inte gillar, hon får mig alltid att le, hon är en underbar person som dessutom är extremt snabbtänkt, och hon är perfekt. Vill du ha fler förklaringar eller?" frågade han och log mot Alfredo, som nu satt och stirrade på Justin.

"Coolare än jag? Slåss för de svaga? Skulle kunna slå mig? Vad exakt snackar du om Justin?" frågade Alfredo oförstående och jag hoppades innerligt att Justin inte skulle dra upp vad jag trodde att han skulle göra.

"Hon är extremt mycket coolare än du! Och du skulle kunna utmana henne i vad du vill, hon skulle ändå klå dig! Och hon slåss istället för de svaga. Vafan tror du jag åkte med henne till akuten för när vi var i Atlanta? Någon vecka, eller två, innan hon träffade oss där nere så var hon i slagsmål med några killar som mobbade en mindre kille. Hon fick två brutna revben ovh en massa glassplitter i ryggen eftersom att en av killarna kastade in henne i en tavla." började han och jag suckade djupt. Jag visste att jag skulle få ångra mina handlingar och nu var jag på god väg till att göra det också.

"Blev du misshandlad av honom? Fyfan vilket svin?" muttrade någon av dansarna. Jag vände blicken mot honom och log överseende medan Justin skrattade.

"Sådär reagerade jag också! Saken är bara den att den största killen gick därifrån med större skador än vad Dezzie gjorde. Han hade blåmärken i hela ansiktet, en spricka i käken och sen var hans ben brutet på två ställen." förklarade Justin klart och jag begravde händerna i ansiktet. Jag har aldrig haft så dåligt samvete i hela mitt liv. Ju längre tiden gått från den dagen, desto större och grovare blev skuldkänslorna för det hela.

"Du skojar med mig? Den där lilla tjejen? Yeah right!" svarade Alfredo och jag såg upp på honom med skulden glänsande i blicken.

"Det är ingenting jag är stolt över om det är vad du tror. Ett par blåmärken och en skadad käke, fine. Men att jag varit orsaken till ett brutet ben, brutet på två olika ställen i benet, nej, det är jag inte stolt över. Och vad gäller min storlek så har det ingenting med saken att göra ska jag tala om för dig!" muttrade jag. Det var väl inte direkt meningen att mina skuldkänslor skulle gå ut så mycket över andra, men jag hade ju inte pratat med någon om det sen jag berättat för Justin och resten. Nog för att revbenen nu hade läkt nästan helt, så var min kropp inte helt hel ännu. När jag sagt till Justin att jag åkta in på sjukhus minst en gång i månaden så skojade jag inte med honom. Och ingenting var annorlunda den här månaden heller. Något som jag var säker på att Justin skulle ta särskilt lätt på när han skulle få reda på det, men jag kunde ju alltid hoppas att jag hade fel.

---

---

Oh damn!
Vad har hon nu hittat på? ;O
Och var ville Scooter egentligen komma med sitt lilla tal?
Han hann ju aldrig färdigt förrän Alfredo avbröt honom...

Nej, om man ska sova nudå kanske.
Det är ju werk time imorrn igen.
OH SWEET HOLY NIGGLETS!!!
KLOCKAN ÄR JU ASMYCKET O.o
Snacka om att det är dags för mig att knyta mig!!!

Kommer hem vid typ 6-tiden imorgon.
Då kommer jag antagligen sätta mig och käka någonting, sen kanske jag blir tvungen att tvätta eller något, men sen! Sen ni! Då sätter jag mig och skriver på nästa kapitel!!! ;)
Believe my words! :) <3

Oh crap! Tiden rullar!
Ni behöver inte tveka innan ni skickar vänförfrågan/skriver till mig på facebook! :)
För den som undrar heter jag Madelene Zeus Morén vilket är omöjligt att missa :)
Jag finns nästan alltid tillgänglig på facebook när jag är hemma, då jag har det i telefonen :)

Men sweet holy moses! Okej, time to go!
Tack för kommentarerna! De bara rullade in och jag älskar dem!
Lika mycket som jag älskar er! <33

Sweet Dreams are made of Biebs! (<-- ooooh, I like that!! :D Damn I'm good sometimes!)

Sheeet! Sorry, men jag har verkligen sjukt svårt för att slita mig märker jag D:
Skriver snart igen!

Love you guys !

Live, Laugh, Love