Bieber Cash -

Where are you now - Kapitel 182

”Jag älskar dig.” sa han innan han snabbt stängde den och antagligen sprang mot bilen. Jag stod och tittade på dörren en stund, jag kom på mig själv med att inse hur annorlunda den var från dörren som jag var van vid. Vid närmare eftertanke var hela huset annorlunda jämfört med vad jag var van vid. Vid flytten hade jag inte ens tänkt på att jag flyttade till ett annat hus. Vad jag visste hade jag alltid bott i huset pappa nu bodde själv i. Jag hade vuxit upp i huset, jag hade vuxit upp i kvarteret. Jag visste vem alla i närheten var, och alla visste vem jag var. Det var en del av min trygghet insåg jag nu. Trots att jag egentligen inte kände mig trygg någonstans utan Justin, så insåg jag nu att huset i Kanada ändå var min stora trygghet. Mitt ställe där jag visste allting, där det inte kom några större överraskningar. Stället som kunde förknippas med mig. Nu hade jag flyttat, till Atlanta, ifrån pappa, ifrån min skola, ifrån det som jag kände till i sömnen. Att flytta var en bra sak, och jag varken klagade eller ångrade mig, men jag konstaterade att jag inte tänkt igenom vad det betydde att flytta. Inte förrän nu, när jag stod i Justin’s hall och stirrade på ytterdörren som inte var det minsta lik dörren därhemma.

Jag vaknade med ett ryck när jag kände hur någon pressade sina läppar mot mina. När jag öppnade mina sömndruckna ögon så möttes dem utav Justin’s nougatbruna blick som tittade ner på mig.

”Det är dags att gå upp nu baby. Jag kör dig till skolan.” sa han tyst och jag blinkade till lite. Vad var klockan egentligen? När jag vände mig mot hans nattduksbord för att ta mig en titt insåg jag att den bara var några minuter innan mitt alarm på mobilen var inställt för ringning. Trött som jag var satte jag mig långsamt upp i sängen och tittade på honom.

”Vill du ha frukost?” frågade han efter att ha granskat mig i vad som antagligen var en halv minut eller liknande. Jag kände efter innan jag skakade på huvudet. Jag hade den tendensen till att inte kunna äta någonting direkt när jag vaknade, och dessutom insåg jag nu att jag skulle börja i en ny skola idag, så jag var lite nervös.

”Okej, jag går ner och pratar med mamma en snabbis, så klä på dig och fixa till dig, och allt vad du nu ska göra, så åker vi sen.” log han och gav mig en snabb puss innan han klev ur sängen och gick ut ur rummet. Jag satt och tittade efter honom ett par sekunder innan jag suckade högt och krälade mig slutligen ut ur sängen jag också. Vad jag skulle ha på mig var någonting jag inte precis var bra på, så jag öppnade garderoben och stirrade på kläderna jag hängt in dagen innan. Det här skulle antagligen ta sin lilla tid, men vad jag förstod så hade jag lite tid på mig också.

Fem över åtta

”Där är Caitlin och Christian.” påpekade Justin och jag såg hur syskonen Beadles kom emot Justin’s bil där vi fortfarande satt. Jag nickade för mig själv innan jag öppnade dörren och klev ur bilen. Caitlin och jag möttes snabbt med en kram och när vi släppte varandra så flinade Caitlin glatt mot mig.

”Det här kommer bli awesome. Jag kan fortfarande inte fatta att du kommer gå i samma skola som mig. På samma lektioner. Det här kommer bli det bästa någonsin!” utbrast hon och jag skrattade lågt åt henne. Någon var i alla fall taggad över min förflyttning. Jag vände huvudet mot Justin och Christian som stod och diskuterade om någonting, och antagligen var det någonting viktigt då båda två såg gravalvarliga ut och dessutom inte släppte varandra med blicken. Jag började nästan tro att dem bråkade när Christian’s ansikte plötsligt sprack upp i ett brett leende.

”Aww c’mon dude! Kunde du inte gett mig en liten chans i alla fall?” muttrade han utan att kunna släppa leendet som präglade hans läppar. Jag himlade roat med ögonen innan jag gick fram till dem och ställde mig bredvid Justin.

”Har ni kul?” flinade jag mot Christian som himlade med ögonen åt mig. De hade kört sin egen form av arga leken, och Christian hade förlorat, som han brukade göra. Man kunde ju nästan tro att Justin fuskade, eftersom att han sällan kunde hålla sig för skratt, men vad jag hade förstått så körde båda två hederligt och utan fusk.

”Taggad D? En stor dag, många att träffa, många att fundera över, många att sätta ner foten framför…” sa han och jag skrattade lågt åt honom.

”Jag klarar mig.” svarade jag och blinkade snabbt åt honom. Han nickade mot mig innan han började se sig omkring på parkeringen.

”Dude, det ringer in snart. Vi ses sen när du kommer hem.” sa Christian till Justin, som nickade till svar. De slog sitt handslag och sen svassade Christian iväg till ett gäng med killar en bit bort. När han kom fram så hälsade alla på honom medan de sneglade på oss där vi stod kvar vid Justin’s Range Rover.

”Aye, Caitlin, gör mig en tjänst är du snäll. Håll koll på henne så att hon inte hamnar i helt fel kretsar. Det är ju lätt gjort.” påpekade Justin till Caitlin och jag log överseende mot honom, trots att hans blick mötte hennes. Hon nickade snabbt och de såg ut att byta en tyst konversation tillsammans.

”Caitlin! C’mon girl!” ropade en rödhårig tjej en bit bort. Caitlin vände sig snabbt mot henne och en annan tjej, en blondin, som gick bredvid henne. Snabbt vinkade hon båda tjejerna till sig och de kom med lätta steg mot oss.

”Jaså du har äntligen plockat med dig tonårssensationen till skolan?” flinade blondinen roat innan hon gav Justin ett sockersött leende.

”Jag hade kunnat ta åt mig äran för det, om han hade varit här för min skull.” skrattade Caitlin innan hon la sin arm över min axel. ”Tjejer, det här är Deztiny. Hon börjar ju här idag, som jag berättade. Dezzie, det här är Rebecca och Laura. Du kan lita på dem här, de tar dig för vad du är, och inte för vem du är.” presenterade Caitlin och jag log mot tjejerna jag hade framför mig. Rebecca, den rödhåriga, såg ut att ha lite skinn på näsan, samtidigt som hon verkade vara den snällaste som gick i ett par skor, om man var på hennes sida och inte var otrevlig. Laura såg också ut att kunna svara tillbaka, men inte på samma sätt som Rebecca.

”Men snälla Caitlin, vem vet inte vem Deztiny Wallie är?” skrattade Rebecca innan hon log mjukt mot mig. ”Du kan vara lugn tjejen. Med oss kan du vara dig själv, vi sprider ingenting vidare, vi låter dig vara Dezzie och inte den berömda Deztiny Wallie. Fråga Caitlin och Christian bara.” log hon och jag nickade tacksamt till henne.

”Okej, det är dags att dra. Skolan börjar om ett par minuter bara och det är ingen bra start om du kommer för sent din första dag Deztiny.” sa Caitlin och gav Justin en snabb kram innan hon backade undan för henne så att jag kunde säga hej då till honom.

”Jag hämtar dig här sen baby. Ring när du slutar, okej?” frågade han och log mot mig. Jag nickade innan jag gav honom en snabb puss.

”Vi ses sen Justin. Pussa på Shawty från mig.” log jag och blinkade mot honom. Han gav mig en lång kyss och det kändes som om han inte planerade på att släppa mig.

”Okej, Dezzie, jag förvarnar er om att det vore smartast att försöka ha en någorlunda låg profil. Det finns många i den här skolan som vet vem du är D, och det finns många som skulle göra i princip vad som helst för att komma åt Justin på något sätt. Så de skulle utan tvekan använda sig utav dig. Så ta det bara lugnt, okej? Ni kan gulla med varandra hemma sen.” sa Caitlin och jag skrattade lågt åt hennes ord. Hon visste vad hon pratade om, och jag förstod henne verkligen. Jag log snabbt mot Justin innan jag pussade honom på kinden.

”Vi ses sen. Jag ringer dig.” viskade jag till honom innan jag vände mig mot Caitlin, Rebecca och Laura för att följa med dem på lektion. Caitlin hade redan kollat med sina lärare och jag skulle ha de flesta utav mina lektioner tillsammans med henne.

”Redo för en galen dag?” frågade Caitlin mjukt och jag skrattade medan jag nickade glatt.

”Aldrig varit mer redo.” svarade jag och vi gick in genom portarna som öppnade en hel värld av nya rum, nya lärare, nya elever och nya människor att akta sig för samt nya människor att lära känna. Något sa mig att det här skulle bli en prövande, men samtidigt bra dag. Nu återstod det bara att se om min känsla var rätt eller fel.

Hur tror ni att dagen går?
Hon är ju rätt känd så det är ju inte precis så att folk inte vill lära känna henne för att antingen komma åt hennes kändisskap eller komma åt Justin...

Så, kan Dezzie hantera alla olika människor?
Eller kommer hon hamna i dåligt umgänge?

Mjaa kommentera gärna vad ni tror :) <3
Ni som vill ha en snabbare uppdatering om när nästa kapitel kommer upp kan antingen adda min facebook; Madelene MaddeBanan Morén eller gilla biebercash.blogg.se :) Där kommer det alltid n uppdatering om när kapitel är ute.
Ni kan även följa YOUAREMYUNICORN på twitter, om ni inte redan gör det. Där får ni också en uppdatering om kapitel :) Och jag följer alltid tillbaka ;)

Så, tack för era gulliga kommentarer :) <3

Love you all (L) <3