Where are you now - Kapitel 132
"Tillåt mig att presentera, ännu en av mina bästa vänner, trots att jag inte känt henne så länge. Hon är helt underbar, och allt jag egentligen kan säga är; säg hej till Jasmine Villegas!"
sa jag medan jag ropade ut de sista orden. Medan jag uttalade hennes namn drog jag av henne kepsen, försiktigt så klart, så att hennes ansikte visades. Hon log mot mig, medan publiken nästan blev som galna. Det här var underbart, och den här dagen blev bättre än jag kunnat föreställa mig, på grund av mina underbara vänner från ovan!Nu satt vi alla i matsalen, vi hade dragit ihop två bord så att alla fick plats. På ena sidan satt Caitlin, jag, Jasmine, Ryan och sky medan Christian, Justin, Chaz och Ellie satt på den andra sidan. Justin hade snabbt, men diskret, tagit platsen framför min och det gick inte en minut innan jag mötte hans blick. Den var intensiv, men samtidigt plågad. Jag trodde att jag förstod honom, för det kändes som om min var precis likadan. Känslan av att sitta så nära den man tyckte om, men inte vara tillåten att röra vid personen. Det var hemskt.
"Så, när kom ni fram till det här?" frågade jag medan jag petade lite i maten. Skolans pizza var inte direkt min favorit, och dessutom var jag lite för uppspelt för att orka äta någonting.
"Typ igår." flinade Justin oskyldigt och jag skrattade förvånat. Skojade han med mig? Sådant här var ju inte någonting man bara kom på helt spontant och sen genomförde.
"Så det finns inget sammarbete mellan skolorna?" frågade jag Ryan som satt bredvid Jasmine och mitt emot Ellie. Han flinade brett mot mig.
"Jo, fast jag vet inte riktigt om det kan kallas sammarbete. Rektorn tyckte att jag och Chaz behövde... Ehm... lite miljöombyte, så de kontaktade din skola, vilket vi inte hade någon som helst aning om, och så kom de överrens om att vi skulle vara här ett par dagar i månaden. Så, här är vi." svarade han och jag skrattade. Det förvånade mig inte alls faktiskt, om jag skulle vara ärlig.
"Ja det låter rätt trovärdigt." mumlade jag innan jag återigen petade i maten.
"Gillar du inte pizza?" frågade Justin förvånat och jag vände roat blicken mot honom.
"Vilket bra minne du har! Jag har ätit pizza när du varit med, fast det verkar du ha glömt bort." påpekade jag och han himlade med ögonen mot mig.
"Du vet vad jag menar." muttrade han och jag log mjukt. Ja, jag visste precis vad han menade, det var bara roligt att jävlas med honom ibland.
"När pizza varken smakar eller luktar som pizza så räknas det inte som pizza." svarade jag och la ner gaffeln. Pizza var någonting som skulle lukta gott, och smaka underbart. Det här luktade egentligen ingenting särskilt och det smakade typ ylletofflor eller något annat snuskigt.
"Jag håller med dig, Dez! När du har slutat så borde vi åka och käka någonting, det här är bara äckligt." föreslog Jasmine och jag nickade uppmuntrande mot henne, det var en superbra idé.
"Ja, jag är på." flinade jag och vi gjorde en high five innan jag diskret tog upp en liten pizza bit och flinade mot Chaz. Han tittade inte på mig utan såg ner på maten han roffade i sig. Mjukt slängde jag pizza-biten på honom och vände sen bort blicken och låtsades som ingenting. I ögonvrån såg jag hur han blängde på Justin, som inte hade någon som helst aning om vad som hänt.
"Vad gör du Justin?" utbrast Chaz när han inte fick någon reaktion av sina blixtrande blickar. Justin såg på honom med förvånad min.
"Ehm, jag äter?" svarade han och såg på de andra runt bordet för att se om de visste vad som flugit i Chaz. Jasmine sneglade på mig och gjorde en djup nick som antagligen kunde räknas som ingenting. Vi två var de enda som visste vad Chaz pratade om, och vi båda två kunde hålla masken.
"Ja, men ät upp din mat då istället för att kasta den på mig." muttrade Chaz och jag kände hur det var på väg att brista för mig. Justin blinkade till förvånat innan han släppte gaffeln och stirrade på Chaz.
"Vad snackar du om? Jag har inte kastat mat på dig. Jag äter ju ser du väl?" fräste han tillbaka och jag blev förvånad, det var inte ofta man hörde Justin fräsa, eller vara kaxig mot någon.
"Så du menar att den här pizzabiten helt plötsligt bara kom farande från taket och träffade mig på kinden?" fräste Chaz tillbaka. De andra runt bordet hade nu tittat upp från sina tallrikar, eller från samtal, och såg nu på vad som försegick mellan Justin och Chaz.
"Nej, det menar jag inte, men jag är inte den enda som sitter vid det här bordet! Vem som helst av de andra sju hade kunnat bestämma sig för att attackera dig med pizza. Varför ska det alltid vara jag som gör allting?" frågade Justin surt och jag kände hur en tår rann nerför min kind på grund av allt skratt som jag försökte hålla inne. Helt slumpmässigt vände Chaz blicken mot mig och kom helt av sig från sina anklagelser mot Justin.
"Gråter du Dezzie?" frågade han försiktigt och förvånat. Jag skakade på huvudet innan jag snabbt reste mig för att rusa ut ur matsalen. Bakom mig hörde jag Jasmine's tysta skratt och de andras frågande röster. När jag kommit ut i korridoren släppte jag efter på mina gränser och skrattade högt medan jag gick mot toaletten.
"Dezzie?" hörde jag Justin fråga bakom mig och vände mig förvånat om. Justin såg både förvånad och lite orolig ut. Jag skakade på huvudet åt honom innan jag fortsatte in på toaletten för att torka bort tårarna som runnit nerför mina kinder.
"Är du glad eller är du ledsen?" frågade han när han kommit efter mig. Han stände försiktigt dörren efter sig och låste.
"Förlåt, jag är inte ledsen. Jag försökte bara hålla mig för skratt, och av ansträngningarna började tårarna komma istället." skrattade jag lågmält. Han la huvudet på sned då han antagligen inte förstod vad jag menade.
"Det var jag som kastade pizzabiten på Chaz. Jag hade ingen aning om att han skulle tro att det direkt var du. Det var bara så komiskt allting." fick jag fram genom mitt skratt. Han himlade med ögonen åt mig.
"Chaz och Ryan tror alltid att det är jag som gör saker, eftersom att jag brukar göra det, men det verkar som om de måste ta med i sina planeringar att när du är med i bilden så är det inte alltid jag." skrattade han nu. Jag flinade bara oskyldigt mot honom innan jag granskade mig i spegeln för att se om det fanns några spår av tårarna kvar. Till min fördel syntes ingenting, förutom att ögonen var halvt blanka.
"Ja, jag säger ju att jag utklassar dig, och det verkar inte bara gälla i vårt krig, utan i resten också." skrattade jag medan han himlade med ögonen igen. Sedan la han en hand vid min midja och drog mig intill sig.
"Hej." viskade han mot mig då det bara var några centimeter mellan våra ansikten.
"Hej på dig du." log jag innan jag tvingade bort mellanrummet mellan oss och lät mina läppar möta hans i en mjuk kyss. Någonting som jag kände att jag behövde efter någon timme utan att röra vid honom. Hans tunga gled försiktigt in i min mun och möttes av min. Jag drog honom närmare mig innan jag lät min högra hand leka med hans hår. Han log mjukt mot mina läppar men avbröt inte kyssen. Någonstans i bakre delen av huvudet insåg jag att vi inte kunde vara där inne hur länge som helst eftersom att det då skulle börja pratas, men jag visste inte hur lång tid det ens hade gått. Ett igenkännande ljud ur min ficka fick mig att avbryta kyssen och hala upp telefonen.
"Hej Jaz!" svarade jag då jag sett på skärmen vem det var som ringde.
"Hej gumman. Var är du någonstans?" frågade hon och jag tog ett halvt steg bort från Justin, för att samla mig igen.
"Inne på toaletten utanför kafeterian. Den stora. Vadådå?" sa jag och hörde sen hur hon förflyttade sig i andra änden.
"Bra, jag är utanför. Jag knackar nu, så släpp in mig." sa hon innan hon la på. Det tog inte lång tid innan det knackade på dörren och efter en blick på mig öppnade Justin dörren. Jasmine smet snabbt in och stängde dörren efter sig.
"Hej, ville bara tala om för er att lunchen typ är slut och folk har börjat strömma ut ur matsalen för att gå till sina lektioner." sa hon innan hon log mot oss.
"Åh, vi lär nog få vänta tills alla har gått in på lektion då. Det kommer nog börja pratas rätt rejält om folk får veta att vi varit inne på samma toalett, särskilt då det redan varit en massa prat om mig och Justin." spekulerade jag och Jasmine nickade instämmande.
"Ja, det är nog bäst. Vill ni att jag ska gå igen?" frågade hon roat och jag himlade med ögonen åt henne innan jag skakade på huvudet.
"Nej, det kommer bara bli konstigt om du kommer ut från toaletten och den låses igen. Du kan stanna kvar. Vi hittar nog på någonting." log jag och hon nickade mjukt. Justin satte sig ner på toalettstolen och drog ner mig i sitt knä.
"Får jag ta en bild?" frågade Jasmine efter att ha stått med ett mjukt leende på läpparna i några sekunder. Jag skrattade lågt innan jag nickade. Hon halade snabbt upp sin mobil och tog en bild. Jag vände huvudet åt sidan för att titta på Justin och han kysste mig. Det förvånade mig, men jag log ändå mot hans mjuka läppar. I bakgrunden hördes ännu ett klick och jag förstod att Jasmine hade tagit ännu en bild.
"Ni är så söta! Det är nästan läskigt." utbrast hon lågt, för att inte väcka uppmärksamhet hos de som gick utanför toaletten och inte hade någon som helst aning om vad som försegick på andra sidan dörren.
"Jasså det tycker du?" frågade jag roat och skrattade mjukt. Hon nickade nöjt åt mig.
"Den som inte tycker det måste vara knäpp. Just sayin'!" svarade hon och jag hörde hur Justin skrattade också. Jag blev lite fundersam en stund, på om Jasmine på något sätt kände att det var fel, att det var jag och inte hon, men hennes ögon speglade ingenting annat än sann glädje.
"Tja, det finns nog en hel del människor som inte skulle säga detsamma. Typ sisådär 10 miljoner beliebers." skrattade jag till svar. Jasmine himlade med ögonen mot mig.
"Faktiskt så är jag rätt säker på att typ 90% skulle avguda dig! Självklart finns det alltid folk som vill ha något att säga till om, även om dem verkligen inte har det, men that's life, isn't it?" förklarade hon och jag kände hur Justin skruvade lite på sig. Han gillade inte det här samtalet, det visste jag mycket väl om.
"Yeah right, nämn en anledning till att de skulle avguda mig!" begärde jag och himlade med ögonen.
"Du är annorlunda." svarade hon bara och ryckte på axlarna. Det var inte ett svar jag väntat mig och verkligen inte heller någonting jag förstod. Jag var inte särskilt annorlunda om man jämförde mig med Jasmine, eller Caitlin. Vi alla tre var extremt lika, förutom att de två var kända.
"Say what?" frågade jag skeptiskt och höjde ögonbrynet åt henne. Hon log bara sitt vanliga, söta leende mot mig.
"Ja, du är annorlunda. Du är inte alls som alla andra. Inte ens vi är särskilt lika när man går in på djupet. Äsch, det är svårt att förklara, ta bara emot och var glad." svarade hon och vände blicken mot spegeln. Hon la håret bakom öronen, förutom en slinga ur luggen som var för kort.
"Jag slår vad om att du har fel, och det kanske bevisas en dag." svarade jag upp innan jag vände blicken mot Justin, som ryckt till vid mina ord.
"Kanske? Vadå, har du planerat att lämna mig?" frågade han bekymrat och jag log mjukt mot honom medan jag skakade lätt på huvudet.
"Nej, jag har verkligen inte något sånt planerat, men man vet aldrig med framtiden. Du kan planera ditt liv så mycket du vill, men livet själv har sin egen plan för dig." log jag och han nickade instämmande.
"Sant... men jag hoppas att livet har valt det här för dig!" svarade han och gav mig en mjuk kyss. Han var bara alltför söt. Jag förstod mig inte alls på alla haters. Visserligen kände dem honom ju inte, men ändå. Charmigare sötnos får man ju leta efter rätt länge om man ska hitta någon.
"Åh, Caitlin smsade. Korridoren är tom nu, så vi kan pysa ut." berättade Jasmine och jag avbröt motvilligt kyssen. Jag hade alltid hatat trånga utrymmen, sen en incident när jag var yngre, och även om toaletten inte var pytteliten, så var det ändå jobbigt. Dock var det lättare när man hade folk med sig i samma utrymme än om man skulle vara helt själv.
"Härligt, jag kan knappt vänta innan jag kommer ut härifrån!" mumlade jag och ställde mig upp. Justin tog tag i mig för att få mig att stå stilla medan han reste sig upp. Förvånat vände jag blicken mot honom och han log bara oskyldigt innan han kysste mig. Kyssen var laddad, så laddad att jag antagligen fallit bakåt om han inte hållt i mig. När han avbröt den fortsatte jag se förvånat på honom, var hade det där kommit från egentligen?
"Jag måste ju livnära mig på det lilla jag får, eftersom att vi ska gå typ en meter ifrån varandra resten av dagen tills vi kommer hem till dig." förklarade han och jag skrattade lågt innan jag gick mot dörren för att öppna den. När jag kom ut var det en enorm befrielse. Luften var mjuk, ny och väldigt saknad. Caitlin, Chaz, Ryan och Christian satt i de två sofforna utanför matsalen.
"Åh, äntligen. Vad gjorde ni där inne egentligen?" muttrade Chaz trött när han fick syn på oss.
"Tja, ingenting du har i tankarna i alla fall." flinade jag mot honom och han himlade med ögonen, men ett leende undslapp hans läppar.
"Var är Sky och Ellie?" frågade jag när jag insett att de inte var någonstans i närheten.
"De gick på lektion. Ellie sa att hon skulle säga till er lärare att du visar oss runt skolan. Dessutom verkar det som om någon random vuxen vill att du ska gå runt i klasserna för att låta alla få en chans att träffa den berömda Justin Bieber." förklarade hon och vid de sista orden tittade hon menande på mig.
"Ledsen, men det kommer inte hända. Justin Bieber har semester en dag till. Han börjar jobba först imorgon. Just nu finns bara Justin här, och han duger inte för tillfället." svarade Justin istället för mig. Jag hade varit på väg att acceptera ordern eftersom att jag inte hade någon lust till att gå på lektion, men jag förstod honom. Han var ledig i en enda dag till, och då vill han väl inte tillbringa den dagen med folk som vill ha hans autografer och ta kort med dem.
"Se det som en mjukstart. Vad ska vi annars göra medan Dezzie jobbar arslet av sig på en tråkig spanskalektion? Det är ju inte precis så att vi kommer förstå vad hon snackar om." envisades Caitlin medan Christian, Chaz och Ryan skrattade instämmande. Justin rynkade ihop ögonbrynen innan han suckade.
"Fine. Leggo!" muttrade han och vände blicken mot mig, antagligen för att bli guidad.
"Du behöver inte göra det om du inte vill vet du. Jag kan alltid fråga om..." försökte jag men Justin la sitt finger över mina läppar.
"Äsch, det är lugnt shawty. Det är en mjukstart, och det är alltid roligt att träffa nytt folk." flinade han. Jag suckade och nickade innan jag visade dem vägen till det första klassrummet. Jag skulle åtminstone slippa lektionen.
Sorry, det blev fel först :S
Nu är det rätt dock :)
Hoppas ni gillar't :) <3
Kram <3
Kommentarer
Postat av: Johanna
mer mer emr :D
Postat av: elin
Har saknat novelln :) Älskar! :P
Postat av: K A R I N
Härligt att höra att du är tillbaka! Jag tror nog vi alla har saknat dina underbara kapitel! :) och ett långt kapitel var det du hade knådat ihop oxå! Me like! :)
Postat av: Bettan<3
Jättebra!!<333
Meeeeeeeeeeeeeer!!!!!
Trackback
