Bieber Cash

"Wow, jag håller med, sjukt bra överraskningar!" log jag mot Chaz och Ryan. De såg på varandra innan de flinade hånfullt mot mig.

"The game has just begun, honey!" skrattade Chaz och mitt leende försvann. Det var mer än så här.

---

---

"Okej, till nästa överraskning så ska du få lyssna till en underbart vacker låt, tycker jag då. Så får du gissa utifrån det. Det kan vara precis vad som helst, en person, ett djur, någonting ätbart. Ja, allt möjligt helt enkelt. Fast någonting ätbart skulle ju så klart inte sitta fel..." jag skrockade lätt vid de sista orden Chaz uttalade. Han tänkte då alltid på mat.

"Var inte en sån tjockis! Det är ju snart lunch!" fick jag fram mellan skratten. Några ut publiken instämde i mitt skratt och jag blinkade snabbt mot dem.

"Jaha, någon som är mer nyfiken än vad jag är på det här? Någon som vill byta plats kanske?" frågade jag skoleleverna som tittade på varandra.

"Aye! Försök inte ens! Det är inte tillåtet enligt reglerna. Tyst nu, ta på dig ögonbindeln och var en snäll flicka så att vi kan sätta fart med det här nu!" beordrade Ryan och jag himlade med ögonen mot honom.

"Ska jag försöka vara en snäll flicka? Lycka till med det!" muttrade jag åt honom men han flinade bara tillbaka innan han satte på mig ögonbindeln. Jag väntade spänt på att låten skulle komma, och kunde inte låta bli att faktiskt känna mig enormt nyfiken på vad överraskningen var. Musiken sattes igång och ett igenkännande ekade till i bakhuvudet, även om jag inte var säker på vad det var.

"Alright, let's go! There's gonna be one less lonely girl, one less lonely girl. It's gonna be one less lonely girl, one less lonely girl!" hörde jag en röst som jag skulle kunna känna igen överallt. Mer av låten hörde jag dock för tillfället inte. Om det berodde på att det var en paus i låten, eller om det var för att resten av eleverna skrek som galna, visste jag inte. Fast jag satsade på det sistnämda. Till slut lyckades jag urskilja hans röst ur sorlet av andra, gällande skrik, och satt bara och njöt av det. Någon la en hand på min kind och jag kände andetag mot min hud.

"Surprise." mumlade Justin i mitt öra och gav mig en snabb puss på kinden. Någon tog av mig ögonbindeln, och i ögonvrån såg jag att det var Caitlin. Jag vände snabbt blicken mot henne och hon log varmt tillbaka. En hand på min drog mig tillbaka till verkligheten och jag kände hur Justin drog mig upp och puttade sen undan stolen så att den gled in i hörnet, nära att träffa Ryan som stått och tittat åt ett annat håll med ett leende på läpparna. Innan jag hunnit tänka mer på det hade Justin börjat dansa med mig medan han fortsatte sjunga. Han hade ju ett headset så han behövde ju inte precis hålla i micken för att han skulle höras ändå.

"I'm gonna put you first
I'll show you what you're worth
If you let me inside of your world,
There's gonna be one less lonely girl!"

avslutade han slutligen låten och snurrade mig för att sedan ge mig en varm kram. Mina klasskamrater tjöt nedanför scenen och jag log ner mot dem. Ett ansikte fångade min uppmärksamhet och jag stog och stirrade på det en stund innan jag insåg vem det var. Jag kunde först inte tro det, men jag hade ju faktiskt lärt mig vid det här tillfället att ingenting var omöjligt, särskilt inte när det var Justin, Chaz och Ryan vi snackade om med Caitlin och Christian med sig på ett hörn. Utan att släppa ansiktet med blicken tog jag upp micken som låg vid scenkanten. Ansiktet log varmt och jag fick bekräftat om att det var den jag trodde att det var. Ansiktet var väl dolt under en röd keps och hennes mörka svarta hår var uppsatt i en sned fläta. Hennes hoodie var uppdragen så att folk inte direkt skulle känna igen henne.

"Well, det här är helt perfekt, och det var verkligen en stor överraskning, tack Ryan och Chaz! Däremot så gillar jag ju inte att ta emot så här mycket uppmärksamhet själv, även om det mesta ligger på Justin så klart. I alla fall, så skulle jag vilja ha upp en ur publiken hit upp. Någon som är intresserad?" frågade jag och såg ut över publiken med ett lekfullt leende. Jag såg hela tiden på den dolda flickan, för att hon inte skulle försvinna utom synhåll, medan jag smidigt hoppade nerför scenen. De var extremt mycket lugnare än vad tjejer på en riktigt Justin konsert hade reagerat om jag sagt detsamma där, men det var inte precis tyst i balsalen.

"Justin, eller någont, sätt på lite musik." sa jag medan jag gick fram och tillbaka en stund. Det märktes att det var Caitlin som valde låt, inte för att jag inte gillade den, men Pretty Girl Swag var inte precis någonting som någon av killarna skulle välja. Jag gick en vända till för att se ut som om jag försökte välja någon, och helt utan förvarning vände jag mig inåt publiken för att hämta henne, den dolda flickan som snart skulle bli odold.

"Vill du följa med upp?" log jag och hennes ögon speglade humorn innan hon nickade och följde med mig upp. När vi kom upp på scenen så stannade jag henne och sen bad jag Caitlin sänka ljudet lite, vilket var en motvillig handling från hennes sida.

"Okej allihop. Jag antar att de flesta vet precis vilka som står här uppe, men jag tänker ändå presentera dem. Inte som kändisar, eller kompisar till kändisar eller whatever, utan som mina vänner." började jag och kände hur någon tog ett fast grepp i min midja. När jag slängde en skrämd blick mot personen insåg jag att det bara var Caitlin. Jag ville inte att Justin skulle göra något misstag eller så genom att göra någonting han inte tänker på.

"Okej, då börjar vi med en av mina absolut bästa vänner, som alltid är här för mig, no matter what! Caitlin Beadles!" sa jag i mikrofonen och hon vinkade till folket. Utan att vänta på någonting alls gick jag vidare och ställde mig bredvid Christian.

"En av de roligaste och mest underbaraste människorna som finns står bredvid mig här. My lil' bro, Christian Beadles!" fortsatte jag och publiken tjöt lite mer, antagligen på grund av att de flesta av de yngre tjejerna fullkomligt älskade honom. Inte för att det var så förvånandsvärt då, jag menar, det var ju Christian vi snackade om.

"Sen går vi vidare till mänsklighetens Piff och Puff! Dessa två knasbollar får mig alltid att skratta. De är helt underbara vänner och dem förtjänar inget annat än det absolut bästa! Ryan Butler och Chaz Somerz!" ropade jag i micken och skulle precis gå vidare innan jag kände en hand på min vänstra axel.

"Jag vet inte om jag kanske missförstår det hela, men du fick det precis till att låta som om Ryan var den smarta utav mig och honom." muttrade han i sin egen mick och jag flinade.

"Du missförstår inte, det är ren fakta. Get used to it!" skrattade jag och han himlade med ögonen. Jag kunde dock se att det ryckte i mungiporna på honom, han var allt bra söt han.

"Sen, till den personen jag antar att ni känner igen mer än de andra. Han är helt underbar, världens snällaste människa som går i ett par skor. Han ställer alltid upp för sina vänner, trots att det inte är det lättaste för honom. Däremot vet jag att om någonting skulle hända med hans vänner medan han var borta, så skulle han inte tveka med att ta första plan till oss! Han är fantastisk och för er är han kändisen Justin Bieber, medan han för mig är den underbara vännen, Justin." babblade jag på och kände hur han gav mig en snabb kram. Diskret puttade jag bort honom lite, för att visa att han inte skulle göra för mycket. Han gav mig en snabb nick innan han vände sig mot publiken.

"Men, jag måste ha glömt bort en sak. Jag måste ju få presentera för er tjejen som jag drog upp ur publiken. Ni vet vem hon är, men jag tror att det är någon ni minst förväntade er!" började jag och hörde hur det tystnade i salen bortsett från några som viskade till varandra.

"Tillåt mig att presentera, ännu en av mina bästa vänner, trots att jag inte känt henne så länge. Hon är helt underbar, och allt jag egentligen kan säga är; säg hej till Jasmine Villegas!" sa jag medan jag ropade ut de sista orden. Medan jag uttalade hennes namn drog jag av henne kepsen, försiktigt så klart, så att hennes ansikte visades. Hon log mot mig, medan publiken nästan blev som galna. Det här var underbart, och den här dagen blev bättre än jag kunnat föreställa mig, på grund av mina underbara vänner från ovan!

---

---

Så, där har ni överraskningen! :)
En extremt förändring till hur hon trodde det skulle bli va? :P

Jag måste åka iväg till banken typ nu och jag vet inte när jag kommer "hem" (tillbaka till Peter).
Därför vet jag inte om jag kommer kunna skriva ett till kapitel innan jag åker.

Men hur som helst så vet ni ju att jag kommer skriva så mycket jag kan hemma.
Har dessutom fått extremt mycket mer inspiration då jag kollade på Never Say Never igår ;)

Men hoppas ni gillar't, och jag vill tacka för era underbara kommentarer! Ni är fullständigt bäst! <3

Love you guys! <333 :)

Smile, Be Nice, Have Fun