Bieber Cash

"Tänkte att det kanske var snällast mot Justin att pausa, eftersom att han tydligen inte har sett den." förklarade Ellie när jag satte mig i soffan, återigen mellan Ellie och Justin. Ellie lutade sig mot Sky, som satt på hennes andra sida, och han höll en arm runt henne. Jag och Justin ställde ner alla godsaker, och sedan delade jag ut muggarna till var och en. Ellie fick den gula, det hade alltid varit hennes favoritfärg. Justin som älskade lila, fick den lila, medan Sky fick den som var orange och jag tog den blåa.

"Alla klara?" frågade jag och granskade allihop i tur och ordning, för att få nickar till svar, innan jag satte igång filmen och omedvetet kröp ihop lite intill Justin.

---

---

"Är det säkert att jag inte ska hjälpa dig städa undan lite?" frågade Ellie ännu en gång men jag log bara mot henne i dörren. Hon och Sky skulle åka hem eftersom att det var skola imorgon och de behövde varva ner lite.

"Absolut! Åk hem ni! Jag och Justin klarar det här galant!" svarade jag och hoppades att det var sista gången jag behövde tjata om det. Däremot kände jag henne tillräckligt väl för att veta att hon skulle fortsatte tills Sky puttade in henne i bilen och körde iväg härifrån, det var bara sådan som hon var.

"Det var ju det jag var rädd för, jag tänkte att jag kanske kunde bespara honom att få en disktrasa upptryckt i ansiktet!." påpekade hon roat och jag himlade med ögonen. Hon verkade inte riktigt ha kunnat förstå att vi faktiskt hade haft ett kökskrig.

"För det första, så var det en diskborste jag använde, han använde disktrasan mot mig. Och för det andra..." började jag, men avbröts av att någon höll om mig bakifrån. Jag behövde inte ens vända huvudet bakåt för att veta att det var Justin.

"Och för det andra, så är jag en stor pojke, och kan ta hand om mig själv." avslutade han min mening och jag log för mig själv. Ellie log också, men inte mot mig, utan mot Justin.

"Skyll dig själv då." skrattade hon medan hon flyttade lite på sig då Sky öppnade toalettdörren. Han log smått innan han ställde sig bredvid Ellie.

"Vi ses imorrn gumman! Jag hör av mig senare om när jag åker." sa jag och kramade om Ellie. Hon kramade mig hårt tillbaka en stund, det märktes att hon saknat mig, för hon ville inte gärna släppa taget. När hon slutligen släppt mig vände jag mig mot Sky och gav honom en kram.

"Hej då Lillan! Vi ses väl imorgon skulle jag tro." sa han och jag himlade med ögonen. Tänk att alla skulle kalla mig Lillan, det förstod inte jag. När jag släppte honom så såg jag att Justin hade kramat Ellie, och när jag backade undan från Sky så kramades dem också. Det såg rätt gulligt ut, Justin som alltid kramades med alla, och sen Sky som inte kramades särskilt ofta, men det såg inte direkt ut som om han led utav det.

"Hej då! Jag hoppas att vi ses snart igen! Ha det bra Ellie! Och ta't lugnt nu med allt Sky." log Justin och de båda omnämnda nickade. Jag vinkade åt dem när Sky öppnade dörren och tog med sig Ellie ut. Det var varmt ute, så jag ställde upp dörren, och på så vis kunde jag vinka till dem tills de åkte. Återigen stod Justin bakom mig och höll om mig. Jag lutade mig försiktigt mot honom och han la sin haka mot min axel.

"Värst vad du och Sky har blivit bra kompisar då." påpekade jag glatt när dem åkte iväg. Jag vände huvudet mot Justin och log mot honom.

"Är det så svårt att tänka sig att jag kan komma bra överrens med folk, bara för att jag har en liten pluttig karriär?" flinade han och jag himlade med ögonen åt honom.

"Liten? Pluttig? Jag tror du menar en enorm och världsstor karriär." rättade jag honom innan jag snabbt kysste honom och gick sedan mot vardagsrummet för att plocka undan de halvtomma skålarna.

"Äsch, det är väl inte ingen världslig sak?" sa Justin och när jag vände mig mot honom så flinade han bara mot mig.

"Nu var du bra klyftig va?" skrattade jag medan jag la mina händer på hans axlar, eftersom att han hade kommit tillräckligt nära. Han kom ytterligare närmre och la sin vänstra hand vid min midja, och den högre la han på min kind.

"Jag har mina stunder." svarade han innan han mjukt lät sina läppar snudda vid mina. Jag besvarade kyssen och långt bak i huvudet registrerade jag att jag backade. Eller snarare, så gick Justin framåt, så jag var tvungen att backa. Till slut kände jag hur soffan tog emot och innan jag hunnit avvärja det, så hade jag fallit bakåt, i soffan, med Justin över mig. Trots det slutade han inte kyssa mig, och hade jag inte varit upptagen med att vara uppslukad i Justin, så hade jag nog börjat skratta.

"Smidigt." viskade jag mot hans läppar och han nickade kort medan han la sin hand under mitt linne, mot min mage. Beröringen var brännhet, men oerhört behaglig. Jag kände en rysning och log innan jag drev på kyssen. För att se om jag hade samma effekt på Justin, som han hade på mig, lät jag lugnt mina händer vandra ner för hans rygg och sedan in under hans tröja. Jag kunde inte hindra mig själv ifrån att le, när jag kände hur huden under mina händer knottrades smått. Jag hade kanske inte fullt samma effekt som han hade på mig, men lite hade jag i alla fall. Mina tankar försvann när hans läppar lämnade mina och istället sökte sig nerför min hals.

"Plötsligt låter det inte lika intressant att åka på tour..." viskade Justin efter en stund mot mitt högra nyckelben. Jag blinkade till lite för att förstå orden han nyss uttalat. Jag insåg då att jag inte var helt säker på att han riktigt förstod hur galen han gjorde mig. Jag tänkte en stund innan hans ord inte längre bara var olika ihopsatta bokstäver, utan faktiskt formades till en mening med en innebörd.

"Inte en chans sötnos, du ska åka och göra en massa tjejer glada." svarade jag efter att jag svalt. Även om jag faktiskt menade det, så kändes det otroligt svårt för mig att släppa iväg honom, när vi precis blivit tillsammans, till och med precis egentligen träffats.

"Det där lät inte särskilt övertygande." påpekade han och jag flinade lite innan jag puttade bort honom från mig. Han tittade på mig med förvånat uttryck.

"Jag övertygar dig!" förklarade jag och satte mig upp med en meters avstånd från honom. Han rynkade ögonbrynen mot mig och såg på mig med ett missnöjt uttryck i ansiktet.

"Nej, du retas! Det är en stor skillnad!" sa han bara medan han blängde på mig. Jag skrattade innan jag flyttade mig lite närmare honom, men fortfarande utan att röra vid honom.

"Jag hjälper dig att motstå frästelsen, så att du kan klara dig i de kommande två månaderna!" förklarade jag tålmodigt men gav honom samtidigt ett mjukt leende. Han flinade snabbt innan han slängde sig över mig, så att jag hamnade på rygg, och han stod på alla fyra över mig.

"Vem har sagt att jag tänker åka?" frågade han och höjde lugnt ett ögonbryn, medan han log brett. Jag himlade med ögonen och suckade.

"Jag, du, din mamma, Scooter, typ alla. Du är medveten om att dina fans skulle bli helt förkrossade om du ställde in va? Snacka om att folk inte direkt skulle gilla mig efter de." påpekade jag. Jag visste att det var hans svaga länk. Relationen han hade med sina fans var så fascinerande att man nästan blev tårögd när man såg det. Hans leende ansikte försattes i ett plågat uttryck och han backade undan och satte sig ner igen.

"Justin, du älskar dina fans, dem har fått dig dit du är nu. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, jag kommer aldrig någonsin ställa mig emellan dig och dem. Ni tillsammans är en enda stor familj, och dem finns där för dig mer än för någon annan. Jag finns här när du kommer tillbaka! Dessutom lever vi inte på stenåldern, utan vi har teknologi-prylar som du kanske har någon aning om vad de är. Typ som mobiltelefoner, eller som kanske datorer med någonting som kallas msn. Det är ett chat-program som man kan vara social på. Sen finns det ju något som kallas web-cam. Det är något man använder så att ma..." pratade jag på och flinade mmot honom, innan han slutligen avbröt mig.

"Okej, okej! Jag fattar!" skrattade han och jag flinade mot honom. Det jag försökt förmedla hade gått in i huvudet på honom, och han förstod min synpunkt, vare sig han gillade det eller inte.

"Så, vi umgås så mycket vi kan tills du åker, sen håller vi så klart kontakten när du är borta, och sen ses vi igen!" sa jag och log åt min vackert formulerade plan. Han skrattade lågt, men såg inte helt och hållet nöjd ut.

"Justin, allting löser sig! Vi klarar det här." log jag och la en hand mot hans kind. Han log lite mot mig och jag kysste honom snabbt.

"Ja det gör vi nog." svarade han innan han tog min hand och kysste den ömt.

---

---

FÖRLÅT!!!
Jag vet att det gåt hela tre dagar innan ni fått det här kapitlet!
Men jag har inte haft tillgång till internet alls!

Ska be mamma installera word på min data, så att jag kan skriva där, och sen bara kasta upp dem när jag får tillgång till en uppkoppling!

Hoppas dock att ni gillar det här, och jag är tacksam över att ni är så tålmodiga just nu! <3

Love you all!
Och tackar så mycket för alla kommentarer! :)
Jag står dock fast vid att ni ger mig så otroligt mycket mer än vad ni får tillbaka! <3

Dream, Laugh, Believe