Bieber Cash

"Så, vi umgås så mycket vi kan tills du åker, sen håller vi så klart kontakten när du är borta, och sen ses vi igen!" sa jag och log åt min vackert formulerade plan. Han skrattade lågt, men såg inte helt och hållet nöjd ut.

"Justin, allting löser sig! Vi klarar det här." log jag och la en hand mot hans kind. Han log lite mot mig och jag kysste honom snabbt.

"Ja det gör vi nog." svarade han innan han tog min hand och kysste den ömt.

---

---

Jag sträckte sömndrucket på mig i sängen och slängde en dåsig blick på klockan, det var snart dags att bege sig till skolan. Jag suckade lågt innan jag vände blicken mot Justin, som låg bredvid mig med ett fridfullt uttryck i ansiktet. Försiktigt, för att inte väcka honom, gled jag ur sängen och tassade bort till garderoben för att ta fram en uppsättning kläder som jag skulle ta på mig efter att jag duschat. Jag vet inte hur länge jag stod där och funderade, men till slut tröttnade jag och smög ut ur rummet för att pysa in i duschen. Det var skönt att känna det varma vattnet rinna över min hud och det gav mig rysningar. Det fanns nästan inget bättre sätt att vakna till på. Lugnt och melodiskt masserade jag in shampoot i hårbotten innan jag noga sköljde ur det för att sedan ersätta det med balsam. Hur jag än gjorde kunde jag inte dra ut på det längre, och stängde med en suck av vattnet för att sedan kliva ut dushen och mötas av en immig spegel. Efter att ha svept in mig i en handduk, och efter att ha dragit fram ännu en handduk till att torka håret, öppnade jag slutligen badrumsdörren för att släppa in den kyliga luften. Återigen rös jag, av välbehag. Med lätta steg gick jag in i mitt rum igen och sedan bort till fönstret för att se vad det var för väder ute, det skulle antagligen bli soligt, men samtidigt kyligare än dagen innan. Jag höll inne en suck när jag drog fram mina jeansleggins och en vit t-shirt som gick ner lite över rumpan. Trycket fram föreställde ett brustet hjärta med en böjd nyckel bredvid. Med mörkt röda bokstäver stod det; you had the key to my heart, and you threw it away like it wasn't worth anything. För mig var det bara en enormt skön och snygg tröja, men medan jag stod framför spegeln och torkade håret med den lilla handduken, insåg jag att texten faktiskt kunde ha en viss betydelse i nuläget. Allt påminde mig om de senaste dagarnas händelser. Allt med Christopher, Vanja och så klart Justin. Det var nästan skrämmande hur allting i mitt liv, som jag varit så säker på innan, hade tvärvänt och gått i en helt annan riktning än jag trott varit möjligt. Tankarna och funderingarna försatte mig i en djup trans, men till slut lyckades jag bryta det och slängde ännu en blick mot klockan som stod på nattduksbordet. Det var inte lång tid kvar tills jag var tvungen att åka, så jag drog fram en papperslapp från ett av skrivbordets lådor och krafsade ner några ord på den till Justin, eftersom att han skulle vara kvar hemma när jag var i skolan under några timmar.

Godmorgon sömntuta! :)
När du läser det här sitter jag antagligen och tråkar i skolan.
Det finns mat i kylskåpet, så det är bara att ta för dig när du blir hungrig.
Är det något så är det bara att ringa på mobilen! :)
Skicka ett sms när du vaknat så ringer jag till dig, du kommer säkerligen behöva muntra upp mig rätt rejält ^^
Ha det bra, vi hörs sen!
Puss <3

Jag läste igenom texten jag skrivit och log sen mjukt innan jag klistrade upp den på dörren, då skulle han med all säkerhet se den när han lämnade rummet. Efter ytterligare en blick på klockan insåg jag att jag behövde åka, så jag tog min vanliga väska, mina nycklar och min mobil för att sedan ta mig ut genom sovrumsdörren och vidare mot hallen för att ta på mig mina svarta högklackade stövlar. Från köket hörde jag hur ett av skåpen slogs igen och jag tittade in i valvet för att se pappa gå omkring med en kaffekopp med en morgonrock på sig. Han såg vild ut, det gjorde han alltid på morgonen innan han vaknat till.

"Jag drar nu pappa. Justin ligger och sover, så låt honom sova. Om han vaknat innan du åker så kan du väl visa honom extranyckeln om han skulle behöva gå ut eller något?" frågade jag snabbt och pappa nickade trött mot mig. Det var ingen idé att fortsätta prata med honom, på morgonen var det bara en liten, en ytterst liten, del av det man sa som faktiskt fastnade. Han var ganska fascinerande på det sättet.

"Hej då gumman! Vi ses sen!" svarade han och jag nickade lugnt innan jag gick tillbaka ut i hallen för att ta ner bilnyckeln ifrån kroken och sedan vidare ut i den soliga morgonen. Bilen var kall när jag hoppade in i den, men den var inte så kall att man satt och hackade tänder. Den gamla Chevan startade på första försöket och jag backade lugnt ut från garageuppfarten innan jag körde iväg mot skolan, för att träffa alla kompisar, stå ut med Christopher's försök i att bortförklara sig och dessutom en lång saknad efter Justin. Det här var ju ett smakprov på hur det skulle bli när han var på turné. Något som jag helst inte ville tänka så mycket på. I över en vecka hade jag haft honom vid min sida varje dag, och jag hade vant mig vid det skrämmande fort. När jag körde ut ur kvarteret så kändes det nästan som om hälften av mig fortfarande låg kvar i min säng och sov, och det var väl det den gjorde också.

---

---

ÄNTLIGEN va? ^^

Jag är i värmland nu, för att fira midsommar med några släktingar, och jag var smart nog som tog med mig datorn! ^^

Så nu kommer det komma upp lite kapitel!
Det är jag skyldig er med tanke på hur fantastiskt underbara och fantastiska ni är mot mig! <3

Jag har skrivit till kapitel 126 på datorn, så det kommer ni få upp efter varandra här, sen ska jag väl försöka skriva så ofta jag kan! :)

Älskar er alla oändligt mycket! <333

Dream, Laugh, Believe