Bieber Cash

Where are you now - Kapitel 124

"Hej då gumman! Vi ses sen!"

"Deztiny, hör du på vad jag säger?"

frågade Christopher irriterat under lektionen. Han hade varit snabb med att sätta sig bredvid mig, och eftersom att läraren kommit in i klassrummet och startat lektionen, hade jag inte kunnat hindra honom.

"Jag bryr mig inte om vad du säger, vad är det du inte förstår?" muttrade jag irriterat till honom utan att så mycket som snegla på honom. Hittills hade jag lyckats ignorera honom, men han gav sig inte i första taget, det hade han aldrig gjort. Han suckade frustrerat bredvid mig, men jag struntade i det. Just nu var allting alldeles för färskt för att jag ens skulle vilja se på honom.

"Kom igen baby! Du vet att jag är ledsen över vad jag gjorde!" mumlade han hjälplöst och jag fnös ljudligt. Högt nog för att läraren skulle spänna blicken i mig.

"Jag är inte din baby!" svarade jag bara medan jag försiktigt och ljudlöst rev av en bit papper ur anteckningsblocket. Snabbt krafsade jag ner två rader ur en låt som passade läskigt bra in i sammanhanget.

Don't tell me you're sorry, coz you're not!
I know you're only sorry you got caught!

Christopher läste lappen som jag skickat över till honom och han suckade frustrerat innan han rev sönder lappen i småbitar. Därefter sa han inte mer, men kände jag honom rätt så skulle det komma efter lektionen. Det var en halvtimme kvar att uthärda och jag önskade att det kunde gå snabbare, jag vill hem. Läraren gav oss någon jobbig uppgift som vi skulle göra göra innan lektionens slut, men där kom min räddning. Telefonen vibrerade i fickan på mig och jag andades ut innan jag drog upp den och reste mig upp.

"Jag måste ta det här samtalet, det är viktigt." sa jag medan jag skyndade mig ut ur klassrummet och gjorde en antydan till att det inte var diskuterbart. Snabbt stängde jag dörren till klassrummet och tittade på displayen, och jag kände lättnaden sprida sig i kroppen på mig.

"Hej! Åh tack och lov för att du räddade mig!" sa jag när jag tryckt på grön lur. Justin's skrockade mjukt i andra änden och det fick mig att le.

"Är det så illa?" frågade han mjukt, och jag kunde höra en både road ton samt en nästintill orolig ton i hans röst. Jag suckade medan jag satte mig ner med ryggen mot skåpet som jag blivit tilldelad.

"Det beror på hur man ser det, men om det är illa att bli attackerad med ursäkter från någon som man inte ens vill se just nu, och dessutom vara där man inte har särskilt stor lust att vara för tillfället så, ja, då är det mer än illa!" svarade jag innan jag drog min fria hand genom mitt mjuka hår.

"Under andra omständigheter hade jag gjort dig sällskap!" svarade han och jag log förbryllat, jag förstod inte riktigt vad det var han menade.

"Under andra omständigheter?" ekade jag oförstående.

"Ja, hade jag inte varit världskänd så hade jag gärna gjort dig sällskap." förtydligade han det och jag skrattade mjukt.

"Snacka om upplopp det hade blivit om du skulle komma hit! Jag vågar knappt tänka tanken ens en gång." skrattade jag och Justin stämde in med sitt vanliga, alltför hemmaliknande skratt. Han fick mig att glömma mina bekymmer för tillfället, vilket var något jag uppskattade hos honom. Bara genom att prata med honom mådde jag så mycket bättre.

"Ja det kan man nog kalla det, om upplopp nu inte är lite av en underbedrift." svarade han och jag log, trots att han ibland hade svårt att inse det själv, så kunde han faktiskt erkänna att han var enormt stor, genom hela världen. Däremot var jag osäker på om han egentligen visste om det själv.

"Så, vad sysselsätter du dig med då?" frågade jag honom halvhjärtat. Jag kunde nästan sätta hundra spänn på att vad han än gjorde så skulle det göra mig avsundsjuk.

"Scooter ringde och väckte mig, han förklarade lite inför på onsdag, sen så har jag nästan precis pratat med Jasmine." berättade han och jag bannade mig själv för att jag haft rätt. Jag skulle mycket hellre ligga i min mysiga säng och prata med Jaz än vara här i skolan och lyssna på Christopher's eviga tjat.

"Du får förklara planen för mig när jag kommer hem sen. Hur det blir på onsdag, när du åker och det där." sa jag och häpnade över att min röst lät så lugn som den gjorde. Jag skulle ju sakna honom, extremt mycket, men samtidigt var ju det här någonting som var oundvikligt, och jag skulle aldrig be honom stanna för min skull.

"Ja, vi kan ta det senare. När slutar du idag då? I miss you already!" suckade han i telefonen och jag motstod febrilt lusten att göra detsamma. Istället klistrade jag på ett mjukt leende på läpparna innan jag svarade med en nästintill glad stämma.

"Jag slutar egentligen klockan 3, men tydligen ska lärarna på något möte, så jag går på lunch typ... nu, och sen så har jag bara en lektion kvar. Jag borde vara hemma omkring halv två." svarade jag med en fäst blick på klockan.
"Okej, om två timmar då. Vad ska jag hitta på i två timmar hade du tänkt dig?" frågade han men jag log bara roat åt honom. Ibland kunde han bete sig som om han var helt och hållet låst, vilket han antagligen var när det kryllade av paparazzi's och sånt omkring honom.

"Du kan ju alltid låna min dator, eller kolla på tv, eller nåt... Två timmar går relativt fort vet du." svarade jag medan jag motvilligt reste mig upp när jag insåg att klassrumsdörren öppnades och mina klasskompisar vällde ut för att gå på lunch.

"Åh, jag går på lunch nu, men vi hörs sen, okej?" sa jag tyst när jag kände blickarna från mina klasskamrater. Ellie stannade till när hon såg mig och kom fram till mig för att vi skulle kunna gå tillsammans, något vi alltid gjorde, eller ja, oftast i alla fall.

"Gör så du, jag hittar på något, och så ses vi snart. Puss." sa han innan han la på. Det var skönt att han inte väntade sig ett puss tillbaka, det skulle sätta mig i en jobbig situation om fel personer hörde det. Det kunde vara så jag avslutade samtal med vissa av mina kompisar, men det var ju lite skillnad mellan kompisar och pojkvän, och jag var verkligen usel på att ljuga.

"Kommer du, Dez?" frågade Ellie när jag lagt ner telefonen i fickan och rest mig upp.

"Japp, dags att möta ett oändligt tjat från Christopher och antagligen ett par kommentarer från Nathalie." mumlade jag medan vi gick iväg mot cafeterian. Jag var nästan 100% säker på att jag inte skulle få äta ifred den här lunchen, och tänk så rätt jag hade.

---

---

Vad tror ni? Kommer hon bli överöst med tjat från honom?
Och kanske ett par kommentarer från den där Nathalie...

Det känns bra att kunna lägga ut lite kapitel nu igen! <3

Dream, Laugh, Believer

svarade han och jag nickade lugnt innan jag gick tillbaka ut i hallen för att ta ner bilnyckeln ifrån kroken och sedan vidare ut i den soliga morgonen. Bilen var kall när jag hoppade in i den, men den var inte så kall att man satt och hackade tänder. Den gamla Chevan startade på första försöket och jag backade lugnt ut från garageuppfarten innan jag körde iväg mot skolan, för att träffa alla kompisar, stå ut med Christopher's försök i att bortförklara sig och dessutom en lång saknad efter Justin. Det här var ju ett smakprov på hur det skulle bli när han var på turné. Något som jag helst inte ville tänka så mycket på. I över en vecka hade jag haft honom vid min sida varje dag, och jag hade vant mig vid det skrämmande fort. När jag körde ut ur kvarteret så kändes det nästan som om hälften av mig fortfarande låg kvar i min säng och sov, och det var väl det den gjorde också.

---

---

Älskar, har saknat din novell men den är värd att vänta på! <33



Sv: Äh, man vänjer sig :/ Bra att du inset att du måste vara öppen för det blir ju värre annars;( Hoppas att du mår lite bätre nu och kom ihåg att vara öppen! <3 :)

SV: Tack! Hoppas att din novell kan få dig på andra tankar. Det kan vara ganska skönt ibland!



/ Kram Jossan<3333

mer mer mer :D :D

HOPPAS DU MÅR BÄTTRE NU :) Och jag undrar en sak, vem är natalie?:s Skitbra och meeeer <33

awesome ! mer :D

svar: kul att du länkade oss! vi länkar dig självklart tillbaka! :)

ps... superbra kapitel! :D

Det måste komma mer idag!!

Du är jätte bra på att skriva också! :D

JAAAAA ÄNTLIGEN KAPITEL :D

båda 2 va bra, orka bara kommentera på 1 kapitel eftersom båda vad upplagda när jag såg dom, men super bra kapitel! längtar till nästa ! :)

asså kan man älska den här novellen mer än vad jag gör lr? :D jag tror faktiskt inte det ^^ du är ju helt grym på att skriva, och hela novellen är helt awesome! :D

en liten fråga bara, såg att du hade massor utav länkar till andra personers bloggar, du skulle inte vilja länka mig också? =) vore jättegulligt!

JAAAA,VET DU HUR GLAD JAG ÄR? :D

Vilket glädjerus som for genom kroppen nu när du laggt upp kapitel! :D

Som alltid jätte jätte jättebra kapitel!

U make me smile<3



ps.såg din kommentar på min blogg,gud vad du är gullig<3Jag önskar också att jag kände dig,det gör vi nog alla!

Love you too!<3 :)