Bieber Cash

”Vilken tid det tog! Vad gjorde ni där inne?” frågade Caitlin när vi kom ut. Jag himlade med ögonen och blängde på Justin.

”Justin vad har du gjort nu då?” muttrade hon och jag kunde inte låta bli att skratta. Justin tittade oskyldigt på Caitlin.

”Vi argumenterade bara om vem som skulle flytta bilen. Hon har aldrig kört med manuell låda men då sa jag att jag kunde lära henne.” förklarade han snabbt och gick mot bilen, passagerarsidan så klart. Jag tittade på Caitlin med vädjande ögon men hon skakade bara på huvudet och gestikulerade att jag skulle sätta mig i bilen.

”Någon gång måste du lära dig vet du! Dessutom är Justin en bra lärare, det var han som lärde mig och jag har inte kvaddat någon bil än, i alla fall inte på grund av om det var manuell växellåda eller automat.” flinade hon och jag skrattade lätt. Sedan gick jag och satte mig på förarplatsen i hans stora bil. Jag satte i nycklarna men vred inte om.

”Det är tre pedaler, den längst till vänster är kopplingen, den måste du hålla in när du startar. Håll in bromsen också.” började han och jag gjorde som han sa. Sen visade han bara att jag kunde vrida om nyckeln. Jag gjorde som han sa och bilen startade med ett vrål.

”Nu växlar du till backen, den ligger där du ser ett r. Sen släpper du bromsen försiktigt, vi kommer rulla bakåt eftersom att det är lutning.” sa han lugnt och jag gjorde som han sa. Vi rullade nerför uppfarten och jag rattade ut på gatan. Sedan sa han åt mig att lägga i ettan och kompensera gasen och kopplingen. Jag gjorde som jag blev tillsagd och bilen började rulla framåt. Smidigt svängde jag in till kanten och la ur till friläge. Sedan stängde jag av bilen och la i handbromsen. När jag vände mig mot Justin satt han och tittade på mig.

”Driver du med mig eller? Det är omöjligt att du inte har kört med manuell låda innan! Du kör bättre än Caitlin.” sa han och log mot mig. Jag flinade tillbaka innan jag gick ur bilen. På andra sidan hörde jag hur hans dörr smällde igen också och han slöt upp bredvid mig.

”Jag är snabblärd bara. Jag tittade hur du gjorde när du parkerade och sen gjorde jag likadant.” sa jag bara och ryckte på axlarna. Caitlin flinade mot mig.

”Det var väl inte så svårt? Det ser ju ut som om du är född i en bilverkstad eller något.” skrattade hon men jag instämde inte. Hon visste inte hur nära hon var.

”Ehm, inte långt ifrån faktiskt.” erkände jag och hon slutade skratta. Hon tittade på mig med ett frågande ansiktsuttryck men jag viftade bort frågan hon var på väg att ställa.

”Det kan vi ta någon annan gång, jag vill shoppa!” log jag och hon besvarade mitt leende. Hon satte sig i sin bil och jag följde efter henne. När hon började köra ut knackade någon på hennes ruta, det var Justin.