Where are you now - Kapitel 15
FÖRRA DELEN:
Jag trummade i knät i takt till musiken och diggade. Caitlin sjöng med och det slutade med att resten av oss också sjöng med. En låt gick över till en annan, både låtar från honom själv och andra.
Innan vi visste ordet av det, var vi framme. Caitlin parkerade ganska nära gallerian och sen klev vi alla ur bilen, naturligtvis slog jag i huvudet igen och de andra skrattade åt mig.
”Lugn ni, till slut kommer ni inse att det här är något som händer hela tiden och då kommer det inte vara lika roligt varje gång.” påpekade jag torrt men de andra flinade bara mot mig. Jag spelade sur och började gå därifrån.
”Dezzie! Vänd dig om en gång.” ropade Ryan och instinktivt gjorde jag som han sa. Jag såg hur Justin kom springande mot mig. Jag stod bara still och stirrade på honom. När han kom nära nog böjde han sig ner och slängde mig över axeln. De andra skrattade högt när Justin gick tillbaka mot dem med mig.
”Justin släpp ner mig! NU! Jag menar allvar!” skrek jag åt honom mellan skratten. Han struntade i vad jag sa och fortsatte tillbaka mot de andra. Jag tog sats och slängde mig bakåt men han hade insett att det skulle komma och fick mig att tappa balansen så att jag hamnade tillbaka i samma position. Jag kände sen en smäll på rumpan. De andra skrattade när jag skrek till.
”Förlåt Deztiny. Det var ett gyllene tillfälle!” hörde jag Caitlin skratta medan Justin släppte ner mig. Jag blängde på honom medan jag rättade till tröjan. Han vände bort blicken och visslade oskyldigt medan han långsamt drog sig bortåt.
”Du är medveten om att jag tänker ge igen för det här va?” sa jag hotfullt och blängde på honom. Han ryckte på axlarna och flinade mot mig medan han intog försvarsställning.
”Then bring it, sister!” flinade han och jag var bara tvungen att skratta. Han tittade förvånat på mig.
”Det kommer, när du minst anar det, Justin. Tro mig, det här kanske är första gången jag träffar den här damen, men jag känner henne ganska bra!” sa Caitlin medan hon tog mig under armen och drog med mig mot gallerian. Jag log mot henne och puffade till henne.
”Ja, du känner mig bättre än vad jag trodde, tjejen!” påpekade jag och kramade om henne. Jag sneglade bakom mig och såg hur killarna skrattade där bak. Jag blinkade över axeln och fick några roliga miner tillbaka.
Kommentera vad ni tycker gullungar! :)
Jag fick en kommentar av en tjej som heter Alice, där stod det något i stil med
"Jag skrattar alltid lika mycket när jag läser din novell!"
och jag vill bara påpeka att såna här kommentarer gör mig så fruktansärt glad! Det finns liksom inte ord för det!
Ni är alla världens bästa läsare! <3
Jag älskar er alla!
XoXo
Jag trummade i knät i takt till musiken och diggade. Caitlin sjöng med och det slutade med att resten av oss också sjöng med. En låt gick över till en annan, både låtar från honom själv och andra.
Innan vi visste ordet av det, var vi framme. Caitlin parkerade ganska nära gallerian och sen klev vi alla ur bilen, naturligtvis slog jag i huvudet igen och de andra skrattade åt mig.
”Lugn ni, till slut kommer ni inse att det här är något som händer hela tiden och då kommer det inte vara lika roligt varje gång.” påpekade jag torrt men de andra flinade bara mot mig. Jag spelade sur och började gå därifrån.
”Dezzie! Vänd dig om en gång.” ropade Ryan och instinktivt gjorde jag som han sa. Jag såg hur Justin kom springande mot mig. Jag stod bara still och stirrade på honom. När han kom nära nog böjde han sig ner och slängde mig över axeln. De andra skrattade högt när Justin gick tillbaka mot dem med mig.
”Justin släpp ner mig! NU! Jag menar allvar!” skrek jag åt honom mellan skratten. Han struntade i vad jag sa och fortsatte tillbaka mot de andra. Jag tog sats och slängde mig bakåt men han hade insett att det skulle komma och fick mig att tappa balansen så att jag hamnade tillbaka i samma position. Jag kände sen en smäll på rumpan. De andra skrattade när jag skrek till.
”Förlåt Deztiny. Det var ett gyllene tillfälle!” hörde jag Caitlin skratta medan Justin släppte ner mig. Jag blängde på honom medan jag rättade till tröjan. Han vände bort blicken och visslade oskyldigt medan han långsamt drog sig bortåt.
”Du är medveten om att jag tänker ge igen för det här va?” sa jag hotfullt och blängde på honom. Han ryckte på axlarna och flinade mot mig medan han intog försvarsställning.
”Then bring it, sister!” flinade han och jag var bara tvungen att skratta. Han tittade förvånat på mig.
”Det kommer, när du minst anar det, Justin. Tro mig, det här kanske är första gången jag träffar den här damen, men jag känner henne ganska bra!” sa Caitlin medan hon tog mig under armen och drog med mig mot gallerian. Jag log mot henne och puffade till henne.
”Ja, du känner mig bättre än vad jag trodde, tjejen!” påpekade jag och kramade om henne. Jag sneglade bakom mig och såg hur killarna skrattade där bak. Jag blinkade över axeln och fick några roliga miner tillbaka.
Kommentera vad ni tycker gullungar! :)
Jag fick en kommentar av en tjej som heter Alice, där stod det något i stil med
"Jag skrattar alltid lika mycket när jag läser din novell!"
och jag vill bara påpeka att såna här kommentarer gör mig så fruktansärt glad! Det finns liksom inte ord för det!
Ni är alla världens bästa läsare! <3
Jag älskar er alla!
XoXo
Kommentarer
Postat av: elin <3
Hahahaha!! Jag kommer dö! Jag kan inte sluta le, du är ju så jävla komiskt! Men vad är den där hemnden? ;)
Postat av: Mina
Den bästa Bieber bloggen hittills! :D Jag älskar den. Den är rolig, romantisk, verklighetstrogen och har ALLT!
Trackback
