Bieber Cash

FÖRRA DELEN:

”Okej, men det som händer mellan oss, stannar mellan oss va?” frågade jag osäkert och såg hur de andra nickade. Jag suckade, det fanns bara en sak som inte särskilt många andra visste om mig, egentligen bara Caitlin och Justin, och det var musiken.

---

---

”Okej, musiken är mitt liv och jag skriver egen musik, både instrumentalt och sätter sedan ord på det. Det är mitt sätt att uttrycka känslor. Men jag har aldrig spelat upp något av mitt eget för någon och aldrig visat någon mina texter.” svarade jag försiktigt. Även om det var läskigt så kändes det kanske bra att berätta det för fler än bara Caitlin. De andra nickade och såg ganska intresserade ut, förutom Caitlin som redan visste allt. Jag andades ut innan jag snurrade flaskan igen. Den här gången kom den på Christian.

”Okej, bro, sanning eller konka?” frågade jag och flinade åt att han skinit upp när den kommit på honom. Han flinade tillbaka.

”Jag tänker inte vara någon torrboll, så jag väljer konka.” svarade han stolt. Jag började skratta och började genast fundera ut någonting. Jag kastade en blick ut genom fönstret och såg att det var kolsvart ute, vilket gav mig en idé.

”Okej, du ska gå ut och knacka på någon av dina grannars dörr, när de öppnar ska du säga bus eller godis, och verka helt seriös. Du måste ha en mask på dig också!” rabblade jag snabbt och till vänster om mig hörde jag hur Caitlin skrattade. Christian sprang iväg en snabbis och när han kom tillbaka hade han med sig en scream mask i handen.

”Den duger, nu kör vi!” sa jag och reste mig upp. Vi sprang alla nerför trappan och satte på oss skorna. När vi alla var ute såg sig Christian om efter ett passande hus. Han pekade på det tvärs över gatan och började gå dit. Jag drog upp min telefon, det här skulle filmas, men insåg att batteriet var slut.

”Damn!” muttrade jag för mig själv.

”Vad är det?” frågade Justin, som till min förvåning gick ganska nära mig. Han var antagligen den enda som hört mig. Jag höll upp mobilen.

”Jag tänkte att jag skulle filma, men jag har inget batteri så det sket sig.” sa jag irriterat och suckade. Jag stoppade ner mobilen i fickan igen och följde efter de andra som nästan var framme.

”Jag filmar.” sa Justin som dragit fram sin mobil. Jag log lite mot honom och sedan sprang vi ikapp de andra som nu var framme. Christian hade tagit på sig masken och smög fram mot deras dörr. Dem andra stod runt hörnet av garaget för att de inte skulle synas, vilket ändå inte var särskilt troligt eftersom att det var otroligt mörkt ute. Jag ställde mig bredvid Caitlin och Justin ställde sig bredvid mig, längst mot kanten, eftersom att han hade kameran. Han tecknade åt Christian att köra och vi hörde hur han plingade på, sedan hur någon öppnade, vilket följdes av ett högt skrik och sen en dörr som stängdes snabbt och låstes. Jag trodde jag skulle dö. Jag sjönk ihop bakom hörnet och garvade. Caitlin följde snart efter och nu satt vi båda och skrattade, halvt lutande mot varandra, medan killarna stod upp och skrattade. Christian kom runt hörnet och när han drog av sig masken såg han ledsen ut, det gjorde det hela bara ännu värre.

”Nehej ni tjejer, ska vi gå upp och fortsätta? Eller tänker ni sova här ute inatt?” hörde jag Chaz fråga och jag skrattade lågt. Jag visste inte hur länge vi suttit där, men det var i minst fem minuter. Jag ställde mig upp och drog sedan upp Caitlin som fortfarande skrattade. Vi började gå men jag drabbades snart av en ny skrattattack, jag var dum nog att tänka på det hela igen, och jag sjönk ner på vägen. De andra verkade inte märkt något, inte för att jag brydde mig just då, men det som fick mig att märka det var Christian’s kommentar bortifrån andra sidan vägen.

”Hey, var tog Dezzie vägen?” sedan hörde jag höga skratt och hur några kom fram till mig. Jag låg ner och skrattade, fick knappt luft. Caitlin försökte hjälpa mig upp men jag hade inga krafter kvar.

”Deztiny? Mår du riktigt bra?” frågade Christian och det fick mig bara att skratta ännu mera. Jag försökte få kontroll över min andning men det gick inge vidare.

”Killar, hon gråter.” hörde jag Christian säga till de andra och jag kände efter, jo tårarna hade släppt efter. Jag hade skrattat så mycket att det inte längre gick att visa med bara mitt skratt, jag var tvungen att gråta också. Jag blundade och höll för öronen, för att försöka stänga ute allting annat och bara tänka på andningen. Efter en stund kände jag hur jag slappnade av i hela kroppen och då reste jag mig försiktigt upp, men jag blundade fortfarande, jag kände deras blickar. Jag stod nu äntligen upp och andades ut. När jag öppnade ögonen igen hade jag rätt, de stod alla med förvirrade blickar på mig och jag fick tvinga mig själv att inte börja skratta.

”Det är lugnt, jag mår fint.” pustade jag ut och började gå. Efter att ha vinglat ett tag kunde jag äntligen gå rakt men trottoarkanten låg förrädiskt i vägen och jag snubblade. Caitlin brast ut i skratt och kom snabbt fram till mig.

”Mår du verkligen bra? Hallå killar, har ni spetsat hennes glas eller något?” frågade hon först mig och sedan killarna. När jag tog mig upp i sittande ställning blängde jag irriterat på trottoarkanten som var anledningen till mitt fall.

”Du och jag är inte kompisar idag! Bara så du vet! Och det här var första och sista gången jag föll för dig! Så passa dig noga!” muttrade jag och ställde mig sen upp. När jag vände mig om såg jag hur Ryan och Chaz stod dubbelvikta och skrattade. Christian log överseende mot mig.

”Känns det bättre nu?” frågade han och försökte hålla sig för skratt. Jag nickade nöjt.

”Det kan du ge dig på! Tackar som frågar!” då kunde han inte hålla minen längre. Jag började nöjt gå mot huset igen men vände mig om till slut, de andra följde inte efter. Sedan ser jag hur Justin står med mobilen riktad mot mig, en lampa lyser från baksidan på den och jag inser precis vad det är som hänt, han har filmat mig hela tiden. Jag stirrade på honom och såg hur han flinade oskyldigt.

”Filmade du?” utbrast jag förskräckt och såg hur han nickade. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Det måste ha sett otroligt roligt ut. Jag log lite innan jag studsade fram till honom.

”Jag måste få kolla! Alla säger hela tiden att jag inte är riktigt normal och att jag alltid gör saker som får andra att skratta, vilket jag gärna gör, men jag skulle vilja förstå vad det är som är så roligt med allt jag gör. Jag kan ju tydligen inte ens gå över en väg utan att folk bryter ihop för min skull.” babblade jag på och sneglade över axeln på Chaz och Ryan som fortfarande stod dubbelvikta. Jag vände mig tillbaka till Justin, och nu Caitlin som joinat oss, och log mot dem.

”Visst, men vi går in först, det är bättre ljus och vi har fortfarande ett spel att avsluta.” sa han och blinkade. Jag nickade och studsade iväg mot ytterdörren och gick in. De andra kom efter och när Chaz och Ryan kommit innanför dörren, fortfarande halvt skrattande, var både jag, Caitlin och Justin redan uppe på Caitlin’s rum. Vi alla satte oss ner på samma platser och Christian snurrade flaskan. Den kom på Justin och han valde sanning igen. Christian suckade lite, han vet ju också det mesta om Justin, det var ju bara jag i det här rummet som inte hade någon som helst aning om någonting när det gällde, inte bara honom, utan alla.

”Hm, okej, du kan väl berätta vad det är du gillar hos en tjej.” sa Christian ointressant och lutade sig tillbaka, vilket de andra gjorde också.

”Vad jag gillar hos en tjej, en stark personlighet, någon som är rolig och får mig att skratta, någon med fina ögon och ett fint leende. Ja det var väl det antar jag. Eller har jag någonting att tillägga?” när han berättade tittade han på mig, det var ju inte så konstigt, de andra visste ju om det redan. Dem andra såg ut att fundera men skakade sedan på sina huvuden.

”Nej det var väl allt skulle jag tro… Snurra flaskan nu!” sa Caitlin och rätade på sig igen. Den här gången kom flaskan på mig igen och jag suckade. Jag tänkte inte göra om samma misstag som förra gången så jag tog konka. Ett retfullt smile spred sig över Justin’s ansikte och han sprang ut ur rummet. Jag tittade förvånat på Caitlin som vara ryckte på axlarna och stirrade sedan mot dörren. När han kom tillbaka hade han en gitarr i handen och gav den till mig. Jag stirrade på honom men tog långsamt emot den. När jag sneglade på Caitlin log hon medlidande mot mig och sedan tittade jag på Justin igen.

”Spela en av dina egna låtar!” sa han och jag kände hur hela jag frös till is.

---

---

Tänk så snäll jag är mot er!
Nu fick ni en megalång del av mig så nu förväntar jag mig en hel del kommentarer innan nästa kapitel kommer upp, bara så ni vet!
Ju fler som kommenterar, desto fortare får ni nästa del! :)

Kom igen, jag vet att ni kan! <3

XoXo