Bieber Cash

FÖRRA DELEN:

”Det där blir skitbra, skynda dig nu så drar vi sen.” sa hon när hon kommit ut igen och granskat mig. Jag log lite mot henne innan jag sprang in på toan och borstade mitt nu torra hår. Mina ögonfransar var så mörka, så jag använde nästan aldrig något smink, det behövdes helt enkelt inte och för det mesta tyckte jag att det var i vägen. När man var som jag, och gjorde vad som föll en in, så kunde man inte förvänta sig att smink skulle sitta kvar, eller att en speciell frisyr skulle hålla sig en hel dag, det var bara någonting man fick stå ut med helt enkelt.

---

---

”Var är vi på väg?” frågade jag efter en halvtimme, vi hade kört förbi allt jag lagt märke till dagen innan, gallerian, fiken, affärerna, ja allting, och kört ut mot landet någonstans. Caitlin svarade inte utan log överseende mot mig bara. Jag hade inte fått någon som helst ledtråd till vart vi skulle, hon vägrade säga någonting.

”När skulle killarna komma tillbaka?” frågade Caitlin plötsligt och jag insåg först då att jag skulle ha ringt dem.

”Damn! Christian sa att jag skulle ringa när vi var klara därhemma. Vi kanske borde ringa och säga vart vi är på väg?” slängde jag ur mig och Caitlin började skratta.

”Försök inte! Så lätt kommer du inte få veta det! Kan du plocka upp min mobil? Den ligger i min handväska.” sa hon och jag muttrade medan jag plockade upp den. Jag gav den till henne och hon började ivrigt knappa på den.

”Så, nu skickade jag ett sms till dem där jag sa att de fick åka hem om de ville, eftersom att vi var på väg till mitt ställe.” bekräftade hon medan hon la ner mobilen i fickan på sina shorts. Jag muttrade lite för mig själv och såg ut genom fönstret på min sida. Det var molnigt ute, men det blåste inte värst mycket, det skulle nog bli en kvav dag. Jag suckade för mig själv, jag borde inte ha tagit jeans, jag borde ha tagit shorts som Caitlin, men vi skulle kanske inte ens vara ute, vi skulle nog inte ens vara kvar så länge.

”Nu är vi framme!” utbrast Caitlin glatt medan hon bromsade in bilen och stannade. Jag såg mig omkring och såg att vi stod på en parkering mitt i skogen.

”Caitlin, vad gör vi här?” frågade jag osäkert medan jag spände loss mig och hoppade ur bilen, då hon redan gjort detsamma. Hon låste bilen och började sedan gå in på någon stig som gick genom skogen. Jag hade alltid älskat naturen, men hade aldrig varit särskilt bra på att gå i skogsområden, då jag var klumpig som få. Turligt nog var stigen inte så lång och vi kom sedan ut på en klipphäll. Caitlin såg bakåt på mig, och log, innan hon började ta sig uppför. Jag rynkade pannan åt henne innan jag försökte följa efter henne, vilket var svårt då hon visste precis hur man skulle gå, och det gjorde inte jag. Efter mycket om och men var vi uppe båda två och stod längst uppe på ett stort och högt berg. När jag höjde blicken såg jag att det var en enorm utsikt över vattnet. Det var fantastiskt. Trots att det var molnigt, så var det otroligt vackert. Jag kom på mig själv med att stå med öppen mun och bara gapa.

”Jösses, Caitlin! Det här är fantastiskt!” utbrast jag och satte mig ner bredvid henne. Hon satt och blickade ut mot vattnet och jag förstod varför, det gick inte att slita blicken från det, det var förtrollande.

”Visst är det vackert?” frågade hon efter några minuters tystnad. Jag stirrade på henne.

”Vackert? Det finns inte ord för det här!” svarade jag och hon skrattade. Jag log mot henne snabbt innan jag såg tillbaka. Det var synd att det inte var sol ute, tänkte jag.

”Det är mycket vackrare när det är fint väder och solen skiner. Då reflekteras solstrålarna mot vattnet och man ser nästan rakt igenom det. Vattnet här är väldigt rent.” förklarade hon, som om hon kunde läsa mina tankar. Jag nickade bara utan att släppa det med blicken. Jag vet inte hur länge vi satt där, men säkert i en halvtimme, innan vi blev avbrutna av Caitlin’s telefon som ringde. Hon svarade och pratade i några minuter innan hon la på.

”Det var Christian, de är på väg till stranden, här nere, och ville att vi skulle möta dem där.” förklarade hon och reste sig upp. Jag tittade snabbt ut en gång till innan jag följde hennes exempel och sedan tog vi oss ner därifrån. När vi kommit ner kände jag hur blöt jag var i pannan, det var verkligen varmt. Vi började gå över stranden innan vi båda stannade och tog av oss våra sneakers, det var så skönt att gå barfota i sanden, den var lagom varm dessutom. Längre bort fick vi syn på killarna som kom gående. Någon av dem vinkade som en galning, jag var helt säker på att det var Chaz, och när de kom närmare insåg jag snabbt att jag haft rätt.

”Hej brudar!” hälsade han och hoppade omkring. Jag himlade med ögonen innan jag log mot honom.

”Chaz, du borde verkligen dra ner på sockret.” påpekade jag och Caitlin började skratta. Det gjorde Chaz också.

”Varför då? Är jag redan söt?” frågade han glatt och jag kunde inte låta bli att skratta åt honom, vilken dum kommentar.

”Nej jag syftade mer på att du inte kan stå still länge nog utan att betraktas som konstig.” flinade jag mot honom och han slutade skratta och studsa runt.

”Oh, burn! Ett noll till bruden!” utbrast Ryan bakom Chaz och jag flinade stolt. Chaz boxade till honom på axeln och de andra började skratta. Jag vände mig plågat mot Caitlin.

”Asså, Caitlin. Du sa att det inte skulle bli varmt ute… Jag håller på att dö! Kunde du inte förvarnat om att det kanske var ett dumt val att ta jeans?” frågade jag och suckade. Jag kände mig jättesvettig, trots att jag duschat för knappt två timmar sedan.

”Jag sa inte att det inte skulle bli varmt, jag sa att det inte skulle bli någon sol, det är viss skillnad!” påpekade hon och log mot mig. Jag himlade med ögonen och tittade bort mot killarna som stod och utbytte några blickar och nickningar. Instinktivt började jag backa.

”Vad har ni för planer nu?” fick jag fram, osäkert. Det syntes direkt när de hade någonting i görningen. En sista blick far emellan dem och sedan kom Justin springandes mot mig och slängde upp mig på axeln, precis som på parkeringen dagen innan. Jag insåg vad han tänkte, när han fortsatte springa, och började sprattla.

”Nej Justin! Inte roligt! Seriöst! Sluta! Nej!” skrek jag förtvivlat medan jag såg hur de andra vek sig av skratt bakom oss, eller bakom Justin snarare, jag var ju fortfarande vänd mot dem. De andra började springa efter oss samtidigt som de skrattade. Jag gjorde en ansats om att kasta mig bakåt för att ta mig ur hans grepp, men det fungerade inte den här gången heller, som dagen innan hade han redan insett vad jag skulle göra, innan jag gjort det, och parerat det. Jag tänkte precis försöka igen, då jag kände hur han tippade mig neråt, tillbaka över axeln, och sedan hamnade vi båda i det svalkande vattnet, med kläder på.

---

---

Oj oj oj då! Ja nu kan hon ju inte klaga över att det är varmt, eller hur? ;)

Tack för alla kommentarer sötnosar!

En sak bara, om ni vill ha svar på några frågor, skriv gärna var jag kan nå er, alltså, typ mejladress, eller bloggadress. Det är så mycket lättare att svara på frågorna ni ställer då!

Förresten älskar jag att ni frågar saker! Det ger mig hela tiden nya idéer :)

Kommentera nu gullungar! Få se, klarar ni minst 5 kommentarer idag? :)

Puss & Kram

XoXo