Where are you now - Kapitel 30

'zup luvies?

Jag vet att jag sa att jag kanske inte kunde logga in mer, och det är ännu väldigt oklart med hur det blir, i alla fall så är jag här nu och tänker slänga in ett kapitel direkt, även om jag inte fått 10 kommentarer än. Jag vill liksom inte svika er på något sätt och då kan jag lika gärna lägga ut kapitel allteftersom jag skriver dem.

Även om jag inte begär si och så många kommentarer, så vill jag fortfarande att ni kommenterar när ni läst! Det ger mig större lust att skriva på ett nytt kapitel, så det är ju ni som tjänar på det! :)

Aja, nu ska ni få läsa! <3



FÖRRA DELEN:

”Hah! Jag har det! Caitlin jag har världens bästa planer!”
utbrast jag och såg hur hon hoppade till. Hon stirrade på mig med stora ögon, som om jag kommit på en ny uppfinning eller något. Jag skrattade lätt åt henne innan jag nöjt sjönk ner i sätet, jag skulle ge Justin en upplevelse han sent skulle glömma.



Vi var först hem, men killarna kom inte långt efter ändå. När jag klev ur bilen hade jag fortfarande filten omsvept runt mig, men för att slippa springa fler gånger, gick jag och hämtade mina kläder i bakluckan. Jag tänkte lägga in filten, men när jag tog av mig den insåg jag att den var ganska blöt, så det skulle vara bättre, och smartare, att hänga upp den så att den fick torka.

”Nej men oj, är du lite blöt, Dezzie. Hur kommer det sig?”
jag vände mig om mot rösten och såg på Justin som stod bakom mig. Han granskade mig och flinade lite dumt. Jag log lite mot honom, fast det såg han inte, innan jag stängde bakluckan och började gå mot huset. Caitlin var redan framme vid dörren och hade låst upp.

”Caitlin, var ska jag hänga upp det här? Ni borde ju ha någon tvättlina eller så?”
frågade jag när jag stod framför henne. Hon svarade inte utan vände sig mot Justin.

”Justin, kan du visa henne? Jag måste nog försöka fixa något att äta till Chaz, han ser otroligt hungrig ut. Ryan ser inte precis ut som om han skulle dö av lite mat.”
hörde jag Caitlin säga innan hon gick in. Jag slängde en blick över axeln på Chaz och Ryan, de såg verkligen ut som om de inte hade ätit på flera dagar. Christian såg bara allmänt trött ut. När han såg att jag tittade på honom log han.

”Dezzie, går det någonsin en hel dag utan att du springer runt i underkläder?”
flinade han och skrattade lite. Jag flinade tillbaka och vände blicken mot Chaz och Ryan, som nu verkade ha insett att jag bara stod i BH och trosor med kläder och en filt i händerna.

”Det är väl klart att det inte gör! I slutändan, och i början så klart, går jag alltid runt i BH och trosor. Jag menar, det är ju inte precis så att jag sover i mina vardagskläder.”
svarade jag och rynkade lite på näsan. Justin skrattade lite bredvid mig, och det gjorde även Chaz och Ryan.

”Det var inte så jag menade, Jag menade att… Äsch, skit samma! Gå och häng upp det där nu så kommer ni in sen!”
sa han bara innan han gick till dörren och försvann in med Chaz och Ryan efter sig. Jag log för mig själv innan jag såg på Justin, som också log.

”Så, var har de den där tvättlinan nu då?”
frågade jag och gick närmare honom, han stod ju ungefär en meter bort, eller två.

”Den här vägen, prinsessan.”
svarade han och började gå mot garaget, antagligen för att komma runt på baksidan. Jag himlade med ögonen innan jag följde efter honom.

”Pfft, prinsessan…!”
muttrade jag för mig själv och framför mig hörde jag hur Justin skrattade, jag hade visst pratat högre än vad jag trott. När vi kommit runt hörnet hade jag hunnit ifatt så nu gick vi bredvid varandra.

”Varför är du fortfarande blöt för?”
frågade Justin när vi rundade det andra hörnet och bakgården uppenbarade sig. Där fanns det en stor pool som satt ihop med altanen utanför huset.

”Caitlin’s AC är också trasig så jag tog av mig kläderna och slog filten om mig för att underlätta för skinnklädseln i bilen.”
svarade jag medan jag granskade trädgården för att hitta tvättlinan, till slut fann jag den, uppspänd mellan två träd. Jag skuttade fram dit och la kläderna på marken för att börja med att hänga upp filten.

”Ja, hon borde verkligen rusta upp den där bilen. Det finns nog många fler fel än bara radion och AC:n.”
hörde jag honom svara bredvid mig och när jag slängde en blick på honom hade han precis tagit upp mina jeans.

”Justin, du behöver inte hjälpa mig, det är ju inte så mycket så jag klarar det här själv. Du kan gå in igen om du vill.”
sa jag och tog upp den vita t-shirten. Han ignorerade mig och tog med sig byxorna till en ledig plats på linan och hängde upp dem.

”Det är lugnt, för det första så har jag inget emot att vara med dig, du är rolig och inte riktigt som alla andra, men dessutom så vet man aldrig hur lång tid det tar innan trottoarkanten får med sig något annat som försöker få dig på fall.”
skrattade han och jag himlade med ögonen.

”Nu tyckte du att du var rolig va?”
muttrade jag och han skrattade ännu mer.

”Ledsen grabben, men ser det ut som om jag skrattar? Inte direkt, va?”
påpekade jag kaxigt och han tystnade. Jag vände blicken mot honom och nu stod han bara med ett lekfullt flin i ansiktet.

”Då får jag helt enkelt få dig att skratta.”
sa han och kom emot mig. Jag stod kvar och la armarna i kors medan jag tittade på honom när han närmade sig mig.

”Jasså du, det tror du? Hur har du tänkt lyckas med det då?”
frågade jag och tvingade mig själv att inte le mot honom, han var så söt. Han ryckte på axlarna.

”Jag har mina knep.”
sa han tyst, då han stod väldigt nära mig nu. Det var knappt en dm kvar innan vi nuddade varandra men jag stod envist kvar, jag var ju inte den som backade, för någon.

”Jasså, det säger du?”
sa jag försiktigt medan jag gick närmare honom. Nu var mitt ansikte några cm ifrån hans och jag kunde känna hans andetag mot min hud. Vi såg varandra i ögonen en lång stund, han hade verkligen fina ögon, det hade jag inte tänkt på innan. Jag såg hur han svalde och grimaserade smått, det var knappt märkbart. Han lutade sig närare emot mig och la sin kind emot min medan han la en hand på min rygg och drog mig intill sig.

”Ja, det säger jag. Men jag har en känsla av att det här fick en annorlunda effekt, mot vad jag planerat.”
viskade han i mitt öra och jag kände hur jag rös till. Vad höll vi egentligen på med? Jag stod i bara underkläder, och han stod så nära mig att jag kände hans hjärta dunka i bröstet på honom. Jag log fånigt innan jag snabbt pussade honom på kinden för att sen ta ett steg tillbaka. Han ryckte till lite, som om han fallit i trans, såsom jag känt mig. Då vi stått där kändes det som om det inte fanns någon annan människa på hela jorden, som om det bara var vi som existerade. Inte som om det var han och jag, utan vi. Vi var en.


Oj oj oj då! :P Vad händer här nu då?
Börjar Dezzie kanske få känslor för kändispöjken?
Eller är det han som börjar få känslor för henne?
Kanske saknar hon bara sin pojkvän och söker undermedvetet efter närhet?

Så vad tycker ni luvies? Bra/Dåligt? Något jag ska ändra på?

Glöm inte adda msn; [email protected] eller skicka ett mejl om något till samma adress :) Jag älskar mejl och jag svarar mer än gärna på frågor gällande novellen, mig själv eller Deztiny :)

Jag ska börja skriva på nästa kapitel nu, kanske hinner slänga upp det, om det blir klart, innan jag ska gå och sova!

Puss & Kram!

XoXo

Kommentarer
Postat av: Anonym

meeeeeeeer :D

2011-03-11 @ 22:44:21
Postat av: carro

skiit braaa! :D:D

2011-03-11 @ 23:33:48
Postat av: Anonym

Så sjukt bra!! Bättre än en bok!!!

Mer!!

2011-03-12 @ 01:33:26
Postat av: emma

awsoomeeeee

2011-03-12 @ 10:59:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0