Bieber Cash

FÖRRA DELEN:

”Trodde du verkligen att jag skulle ge upp så lätt?” flinade jag mot honom. Jag såg hur han tog sats för att springa mot mig och jag sprang snabbt ner för trappan och ut på altanen, dumt drag, naturligtvis, eftersom att poolen var därute. Jag skulle precis vända mig om för att springa in igen och ta en annan väg, när Justin sprang på mig och drog med mig mot poolen. Jag försökte streta emot men utan att lyckas. Till slut verkade han tröttna på att ha dragkamp så han slängde mig återigen över axeln och gick fram till poolkanten. Jag kände hur han började vicka ner mig och jag lät mig för en sekund dras med, tills jag kände hur han var på väg att släppa mig. Då tog jag tag i honom och drog med mig honom ner i poolen, under vattenytan.

---

---

När jag kom upp till ytan igen skakade jag på huvudet för att få bort vatten ur ansiktet. Jag såg mig omkring för att se vart Justin tog vägen men jag såg honom ingen stans. Helt plötsligt är det någon som tar tag i mig underifrån och innan jag vet ordet av det så befinner jag mig i Justin’s famn. Han flinade lite mot mig genom ridån av vatten som droppar ner ifrån hans hår. Han slickar sig lite om läpparna och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Det kom som en chock för mig själv när jag kom på mig själv med att luta mitt huvud mot hans. Jag rynkade pannan och hoppade smidigt ur Justin’s famn och vadade bort mot kanten.

”Caitlin, kan du hämta två handdukar?” frågade jag henne då hon stod i dörren och skrattade åt oss. Hon var på väg att säga någonting men jag viftade bort henne och hon vände sig om för att gå in. Bakom mig hörde jag hur Justin steg upp ur vattnet och jag sneglade över axeln på honom och log. Han besvarade bara leendet, han verkade inte ha märkt någonting, vilket var en bra sak. Caitlin kom ut med två stora, vita handdukar och jag tog emot den ena. Sedan började jag ta av mig det svarta linnet och sedan jeansshortsen också. Snabbt drog jag handduken omkring mig då mina vita underkläder hade en tendens att bli lite genomskinliga då de var blöta. Jag vände mig mot Caitlin och skulle precis öppna munnen för att fråga om hon kunde hämta min telefon, när jag hörde den bekanta ringsignalen. Jag slängde en blick på Caitlin som nickade och sprang in igen.

”Det är bara att svara!” ropade jag efter henne och hörde sedan hur ringsignalen slutade och hennes röst därinne. Hennes röst växte starkare i takt med stegen som kom mot altandörren. När hon kommit ut räckte hon telefonen till mig och jag torkade handen på handduken innan jag tog emot den.

”Hallå?” svarade jag i telefonen, då jag glömt kolla vem det var.

”Nej men hej älskling! Det är pappa. Jag pratade nyligen med den där Caitlin, hon verkar otroligt trevlig! Har ni roligt?” hörde jag pappas röst i andra änden. Jag skrattade lite åt honom innan jag gick iväg och satte mig ner vid poolkanten. Jag spände blicken i Justin för att understryka att han absolut inte fick putta i mig nu. Han nickade bara och log innan han slängde av sig tröjan. Han hade inge jätteframstående magrutor, men de finns där, det syntes. Han var inte så tanig som jag först trott att han var.

”Älskling? Hallå?” försökte pappa få kontakt i den andra änden. Jag ruskade på huvudet lite och vände bort blicken när jag såg att Justin tittade på mig. Han skrattade lite men jag ignorerade honom.

”Ja, Caitlin är bäst, och vi har jätteroligt! Jag trivs verkligen superbra här! Särskilt med Caitlin och de andra.” förklarade jag och jag kunde nästan svära på att pappa log sitt vanliga leende.

”Vad bra att du har roligt. Jag tänkte bara kolla lite när du har lust att åka hem. Jag fick mejl från din skola i förmiddags där de stod att ni är lediga imorgon. Om du vill så kan du och Ellie få stanna där tills i morgon kväll. Jag är redan hemma, men ni klarar er ju, eller hur?” frågade pappa och det var då jag insåg att han inte hade någon aning om att Ellie var hos Sarah.

”Åh, ja det vore jätteroligt, men Ellie är inte kvar här. Hon kände sig inte bekväm så Justin skjutsade henne till hennes kusin, ja du vet Sarah.” förklarade jag och svalde lite. Något man aldrig kunde veta med min pappa, var hans reaktioner. Man blev alltid lika överraskad. Till min förvåning skrattade han och jag slappnade av lite.

”Jo, jag vet det. Hon ringde till mig och sa det eftersom att hon var osäker på om du skulle glömma bort att säga det eller inte. Hon hade ju rätt som vanligt också. Men hon stannar gärna tills imorgon, om det är okej för dig?” frågade han och jag log lite.

”Klart att det är okej! Hade jag fått så hade jag stannat ännu längre! Jag måste få komma hit snart igen!” bad jag pappa och jag hörde hur han skrattade.

”Klart du får åka igen. Men du, har du pratat med Christopher?” frågade pappa plötsligt och jag suckade. Jag hade helt glömt bort honom.

”Nej, jag glömde helt bort det. Vadå har han pratat med dig?” frågade jag och dinglade lite med fötterna i vattnet. Även om solen inte legat på under dagen så var det fortfarande varmt i vattnet, lagom varmt, så det var skönt och svalkande.

”Ja, han ringde till mig för en stund sen. Han är tydligen väldigt angelägen om att få prata med dig, så du borde nog ringa honom ganska snart.” svarade pappa bekymrat, det märktes att det Christopher ville prata om var någonting allvarligt. Dels skulle han aldrig ringa så mycket annars, och dessutom skulle han aldrig ringa till pappa. Han och pappa kom inte riktigt överrens, det gick knappt att ha dem i samma rum utan att de börjar argumentera om någonting eller helt enkelt ignorerar varandra.

”Okej, men jag ringer till honom nu då. Vi hörs sen pappa. Prata med Ellie också, säg åt henne att ringa mig sen. Puss!” sa jag och la på luren. Jag funderade på om jag skulle ringa Christopher direkt, men kände hur jag rös till när en vindpust rörde sig förbi mig. Det började bli kyligare. Jag reste mig upp och gick in för att sedan gå upp till övervåningen och ta på mig kläder. Återigen funderade jag på vad jag skulle ha på mig, jag bestämde mig för att bara dra på mig mina gråa mjukisar och ett mörklila linne över ett par ljuslila trosor och en BH i matchande färg. Sedan gick jag in på toaletten för att först slänga en blick i spegeln och sedan börja trassla ut håret. Efter mycket om och men fick jag ut det så jag torkade det snabbt, fastän det nästan var torrt, och sedan flätade jag det i en mjuk och slarvig sidfläta.

”Nej, om man ska ringa honom kanske…” mumlade jag för mig själv medan jag gick tillbaka till Caitlin’s rum där min mobil låg på sängen. Jag tog upp den och började knappa in hans nummer men sedan ringde mobilen. Jag suckade och var på väg att klicka upptaget, men då såg jag att det var Christopher.

”When you speak of the devil!” hälsade jag glatt och satte mig ner på sängen.

”Dezzie! Varför i hela helvete har du inte hört av dig för? Här har man försökt få tag på dig hur jävla länge som helst och nu svarar du med ett lamt skämt!” skrek Christopher i andra änden av luren. Jag drog hastigt bort telefonen från örat för att slippa bli döv.

”Men Chris, ge dig! Jag har varit lite upptagen bara. Nu har du mig ju på tråden, vad är det du vill?” muttrade jag och steg upp från sängen och började gå ner för trappan till vardagsrummet där någon tittade på tv.

”Vi måste prata…” sa han lågt, nästan som om det var något han inte tyckte om, och jag blev stel i hela kroppen. Just de tre orden var något av det läskigaste som gick att säga till mig. Det kunde bara betyda en sak, att någonting hänt.

---

---

Oj oj oj då! Vad händer nu?
Vad är det egentligen Christopher ska berätta?
Är det fullt så allvarligt som Dezzie tror?
Överreagerar hon bara?
Vad tror ni? :)

Tack för kommentarerna :) Som vanligt är ni bäst! Fortsätt kommentera allihopa! :)

Det kanske kommer ett kapitel till idag, vi får se, men då vill jag ha lite kommentarer också! :)<3

XoXo