Where are you now - Kapitel 39
FÖRRA DELEN:
Jag lutade mig mot Justin’s axel och kände hur hans tag om mig blev hårdare, på ett bekvämt sätt. Det var samma sköna känsla, känslan av trygghet och värme. En känsla jag inte fick särskilt ofta. Jag drog ett djupt andetag innan jag kände hur jag förlorade kampen mot tröttheten. Justin gjorde ingenting bättre när han sakta och rytmiskt drog tummen över en liten yta på ryggen med en svepande rörelse. Till slut orkade jag inte kämpa emot längre, utan jag välkomnade sömnen med öppna armar och slöt frivilligt ögonen för att sova.
”Dezzie? Är du vaken? Dezzie? Det är dags att gå upp nu!” hörde jag en röst säga, men den kändes flera mil bort. Jag rullade runt och la mig på rygg innan jag kurade ihop mig i fosterställning. Det var alltid skönt att ligga så.
”Dezzie, jag menar allvar nu! Du måste upp.” sa rösten, men jag kunde inte placera den. Det var inte Ellie, inte Christopher, inte Sky och definitivt inte pappa. Det var någon annan, någon som jag visste vem det var, men inte kunde sätta fingret på det. Men vad skulle då den här personen göra i mitt rum? Pappa brukade inte låta vem som helst komma in i vårt hus, det hade han bevisat när jag börjat träffa Christopher.
”Passa dig du så att jag inte slickar på dig!” skrattade rösten, men jag kunde inte förmå mig att röra en muskel. Jag var alldeles för djupt insjunken i mina tankar. Jag registrerade meningen undermedvetet, och där visste jag även att jag visste vad det betydde, och att jag antagligen borde lyssna. Återigen hörde jag det där skrattet, det var speciellt, inte som alla andra skratt. Det var då jag kom på det, det var Justin! Jag var inte hemma, jag var hos Caitlin, men jag hade inte somnat i sängen, jag hade somnat i Justin’s knä nere i en av fåtöljerna. Innan jag visste ordet av det kände jag hur jag blev blöt på kinden. Jag letade igenom minnena och insåg vad Justin stått och sagt.
”Om du inte går upp nu så får du en puss, var det inte det du sa skulle komma efter?” sa Justin och jag flinade.
”Det skulle du aldrig våga, men jag är vaken nu.” log jag och sträckte lite på mig. Jag kände en hand mot min kind och innan jag hann reagera kände jag Justin’s läppar mot mina. Jag öppnade ögonen och såg upp på honom, jo han kysste mig. Jag kom på mig själv med att besvara kyssen och samtidigt le innan jag slöt ögonen igen och la händerna över hans hals. Jag vet inte hur länge det pågick, men helt plötsligt drar sig Justin undan lite och jag öppnade ögonen för att se på honom där han satt på sängkanten.
”Du ser, jag vågade.” sa han tyst och när jag granskade hans ansikte såg jag hur en rosa ton uppenbarade sig på hans kinder.
”Jo jag märkte det.” log jag lite innan jag försiktigt reste mig upp. Jag slängde en blick på golvet och såg en liten hög med kläder där. Men vänta lite nu, det var mina kläder. Jag drog bort täcket och såg att jag endast hade underkläder på mig.
”Det skulle ha blivit för varmt för dig att sova i kläderna, så Caitlin hjälpte dig av med dem.” förklarade Justin och jag log mot honom innan jag nickade.
”Ja, det var bra, annars hade jag svettats ihjäl och det är inte så trevligt.” flinade jag innan jag smidigt tog mig förbi Justin och resten mig ur sängen. Jag ställde mig framför spegeln och granskade mina vänstra revben, det blev allt värre för var dag som gick.
”Den där färgen klär dig!” hörde jag Justin säga bakom mig och såg att han tittade på mina underkläder. Jag flinade lite innan jag vände mig tillbaka mot spegeln. Jag började trycka och känna över revbenen, såsom jag gjorde nästintill varje morgon, och i ögonvrån såg jag att Justin granskade mig medan jag grimaserade.
”Du borde gå till doktorn med det där. Det ser inte bra ut!” sa han och jag skrattade lätt utan att vända mig mot honom.
”Det är klart att det inte ser bra ut, jag har brutit två revben. Däremot vägrar dem läka som dem ska.” muttrade jag för mig själv och drog igen. Jag hörde hur Justin satte sig ner i sängen och när jag vände blicken mot honom vinkade han mig till sig.
”Här, lägg dig, jag vill känna.” sa han och klappade på sidan om sig. Jag ryckte på axlarna och gjorde som han sa. När jag lagt mig tillrätta drog jag djupa, melodiska andetag och slappnade av så mycket jag kunde. Jag slappnade av i varenda muskel, och visst fanns det en nackdel med det, jag hade inte längre kontroll över mitt ansikte när han skulle känna.
”Du måste säga till om jag gör dig illa!” sa han och jag nickade, fast jag vet inte om han märkte det, det var nog ganska obemärkligt.
”Om inte annat, så kommer du se, och höra, mina reaktioner. Jag har slappnat av helt nu, så nu kommer jag inte längre ha någon kontroll över mitt ansikte.” sa jag lugnt och slöt ögonen. Det tog ett tag innan han ens började, det kändes som om han tittade på mig, granskade mig, som om han var osäker på om han verkligen skulle röra vid det. Jag skulle precis öppnade munnen för att säga någonting, men då kände jag fjäderlätta rörelser över revbenen. De kändes knappt, kittlades på något sätt. Hans fingrar var kalla, försiktiga och återigen, trygga. Hela han gjorde mig trygg, säker på något sätt. Hans fingrar drogs över blåmärket, sedan upp över kanten på revbenen där de är av och sedan uppåt ännu mer, tills han rörde vid det blåa precis vid min BH. Jag kände hur jag rös till, det var skönt, även om det kändes.
”Det är ganska skönt, nu när du är försiktig. Jag tror du är den enda.” viskade jag och log lite. Jag hörde hur han skrattade lätt.
”Det gör ju ont, eller hur? Då måste man vara försiktig. Fast vet du vad som är ännu skönare?” frågade han och jag skakade lugnt på huvudet. Jag kände hur han bytte position i sängen och när jag tittade satte han sig i en annan vinkel, antagligen så att han lättare skulle komma åt. Jag slöt ögonen igen och väntade på det som skulle vara så härligt.
”Det här.” hörde jag honom viska och sedan kom ett helt annat tryck mot revbenen. Jag rös redan nu, det var liksom en obeskrivlig känsla. Jag öppnade försiktigt ögonen för att se vad han gjorde och kunde inte låta bli att le när jag insåg att han kysste mitt blåmärke och sen revbenen. Han var så försiktig, så otroligt mysig, på något sätt. Justin märkte nog att jag tittade på honom för han rätade upp sig och log lite generat. Jag satte mig upp och våra ansikten var bara några cm ifrån varandra.
”Tack! Det var otroligt befriande!” viskade jag och log mot honom. Han besvarade mitt leende och vi satt så en stund, utan att säga någonting. Det kändes skönt att inte vara tvungen till att hela tiden säga något, till att hela tiden underhålla någon. Bara sitta, och njuta av någon annans närhet, såsom jag definitivt njöt av Justin’s närhet, och sällskap, mer än vad jag var tillåten till egentligen med tanke på att jag hade pojkvän.
Oj oj oj! Love is in the air? Vad tror ni?
Fan nnu börjar det hända grejer sötnosar!
Vad tror ni? Har det börjat växa fram känslor?
Börjar Dezzie få känslor för Justin? Eller har hon bara fått Bieber Fever?
Och Justin då...? Har han känslor för henne?
Jaa... Vad tror ni? :P
Nu ska jag ta på mig kläder (sitter i pyjamas) och dra till plugget för att dansa, i tre timmar, till esteten :D
Skriver mer sen :D Nu börjar det ju hända saker så nu kan ni ge er f*n på att ni kan få kapitel ofta :D
Mer drama kommer! Kärleksdrama, det kan ni hoppa opp och sätta er på! Action kommer, har allt planerat! Uppoffringar, både i samband med Action-snutten och annars! Jaa ni har mycket som väntar er!
Och en sak är i alla fall säker, dessa 39 kapitel, har bara varit en liten början! ;)
XoXo
Jag lutade mig mot Justin’s axel och kände hur hans tag om mig blev hårdare, på ett bekvämt sätt. Det var samma sköna känsla, känslan av trygghet och värme. En känsla jag inte fick särskilt ofta. Jag drog ett djupt andetag innan jag kände hur jag förlorade kampen mot tröttheten. Justin gjorde ingenting bättre när han sakta och rytmiskt drog tummen över en liten yta på ryggen med en svepande rörelse. Till slut orkade jag inte kämpa emot längre, utan jag välkomnade sömnen med öppna armar och slöt frivilligt ögonen för att sova.
”Dezzie? Är du vaken? Dezzie? Det är dags att gå upp nu!” hörde jag en röst säga, men den kändes flera mil bort. Jag rullade runt och la mig på rygg innan jag kurade ihop mig i fosterställning. Det var alltid skönt att ligga så.
”Dezzie, jag menar allvar nu! Du måste upp.” sa rösten, men jag kunde inte placera den. Det var inte Ellie, inte Christopher, inte Sky och definitivt inte pappa. Det var någon annan, någon som jag visste vem det var, men inte kunde sätta fingret på det. Men vad skulle då den här personen göra i mitt rum? Pappa brukade inte låta vem som helst komma in i vårt hus, det hade han bevisat när jag börjat träffa Christopher.
”Passa dig du så att jag inte slickar på dig!” skrattade rösten, men jag kunde inte förmå mig att röra en muskel. Jag var alldeles för djupt insjunken i mina tankar. Jag registrerade meningen undermedvetet, och där visste jag även att jag visste vad det betydde, och att jag antagligen borde lyssna. Återigen hörde jag det där skrattet, det var speciellt, inte som alla andra skratt. Det var då jag kom på det, det var Justin! Jag var inte hemma, jag var hos Caitlin, men jag hade inte somnat i sängen, jag hade somnat i Justin’s knä nere i en av fåtöljerna. Innan jag visste ordet av det kände jag hur jag blev blöt på kinden. Jag letade igenom minnena och insåg vad Justin stått och sagt.
”Om du inte går upp nu så får du en puss, var det inte det du sa skulle komma efter?” sa Justin och jag flinade.
”Det skulle du aldrig våga, men jag är vaken nu.” log jag och sträckte lite på mig. Jag kände en hand mot min kind och innan jag hann reagera kände jag Justin’s läppar mot mina. Jag öppnade ögonen och såg upp på honom, jo han kysste mig. Jag kom på mig själv med att besvara kyssen och samtidigt le innan jag slöt ögonen igen och la händerna över hans hals. Jag vet inte hur länge det pågick, men helt plötsligt drar sig Justin undan lite och jag öppnade ögonen för att se på honom där han satt på sängkanten.
”Du ser, jag vågade.” sa han tyst och när jag granskade hans ansikte såg jag hur en rosa ton uppenbarade sig på hans kinder.
”Jo jag märkte det.” log jag lite innan jag försiktigt reste mig upp. Jag slängde en blick på golvet och såg en liten hög med kläder där. Men vänta lite nu, det var mina kläder. Jag drog bort täcket och såg att jag endast hade underkläder på mig.
”Det skulle ha blivit för varmt för dig att sova i kläderna, så Caitlin hjälpte dig av med dem.” förklarade Justin och jag log mot honom innan jag nickade.
”Ja, det var bra, annars hade jag svettats ihjäl och det är inte så trevligt.” flinade jag innan jag smidigt tog mig förbi Justin och resten mig ur sängen. Jag ställde mig framför spegeln och granskade mina vänstra revben, det blev allt värre för var dag som gick.
”Den där färgen klär dig!” hörde jag Justin säga bakom mig och såg att han tittade på mina underkläder. Jag flinade lite innan jag vände mig tillbaka mot spegeln. Jag började trycka och känna över revbenen, såsom jag gjorde nästintill varje morgon, och i ögonvrån såg jag att Justin granskade mig medan jag grimaserade.
”Du borde gå till doktorn med det där. Det ser inte bra ut!” sa han och jag skrattade lätt utan att vända mig mot honom.
”Det är klart att det inte ser bra ut, jag har brutit två revben. Däremot vägrar dem läka som dem ska.” muttrade jag för mig själv och drog igen. Jag hörde hur Justin satte sig ner i sängen och när jag vände blicken mot honom vinkade han mig till sig.
”Här, lägg dig, jag vill känna.” sa han och klappade på sidan om sig. Jag ryckte på axlarna och gjorde som han sa. När jag lagt mig tillrätta drog jag djupa, melodiska andetag och slappnade av så mycket jag kunde. Jag slappnade av i varenda muskel, och visst fanns det en nackdel med det, jag hade inte längre kontroll över mitt ansikte när han skulle känna.
”Du måste säga till om jag gör dig illa!” sa han och jag nickade, fast jag vet inte om han märkte det, det var nog ganska obemärkligt.
”Om inte annat, så kommer du se, och höra, mina reaktioner. Jag har slappnat av helt nu, så nu kommer jag inte längre ha någon kontroll över mitt ansikte.” sa jag lugnt och slöt ögonen. Det tog ett tag innan han ens började, det kändes som om han tittade på mig, granskade mig, som om han var osäker på om han verkligen skulle röra vid det. Jag skulle precis öppnade munnen för att säga någonting, men då kände jag fjäderlätta rörelser över revbenen. De kändes knappt, kittlades på något sätt. Hans fingrar var kalla, försiktiga och återigen, trygga. Hela han gjorde mig trygg, säker på något sätt. Hans fingrar drogs över blåmärket, sedan upp över kanten på revbenen där de är av och sedan uppåt ännu mer, tills han rörde vid det blåa precis vid min BH. Jag kände hur jag rös till, det var skönt, även om det kändes.
”Det är ganska skönt, nu när du är försiktig. Jag tror du är den enda.” viskade jag och log lite. Jag hörde hur han skrattade lätt.
”Det gör ju ont, eller hur? Då måste man vara försiktig. Fast vet du vad som är ännu skönare?” frågade han och jag skakade lugnt på huvudet. Jag kände hur han bytte position i sängen och när jag tittade satte han sig i en annan vinkel, antagligen så att han lättare skulle komma åt. Jag slöt ögonen igen och väntade på det som skulle vara så härligt.
”Det här.” hörde jag honom viska och sedan kom ett helt annat tryck mot revbenen. Jag rös redan nu, det var liksom en obeskrivlig känsla. Jag öppnade försiktigt ögonen för att se vad han gjorde och kunde inte låta bli att le när jag insåg att han kysste mitt blåmärke och sen revbenen. Han var så försiktig, så otroligt mysig, på något sätt. Justin märkte nog att jag tittade på honom för han rätade upp sig och log lite generat. Jag satte mig upp och våra ansikten var bara några cm ifrån varandra.
”Tack! Det var otroligt befriande!” viskade jag och log mot honom. Han besvarade mitt leende och vi satt så en stund, utan att säga någonting. Det kändes skönt att inte vara tvungen till att hela tiden säga något, till att hela tiden underhålla någon. Bara sitta, och njuta av någon annans närhet, såsom jag definitivt njöt av Justin’s närhet, och sällskap, mer än vad jag var tillåten till egentligen med tanke på att jag hade pojkvän.
Oj oj oj! Love is in the air? Vad tror ni?
Fan nnu börjar det hända grejer sötnosar!
Vad tror ni? Har det börjat växa fram känslor?
Börjar Dezzie få känslor för Justin? Eller har hon bara fått Bieber Fever?
Och Justin då...? Har han känslor för henne?
Jaa... Vad tror ni? :P
Nu ska jag ta på mig kläder (sitter i pyjamas) och dra till plugget för att dansa, i tre timmar, till esteten :D
Skriver mer sen :D Nu börjar det ju hända saker så nu kan ni ge er f*n på att ni kan få kapitel ofta :D
Mer drama kommer! Kärleksdrama, det kan ni hoppa opp och sätta er på! Action kommer, har allt planerat! Uppoffringar, både i samband med Action-snutten och annars! Jaa ni har mycket som väntar er!
Och en sak är i alla fall säker, dessa 39 kapitel, har bara varit en liten början! ;)
XoXo
Kommentarer
Postat av: julia.
bääääääääääääääääääääääääst!
Postat av: emma
älskar din novell
Postat av: josefin!
den är sjuuuuuuuukt bra! :o
har du tid, vill och kan, så skriv så ofta du kan, denna äger fett.
speciellt när de inte blir kära dirr, utan efter 39 kapitel börjar det bara känna lite för varann, om du fattar.
keep it gooooooing. (min negelska suger, HAHAH)
Postat av: Anonym
Yey!! Mer!!
Postat av: carro
omg meer!
Trackback
