Where are you now - Kapitel 41
FÖRRA DELEN:
”Och… Jag ber om ursäkt för det där innan. Jag vet att du har pojkvän och så, jag vet in…” fortsatte han men till slut avbröt jag honom genom att lägga pekfingret över munnen på honom. Han tittade förvånat på mig och jag log mot honom innan jag tog tag om hans nacke och drog honom till mig innan jag gav med mig för mina känslor, min hjärna skrek nej, medan mitt hjärta dunkade flera slag än vanligt, för att visa att det samtyckte, och tryckte slutligen mina läppar mot hans.
Han besvarade kyssen medan han tog tag om min midja för att dra mig närmare. Allting runtomkring mig försvann, det fanns bara vi i hela världen. Vi var inte två olika personer längre, vi hade gått samman till att bli en person, en individ, en enhet. Jag drog honom ytterligare lite närmare, medan hjärnan protesterade högt. Vad höll jag egentligen på med? Jag var inte tjejen som gjorde såhär, jag var tjejen som var trogen sin pojkvän, men livet var bra mycket mer komplicerat än så. Mitt hjärta dunkade hårt i bröstet på mig, vägrade tillåta mina armar att släppa honom, vägrade låta mig avsluta kyssen. Jag drog en hand genom hans hår, det var så mjukt, så rätt på något sätt.
”Får jag se på… klänningen…?” hörde jag Caitlin’s röst som tydligen stod i dörren. Justin och jag skingrade oss, motvilligt, och sedan log han ursäktande mot Caitlin innan han gick förbi henne och ut ur rummet. Hon tittade på mig, och jag störde mig så otroligt mycket på att jag inte kunde läsa hennes blick. Det var först då jag började känna det dåliga samvetet komma bubblande, vad hade jag gjort? Varför kunde jag inte styra mina handlingar? Det kändes som om jag inte längre hade kontroll över någonting.
”Jag vet vad du tänker säga Caitlin!” mumlade jag efter att jag satt mig på hennes säng. Jag såg inte på henne, jag skämdes.
”Det tror jag inte att du vet.” svarade hon och dunsade ner bredvid mig på sängen. Jag sneglade upp mot henne och såg hur hon satt med ett brett flin. Jag tittade förvirrat på henne, vad var det med henne nu då?
”OMG! Ni kysstes!” utbrast hon sen och såg otroligt glad ut. Jag var fortfarande osäker på om det bara var en fasad eller om hon verkligen inte var arg eller något.
”Ja, det gjorde vi.” instämde jag försiktigt, visste inte riktigt hur hon skulle reagera.
”Hur länge? Var det första gången? Varför?” frågorna bara dundrade fram och hon såg uppriktigt sagt väldigt glad ut. Jag höll upp händerna mot henne så att hon skulle stanna upp.
”Caitlin, vad är det du är så glad över? Jag har pojkvän, jag har jättedåligt samvete för det här! Jag menar, första och andra gången var en annan sak, men den här gången var det hela mitt fel…” Caitlin’s ansiktsuttryck förändrades och hennes ögon blev större, om det vore möjligt.
”Vadå, har ni kyssts fler gånger?” utbrast hon och studsade till i sängen. Jag himlade med ögonen mot henne.
”Caitlin, fokus! Jag, pojkvän, dåligt samvete, mitt fel… Det är vad vi pratar om nu!” sa jag och stirrade på henne. Hon suckade innan hon gick fram till dörren och stängde den, så att vi kunde prata utan att bli störda. När hon satte sig på sängen igen såg hon helt lugn ut.
”Enkelt, ha inte dåligt samvete! För det första så kommer Christopher inte fåreda på det, eller hur? Jag menar, vad var det vi sa i lördags? Det som händer i det här rummet, stannar i det här rummet!” fick hon fram och jag nickade lite, det var ju sant. Jag tänkte nog inte berätta det för Christopher, inte när hon menade det på det där sättet. Vi hade ju faktiskt sagt så.
”Precis! Vad menar du med att det var ditt fel? Och det där med första och andra gången? Kom igen, jag vill veta!” nu blev hon åter lika hyperaktiv. Hon var verkligen angelägen om att veta, jag kunde inte låta bli att undra varför.
”Kan vi inte åka någonstans och fika? Då kan jag berätta allting, försöka i alla fall, men du får lova att inte döma mig! Jag kunde inte rå för det!” sa jag lågt och hon nästan hoppade upp ur sängen och var fortare vid dörren än jag någonsin sätt henne. Jag log överseende mot henne.
”Visst, nu drar vi!” flinade hon och var på väg ut genom dörren.
”Caitlin! Vänta! Jag tror jag behöver prata lite med Justin. Kan du skicka upp honom?” frågade jag försiktigt och hon nickade snabbt innan hon försvann ut genom rummet. Jag log åt henne, hon var verkligen underbar. Hon var precis den typen av bästa vän jag behövde ibland, men samtidigt behövde jag någon som var arg på mig för var jag just gjort. En knack på dörren fick mig att rycka till och när jag tittade upp stod Justin där. Han såg lite nervös ut så jag log lite mot honom innan jag gestikulerade att han skulle sätta sig på sängen.
”Justin. Jag vet inte vad jag ska säga riktigt, eftersom att jag inte riktigt vet hur jag ska reagera på det jag gjort. Men tror du vi skulle kunna hålla det här mellan oss? Jag vill inte sätta dig i problem eller så.” frågade jag försiktigt och såg hur han nickade lite.
”Självklart kan vi hålla det mellan oss. Ja, mellan oss och Caitlin då. Men vad menar du med att du inte vill sätta mig i problem? Du skulle ju få problem om det kommer fram till Christopher.” frågade han och la huvudet på sned. Jag himlade med ögonen.
”Jag bryr mig inte vad Christopher skulle göra mot mig, jag oroar mig för vad han skulle göra mot dig, och dessutom så skulle han kunna läcka ut det i media och allting för att förstöra för dig. Jag bryr mig om dig, Justin, så jag vill inte ta den chansen!” förklarade jag och såg in i hans vackra, bruna ögon.
”Men jag bryr mig om dig, och jag tänker inte låta någon skada dig, även om du inte bryr dig om det. Vi håller tyst om det helst enkelt.” sa han efter en stunds tystnad. Jag nickade och log lätt mot honom. Han såg ut att vara djupt försjunken i tankar, men log lite han också.
”Caitlin väntar på mig. Vi ska dra och fika. Vi kommer väl tillbaka senare, det tar nog inte så lång tid. Har du sagt något till killarna?” frågade jag och väntade spänt på svar. Han skakade på huvudet och jag andades ut.
”Åk iväg ni, så ses vi sen.” sa han och blinkade innan han reste sig från sängen och gick ut genom dörren. Jag andades ut innan jag följde efter och sprang nerför trappan mot hallen för att sätta på mig skorna. Caitlin stod och väntade på mig och granskade mig medan jag satte på mig mina svarta stövlar.
”Då drar vi!” ropade hon, men fick inget svar tillbaka. De satt säkert och spelade igen. Jag hade aldrig förstått det där med att spela så mycket. Visst kunde det vara roligt ibland, men att sitta flera timmar var inget som intresserade mig. Jag sneglade mot Caitlin som himlade med ögonen, tydligen hade hon tänkt samma sak.
Ja det var ju bra att det var Caitlin som avbröt dem och inte någon av boyzen... Hur tror ni dem skulle reagerat? :)
Vad tycker ni om den här delen?
Vill bara tacka för era mysiga kommentarer! Ni förstår inte hur mycket jag älskar att läsa dem! Och de blir längre och längre, oerhört bra! :) Tacksam! <3
Love you guys! <3
XoXo
”Och… Jag ber om ursäkt för det där innan. Jag vet att du har pojkvän och så, jag vet in…” fortsatte han men till slut avbröt jag honom genom att lägga pekfingret över munnen på honom. Han tittade förvånat på mig och jag log mot honom innan jag tog tag om hans nacke och drog honom till mig innan jag gav med mig för mina känslor, min hjärna skrek nej, medan mitt hjärta dunkade flera slag än vanligt, för att visa att det samtyckte, och tryckte slutligen mina läppar mot hans.
Han besvarade kyssen medan han tog tag om min midja för att dra mig närmare. Allting runtomkring mig försvann, det fanns bara vi i hela världen. Vi var inte två olika personer längre, vi hade gått samman till att bli en person, en individ, en enhet. Jag drog honom ytterligare lite närmare, medan hjärnan protesterade högt. Vad höll jag egentligen på med? Jag var inte tjejen som gjorde såhär, jag var tjejen som var trogen sin pojkvän, men livet var bra mycket mer komplicerat än så. Mitt hjärta dunkade hårt i bröstet på mig, vägrade tillåta mina armar att släppa honom, vägrade låta mig avsluta kyssen. Jag drog en hand genom hans hår, det var så mjukt, så rätt på något sätt.
”Får jag se på… klänningen…?” hörde jag Caitlin’s röst som tydligen stod i dörren. Justin och jag skingrade oss, motvilligt, och sedan log han ursäktande mot Caitlin innan han gick förbi henne och ut ur rummet. Hon tittade på mig, och jag störde mig så otroligt mycket på att jag inte kunde läsa hennes blick. Det var först då jag började känna det dåliga samvetet komma bubblande, vad hade jag gjort? Varför kunde jag inte styra mina handlingar? Det kändes som om jag inte längre hade kontroll över någonting.
”Jag vet vad du tänker säga Caitlin!” mumlade jag efter att jag satt mig på hennes säng. Jag såg inte på henne, jag skämdes.
”Det tror jag inte att du vet.” svarade hon och dunsade ner bredvid mig på sängen. Jag sneglade upp mot henne och såg hur hon satt med ett brett flin. Jag tittade förvirrat på henne, vad var det med henne nu då?
”OMG! Ni kysstes!” utbrast hon sen och såg otroligt glad ut. Jag var fortfarande osäker på om det bara var en fasad eller om hon verkligen inte var arg eller något.
”Ja, det gjorde vi.” instämde jag försiktigt, visste inte riktigt hur hon skulle reagera.
”Hur länge? Var det första gången? Varför?” frågorna bara dundrade fram och hon såg uppriktigt sagt väldigt glad ut. Jag höll upp händerna mot henne så att hon skulle stanna upp.
”Caitlin, vad är det du är så glad över? Jag har pojkvän, jag har jättedåligt samvete för det här! Jag menar, första och andra gången var en annan sak, men den här gången var det hela mitt fel…” Caitlin’s ansiktsuttryck förändrades och hennes ögon blev större, om det vore möjligt.
”Vadå, har ni kyssts fler gånger?” utbrast hon och studsade till i sängen. Jag himlade med ögonen mot henne.
”Caitlin, fokus! Jag, pojkvän, dåligt samvete, mitt fel… Det är vad vi pratar om nu!” sa jag och stirrade på henne. Hon suckade innan hon gick fram till dörren och stängde den, så att vi kunde prata utan att bli störda. När hon satte sig på sängen igen såg hon helt lugn ut.
”Enkelt, ha inte dåligt samvete! För det första så kommer Christopher inte fåreda på det, eller hur? Jag menar, vad var det vi sa i lördags? Det som händer i det här rummet, stannar i det här rummet!” fick hon fram och jag nickade lite, det var ju sant. Jag tänkte nog inte berätta det för Christopher, inte när hon menade det på det där sättet. Vi hade ju faktiskt sagt så.
”Precis! Vad menar du med att det var ditt fel? Och det där med första och andra gången? Kom igen, jag vill veta!” nu blev hon åter lika hyperaktiv. Hon var verkligen angelägen om att veta, jag kunde inte låta bli att undra varför.
”Kan vi inte åka någonstans och fika? Då kan jag berätta allting, försöka i alla fall, men du får lova att inte döma mig! Jag kunde inte rå för det!” sa jag lågt och hon nästan hoppade upp ur sängen och var fortare vid dörren än jag någonsin sätt henne. Jag log överseende mot henne.
”Visst, nu drar vi!” flinade hon och var på väg ut genom dörren.
”Caitlin! Vänta! Jag tror jag behöver prata lite med Justin. Kan du skicka upp honom?” frågade jag försiktigt och hon nickade snabbt innan hon försvann ut genom rummet. Jag log åt henne, hon var verkligen underbar. Hon var precis den typen av bästa vän jag behövde ibland, men samtidigt behövde jag någon som var arg på mig för var jag just gjort. En knack på dörren fick mig att rycka till och när jag tittade upp stod Justin där. Han såg lite nervös ut så jag log lite mot honom innan jag gestikulerade att han skulle sätta sig på sängen.
”Justin. Jag vet inte vad jag ska säga riktigt, eftersom att jag inte riktigt vet hur jag ska reagera på det jag gjort. Men tror du vi skulle kunna hålla det här mellan oss? Jag vill inte sätta dig i problem eller så.” frågade jag försiktigt och såg hur han nickade lite.
”Självklart kan vi hålla det mellan oss. Ja, mellan oss och Caitlin då. Men vad menar du med att du inte vill sätta mig i problem? Du skulle ju få problem om det kommer fram till Christopher.” frågade han och la huvudet på sned. Jag himlade med ögonen.
”Jag bryr mig inte vad Christopher skulle göra mot mig, jag oroar mig för vad han skulle göra mot dig, och dessutom så skulle han kunna läcka ut det i media och allting för att förstöra för dig. Jag bryr mig om dig, Justin, så jag vill inte ta den chansen!” förklarade jag och såg in i hans vackra, bruna ögon.
”Men jag bryr mig om dig, och jag tänker inte låta någon skada dig, även om du inte bryr dig om det. Vi håller tyst om det helst enkelt.” sa han efter en stunds tystnad. Jag nickade och log lätt mot honom. Han såg ut att vara djupt försjunken i tankar, men log lite han också.
”Caitlin väntar på mig. Vi ska dra och fika. Vi kommer väl tillbaka senare, det tar nog inte så lång tid. Har du sagt något till killarna?” frågade jag och väntade spänt på svar. Han skakade på huvudet och jag andades ut.
”Åk iväg ni, så ses vi sen.” sa han och blinkade innan han reste sig från sängen och gick ut genom dörren. Jag andades ut innan jag följde efter och sprang nerför trappan mot hallen för att sätta på mig skorna. Caitlin stod och väntade på mig och granskade mig medan jag satte på mig mina svarta stövlar.
”Då drar vi!” ropade hon, men fick inget svar tillbaka. De satt säkert och spelade igen. Jag hade aldrig förstått det där med att spela så mycket. Visst kunde det vara roligt ibland, men att sitta flera timmar var inget som intresserade mig. Jag sneglade mot Caitlin som himlade med ögonen, tydligen hade hon tänkt samma sak.
Ja det var ju bra att det var Caitlin som avbröt dem och inte någon av boyzen... Hur tror ni dem skulle reagerat? :)
Vad tycker ni om den här delen?
Vill bara tacka för era mysiga kommentarer! Ni förstår inte hur mycket jag älskar att läsa dem! Och de blir längre och längre, oerhört bra! :) Tacksam! <3
Love you guys! <3
XoXo
Kommentarer
Postat av: josefin!!!!
det bästa är att det har gått 41 kapitel, och den är inte tråkig, den har inte spårat ur! andra noveller blir de blixtkära i första novellen, och sen blir tjejen gravid i tredje. haha. + att jag känner igen mig väldigt mycket i den där tjejen, "hon"(hon är ju typ påhittad^^) tänker precis som jag skulle gjort.
superbra tjejen! =D
lång o knäpp komentar då men.. HAHAH =D
Postat av: Alice
Ååå! Vilket bra kapitel, vill bara ha mer! =)<3
Postat av: Anonym
Jag är precis som den här tjejen så jag kan leva mig in i den som jag inte kan göra på andra noveller:) Du har skrivit 41 noveller och varenda en är så olikt andra noveller och det är så bra för då kan jag sitta i sekunder... minuter...timmar...dagar och vänta på den här novellen. Du skriver sjukt bra så att man lever in i novellen <3
Postat av: carro
skiitbra! :D när kommer nästa?
Postat av: Emma
älskar din novell ! äger helt klart ut alla andra noveller. Superbra!
Trackback
