Where are you now - Kapitel 8
”Ey, du svarade aldrig på min fråga.” sa jag och såg hur han ryckte till. Jag skrattade och såg hur han flinade tillbaka. Sedan bromsade han in lite och svängde in på en uppfart till ett fint hus.
”Det kan hända men jag tror inte att jag behöver svara på den frågan eftersom att vi nu står still och redo att gå ur bilen!” svarade han och blinkade mot mig. Jag besvarade blinkningen med en egen.
”Smart ass!” sa jag innan jag hoppade ur efter Caitlin. Jag skulle precis öppna bagageluckan då Christian hann före.
”Gå in ni! Caitlin kan visa er huset. Jag och Justin fixar era väskor.” flinade han och jag stirrade lite på honom. Sedan ryckte jag på axlarna lite lätt och tog Ellie under armen och gick efter Caitlin som redan var vid dörren. När jag sneglade över axeln stod Christian och Justin och pratade om något och såg efter oss. Jag log lite innan jag gick in i huset.
”Wow! Caitlin det här är otroligt! Ert hus är otroligt!” fick jag fram efter att ha gått på rundtur i hela huset. Hon skrattade förtjust och log mot mig. När jag sneglade på Ellie så stod hon med stora ögon och såg på allting. Trots det syntes det att det var något hon var osäker på.
”Ehm, Caitlin, jag ska prata lite med Ellie bara. Vi kommer snart!” sa jag till henne och drog med Ellie mot dörren. Vi mötte killarna som gav oss en förvånad blick och sedan gick vi ut och stängde dörren. Jag lyssnade tyst mot dörren och pratade inte förrän jag hörde hur de gick in i huset.
”Ellie, vad är det frågan om?” frågade jag och tittade på henne. Hon såg in i mina ögon, halvt förvirrad.
”Vad menar du?” frågade hon undvikande och vek bort blicken från mig. Jag satte armarna i kors över bröstet och stirrade på henne.
”Ellie, lilla gumman, jag känner dig! Tell me!” sa jag när hon inte sa någonting. Hon suckade och slappnade sedan av. Bra, det betydde att hon tänkte berätta.
”Dezzie det är du som känner de här människorna, inte jag!” började hon men jag skakade på huvudet. Hon såg på mig med ett frågande uttryck i ansiktet.
”Jag känner bara Caitlin egentligen. Jag har pratat med Christian lite men Justin känner jag inte alls. Du vet ju att jag inte tror på sådant som jag läser eller hör så han kommer få berätta de han vill berätta själv. Tills vidare vet jag bara vem han är. Chaz och Ryan har jag aldrig ens sett. Jovisst, på någon bild eller så men ingenting mer än det. Jag har visserligen…”
”Deztiny! Andas!” avbröt hon mig och log lite mot mig. Jag himlade med ögonen, tog ett djupt andetag och sen fortsatte jag.
”Visserligen har jag hört en del om de men jag känner de inte. Så nej, jag känner inte de här människorna och om du bara öppnar upp dig så kommer vi ha skitkul allihop!” avslutade jag och såg på henne. Hon skruvade lite på sig och såg på mig med ledsna ögon. Skitbra, nu hade hon bestämt sig för någonting.
”Jag är ledsen Dezzie men jag tror jag åker till Sarah istället. Jag tror inte hon bor så långt härifrån.” sa hon tyst och jag suckade. Sarah var hennes kusin som hon nästan aldrig träffade.
”Är du säker? Helt hundra?” frågade jag sorgset. Hon nickade och såg ursäktande på mig.
”Förlåt!” mumlade hon och jag kunde inte låta bli att le mot henne.
”Det är lugnt! Jag ska frågade Caitlin om hon kan numret till taxin.” sa jag och gick in igen. Ellie var inte sen efter mig. Jag hittade Caitlin i köket, hon stod och diskuterade någonting med Justin. När hon såg oss komma in sken hon upp.
”Ehm. Caitlin, Ellie ska åka till hennes kusin, Sarah. Har du numret till någon taxi eller något?” frågade jag och såg hur hon fick ett besviket uttryck i ansikte. Jag sneglade bakom mig men Ellie var inte där. Hon kanske inte hade följt med till köket bara. Hon hämtade nog sin väska. Jag tittade tillbaka på Caitlin och det såg ut som om hon precis skulle svara något, men Justin hann före.
”Jag fick precis ett sms från Chaz. De vill bli hämtade nu. Jag kan köra henne.” sa han och tittade frågande på Caitlin. Hon såg ut att fundera en stund och sen nickade hon.
”Ellie!” ropade jag och hörde hur någon kom ingående i köket. Hon såg lite generad ut och mötte varken Caitlin’s eller Justin’s blick. Jag knäppte med fingrarna framför henne så att hon skulle fokusera på mig.
”Justin ska hämta Chaz och Ryan så han kör dig. Klarar du dig själv eller vill du att jag ska följa med?” frågade jag henne och hon såg ut att skruva lite på sig igen. Hon var inte en person som uttryckte sina tankar när det fanns folk hon inte kände i närheten. Däremot kände jag henne så pass väl att jag såg det på henne. Det hade jag till och med kunnat gissa mig till, hon litade inte på killar överhuvudtaget, spelade ingen roll om han var känd eller inte. Det var ett under att hon litade på Sky.
”Jag följer med, ni åker vi!” sa jag och vände på klacken och gick ut mot hallen igen. Ellie följde efter mig och efter henne kom Caitlin och Justin.
”Christian?” ropade jag högt och hörde hur det dundrade till från övervåningen och såg sedan hur någon kom nerfarande. Jag stod där med ledsen min och tittade på honom.
”Jag är ledsen, bro. Men jag kan inte stanna här! Min pappa har hamnat på sjukhus och jag måste åka till honom…” sa jag och spelade ledsen. Jag kände hur en tår föll från min kind och han såg först helt förtvivlad ut. Sedan kom han fram och kramade mig. Jag flinade mot Caitlin som stod där med stora ögon och Justin höll för hennes mun för att hon inte skulle brista ut i skratt. Han blinkade lite innan han drog med henne en bit bort.
”Hah! In your face!” skrattade jag när jag kände att jag inte kunde hålla mig längre. Han flög bort från mig och stirrade surt på mig. Jag såg hur Caitlin skrattade så mycket att hon var tvungen att stödja sig på Justin, som flinade.
”Fan för dig! Fy fan för dig!” utbrast han och stirrade irriterat på mig. Jag skrattade så jag kände hur tårarna rann på mig. Till slut sjönk jag ner på golvet och skrattade. Det syntes att han inte kunde hålla sig längre så han började också skratta.
”Prankster on the loose!” sa han och jag nickade skrattandes till honom. Jag började få kontroll över mig själv igen och sedan satte jag mig upp så jag satt lutat mot väggen. Caitlin kom fram till mig, hon hade också skrattat så hon gråtit.
”Jag har en känsla av att vi inte kommer ha en lugn stund med dig här. Åk nu så du kommer tillbaka snart! Jag vill ha en massa kul!” skrattade hon lätt. Jag log mot henne och sedan hjälpte hon mig upp. Jag gav henne en hård kram.
”Tillbaka snart. Ring om det är något!” sa jag och sen gick jag ut genom dörren med Ellie och Justin efter mig.
Det där var väl snällt av Justin? Eller vad tycker ni?
Tack så mycket för att det är så många som läser det här, men det vore ännu mer perfekt om fler av er kommenterar!
Tack till ni som kommenterar, ni är helt underbara och gör det superroligt att skriva!
XoXo
skiit bra meeer <3 !!!! :D
