Where are you now - Kapitel 101
Skrev han och jag blinkade till lite innan jag reste mig ur sängen. När jag kom ut ur rummet såg jag hans mormor och morfar sitta i köket med ett varsitt leende på läpparna. Jag kunde inte hindra mig själv från att undra vad det var som stod på. Vad hade han nu hittat på? Nervöst gick jag nerför trappan men stannade till när jag kommit ner. Det var kolsvart i korridoren. Jag svalde hårt innan jag gick in i mörkret mot något jag kunde urskilja i slutet på korridoren, en vit dörr det stod GARAGE på med gula, lysande bokstäver.
När jag kom närmare dörren svalde jag hårt innan jag slutligen öppnade den försiktigt. Så fort jag kom in i rummet så var jag säker på att bokstäverna på dörren bara var ditklistrade, för det såg verkligen inte ut som ett garage. Ingen lampa var tänd, istället var det tända ljus lite här och var i rummet. Medan jag långsamt gick in i rummet så började en låg melodi spelas på piano någonstans. Var jag än tittade i rummet så såg jag ingen som var där inne, tills jag kom närmare ett mörkt hörn. Där kunde jag urskila att Justin satt. För att instämma om att jag hade hittat honom tände han ett ljus och ställde uppe på pianot. Han fortsatte spela medan jag kom närmare, men han sa ingenting. Han tittade bara på mig. Till slut började han sjunga på en låt som jag aldrig hört förut.
[Lyssna medan du följer med i texten här nedan]
what if i never knew
what if i never found you
i never had
this feeling in my heart
how did this come to be
i dont know how you found me
but from the moment i saw you
deep inside my heart i knew
baby your my destiny
you and i were meant to be
with all my heart and soul
ill give my love to have and hold
and as far as i can see
you were always meant to be
my destiny
oooohhhhh
i wanted someone like you
someone that i could hold on to
and give my love until the end
of time
oohhh
but forever was just a word (just a word)
something id only heard about
but now youre always there for me
when you say forever i believe
baby your my destiny
you and i were meant to be
with all my heart and soul
ill give my love to have and hold
and as far as i can see
you were always meant to be
my destiny
oooooohhhh
baby all we need
is just a little faith
cuz baby i believe
that love will find a way
heyyyyyyyy
ohhh
baby your my destiny
you and i were meant to be
with all my heart and soul
ill give my love to have and hold
and as far as i can see
from now until eternity
you were always meant to be
my destinyyyy
you are my destiny
När Justin sjungit klart reste han sig sagta från pianot och kom emot mig med lätta steg. När han kom fram till mig log han mjukt innan han la en hand på min kind och drog med tummen under ögat på mig. Först då insåg jag att jag grät.
"Dög det som förklaring?" frågade han lugnt. Jag kände hur mina mungipor drogs uppåt, jag visste precis vad jag ville, jag visste precis varför jag alltid kände mig så lycklig runt honom, och jag visste att jag redan valt. Nu var det bara dags att visa honom det också. Istället för att säga någonting tog jag ett halvt steg mot honom och raderade avståndet mellan oss. Jag la mina händer om hans hals och lät våra läppar mötas i en mjuk kyss. När jag slutligen släppte honom och öppnade ögonen så såg jag hur han fortfarande stod och blundade, med ett glatt leende på läpparna.
"Jag tror jag tar det där som ett ja!" log han och öppnade ögonen. Hans guldbruna ögon fann mina blåa. I skenet från stearinljusen såg det ut som om hans ögon glödde likt en nyväckt eld. Jag nickade medan jag bet mig i läppen. Hans leende blev svagare, men varmare på något sätt. Lugnt la jag armarna om honom och gav honom en mjuk kram. Jag minns inte hur länge vi stod så, men till slut satte vi oss ner med ryggarna mot vad jag antog var garageporten.
"Det här är andra gången du gör något sånt här för mig." påpekade jag medan han lekte med mina fingrar. Han skrattade lite innan han vände sig mot mig och gav mig en lätt puss på kinden. Han öppnade munnen för att säga någonting, men utan förvarning drogs garageporten upp och vi båda föll baklänges medan solen bländade oss.
"Oj, jag visste inte att det var här inne ni var." hörde jag till min förvåning Chaz säga. Jag öppnade ett öga för att se om jag hade rätt, och visst hade jag det. En bit bort stod Chaz med ett ursäktande leende.
"Men åh, Chaz din idiot!" hörde jag en tjej muttra en bit bort. Jag vände blicken mot ljudet och såg Caitlin stå och skaka på huvudet med Ryan och Christian bredvid mig. Av någon anledning började jag asgarva medan Justin reste sig upp i sittande ställning igen.
"Bra Chaz, nu kommer hon ligga här hur länge som helst, omöjlig att få upp." utbrast Justin roat. Det fick mig bara att skratta ännu mera. Även om jag alltid hade kul, så fick dem här människorna mig att må så extremt bra, så det var nästan svårt att tro. Innan jag hunnit tänka en tanke till hade någon lyft upp mig i sin famn. Händelsen gjorde mig så förvånad att jag slutade skratta och tittade upp på Justin som log nöjt mot mig.
"Jag tänkte att du åtminstone kunde få ligga någonstans där det är mjukt och skratta. Som typ gräsmattan eller något." flinade han och började gå mot gräsmattan där Caitlin, Ryan och Christian stod och skrattade åt mig. Innan jag hunnit svara hade han satt sig ner på gräset, men mig i knät.
"Jag tycker ditt knä duger bra." flinade jag oskyldigt och lutade mig lite mot honom. Han flinade innan han kysste mig. I bakhuvudet registrerade jag att de andra hade tystnat. Efter en stund släppte jag hans läppar och log glatt mot honom. Våra blickar möttes och av någon anledning så vände ingen bort blicken, så vi satt och såg varandra i ögonen ett tag.
"Så, är det officiellt nu?" frågade Chaz när han verkade ha tröttnat på att ingen sa något. Jag vände blicken mot Chaz och log mot honom. I ögonvrån såg jag hur Caitlin granskade mig med hoppfulla ögon medan Ryan och Christian mest såg nyfikna ut. Jag vände tillbaka blicken mot Justin, som även han så lite nyfiken ut.
"Det är officiellt!" svarade jag och log glatt mot honom. Hans ansikte bröt upp i ett brett flin innan han kysste mig en gång till, fast mer intensivt den här gången. Jag hörde hur Caitlin skrattade medan killarna sa någonting till varandra som jag inte hörde. Det var heller ingenting jag brydde mig särskilt mycket om just nu. Jag kysste en underbar kille, som jag verkligen hoppades att jag skulle få en underbar tid med. En sak var i alla fall säker, jag hade valt helt rätt.
Först vill jag tacka Ida (www.biebsordie.blogg.se) för reklaminlägget på sin blogg och för det bra förslaget om låten jag använt i inlägget.
Låten heter Deztiny och är skriven av Jim Brickman!
Tack tjejen! <3
Men det var väl gulligt? :)
Jag insåg nyss att det ser ut som om det är slut på novellen där, men så är inte fallet!
Som Justin sa, Game On! ;) <3
Tack för alla kommentarer, ni gör verkligen min dag genom att bara skriva och kommentera!
Det spelar ingen roll om det är långt eller kort, det är helt fantastiskt och jag känner med completely blessed! <3
Nästa kapitel kanske jag laddar upp i natt (eftersom att jag fortfarande är sjuk) eller så får ni det imorrn! :)
Puss & Kram på er alla! <3
Live, Laugh, Love
man blir så GLAD av denna novell asså! HELT KLART den bästa jag har läst!:D<3
jag har inga ord. Vanligtvis skulle jag vara galen och utom mig med ord och "ah" men nu. omg. detta var för fint. för vackert. för underbart för sånt. Detta är första gången jag verkligen gråtit av lycka eller sånt till något jag läst i en novell eller bok. Inte ens justin själv fick mig att gråta såhär som jag gör nu. Och han har en hel bok om sig själv.
Detta var underbart. jag tror jag allvarligt kan säga att detta... kapitel 101... än så länge är mitt favorit kapitel. Helt underbart. Jag älskar det, jag älskar dom. Jag kunde verkligen se framför mig att Justin sjung det till Dezzie(dock ser jag D som dig... men ja, det är ju bara jag). Madde det är helt jävla underbart. Jag är kär i detta.
Jag säger bara tacka gud för att du är här och skriver så fantastiska noveller!!!!!!!!utan dig skulle jag bli galen(e redan galen hahahah)och inte veta vad jag skulle fördriva tiden med!!!!!
Älskar denna sida så sjukt mkt så sluta ALDRIG(!!!!!!!) att skriva<3333 men såklart så älskar jag dig oxå för annars så skulle sidan inte finnas!!!<333 tack till att du finns här o skriver så(förlåt) jävla braaaa!!!!!!!!!
Det kunde vart ett jätte bra slut nu, men jag vill ändå inte. Du har känslan när du skriver, du lever verkligen in i rollerna. Älskar din blogg är så uppdaterad! :)
DET ÄR OFFICIELLT!!! YAAY <33
Gud, jag fattar verkligen inte? HUR kan man skriva såhär bra? :O borde vara totalt olagligt! Du e kriminellt bra på det här, din novell blir lixom min drog typ :D jag älskar verkligen din novell, helt aaaaamaziiing :D!!!
