Bieber Cash

"Tro mig, imorgon kommer du vakna av något mycket behagligare än ett slag i ansiktet. Sov sött, hjärtat!" sa han och kramade om mig. Jag skrattade tyst innan jag lämnade köket och gick in på toaletten för att fixa i ordning mig för natten. Det kändes som om jag var på väg att somna när jag gick tillbaka med sömndruckna steg mot Justin's sovrum. När jag kom in i rummet hörde jag hans djupa andhämtning, sötnosen sov redan. Det var tur att det inte var så stökigt i rummet, för då hade jag omljöjligt hittat tröjan jag fått låna av Justin att sova i. Snabbt drog jag av mig allt utom underkläderna och drog sen på mig den svarta, stora tröjan. Med första försiktighet kröp jag ner hos Justin i den lilla sängen. Det var ju inte en dubbelsäng direkt, men det var inte pytteliten heller. Vi fick plats båda två, men det var lättare att lägga sig i den om han inte hade brett ut sig så mycket. När jag väl kommit ner under täcker låg jag och tittade på honom. Han var så söt när han sov, det borde nästan vara olagligt att se så underbart söt ut. Även om jag försökte hålla blicken fäst vid hans ansikte kunde jag till slut inte hålla ögonen öppna längre, utan föll in i en djup, drömlös sömn.

---

---

Jeremy hade haft helt rätt, jag behövde inte vakna av en smäll i ansiktet den här morgonen, istället vankade jag av att jag fick en massa pussar.

"God morgon på dig också, sötnos!" log jag innan jag öppnade ögonen och insåg att han var närmare mig än vad jag trott. När han märkt att jag vaknat la han sig ner på rygg bredvid mig men händerna under huvudet.

"Vad vill du göra idag?" frågade han efter att vi hade varit tysta ett tag. Jag funderade en stund innan jag satte mig upp i sängen och slängde en blick på honom.

"Jag skulle behöva duscha..." påpekade jag och rynkade på näsan. Han skrattade roat åt mig innan han nickade.

"Sure, du hittar ju till badrummet. Det finns handdukar i skåpet under handfatet." svarade han och tittade upp i taket. Han såg ut att vara djupt försjunken i tankar så jag log bara mot honom innan jag slängde täcket över huvudet på honom.

"Aye, vad var det där bra för?" skrattade han och slängde tillbaka täcket på mig. Jag skrattade lågt medan jag tog mig upp ur sängen och blickade runt i huset.

"Damn, jag måste hämta klädpåsarna, jag har ju inget annat att ta på mig." mumlade jag innan jag smidigt tog mig ut ur rummet. Bakom mig hörde jag hur Justin muttrade något, men han sa ingenting tillräckligt högt för att jag skulle höra det.

"Nej, vänta! Öppna inte dörren!" ropade Justin bakom mig och slängde sig förbi mig och tryckte ryggen mot dörren. Jag hade precis varit på väg att öppna den, så den smälldes igen med ett högt ljud. Han log ursäktande mot mig medan jag stirrade överraskat på honom.

"Förlåt, men det är en massa paparazzi's därute! Jag tror inte du vill gå ut sådär ärligt talat." förklarade han och jag nickade förstående. Skulle Justin gå ut så skulle det bli ett väldans liv och han skulle antagligen aldrig komma in igen.

"Jag får väl ta på mig det jag hade igår och gå ut då." sa jag bara och ryckte lätt på axlarna. Han såg efter mig, det kunde jag känna i ryggen, och till slut vände jag mig om. Han stod fortfarande kvar med ryggen pressad mot dörren och flinade mot mig.

"Tycker du fortfarande att tröjan ser så förbaskat bra ut på mig?" skrattade jag då jag kände igen blicken. Han ryckte på axlarna men ett brett leende spred sig snabbt i ansiktet på honom medan han gick fram till mig och la armarna omkring mig.

"Borde jag ta det som ett ja?" frågade jag och höjde roat ett ögonbryn. Han flinade lite för sig själv innan han tog mitt ansikte mellan sina händer och gav mig en mjuk kyss.

"Jag tar det som ett ja." skrattade jag när han släppte mig. Utan att säga någonting gick han före mig in i sitt rum och slängde sig smidigt på sängen. Jag kände hans blickar i ryggen medan jag drog på mig jeansshortsen. Jag behövde ju inte direkt byta tröja, så jag lipade lekfullt mot honom innan jag satte upp håret i en knut med en tofs som Justin räckte fram till mig. Utan att vänta på bekräftelse för att det dög eller något, gick jag ut ur rummet och slutligen ut ur huset. Först trodde jag att Justin hade skämtat, men innan jag ens hunnit ta ett steg nerför trappan var jag omringad avblixtrande kameror. Att dem orkade egentligen! Istället för att haka upp mig på några såna tankar klistrade jag på ett stort leende innan jag lugnt gick mot bilen.

"Var är Bieber?" frågade en man som pressade kameran i ansiktet på mig. Jag log lugnt mot honom medan jag svarade.

"Justin är därinne!"

"Dejtar ni? frågade en annan som nu kom närmare. Det blev nästan svårt att gå, men det fick väl ta sin tid antog jag.

"Jag träffade Justin för första gången i lördags!" svarade jag undvikande medan jag fortsatte gå.

"Hur länge har du varit ensam med Bieber i hans pappas hus?"

"Inte särskilt länge."

"Hur känns det att vara kompis med en superkändis?"

"I mina ögon är han en vanlig tonåring."

"Vad gillar du bäst med Justin?"

"Det jag gillar bäst är att han bryr sig om folk, både folk han känner och sina fans."

"Är det något på gång mellan er två?"

"Som sagt så träffades vi första gången i lördags!"

"Det ser ut om en väldigt stor tröja, är det Bieber's?"

"Jag gillar att gå i stora t-shirtar."

"Vad ska ni hitta på idag?"

"Ingen aning just nu, men det blir väl till att titta på film kanske."

"Varför har inte Bieber nämnt dig tidigare?"

"För att han har känt mig i sex dagar, och det är inte särskilt mycket att nämna."

"Har du någonting med hans twitterinlägg att göra?"

"Jag har inte haft tillgång till twitter på ett tag."

"Ska du med på hans tour som börjar om en vecka?"

"Ingenting är besämt!"

"Kan du säga någonting till pressen?"

"Hej! Hoppas ni har en fortsatt bra dag!" svarade jag slutligen när jag var framme vid bilen. Jag försökte svara så sanningsenligt som möjligt, utan att avslöja för mycket. Vissa frågor gjorde mig lite fundersam, som det med twitterinlägget och med hans tour, men jag visade det inte. Om jag däremot trodde att de skulle lämna mig ifred vid det sista svaret så hade jag grymt fel. De knäppte ett antal kort medan jag tog ut påsarna ur bilen, och när jag började gå tillbaka över stenplattorna, mot ytterdörren, började deras frågor strömma fram från alla håll.

"Har Bieber köpt det där till dig?"

"Jag kan köpa mina egna kläder."

"Vad tycker du om hans musik?"

"Jag älskar hans musik! Han är otroligt talangfull och har en extrem känsla i det han gör!"

"Hur skulle du beskriva Bieber för dem som ännu inte träffat honom?"

"Ni som inte har träffat honom borde veta att han är precis som vilken tonåring som helst!"

"Var bor du någonstans?"

"Jag bor hemma hos min pappa."

"Vad har du fått för uppfattning om Bieber's crew?"

"Jag har inte träffat Justin's crew."

"Kommer vi få se mer av dig runt Bieber?"

"Det kan jag inte riktigt svara på!"

"Hur kändes det att skriva din första autograf häromdagen?"

"Haha jösses, hur får ni reda på allting?"

"Vi gör bara vårt jobb!"

"Ja och ni verkar vara väldigt bra på det också. Jag är bara glad över att jag kunde få någon att le!"

"Skulle du känna igen henne om du såg henne igen?"

"Självklart! Ett sånt ansikte glömmer jag aldrig!"

"Vad heter hon?"

"Det tänker jag dock inte dela med mig av."

"Kommer du göra en duett med Bieber i framtiden?"

"Haha nej verkligen inte!"

"Varför inte? Duger han inte?"

"Haha jo, han duger mer än väl. Det är bara det att jag inte kan sjunga!"

"Vilken är din favoritlåt av Bieber's låtar?"

"Det måste nog vara U Smile och Never Let You Go!"

"Varför just dem?"

"Det kan jag inte riktigt svara på, men jag gillar dem."

"Hur reagerade du på att du var med i tidningen för några dagar sedan?"

"Det var inte så mycket att reagera på, jag vet vem jag är så jag bryr mig inte så mycket om vad folk skriver om mig."

"Vem kan du berätta allting för?"

"Allt är en väldigt stor benämning!"

"Vem kan du berätta mycket för då?"

"Mina nära vänner som jag vet ställer upp i vått och torrt."

"Vem är din största idol?"

"Jag har ingen riktig idol, utan jag lyssnar på det mesta."

"Vilken låt hörde du senast?"

"Destiny med Jim Brickman."

"Vad tycker du om den?"

"Jag tycker väldigt mycket om den låten!"

"Har det med ditt namn att göra?"

"Haha nej absolut inte! Det är en helt underbar låt!"

"Har du någon Celebrity Crush?"

"Självklart! Har inte alla det? Jag har ett par stycken."

"Kan du nämna några?"

"Hugh Jackman, Viggo Mortensen och Kellan Lutz."

"Är du intresserad utav mode?"

"Det beror på, vissa saker är snyggare än andra."

"Vilken var den senaste konserten du var på?"

"Jag har för mig att det var Lady Gaga!"

"Inte Bieber's?"

"Nej, jag har inte varit på någon av hans konserter."

"Varför inte?"

"Det har bara inte blivit av."

"Finns det någon särskild anledning till att du blivit så bra kompis med Bieber?"

"Som jag sa tidigare så är han en härlig kille som är rolig att vara med."

"Vad tycker du om Jasmine Villegas?"

"Hon är en av de bästa!"

"Hur nära står du henne?"

"Jag vet att jag kan lita på henne till 100%"

"Visste du att Villegas och Bieber har varit tillsammans?"

"Ja det visste jag."

"Stör det dig någonting?"

"Haha nej, varför skulle det störa mig?"

"Finns det någonting du vill säga till alla beliebers därute?"

"Även om han inte hinner, och ibland kanske inte har tid att visa det, så bryr han sig extremt mycket om er allihop och skulle vilja träffa er alla. Så ge inte upp hoppet!"

"Tror du att du kan få koncekvenser för att du hänger med Bieber?"

"Nej, varför skulle jag få det?"

"Tjejer som är med Bieber brukar kunna få hot-mejl och andra påhopp av Bieber's fans, oroar det dig?"

"Nej, det oroar mig inte särskilt mycket faktiskt. Jag är inte med honom för att göra folk avundsjuka eller sura på mig. Jag är med honom för att han är rolig att vara med och han ställer upp för en. Jag hoppas att hans fans förstår att jag inte gör någonting för att vara elak.

"Hur skulle du reagera om en främling kom fram till dig på stan och bad om din autograf?"

"Jag skulle bli förvånad eftersom att jag själv inte anser att jag är någon att be om en autograf ifrån, men jag gillar att få folk att le och skratta, så jag skulle ge den personen en autograf."

"Du åkte in akut på sjukhuset för ett par dagar sedan, vad var det som hände?"

"Haha, hur får ni egentligen reda på allting? Ja, jag åkte in för ett par dagar sedan. Akut var det kanske inte, eftersom att jag vara dragit upp en gammal skada och därefter hamnat i chocktillstånd."

"Så det var ingenting allvarligt?"

"Nej, det var ingenting allvarligt. Så fort jag vaknade upp efter en natts sömn så blev jag utskriven igen."

"Vi har hört rykten om att du har varit i slagsmål med en kille från din skola, stämmer det?"

"Åh herrejösses. Ja jag kan ju inte påstå att det inte stämmer."

"Vad var det som hände?"

"Jag går inte in på några detaljer, men jag ställde mig emellan en kille som blev mobbad och hans mobbare."

"Så du är emot mobbning?"

"Självklart är jag det! Mobbning är någonting jag inte tolererar!"

"Finns det någonting du tycker är extremt jobbigt?"

"Jag lider av seriös klaustrofobi, så det är väl det."

"Åh, då ska vi kanske inte stå så nära om det känns jobbigt för dig."

"Tack, det uppskattar jag!"

"Skulle du vara redo att gå in i ett förhållande?"

"Jag har precis lämnat ett."

"Vad var det som hände?"

"Det håller jag helst för mig själv."

"Vad tycker du om barn?"

"Jag älskar barn!"

"Tänker du skaffa barn när du har den rätta åldern inne?"

"Det har länge varit min plan."

"Brukar du festa mycket?"

"Oj, här är det snabba puckar från ämne till ämne. Nej, jag festar inte alls!"

"Nog har du väl druckit någon gång?"

"Jag har smakat champange på pappas middagar han hade ibland, men det är det. Jag är inte ett fan av alkohol om jag säger så."

"Så vad gör du när dina klasskompisar har hemmafester?"

"Jag brukar köpa hem lite godis och läsk, sen kryper jag ner i soffan till någon bra film."

"Ensam?"

"Ja, oftast så. Jag har ingenting emot att vara ensam då jag är ganska van med det."

"Vad jobbar din pappa med?"

"Han är affärsman."

"Vad heter han?"

"Steven Wallie!"

"Oj, den Steven Wallie?"

"Ja, jag antar det. Jag känner ingen annan med samma namn."

"Kommer du gå i din fars fotspår?"

"Haha nej verkligen inte."

"Inte? Vad vill du arbeta med i framtiden då?"

"Jag vet inte säkert, men jag är inte mycket för att sitta sitl bakom en dator. Jag tycker bättre om att röra mig, se nya saker och träffa nya människor."

"Har du några syskon?"

"Nej, jag är ensambarn."

"Bor dina föräldrar ihop?"

"Nej, dem är skillda sedan länge."

"Vem är du mest hos?"

"Jag bor hemma hos min pappa!"

"Hur ofta träffar du din mamma?"

"Inte särskilt ofta alls."

"Hur kommer det sig?"

"Spara den frågan till nästa gång, för nu måste jag be att få tacka för mig."

"Finns det någon chans att du kan ta ut Bieber?"

"Nej det tror jag blir väldigt svårt. Han står nog i duschen skulle jag tro."

"Okej, men kan du svara på en sista fråga?

"Jag kan alltid försöka!"

"Vilket är dina favoritprogram?"

"Jag brukar inte följa särskilt många program eftersom att jag sällan är inne och tittar på tv. Men något jag alltid uppskattar att se är kriminalserierna, American Idol och Ellen DeGeneres Show."

"Det var visst en salig blandning. Är du mycket för musik?"

"Musik är något jag behöver för att överleva! Men en annan sak jag behöver för att överleva är mat, så nu måste jag lämna er allihop. Hoppas ni får en bra dag!"

"Detsamma Deztiny!"

Mer hann ingen säga innan jag öppnade dörren och stängt igen den med en djup suck. Jag sjönk ihop med ryggen mot dörren och andades ut. Även om de faktiskt hållt avstånd så var det fortfarande jobbigt att känna sig instängd.

"Går det bra för dig?" frågade Justin framför mig och jag vände en utmattad blick mot honom. Han skrattade besvärat innan han tog alla kassar ifrån mig och sträckte sen fram en hand för att hjälpa mig upp.

"Jösses! Hur får dem reda på allting?" frågade jag medan jag gjorde ett försök i att resa mig upp. Justin gick iväg mot sitt sovrum och jag följde långsamt efter.

"Bra fråga! Jag har frågat mig själv detsamma i ett par år nu!" svarade han bara utan att se på mig. Han satte sig lugnt ner på sängen och jag satte mig snabbt bredvid honom och vände hans ansikte mot mitt, så att han var tvungen att möta min blick.

"Aye, tänk inte på det! Jag kommer vänja mig! Det var inte så farligt egentligen, jag blev bara förvånad." sa jag och log mot honom. Han besvarade leendet, men såg fortfarande skeptisk ut. För att få honom att se lite glad ut kysste jag honom snabbt innan jag reste mig upp ur sängen.

"Jag går och duschar, du kan väl välja ut något som du tycker passar att ha på sig, för vad vi nu ska göra idag? Och du, tänk inte så mycket på det!" frågade jag och han nickade med ett svagt leende på läpparna. Utan att säga något mer dansade jag ut ur rummet och in på toaletten för att ta en efterlängtad dusch."

---

---

Oj, jag ser nu att det blev ett rätt långt kapitel!
Men jag hoppas ni gillar de! :)

Hon fick svara på en hel del frågor, inte sant? ;P
Men hon verkade ta det ganska bra!

Frågan är ju nu bara vad paparazzi'erna menade med Justin's twittermeddelande!
Och hur blir det när hans tour börjar?
Dezzie har ju skolan att tänka på...!


Tack för kommentarerna som vanligt!
Ni är fantastiska! <3
Och vad roligt att ni gillar "Last Chapter" och "XoXo Bieber Cash" mojserna! :)

Live, Laugh, Love