Bieber Cash

"... Wallie befann sig utanför Justin Bieber's pappas hus. Hon sågs första gången med Bieber i lördags. På vår fråga om det var någonting mellan dem påpekade hon detta, men bara för att de träffades i lördags, betyder det då att det inte kan vara någonting mellan dem? Hon var däremot vänlig att besvara en hel del frågor till våra män som bara gjorde sitt jobb genom att ta reda på om Deztiny kanske kommer vara ett hot mot alla kvinliga beliebers som tävlar om att göra anspråk på kändishunken. Allt detta, efter pausen." sa kvinnan innan nyhetsikonen dök upp och sedan ersattes med reklam om något shampoo. Justin såg på tv-apparaten med förtrollade ögon, han var fast, och det syntes lång väg att han var nervös. Jag visste precis vad han var nervös för, de kunde med största lätthet klippa allting så att jag svarade på frågor som jag egentligen inte ens sagt något speciellt på. Frågan var ju bara hur illa det skulle vara.

"Det var ju inte så farligt, du tacklar pressen rätt bra tycker jag, hjärtat!" sa Jeremy när nyhetsprogrammet hade avslutat och det återigen var reklam. Jag svarade inte utan kastade en blick på Justin som granskade mig med en fundersam blick och med huvudet på sned.

"Säg något." sa jag tyst till honom och såg in i hans ögon. Han öppnade munnen för att säga någonting, men stängde den när han inte fick ur sig något. Han blinkade till en gång och verkade på något sätt komma tillbaka till verkligheten.

"Hur kunde du vara så snabbtänkt? Man trodde ju nästan på allt du sa." sa han till slut och jag andades lättat ut. Han hade inte reagerat som jag trott att han skulle reagera. Egentligen visste jag inte ens hur jag trodde att han skulle reagera, men inte såsom han gjorde i alla fall, det var ett som var säkert. Lättat reste jag mig upp och pussade honom snabbt innan jag drog med mig kaffekoppen ut i köket.

"Ska vi åka Bieber? Du kanske bör packa med dig lite kläder innan vi drar." ropade jag från köket och när jag vände mig mot valvet såg jag hur Justin smet in i sitt rum.

"Stannar ni till imorgon?" frågade Jeremy när han gick förbi mig.

"Ja, det är väl det som är planerat i alla fall. Jag ska ju till skolan på Måndag." svarade jag honom. Han vände blicken mot mig och log mjukt.

"Det blir nog bra. När åker han tillbaka till Atlanta, vet du de?" frågade han med ett sorgset uttryck i ansiktet. Jag förstod honom, det var ju inte ofta han träffade Justin, så det var ju tråkigt att han skulle åka så tidigt.

"Jag vet inte. Jag ska prata med honom senare. Jag kan ju skjutsa hit honom imorgon i så fall." svarade jag och log mot honom. Hans uttryck förändrades och han log tacksamt.

"Det behöver du inte göra. Vill ha komma tillbaka hit innan han åker så kan jag hämta honom, eller så gör nog Kenny det, var han nu har tagit vägen." sa han innan han gick till mig och pussade mig på pannan.

"Du är en bra tjej. Lyckas ni jobba på det här så kommer jag nog se honom lyckligare än jag någonsin sett den ungen sen musiken började komma in i hans liv på riktigt." sa han och log innan han gick ut ur köket. Jag skrattade lågt för mig själv innan jag styrde stegen mot Justin's sovrum. Jag övervägde tanken på att knacka innan jag gick in, men struntade i det och öppnade bara dörren. Han satt på sin säng och pratade i telefon.

"Förlåt, jag kan gå igen." sa jag tyst och log mot honom innan jag började backa ut ur rummet.

"Vänta lite mamma! Dezzie, du behöver inte gå, jag pratar bara med mamma." sa han och log mot mig innan han återigen vände sig mot telefonluren. Jag funderade en stund innan jag ryckte på axlarna och gick in i rummet. Jag ville inte inkräkta på deras samtal så jag tog upp iPhone'n och klickade mig in på twitter. Där hade jag sjukt många mentions om nyhetsinslaget, både bra och dåliga tweets. Jag suckade lätt innan jag började besvara de jag fått tidigast. En tjej hade skrivit att hon tyckte att jag var riktigt söt och hon hoppades att jag hade roligt med Justin. Medan en annan tjej hade skrivit att jag var en attention whore som bara ville ha uppmärksamhet och att det var därför jag umgicks med Justin. Med mitt vanliga lugn svarade jag den första tjejen att Justin var extremt rolig att vara med och sen tackade jag henne för komplimangen. Jag funderade en stund innan jag svarade den andra tjejen. Till slut skrev jag att jag umgicks med Justin för att han var en underbar person, och inte för att han var känd. Det var inte lätt att svara på såna tweets, för det är inte det lättaste att försöka få någon att ändra uppfattning, men jag försökte så gott jag kunde. Förvånat hoppade jag till när telefonen vibrerade och gav ifrån sig ett högt läte. När jag kollade vad det var så hade jag fått ett mms, av Jasmine.



Hey babe! Var bara tvungen att skicka en helt random bild! ^^
Såg dig på tv, du handlade pressen hur bra som helst, och jag
håller helt och hållet med dig! Det var snabba puckar mellan
ämnena! xD
Och självklart kan du lita på mig till 100% <3
Hur som helst så var du lika snygg som vanligt! ^^
Och jag gissar på att det visst var Justin som shoppat åt dig xD
Och har jag fel om jag säger att det var Justin's tröja?
Aja, I miss you! <3

När jag såg bilden skrattade jag lågt, hon var så söt! Snabbt skrev jag tillbaka, i ett vanligt sms, eftersom att jag inte hunnit ta några bilder med den nya mobilen, förutom den jag och Justin kysstes på.

Dezzie: Haha sötnos du är! <3 Haha visst var de? Jag hann knappt med själv ^^ Snygg vet jag inte, oduschad i alla fall >.< Och ja, han gjorde ju de ^^ Och du har helt rätt gumman, det var inte min tröja :P Saknar dig med babe! <3

Jag log när jag skickat iväg det och kollat på bilden igen. Det tog ett tag, men sen kunde jag känna mig stolt över att ha sparat bilden och sen använt den som kontaktbild på Jaz.

Jaz: Haha jag hade i alla fall kul ^^ Man kan vara snygg även om man inte duschat, obviously ;) I knew it! :D Hahaha hur awesome kan man vara egentligen?! ;D <3

Jag skrattade när jag läst vad hon skrivit. En underbarare tjej än henne fick man nästan leta efter. Hon och Caitlin var helt fantastiska personer. Jag kunde knappt förstå att om jag inte lagt ut en massa knäppa videor på YouTube, så hade jag ju inte ens börjat prata med Caitlin eller Christian, och då hade jag inte träffat någon av alla underbara människor jag nu hängde med.

Dezzie: Hahaha jag kan tänka mig de ^^ Nästa gång vi ses får vi ta lite roliga kort! Måste ju ha något kul att kolla på när du drar med min pojke för att uppträda, som de kändisar ni är ;P Haha ingen är mer awesome än du! No one! Inte ens knasbollen som sitter bredvid mig ^^ *viskar* men säg inte det till honom! ^^ <3

Jag log finurligt när jag skickat iväg sms:et. Justin väckte mig ur mina egna tankar genom att peta på mig. Förvånat tittade jag på honom och han log roat mot mig.

"Nej då mamma, hon lever." skrattade han och jag kände att jag missat något. Jag visste inte riktigt vad jag gjort, eller inte gjort, för att han sagt så, men han var snabb med att informera mig om det.

"Du har suttit och skrattat för dig själv, men verkar inte ha hört när jag sagt något. Jag blev lite orolig ett tag att du skulle ha blivit döv." förklarade han och jag himlade med ögonen.

"Jag stängde faktiskt av eftersom att du pratar i telefon. Jag vill ju inte precis inkräckta." svarade jag och rynkade ihop ögonbrynen. Han skrattade och kysste mig mjukt.

"Du inkräktar inte! Det skulle du aldrig kunna göra, baby!" svarade han lågt innan han log sitt vanliga leende och tryckte sen återigen telefonluren mot örat.

"Va? Nej jag pratade med Dez! Ja, hon ville inte sitta och lyssna på vårat samtal. Jag säger ju det! Nej idag ska vi hem till henne. Ja vi stannar där tills imorgon. Eller jag vet inte hur länge jag stannar hos henne. Hon ska ju till skolan på måndag. Vi får se hur det blir!" pratade han på, och sen stängde jag öronen igen. Jag tyckte det kändes så otrevligt att sitta och lyssna på deras samtal. Jag hade fått ett svar av Jaz så jag öppnade det istället och läste.

Jaz: Åh! Varför kan inte du hänga med för? :( Det skulle vara askul ju! <3 Haha nej då, jag ska inte säga någonting! :P <3

Dezzie: Jag skulle gärna göra det, men jag har ju skolan liksom... Fast vem vet, om Christopher är tillräckligt jobbig så kanske jag bestämmer mig för att leta upp er och hänga på ^^ Haha nej men ni kommer säkert ha superkul tror jag! Vi kommer ha ännu roligare när ni kommer hem sen! :* <3

Jaz: Juste, han också! =/ Men vi måste SÅ prata ofta! Annars kommer jag ju ha skittråkigt! Tänk dig att spendera 2 månader med vuxna människor och Justin D: <3

Jag skrattade åt det sista hon skrev. Nu när jag inte var lika djupt insjunken in mina egna tankar kunde jag höra att Justin tystnat och jag kände hans blick i tinningen. När jag vände mig mot honom så hade jag helt rätt, han satt och tittade på mig med ett förvånat, men roat uttryck i ansiktet. Jag mimade 'Jaz' till honom och han nickade förstående innan han började prata med sin mamma igen.

Dezzie: Jag kan nog tänka mig att det skulle vara rätt kul jag (aa) <3

Jaz: Ofc u can! *himlar med ögonen* Men det är en liten skillnad mellan dig och mig förstår du ^^ Du och Justin är tillsammans, ni skulle nog ha mycket roligt. Jag och Justin är kompisar, och visst är han rolig att vara med, men det hade ju varit rätt kul att hänga med en tjej som tänker lite på smama vis som jag själv xD Hahaha :* <3

Dezzie: Jag förstår dig ^^ Och ja, jag och Justin hade nog haft väldigt roligt, men ja, nu är det som det är, och vi kommer ha ännu roligare när ni kommer tillbaka! :) Det är häslosamt att sakna någon ibland! Då inser man hur mycket den betyder för en! :) Men vi kommer ju prata ofta, det är klart! :) <3

Jag tryckte bort konversationen och vände mig mot Justin.

"Kanske dags att du packar ihop lite kläder, vi borde nog åka snart. Det tar ju ändå två timmar." sa jag och log mot honom. Han nickade innan han reste sig från sängen.

"Vi får prata sen mamma, jag ska packa nu. Ja vi ska åka. Ja jag ringer Kenny också så att han vet var jag är." hörde jag hur han började avsluta samtalet.

"Hälsa från mig." inflikade jag och log mot honom. Han nickade utan att se på mig och gick fram till garderoben för att plocka fram kläder.

"Dezzie hälsar! Jadå! Baby, hon hälsar tillbaka! Va? Ja, vadådå? Åh mamma kan vi ta det här sen? Jag orkar inte just nu. Ja, jag ringer sen! Puss, älskar dig!" sa han innan han la på.

"Vad var de hon ville prata om?" skrattade jag. Det var så mycket känslor som speglade i hans ansikte och röst när han pratade med henne. Hans humör och tonfall gick upp och ner. Från glad, till irriterad, och sedan till kärleksfull och lika glad igen. Det var fascinerande att lyssna på.

"Hon reagerade väl lite över att jag kallade dig för 'baby'." svarade han utan att se på mig. Istället drog han fram en väska ur garderoben och ställde den på sängen för att sen gå tillbaka och plocka lite bland sina saker.

"Vet hon inte om att vi är tillsammans?" frågade jag förvånat. Justin verkade vara en sån kille som alltid berättade allting för sin mamma, oavsett vad det var.

"Jo det är väl klart att hon vet! Hur skulle jag kunna undgå att berätta?! Nej men hon är bara orolig över pressen och så. Eftersom att vi för nuvarande håller det hemligt för allmänheten. Hon vill att jag ska vara försiktig så att jag inte råkar försäga mig eller något vid en dålig tidpunkt." förkalrade han medan han drog ut hur mycket kläder som helst och la på sängen bredvid väskan, som stod ett par cm från mig.

"Jaha, jo men det förstår jag." svarade jag och ryckte på axlarna. Återigen hade jag haft rätt, de hade en typisk söt mamma-och-son relation. Det märktes på Justin, han avgudade Pattie mer än något annat, och han skämdes inte för det heller. För att ha något att göra medan han packade och hade sig så klickade jag upp min och Jaz's konversation igen för att se om hon svarat, vilket hon hade.

Jaz: Jo det är väl sant antar jag. Men det gör det ju inte särskilt mycket roligare, eller hur? ^^ Och när du skriver att du och Justin skulle ha mycket roligt, så får jag upp jättemycket skumma bilder i huvet xD <3

"Hur länge stannar jag hos dig förresten?" frågade Justin och avbröt mig från mina tankar. Jag vände mig mot honom och såg att han stod och granskade mig med ett fundersamt uttryck i ansiktet.

"När ska du åka till Atlanta?" frågade jag och kliade mig lugnt i huvudet. Håret kändes trassligt så jag började trassla ut det med fingrarna.

"På tisdag kväll, senast. Vadådå?" frågade han. Jag tänkte en stund och grimaserade när jag drog till lite för hårt i håret så det sved till i hårbotten.

"Nej jag bara undrade. Om du vill kan du stanna hos mig tills du ska åka, om du står ut med att vara hemma hos mig när jag är i skolan, annars kan jag skjutsa tillbaka dig hit imorgon kväll." svarade jag och log mot honom. Han skrattade innan han gick tillbaka till garderoben och drog fram mer kläder.

"Varför skulle jag inte stå ut med det? Jag hittar nog på något." svarade han bara och packade ner kläderna han precis dragit fram. Jag log mjukt innan jag vände uppmärksamheten mot telefonen för att svara på sms:et.

Dezzie: Hahahahaha, söt du är Jaz! ^^ Det var inte mitt fel att du fick dem tankarna! Just Sayin! :P Nej du babe! Justin har nog packat klart snart, så vi ska väl sätta oss i bilen för att pysa hem till mig. Kan inte du logga in på typ Skype eller Msn ikväll? :) <3

Jaz: Ska ni hem till dig? Awesome! :) Ja det kanske jag kan, jag hör av mig om det ikväll! Luv ya :* <3

Dezzie: Gör så du, gumman <3 Vi hörs sen ;) Love u 2 ;* <3

"Är du klar att åka, babe?" frågade jag och la telefonen i fickan på mjukisarna. Hna stängde igen väskan och nickade.

"Men du kanske borde byta byxor. Tror pressen kommer gilla dem." skrattade han när jag reste mig upp och gick fram för att ta upp påsarna med mina kläder i. Jag vände förvirrat blicken mot honom innan det gick upp för mig vilka byxor jag hade på mig.

"Jag kan ta på mig en lång t-shirt." påpekade jag och log oskyldigt. Han skrattade högt åt mitt svar innan han klev ur sängen och gick fram till mig. Jag stod nu mot väggen och han lutade sig mot mig.

"Gillar du dem så mycket?" flinade han innan han gav mig en mjuk puss. Jag skrattade lågt medan jag nickade.

"Det kan du ge dig på!" flinade jag tillbaka och kysste honom intensivt. Han lutade sig närmare mig och nu kunde jag känna hans hjärta slå, fortare än normalt. Det fick mig att tänka på när han hade sagt att det slog för mig. Utan att egentligen kunna hindra mig själv log jag mot hans läppar. Han avslutade försiktigt kyssen och besvarade mitt leende innan han gick bort till sängen för att slänga bag'en över axeln.

"Då åker vi." log han och jag nickade innan jag tog upp kassarna. Jag gav honom en snabb kyss innan jag gick före honom ut från sovrummet och vidare mot hallen för att göra oss klara inför två timmars bilresa.

Kapitel 110, already!
Damn, det går fort! ^^

Och jag vet att det blev lite av en sms konversation i det här kapitlet, men inte lika långa och jaa, haha sorry, men jag var tvungen xD
I alla fall, älskar bilden på Jaz! ^^
Hon är så underbart söt så det är nästan läskigt! ^^

Aja, kramizar på er alla!
Klockan är halv två miss i nassen och jag borde VERKLIGEN sova xD
Men eftersom att ni inte fick något kapitel i söndags så kände jag mig lite tvungen! :P

Tack återigen för kommentarerna!
Älskar alltid att läsa dem!
Och vad roligt att ni gillade mina misslyckade små videor xD
Haha ^^

Live, Laugh, Love