Bieber Cash

"Det kan du ge dig på!" flinade jag tillbaka och kysste honom intensivt. Han lutade sig närmare mig och nu kunde jag känna hans hjärta slå, fortare än normalt. Det fick mig att tänka på när han hade sagt att det slog för mig. Utan att egentligen kunna hindra mig själv log jag mot hans läppar. Han avslutade försiktigt kyssen och besvarade mitt leende innan han gick bort till sängen för att slänga bag'en över axeln.

"Då åker vi." log han och jag nickade innan jag tog upp kassarna. Jag gav honom en snabb kyss innan jag gick före honom ut från sovrummet och vidare mot hallen för att göra oss klara inför två timmars bilresa.

---

---

Efter drygt två timmar var vi framme. Eftersom att varken jag eller Justin hade käkat någon frukost så svängde jag in på donken när vi åkt ungefär halva vägen. Först tänkte vi gå in, men när vi insåg att det nästan var knökfullt så ångrade vi oss och tog drive in istället. `

"Har du pratat med din pappa? Vet han att vi ska komma?" frågade Justin innan han tog en klunk av sin Coca Cola medan jag svängde ut på motorvägen.

"Nej, han är nog inte hemma nu tror jag. Om jag inte minns helt fel så är han på någon videokonferens eller något sånt på kontoret." svarade jag utan att se på honom. Pappa var sällan hemma, och det var ingenting konstigt egentligen. Han gick in mycket för sitt jobb och det var väl också därför han var så otroligt framgångsrik. Det störde mig inte direkt, jag hade aldrig haft någonting emot att vara ensam. Jag hade ju alltid haft Ellie vid min sida, och sen till slut så kom ju Christopher in i mitt liv också. Nu ville jag inte ens se honom igen. Han hade ju sårat mig mer än vad alla någonsin hade gjort. Ändå var livet så orättvist att jag skulle bli tvungen att se honom mer än vad jag skulle se Justin, i alla fall de närmaste två månaderna. Det var nästan läskigt hur han hade förändrat mitt liv på bara en vecka.

"Vad tänker du på?" frågade Justin och avbröt mina tankar. Jag slängde en blick på honom och såg att han granskade mig.

"På dig. Det är exakt en vecka sen vi träffades idag!" svarade jag bara och vände blicken framåt mot vägen. Det var mycket folk ute på vägarna, vilket betydde att det fanns mycket idioter ute. Det var ju ändå lördag.

"En vecka bara? Det känns som om det gått flera månader." påpekade han pafft. Han hade nog också tappat tidsperspektivet, såsom jag hade gjort. Jag svarade inte utan nickade bara. Nu när jag var på väg hem kändes det som om jag inte varit hemma på flera månader. På ett sätt hade jag saknat det, även om jag trivdes i Justin's sällskap. Dessutom trivdes jag med att vara med Caitlin och de andra. De fick mig att må bra, på ett sätt jag knappt trodde var möjligt.

"Kan inte du sätta igång radion eller något?" frågade jag efter en stunds tystnad. Det var ju något jag aldrig klarat av, att sitta i en bil utan musik. Det var ju så sjukt tråkigt att det nästan var läskigt. Justin började blippa på radion för att hitta en bra låt. Till slut nöjde han sig med I Own This med Jaz. Jag log samtidigt som jag lågt sjöng med. Med ett brett leende drog jag fram mobilen och började knappra in ett meddelande medan jag höll ett vakande öga på vägen.

Dezzie: It doesn't matter what you say or what you do, I'm still his Shawty and he's still my Baby Boo!

Jag log åt min finurlighet och skickade iväg det.

"Vad har du gjort nu då? Jag känner igen det där leendet." skrattade Justin och jag flinade mot honom. Jag var på väg att svara men min uppmärksamhet drogs till mobilen när den gav ifrån sig ett högt ljud. Det stod Jaz ♥ på skärmen och hennes söta kontaktbild fick mig att le. Jag gav mobilen till Justin och sa åt honom att svara.

"Hej Jaz! Va? Nej det är Justin! Hon kör bil! Jag vet inte, vad skrev hon då?" frågade han. Efter ett par sekunder började han skratta högt. Hon hade antagligen berättat vad de stått i sms:et.

"I Own This gick precis på radion, så det är nog därför hon skrev det. Du är söt du Jasmine! Vill du prata med henne? Sure! Hold on a sec!" sa han och räckte mobilen till mig. Jag tog lugnt emot den och satte den mot örat.

"Hey babe!" skrattade jag.

"Jösses alltså! Jag fick mig en funderare när du skrev sådär. Jag hade ingen aning om vad det var du snackade om!" svarade hon och skrattade lågt. Efter att ha morrat lite lätt åt en bil som fick för sig att köra om på insidan, svängde jag slutligen av mot mitt lilla samhälle.

"Ledsen sötnos! Men det är nog min favoritline i låten tror jag." svarade jag och log för mig själv.

"Ja jag har mina stunder ibland! Vad gör ni då? Borde inte ni vara hemma hos dig ännu? Det var ju inte så långt hem till dig sa du ju." frågade hon och jag svängde in i vårt kvarter. Grannungarna var ute som vanligt och cyklade på vägarna, så man fick rulla genom hela kvarteret till mitt hus, som låg i slutet på gatan.

"Jo, vi är snart hemma. Typ om en halv minut eller något. Vad gör du själv?" frågade jag innan jag vinkade till Layla, en 7-åring som bodde i huset mitt emot mitt.

"Jag gör väl inte så mycket. Men hörru, jag måste gå. Kan du ge Justin telefonen en snabbis? Jag har lite och fråga honom om när det gäller onsdag." sa hon undvikande. Det lät som om det var något helt annat hon egentligen pratade om, men jag fäste ingen större uppmärksamhet på det hela.

"Visst. Vi hörs sen babe! Love ya!" sa jag bara innan jag gav Justin telefonen. Han tittade på mig med ett frågande uttryck men jag ryckte bara på axlarna medan jag svängde in på vår garageuppfart.

"Ja hallå? Ja det är jag. Nej hurså? Jaha, visst! Ja det tycker jag, men jag kan väl skicka sms till dig senare om det? Ja absolut! Bra, då hörs vi senare. Hej då!" pratade han på innan han tryckte av samtalet och gav mig mobilen. Det syntes på honom att han inte hade någon som helst tanke på att berätta vad de pratade om, så jag lät det vara. Han hade med största säkerhet en bra anledning till vad han inte berättade, men det var något dem två kokade ihop, och jag hade en stor känsla av att jag skulle få veta det tids nog.

---

---

Haha undra vad dem två har fått för sig nu då! ^^
Frågan är ju bara om det är något bra eller någonting dåligt...
Vad tror ni? :P

Kapitel 111 ^^
Bara jag som tyckte det var lite komiskt?
Really? O.o
Haha okej, ja jag har ju alltid varit lite udda ^^ :P

Angående en kommentar jag fick om att Caitlin, Christian, Chaz och Ryan är saknade och samma med kriget mellan Justin och Dezzie,
så står jag fortfarande fast vid vad jag sa från början.
Den här novellen kommer vara så mycket djupare än vad andra noveller kanske är, så det är absolut inte sista gången som ni får läsa om dem!
Snarare tvärtom!
Dock är det nu så att Justin faktiskt åker på tour i två månader och då kommer dem ju spendera lite tid tillsammans eftersom att de kommer vara ifrån varandra ett bra tag och så :)

Så don't worry! :) <3

Tack för alla kommentarer!
Ni är bäst <3

Live, Laugh, Love