Bieber Cash

"Ja hallå? Ja det är jag. Nej hurså? Jaha, visst! Ja det tycker jag, men jag kan väl skicka sms till dig senare om det? Ja absolut! Bra, då hörs vi senare. Hej då!" pratade han på innan han tryckte av samtalet och gav mig mobilen. Det syntes på honom att han inte hade någon som helst tanke på att berätta vad de pratade om, så jag lät det vara. Han hade med största säkerhet en bra anledning till vad han inte berättade, men det var något dem två kokade ihop, och jag hade en stor känsla av att jag skulle få veta det tids nog.

---

---

Vi hade gått igenom hela huset, så nu var det bara mitt rum kvar att visa. Jag tog ett djupt andetag innan jag slutligen öppnade dörren till det blåa rummet. Den blåa färgen var mjuk och det var knappt att man tänkte på den då allting på väggarna stal uppmärksamheten. Jag hade bott i samma rum i säkert tio år och till slut för några år sedan tröttnade jag på den vanliga, blåa målarfärgen, så jag köpte ny färg, i svart, vitt, mörkblått, lila och rosa för att skriva på väggarna. Över hela rummet stod det olika citat som jag hittat och som jag blivit förälskad i. Justin stod still en stund innan han gick runt i rummet för att titta på texterna.

    



    

  

  

  

  

[ VILL BARA PÅPEKA ATT DET BARA ÄR SJÄLVA TEXTERNA SOM DEZZIE ALLTSÅ HAR SKRIVIT SJÄLV, BILDERNA HAR INGENTING MED SAKEN ATT GÖRA UTAN DET ÄR BARA ORDEN! DET ÄR FÖR ATT NI SKA SE VAD DET STÅR PÅ VÄGGARNA! :) ]

"Wow! Har du skrivit allt det här?" frågade han när han granskat texterna. Han vände sig mot mig med ett frågande uttryck och jag nickade. Jag satte mig ner på sängen som stod utåt i rummet. På sängen låg det mörkblåa överdraget som jag lagt på innan jag åkt förra lördagen, men den vita kudden med texten FAITH låg på golvet. Fönstret stod öppet så den hade nog glidit ner utav vinddraget.

"Hur hittar du allt sånt här? Jag har knappt hört talas om hälften av det." fortsatte han när han lät blicken svepa över texterna än en gång. Jag skrattade lätt medan jag satte mig på sängen och tittade på honom där han gick runt.

"Det är texter som jag hört någon gång, sett på internet eller något citat ur en bok. Som den där, där det står "Happiness can be found even in the darkest of times. If one only remembers to turn on the light!" Det är ett citat från Albus Dumplebore i någon av Harry Potter böckerna." svarade jag och la mig på rygg i sängen. Det var ett av citaten som jag älskade otroligt mycket, för det stämde så otroligt bra. De flesta jag hade skrivit på väggen hade jag en speciell känsla till, och det var också därför jag använde min tid till det.

"Det här är helt otroligt! Du är händig du!" sa han och jag kände hur han slutligen la sig ner bredvid mig och såg upp i taket, där jag endast hade en text, precis över sängen. Med stora bokstäver stod det TO BE FREE ONCE MORE, THAT'S WORTH FIGHTING FOR! med mörklila bokstäver i skrivstil.

"Det där måste ha varit jobbigt att skriva." påpekade Justin och jag log för mig själv. Det hade varit extremt jobbigt, och jag hade gjort om det tre gånger innan det dög. Jag var otroligt stolt över mig själv att jag inte tappade humöret helt, för tålamod var något jag hade väldigt lite med när det gällde sånt här.

"Det kan du ge dig på att det var! Men det blev bra!" svarade jag och rullade över på sidan så att jag lättare kunde granska Justin. Han sneglade på mig i ögonvrån innan han gjorde detsamma. Vi låg och tittade varandra i ögonen en stund, jag dog verkligen i hans underbara blick. Det var som att drunkna i ett guldbrunt hav där allting var minst sagt fantastiskt!

"Vad tittar du på?" viskade han mjukt och la en liten hårslinga bakom örat på mig, den hade halkat ner över ansiktet. Jag log mot honom innan jag lät mitt ansikte komma närmare hans.

"En underbar person!" viskade jag tillbaka som svar innan jag kysste honom mjukt. Han besvarade leende min kyss medan han la sin hand vid min midja. Jag rös till lite, för tröjan hade åkt upp lite, så en del av hans hand låg mot min hud. Hans varma beröring var lika behaglig som alltid, och det kändes lika rätt som vanligt. Vi var som två puselbitar. Vi kan gå ihop med andra, med lite tvång från båda sidor, men när det bara var vi två, så hamnade allting så naturligt på plats. Som om vi var gjorda för varandra.

---

---

Så, det blev rätt långt kapitel, men det kan ju bero på bilderna :)

Det är torsdag idag... På lördag och söndag vet jag inte hur mycket jag kommer hinna uppdatera, men jag ska försöka så gott jag kan idag och imorgon! :)

Vet inte vad mer jag ska skriva, bortsett från att jag vill tacka er alla för kommentarerna!
Ni äger <3

Live, Laugh, Love