Bieber Cash

"Japp det gör vi! Ring om det är något!" log han och jag log barasom svar innan jag gick ut och stängde dörren. Det var tur att mina solbrillor låg i bilen, för annars hade jag antagligen inte haft en aning om vart de tagit vägen. När jag startade bilen gick radion igång högt och jag sänkte den lite innan jag backade ut från uppfarten och svängde sedan ut åt höger, för att åka till Ellie.

---

---

När jag svängde in framför huset stod redan Ellie och väntade på mig. Hon hoppade snabbt in innan hon vinkade till Sky, som tydligen inte tänkte låta oss åka än. Han gick runt på min sida av bilen och öppnade dörren.

"Tjena tjejen! Hur är det?" frågade han när han kramade om mig. Jag log mjukt och besvarade hans varma kram. Trots att vi inte kom megabra överrens så tyckte jag riktigt mycket om honom.

"Jodå, det är faktiskt rätt bra, med tanke på omständigheterna. Själv?" frågade jag när vi släppte varandra. Han tittade på mig med ett plågat uttryck.

"Jo, jag vet. Har du pratat någonting med honom?" frågade Sky utan att så mycket som ens ha en tanke på att besvara min fråga. Jag skakade på huvudet.

"Nej, det har man märkt. Han är helt galen för att du har bytt nummer. Han blev inte särskilt glad på mig heller när jag sa att jag inte hade det nya. Han tror att jag ljuger för honom." förklarade han och rynkade på näsan. Jag klev ur bilen och stängde dörren. Det var så mycket lättare att prata med honom om vi båda liksom stod upp, istället för att jag satt. Jag kände mig så otrevlig nämligen.

"Tänk att han ska tro att allting handlar om honom! Att byta nummer och han inte har det, det var ju bara en stor bonus." påpekade jag och lutade mig mot huven. Sky la huvudet på sned och såg på mig med ett frågande uttryck.

"Min mobil råkade ut för en liten olycka och ja, en drunkningsolycka närmare bestämt. Så den funkar inte längre." skrattade jag medan Sky himlade med ögonen.

"Vad har du lyckats med nu då, Dez?!" fnissade Ellie när hon kom runt till oss. Hon tröttnade väl på att sitta ensam i bilen medan vi stod och pratade. Jag gav henne en oskyldig min och höll upp händerna.

"Jag har inte gjort någonting! Det var Justin's fel!" påpekade jag och log mjukt åt minnet. Han var allt bra söt han.

"Vilken Justin?" frågade Sky förvirrat. Jag tittade på honom med ett höjt ögonbryn. Han skakade bara på huvudet och såg fortfarande lika förvånad ut.

"Jag som trodde att Christopher berättade allt för dig. Ni är ju bästa kompisar!" utbrast jag förvånat och han himlade med ögonen.

"Han har inte pratat med mig alls de senaste dagarna eftersom att jag har ställt mig på din sida i det här. Han har ju bara hört av sig när han har försökt tvinga fram ditt nummer, men eftersom att jag inte har det så har det ju liksom inte varit så lätt. Sen skulle jag ju inte precis ge honom det heller." föklarade Sky och jag rynkade på näsan. Jag hade visst lämnat efter mig en liten röra genom att bara byta nummer.

"Jag får ta och prata med honom sen. I alla fall, Justin är kompis med Caitlin och Christian." svarade jag och log. Sky's ansikte förändrades och han såg på mig med överraskad min.

"Menar du Bieber? Eller är det en annan Justin?" frågade han och la återigen huvudet på sned. Det var en sån typisk Sky-grej. Det gjorde han alltid när han var förvånad eller förvirrad, utan att han egentligen tänkte på det.

"Ja, Justin Bieber!" skrattade jag och log roat mot honom. Han tänkte efter en stund innan han nickade accepterande. Det kändes som om Sky på något sätt hade förändrats sedan sist jag träffade honom. Som om han inte längre misstyckte mitt sätt att vara, utan snarare såg på mig som om han faktiskt brydde sig om mig, och det var rätt ovanligt.

"Nehe, ska vi pysa kanske, Ellie?" frågade jag efter en stunds tystnad och vände mig mot henne. Hon log innan hon nickade och tog två steg framåt, för att komma närmare Sky.

"Vi ses sen, älskling! Det är bara att ringa om du känner för det!" sa hon och kysste honom. Jag log svagt medan jag satte mig i bilen och stängde dörren. Efter ett tag satte sig Ellie på den andra sidan och jag såg Sky's ryggtavla när han gick mot huset igen.

"Okej, tell me everything!" sa hon och log entusiastiskt när jag svängde ut från hennes uppfart. Jag skrattade lågt medan jag rattade ut på den lite större vägen.

"Ehm. Jag vet inte riktigt vad jag ska berätta. Men jag gick ju på date med Christopher när han kom ner till Atlanta i tisdags. Då sa han ju att han hade en överraskning åt mig, och när jag minst anar det kommer det in en kvinna och sätter sig vid vårat bord. Han presenterar henne och hon hette typ Vanja eller något sånt. Vanja Smith. Anyways så frågade jag om det var hans släkting eller något sånt, men tydligen så var det min mamma." började jag medan jag höll blicken på vägen.

"Vänta! VA? Skojar du med mig? Är han dum i huvudet?" utbrast hon och jag skrattade lågt.

"Det var ungefär så jag reagerade också. I alla fall så frågade han om jag var glad, och då fick jag nog så jag ställde mig upp och typ skrek till honom innan jag dundrade ut ur restauranten. Sen stack jag till ett ställe som Caitlin visade mig, och jag satt väl där i några timmar typ. Sen kom Justin och typ sa att alla var ute och letade efter mig. Christopher hade tydligen ringt till Caitlin och frågat om jag hade kommit hem och hon hade blivit skitarg på honom. Anyways. Justin tog med mig till ett helt underbart ställe, där vi åt lite och pratade om det mesta. Sen när vi kom tillbaka till huset så fick jag sitta och prata med Caitlin. Hon hade stannat uppe och var fortfarande extremt pissed!" berättade jag och stannade bilen framför trafikljuset. Den här korsningen var den värsta någonsin. Det var alltid rött hur länge som helst.

"Sen så var det ju fullmåne ute, så jag låg i sängen med datorn istället för att sova. Svarade på massa tweets, ja, det var ju en hel del. Sen så var jag och Caitlin ute och shoppade. Gissa vem vi sprang på!" log jag mot henne. Hon såg ut att fundera en stund innan hon skakade på huvudet och ryckte på axlarna.

"Jaz." svarade jag glatt och log varmt för mig själv.

"Jaz? Jasmine Villegas? Du skojar?" utbrast hon och jag skakade på huvudet. Ellie älskade hennes musik, och jag klandrade henne verkligen inte. Jaz var extremt talangfull.

"Ja, Villegas. Vi tre satte oss och fikade, och sen så var hon tvungen att åka tillbaka till studion. På eftermiddagen däremot kom hon till Beadles hus. Vi hängde lite, innan vi allihop åkte till flygplatsen för att ta oss hit. Jag bestämde mig för att jag behövde prata med Christopher om allt som hänt gällande mamma och det där. Men när jag kom dit så ångrade jag mig stort. Han och Robyn låg i sängen, halvnakna, när jag öppnade dörren." förklarade jag innan jag la i driven och svängde vänster, då det precis blivit grönt för mig.

"Va? Med Robyn? Våran Robyn?" utbrast hon och jag gav henne en förvånad blick. Jag trodde hon visste om allt sånt här, men tydligen inte.

"Ja våran Robyn! Jag vägrade åka hem, så jag åkte till Stratford, där pappa lämnat av alla hos Ryan. Sen så kom jag hem för några timmar sedan bara." avslutade jag. Jag bestämde mig för att hålla Justin utanför det hela. Inte för att hon inte fick veta att han var hemma hos mig, utan snarare för att jag ville slippa en massa frågor om allting.

"Åh herregud! Ja, en idiot, det är vad han är, minst sagt! Gör mig en tjänst, gå aldrig någonsin tillbaka till honom!" sa hon surt och jag höll inne ett leende.

"Ingen risk!" svarade jag bara innan jag svängde in på parkeringen framför affären. Det såg ut som om hon ville fråga någonting mer, men jag stängde av bilen och klev ur.

"Dags att handla mat!" sa jag och log mot henne när hon klev ur hon också. När hon stängt igen dörren så låste jag den innan jag la ner nyckeln i handväskan som jag hade i armväcket. Att handla mat var inte min favoritsysselsättning, men det var alltid roligt när man hade någon med sig.

"OMG! Det är Dezzie! Vänta, shh! Skräm henne inte! Omg! Hon kommer hitåt! Var normal!" utbrast en blond tjej som stod vid kundvagnarna. Hennes rödhåriga kompis såg inte exakt lika entustiastisk ut, men det gick ändå att skymta. Jag kände Ellie's frågaden blick i sidan, men jag viftade bara bort det. Jag fick förklara senare.

"OMG! Hej!" sa blondinen när vi kom närmare. Jag log mot henne.

"Hej! Hur är det med dig?" frågade jag glatt och det såg nästan ut som om hon skulle svimma. Jag förstod inte riktigt just det. Hur kunde jag framkalla en sån känsla av någon, bara för att jag hängde med Justin Bieber?

"OMG! Asså, seriöst, jag älskar dina videor på youtube! Jag förstår inte ens var du får allting ifrån! Och OMG! Videon med dig och Jazmyn när ni ritar på Justin Bieber! Alltså det är helt sjukt!" babblade hon på och jag skrattade mjukt. Det såg nästan ut som om hon skulle spricka.

"Tack så mycket! Jag är väldigt impulsiv så det liksom bara blir som det blir ibland. Däremot, att rita på Justin var inte min idé utan Jazmyn's! Och Jeremy var inte sen med att filma." skrattade jag bekräftande. Den rödhåriga tjejen såg plötsligt lite mer intresserad ut.

"Har du varit hemma hos Justin's pappa?" frågade hon oförstående och jag log mjukt medan jag nickade.

"Det stämmer. En helt underbar människa om ni frågar mig." log jag som svar. Dem nickade lite och den rödhåriga såg ut att vilja säga något mer men hon hejdade sig.

"Jag såg dig på tv och du såg verkligen superbra ut!" sa den blonda och jag skrattade lätt.

"Tack så mycket! Det var kul att höra!" log jag mot dem medan jag plockade ut en kundvagn.

"Och tack så mycket för att du följde mig tillbaka på Twitter!" fortsatte blondinen och jag log mot henne.

"Absolut! Det är väl klart. Du verkar vara en superhärlig tjej!" log jag och undvek att se på Ellie. Jag visste att hon hade tusentals frågor till mig. Kände jag henne rätt visste jag även precis vilken hon skulle fråga först.

"Åh tack så mycket! Nej nu ska vi låta er handla ifred! Vi kanske ses någon gång Dezzie!" log blondinen innan hon drog med sig den rödhåriga bort därifrån. Jag log mot dem.

"Det hoppas jag verkligen." svarade jag innan jag vände mig mot Ellie. Hon stod och stirrade på mig med stora ögon.

"Har du varit hemma hos Justin Bieber's pappa?" frågade hon och jag log svagt för mig själv. Nog kände jag henne rätt alltid. Det var precis den frågan jag varit säker på att hon skulle prioritera att ställa.

---

---

Tråkigt kapitel kanske, men det är ju liksom som lugnet före stormen litegrand! ^^

Tack för kommentarerna, underbara! <3

Jag vet att uppdateringen halkar ner lite, men jag ska försöka upprätthålla den som den varit!
Blir lite svårt nu i helgen, men jag ska försöka allt jag kan! :)

Live, Laugh, Love