Bieber Cash

"Åh tack så mycket! Nej nu ska vi låta er handla ifred! Vi kanske ses någon gång Dezzie!" log blondinen innan hon drog med sig den rödhåriga bort därifrån. Jag log mot dem.

"Det hoppas jag verkligen." svarade jag innan jag vände mig mot Ellie. Hon stod och stirrade på mig med stora ögon.

"Har du varit hemma hos Justin Bieber's pappa?" frågade hon och jag log svagt för mig själv. Nog kände jag henne rätt alltid. Det var precis den frågan jag varit säker på att hon skulle prioritera att ställa.

---

---

Ellie och jag hade satt oss på ett fik bredvid affären och fortsatt prata, om allt mellan himmel och jord. Hon berättade lite om problemen som uppstått mellan henne och Sky för ett tag sen, men som dem nu hade löst, på ett bra sätt. Ingen av dem var speciellt duktiga på att prata och diskutera problem, så det var ju framsteg, för deras skull.

"Hur tror du att det kommer gå i skolan på måndag då? Jag menar, Chris verkar ju vara väldigt angelägen om att få tag på dig..." frågade Ellie när vi satt i bilen på väg hem till henne. Det var två och en halv timme sen jag åkte hemifrån, så jag antog att Justin och pappa var rätt hungriga.

"Jag vet inte riktigt. Jag har ingen som helst lust att lyssna på hans dryga bortförklaringar och ursäkter. Han vet mycket väl att jag inte vill prata med honom, sen får vi väl se om han tänker lyssna eller inte. Det blir hans huvudverk om han inte accepterar det." svarade jag bara och ryckte på axlarna medan jag svängde in framför hennes hus. Hon skrattade åt vad jag sagt så jag slängde en förvånad blick mot henne.

"Ja men det är ju så! Han om någon borde ju känna dig tillräckligt väl för att veta att han borde lyssna på dina varningar!" förklarade hon och jag rynkade på ögonbrynen. Det var ju precis vad jag hade trott, att han skulle känna mig tillräckligt väl för att veta såna grejer. Jag sa ingenting utan stängde bara av bilen och klev ur för att kunna säga hej då till henne på riktigt.

"Vad ska du göra imorgon?" frågade hon när hon stängt dörren på sin sida. Jag gick runt bilen till henne och lutade mig sedan mot huven, som jag gjort innan vi åkt.

"Jag vet inte riktigt. Vadådå?" frågade jag osäkert. Jag hade ju fortfarande inte sagt någonting om att Justin var hemma hos mig, och dessutom hade hon ingen aning om att vi var en enhet. För mig spelade det ingen större roll om hon visste, hon var ändå en av mina bästa vänner, men jag brydde mig om Justin. Det var han som skulle få största pressen på sig om det läckte ut, särskilt innan vi ens visste om vi klarade av det hela.

"Jag tänkte om vi kunde hänga, det var ju en hel vecka sen faktiskt! Jag antar att du vill vara hemma och umgås med din pappa och så ikväll eftersom att ni också varit borta från varandra i en vecka." pratade hon på och jag svalde. Borde jag kanske berätta för henne?

"Jag ska kolla lite med honom, om han har planerat något inför imorgon, så kan jag ju höra av mig ikväll." svarade jag lugnt. Jag var stolt över mig själv då jag lyckats undanhålla att jag egentligen pratade om Justin. Jag tyckte inte om att ljuga, därför använde jag mig rätt ofta av undvikande sanningar. Alltså, jag undvek att svara med namn, som i det här fallet.

"Absolut! Jag kan logga in på msn, eller skype eller något sånt ikväll, så kan vi ju snacka där!" log hon och kramade om mig. Jag besvarade kramen och log för mig själv, jag hade saknat henne så otroligt mycket så det var helt sjukt.

"Vi hörs sen vännen! Jag hör av mig ikväll när vi har snackat om det, och vi har käkat klart." log jag när jag släppte henne. Hon nickade innan hon småsprang mot dörren och möttes av Sky som precis öppnade den för att hälsa på henne. De vinkade mot mig när jag startade bilen och slutligen svänge ut från trottoarkanten. Nu var det dags att åka hem, till två hungriga killar. Det tog ett tag innan jag lyckats välja vad jag skulle laga för mat, men till slut hade jag kommit på något som var så otroligt gott att det nästan var sjukt. Chicken à la King var en av mina favoriträtter. Det gick fort att tillaga och otroligt gott.

Mina tankar avbröts av en hög signal som kom ifrån fickan. Snabbt drog jag upp mobiltelefonen och såg en sötbild på Justin, den jag tagit när han hade sovit.

"Hej sötnos!" svarade jag och vinkade åt en mötande bil, som jag insett var Evancé, en tjej jag hängde mycket med när vi var små. Hon var två år äldre än jag, men vi hade alltid kommit bra överrens.

"Hej babe! Var är du någonstans?" frågade Justin i telefonluren och jag log mjukt för mig själv.

"Jag är hemma om typ fem sekunder. Svängde precis in i kvarteret, så jag kommer snart." svarade jag och han skrattade lätt.

"Okej, då ses vi snart. Puss." sa han och la på. Jag la ner mobilen i fickan igen medan jag slutligen svängde in på uppfarten. Jag såg Justin's siluett i köksfönstret och vinkade roat åt honom. När jag klev ur bilen hörde jag hur ytterdörren öppnades, men det var inte Justin, det var pappa.

"Hej gumman! Gick det bra att handla?" frågade han medan han följde efter till bakluckan, där jag lagt matkassarna. När jag öppnade tog han tag i båda två och gick in med dem.

"Är du hungrig eller?" skrattade jag roat och han nickade. Det märktes verkligen att han var det, annars skulle han aldrig drömma om att möte en när man kom hem och sen bära in kassarna till köket. Snabbt låste jag bilen och följde efter honom.

"Var är Justin då?" frågade jag när jag kom in i köket, där pappa stod och hade börjat fingra på varorna. Jag gick snabbt dit och smällde till honom på fingrarna. Han såg på mig med vädjande ögon men jag skakade bara på huvudet. Han visste reglerna. Skulle jag laga mat, så skulle jag få vara själv i köket, utan att ha honom hängandes över axeln.

"Han sprang in i ditt rum när du kom in. Jag har ingen aning om varför, för han sa ingenting, men han är där nu i alla fall." muttrade pappa innan han gick ut ur köket. Det var fascinerande att han verkligen trodde att sådant gav mig skuldkänslor. Det fick mig ju bara att le. Istället för att leta rätt på Justin började jag plocka upp varorna för att börja skära kyckling och koka ris. Allting gick fortare än vad jag hade förväntat mig, så när allting stod och skulle puttra på svag värme i några minuter, torkade jag händerna och gick ut ur köket för att se vad Justin höll på med.

"Hej älskling!" hälsade han när jag kom in i rummet. Han halvlåg i min säng med datorn i knät. Jag gick fram till honom och gav honom en mjuk kyss.

"Hej på dig också!" log jag när jag hade avslutat kyssen. Han flinade mot mig innan han vände sig mot skärmen igen. Jag följde hans blick och såg att han skype'ade med någon. Med någon som jag tyckte såg ut som Selena. Selena Gomez.

"Haha sötnosar! Är det där din tjej, Justin?" frågade hon och log. Nog var det hon alltid. Jag sneglade på Justin som nickade nöjt, och jag skrattade mjukt åt honom.

"Hej! Du måste vara Dezzie!" skrattade hon och vinkade. Jag satte mig försiktigt bredvid Justin, så att jag såg bättre, och vinkade tillbaka.

"Japp, det är jag det! Och du kan inte vara någon annan än Selena!" svarade jag och log. Hon skrattade innan hon nickade instämmande.

"Skyldig!" erkände hon och log mot oss. Justin vände sig mot mig och såg på mig med en stolt blick.

"Det är mat snart, ni kan fortsätta sen om ni vill. Jag ska bara duka, men maten står på bordet inom fem minuter." berättade jag och kysste honom. Sen vände jag mig mot Selena igen, som faktiskt såg ut att tycka att det var gulligt.

"Trevligt att... Jaa... Jag vet inte om det räknas som att träffas. Men det var roligt att ses Selena!" log jag och var på väg bort från sängen, men Selena's skratt hindrade mig.

"Detsamma, Deztiny! Hoppas att vi ses på riktigt! Ha det bra!" log hon och vinkade. Jag bländade ett mjukt leende mot henne innan jag kastade en blick mot Justin, som nickade. Sedan tog jag mig ut ur rummet och in i köket igen. Där plockade jag fort fram tallrikar, bestick och glas. Samt att jag tog fram pappas vinflaska, som han brukade vilja ha på lördagskvällar. Han drack aldrig mycket, utan han tog bara ett glas till maten för att det tydligen gav en ny skärpa på smaken. För mig gjorde det ingenting, jag visste ju att han inte drack för att bli full, och han drack aldrig någonsin mer än två glas på en kväll.

"Pappa! Justin! Det är mat!" ropade jag medan jag lugnt tände de två stearinljusen som stod på bordet. När de var tända så släckte jag ner lamporna i köket, förutom några spottar som jag sänkte ner till dimljus. Det vart rätt mysigt, perfekt för en lördagsmiddag.

"Åh vad gott det luktar älskling!" berömde pappa när han kom in i köket och genast satte sig ner på sin stol intill fönstret. Justin kom in han också och satte sig bredvid min plats, alltså den snett emot pappa. Eftersom att det oftast bara var jag och pappa som åt, om inte Ellie eller Christopher stannade kvar på middag, så hade det automatiskt blivit så att vi hade varsin plats. Han satt längst mot fönstret på ena sidan och jag satt mitt emot på den andra sidan.

"Jag visste inte att du var så här duktig!" påpekade Justin lugnt när han hade satt sig ner. Jag skrattade lågt medan jag satte mig på min vanliga plats.

"Smaka innan du säger någonting." skrattade jag. Han kunde ju inte vara helt säker på att det var gott, bara för att han tyckte att det luktade gott. Han log bara till svar innan han tog över sleven från pappa, som redan hade lagt på mat.

"Vadå? Jag är hungrig!" påpekade han när han hade tryckt in en stor tugga blandat med kycklinggryta och ris i munnen.

"Ja, jag märker det!" skrattade jag och tog sen över sleven från Justin, som också hade varit snabb på att lassa upp. Det måste vara någonting med y-kromossomen, det var jag nästan helt säker på. Vi satt och åt en stund under tystnat, tills pappa hade stillat den värsta hungern antog jag.

"Så, Dezzie! Jag hörde att du träffade Danne när du var på akuten." började pappa och jag grimaserade. Danne var det minsta jag ville prata med honom om. Det drog bara upp alla tankar om vad som hänt sen Christopher kommit dit och rört till det i allas liv och tillvaro. Till min förvåning la Justin sin hand på mitt lår, under bordet. Jag sneglade mot honom och han log bekymrat. Han var orolig för mi, sötnosen. Jag tog hans hand i min och klämde åt den innan jag återigen satte upp den under hakan, som jag suttit ett tag för att inte äta så fort. Jag log för mig själv innan jag gick igenom allting, från början. Allting med Christopher, allt med mamma, allt med Robyn. Det var länge sen jag pratat med honom på det sättet, men mycket var Justin's förtjänst. Han satt hela tiden med handen på mitt lår och drog lugnt tummen fram och tillbaka.

---

---

Ooooooh!
Tänk att försöka sitta och prata när Justin smeker ens lår xD

I alla fall!
Ber om ursäkt för att uppdateringen verkligen suger just nu, men jag fyller 18 imorgon och det kommer folk omvartannat!
Därför hinner jag inte riktigt, men jag ska försöka skriva imorgon, när jag inte har några gäster! :)

Tack för kommentarerna btw!
Ni är helt underbara! <3

Live, Laugh, Love